Varför skriver jag här?
För min egen skull.
Och för att det känns bättre att veta att åtm en del av er faktiskt förstår hur det är.
Ett tips - musikvalet säger mycket mer än de ord jag väljer att skriva.
Om ni inte vill veta - blunda och håll för öronen.
__________________________________________________________________________________
2017-10-10
Helt ärligt talat så är inte mina energier i balans just nu.
...och då får man göra vad man kan för att försöka räta upp dem igen.
Jag brukar inte skriva om det - för jag vet hur många av er som fnyser åt det! - men jag har försökt lägga mina kort nu ett par gånger. Försökt skriver jag, för de inte vill visa någonting. Eller rättare sagt - jag blockerar mig själv så det jag känner nu överskuggar allting annat och blockar vägen till större insikter. Det enda de visar är dagens situation - och det behöver jag junte direkt korten till...
Nu senast idag.
Svärdssjuan talar om bitterhet och kraftlöshet (ja, jag har sån självinsikt att jag inser att det är jag)
Bägarprinsen talar om dagdrömmeri, oförmåga till handlingskraft, "trivs bäst då han kan flyta omkring" (jajamänsan, vem kan vi ha här då? Dessutom hör Bägarprinsen till Skorpionens tecken.)
Okej, det var inte så produktivt, ge mig nåt jag kan ha användning för istället, tack?
...varvid jag fick Mynttrean omvänt: "Om kortet hamnar upp och ner får du ingenting gjort, ingenting kommer ur dina händer annat än svarta bleckklumpar. Du känner dig klumpig och i vägen"
Jaaa!!! väste jag för mig själv, jag vet, jag vet, jag vet, men sen då?
Till slut, efter en otroligt lång tid (mkt längre än vad som brukar behövas) så fick jag äntligen ett resultat. Äntligen! Dessutom positivt:
Djävulen omvänt: Ett negativt maktspel är brutet, en beroendesituation ändas, ett destruktivt förhållande är över. Du är uppmärksam på dina negativa tankeformer men "den positiva energin finns inte där av sig själv, den måste mobiliseras, sättas igång genom aktiv handling". Ja, naturligtvis.
Alkemisten: personifierar den medfödda, naturliga kvinnliga konsten att hela och signalerar användbar och kreativ energi, där man måste våga följa sina impulser, vara nyfiken och ta initiativ.
Okidoki.
Message received and understood.
Before This World Ends med Mesh:
"There are things we do
Some we're driven to
But which is which
I get confused
Some we're driven to
But which is which
I get confused
...
Before this world ends
Until the dark descends
I will try to make amends"
Until the dark descends
I will try to make amends"
__________________________________________________________________________________
2017-09-27
Okej. Så långt allt väl.
...
Ska vi ta gårdagens låt idag då, kanske?
Good God Damn med Arcade Fire:
__________________________________________________________________________________
2017-09-27
Okej. Så långt allt väl.
...
Ska vi ta gårdagens låt idag då, kanske?
Good God Damn med Arcade Fire:
"Maybe there's a good God, damn
Maybe there's a good God, damn
Could there be a good God? Damn
Could there be a good God? Damn
Maybe there's a good God, damn
Could there be a good God? Damn
Could there be a good God? Damn
Maybe there's a good God
Damn"
2017-09-20
Igår natt hade jag flera texter färdigskrivna i huvudet som ville ut.
Nu på morgonen känns de långt borta, efemära och svårfångade.
Men jag gör ett försök.
...
Pratade med en god vän igår. Om Livet, universum och allting, ni vet.
Tänker att folk har så mycket väggar omkring sig, höga murar toppade med taggtråd, okrossbart pansarglas, rörelsedetektorer och värmekameror som börjar varna så snart nån kommer för nära.
