Naturen kallar...

24e februari

Väl hemma igen möttes vi av helt fantastiskt vårväder med temperaturer nånstans kring 5-10 grader. I februari!! Förstå euforin!

För första gången på hela vintern kände jag äntligen den där oemotståndliga dragningen ut, lusten att börja greja med nånting utomhus; gräva, beskära, kratta, elda, göra fint...

För ärligt talat, den här tiden på året, när snön just smält bort, måste vara bland de absolut fulaste tidpunkterna i trädgården. Ingenting är vackert. Fjolårsgräset ligger platt och dött mot marken, de tomma jordytorna lyser klafsigt leriga, alla skavanker brutalt belysta av vårsolens obarmhärtiga sken. Usch.

Men, fördelen är att man är full av energi.
Nu j-vlar ska det fixas! ...och så har man glömt bort hur det går till; hur det känns när det smäller till; när man inte hinner, när man vill så mycket men orkar och hinner så lite...

Men det är tur det, att minnet är så kort. Och selektivt. Annars skulle jag väl kanske inte syssla med det jag gör.

Kring flädern har grisarna bökat om rätt rejält. Just där gör det ju inte så mycket, det enda de hjälpt till med är mossrivning, strängt taget.

Dessutom har mängder av snödroppar kvicknat till när de mitt i allt blivit frambökade efter sin (kanske mångåriga?) vila under mosstäcket.


 
Mellan träden vid infarten slängde min mamma och jag ner fjolårets hyacinter i somras.

Det var sådär lite lagom skämmigt - de hade legat i en plastpåse sen julen, och först i juli kom de i marken. Det var inte riktigt ett projekt jag trodde på, ärligt talat, men jodå, de överlevde och är fulla med knoppar nu!

De som började blomma i höstas däremot är mest bara slask efter vintern....


I samma rabatt hamnade fjolårets påskliljor också och de är fint på väg upp nu trots det rätt skuggiga läget.

Jag är lite tvehågset inställd till påskliljor - de är ju gula och dessutom blir blasten fasligt ful efter blomningen, så jag vill inte ha dem mitt i trädgården. Men samtidigt lyser de ju upp så fint...


Några andra lökar jag var tvungen att inspektera var vitlökarna. De har legat hela vintern under ett skyddande lövtäcke, rätt rejält tjockt, 15cm allra minst från början (nu något hopsjunket).

Jodå, de är på gång de också!

Rätt försiktigt tar jag bort hela lövtäcket, det är ganska fuktigt i botten och jag vill inte att de ska ruttna bort nu när de kommit upp så fint.

Istället krattar jag ihop torra eklöv och täcker dem på nytt, men de får ett betydligt tunnare och luftigare täcke så här års.

Stella och jag tar en tur upp i skogen mot dammen. Hon är helspattig den här dan, vill buffas varje stund och snärjer sig kring mina ben.

Vi hittar i alla fall första utslagna blåsippan på vägen till tjärnen.

Oooh, tänk att nåt så litet och skört kan vara så vackert och välbehövligt för en vårtörstande trädgårdsmänniska...

Vid dammen är det lika fint som vanligt den här tiden på året. Eller, rättare sagt: Det gäller att se omgivningarna med rätt glasögon, att se det som skulle kunna bli och inte nödvändigtvis det som är.

Få se nu när ett besked kan komma. Vi hoppas både att det kommer snabbt och att det dröjer ett tag, av lite randiga och rutiga skäl...


Inomhus har mycket börjat gro - de flesta chilisar, paprikor, kronärtskockor och aubergine är på gång. Också Sophora-fröna på sin varma plats uppe på akvariet (ja, de hamnade där trots allt) börjar visa sig.

I ateljén har min övervintrande Loropetalum, Loropetalum chinense var. rubrum 'Fire Dance', börjat blomma. Oh, att den är söt! 

Den tycks inte ha nåt vedertaget svenskt namn ännu, men 'kinesisk trollhassel' eller 'kinesisk fransblomma' borde man kunna kalla den. Den ingår iaf i trollhasselsläktet och trivs i väldränerad, svagt sur och humusrik jord. Borde funka bäst om den får rhododendronnäring. 

Hmpf. 

Hittills har jag faktiskt inte gjort nåt annat med den annat än vattnat den med akvarievatten (precis som allting annat) och att den fått övervintra ljust men hyfsat svalt i ateljén. Har för mig jag glömde kvar den ute riktigt länge på hösten, så nån frostknäpp fick den nog också. Hade tänkt plantera om den nu snart, men mitt i blomningen känns ju inte som en höjdare direkt...

Vete fasen bara om jag ska våga mig på att testa att övervintra den i växthuset nästa vinter? Fast har hittat info som tyder på att den definitivt inte gillar under -15. Men, om vi mot alla odds skulle hinna få till min ännu-inte-existerande växtbod innan hösten, så kanske..?

Hoppet är det sista som lämnar människan, eller hur var det? *skratt*