Men med vissa personer så väljer man bara mitt i allt att slå av all extra säkerhetsutrustning. Man monterar ner taggtråden och öppnar pansarglaset. Och då inser man att det som finns där bakom är ganska lika för alla. Vi håller hårt i bitar av oss själva, håller med krampaktiga händer om det där som inte får slippa ut - men plötsligt känner man bara Damn it all! och släpper taget trots allt.
B e f r i e l s e n när man släpper det tidigare så hårt knutna för vinden...
Sen är vi ändå alla olika.
"Så går man ut i skogen och bara gråter" sa hon.
"Nej, man går ut i skogen och bara skriker", svarade jag.
Samma - men olika.
Terrible Love med The National:
Igår natt hade jag flera texter färdigskrivna i huvudet som ville ut.
Nu på morgonen känns de långt borta, efemära och svårfångade.
Men jag gör ett försök.
...
Pratade med en god vän igår. Om Livet, universum och allting, ni vet.
Tänker att folk har så mycket väggar omkring sig, höga murar toppade med taggtråd, okrossbart pansarglas, rörelsedetektorer och värmekameror som börjar varna så snart nån kommer för nära.
Men med vissa personer så väljer man bara mitt i allt att slå av all extra säkerhetsutrustning. Man monterar ner taggtråden och öppnar pansarglaset. Och då inser man att det som finns där bakom är ganska lika för alla. Vi håller hårt i bitar av oss själva, håller med krampaktiga händer om det där som inte får slippa ut - men plötsligt känner man bara Damn it all! och släpper taget trots allt.
B e f r i e l s e n när man släpper det tidigare så hårt knutna för vinden...
Sen är vi ändå alla olika.
"Så går man ut i skogen och bara gråter" sa hon.
"Nej, man går ut i skogen och bara skriker", svarade jag.
Samma - men olika.
Terrible Love med The National:
"But I won't follow you
Into the rabbit hole
I said I would but then I saw
Your shivered bones
They didn't want me to
Into the rabbit hole
I said I would but then I saw
Your shivered bones
They didn't want me to
[...]
It takes an ocean not to break"
__________________________________________________________________________________
2017-09-12
Tiden går både snabbt och outhärdligt långsamt just nu.
Humöret pendlar mellan AF's God Good Damn och Kents 747, så att säga, så förstår ni känsloläget.
Kände dock att jag inte ville välja nån av dem just idag, det blir en med lite mer hopp i istället. Det är faktiskt helt enkelt mer lämpligt.
The System Only Dreams in Total Darkness med The National:
"We’re in a different kind of thing now
All night you’re talking to God
I cannot explain it
Any other, any other way
I cannot explain it
Any other, any other way"
All night you’re talking to God
I cannot explain it
Any other, any other way
I cannot explain it
Any other, any other way"
__________________________________________________________________________________
2017-08-16
Ojdå, gick det 2 månader sen sist? Hmm...
...
Jag har bytt energi-nivå, kan man väl säga.
Känns som att hela världen saktat in, rör sig i slow-motion, omkring mig. Och för en gångs skull rör jag mig själv i samma tempo, både mentalt och fysiskt.
Det är en ganska ...strange... experience.
Men det är så det måste vara nu.
Låt mig bara vara där just nu, det blir bäst så.
Cocoon med Assemblage 23:
Ojdå, gick det 2 månader sen sist? Hmm...
...
Jag har bytt energi-nivå, kan man väl säga.
Känns som att hela världen saktat in, rör sig i slow-motion, omkring mig. Och för en gångs skull rör jag mig själv i samma tempo, både mentalt och fysiskt.
Det är en ganska ...strange... experience.
Men det är så det måste vara nu.
Låt mig bara vara där just nu, det blir bäst så.
Cocoon med Assemblage 23:
"Give me isolation just for now
I feel a hard rain coming down
I promise that I will be back soon
But for now I'll return to my cocoon"
I feel a hard rain coming down
I promise that I will be back soon
But for now I'll return to my cocoon"
__________________________________________________________________________________
2017-06-28
De blir långt mellan inläggen nu. Det beror på många saker - dels har jag ganska ont om tid, dels är jag ganska trött - och sen kanske jag inte har så mycket att skriva eftersom jag helt enkelt inte hinner tänka så värst mycket den här tiden på året. ;)
...
Jag märker att jag börjar bli äldre - och allt bättre på att se igenom vad folk har för agenda. Bättre på att höra vad de säger men se vad de menar och vad de egentligen vill. I kundrelationen är det en oslagbar egenskap eftersom kunderna ofta tror att de vet vad de vill (fast deras mentala bild säger något helt annat) och en del tror inte alls att de vet vad de vill, men när man lirkar lite så vet de ju exakt vad de vill, innerst inne. Det gäller bara att fråga - och sedan lyssna.
Men med övrigt folk så är det bara tröttsamt. Kvinnor som manipulerar och män som vill annat än vad de låter påskina. Varför kan inte alla bara vara ärliga? Rak och tydlig kommunikation, tack.
Ibland beter sig ju ändå en del människor exakt så som de faktiskt känner, och det är fantastiskt kul när det händer! Som kvinnliga kunden (som jag upplevt att jag fått en bra och genuin relation till genom åren) som bara var tvungen att ge mig en kram igår sådär bara (men fråga mig inte varför - jag hoppas hon inte tänker försöka gifta bort mig med någon av sina söner...)
Ibland händer de så klart med killar också. Ibland är det roligt med uppmärksamhet och komplimanger, men ibland blir det bara för mkt. Om jag är avvisande så är jag det av en anledning. Om jag istället tycker om någon så brukar jag vara ganska tydlig med det. Capiche?
...
Det har blivit mkt AF nu. Trodde jag lyssnat sönder de skivorna, men det har jag tydligen inte alls gjort, visade det sig när jag satte Neon Bible i bilen för nån månad sen - och fortfarande lyssnar på den!
Nu är det ju dessutom ett nytt album på G, yey!!! :)
Creature Comforts med Arcade Fire
"It goes on and on, I don't know what I want
On and on, I don't know if I want it
On and on, I don't know what I want
On and on, I don't know if I want it"
On and on, I don't know if I want it
On and on, I don't know what I want
On and on, I don't know if I want it"
__________________________________________________________________________________
Alla vet att stormen kommer
[...]
__________________________________________________________________________________
2017-05-30
Utanför mitt fönster vräker regnet ner. Äntligen efter denna torka.
Jag sitter vid datorn med dagens 3e/4e kopp kaffe och är sådär lite skönt trött - faktiskt inte helt slutkörd, utan i grunden helt enkelt rätt nöjd. Och mycket, mycket stolt.
Kom på mig själv med att faktiskt bli lite tårögd när jag berömde kollegan (och egentligen oss alla) hur fantastiskt duktiga vi är. Hur jävla duktiga vi är, på ren svenska. Herrejävlar vad vi sliter, men herrejävlar vilken effekt det har.
Jag är så stolt över de mina, och vad vi åstadkommer, att jag ibland knappt vet vart jag ska ta vägen.
...
Häromdagen kom jag hem efter 3 timmars övertid och möttes av en forskande blick från sambon som försökte utröna i vilket skick jag var. Jag var speedad, glad och full av energi (nåja) och gav mig genast ut i trädgården för att greja med odlingarna, och han bara skakade förundrat på huvudet med kommentaren "Trodde faktiskt du skulle vara ett lik nu..?".
Jamen jo. Visst är det jobbigt, och även om i år har varit jobbigast någonsin, på alla sätt och vis man kan tänka sig, så går det ändå bra. Riktigt bra.
Samma ögonblick jag tar av jobbkläderna tar jag också av mig all tyngd som ansvaret innebär (även om jag i stort sett alltid är tillgänglig dygnet runt för mina kollegor om de behöver mig). Kanske är det därför jag ibland strippar direkt jag klivit ur bilen? För att jag bara måste klä av mig jobbet så jag får andas igen? Och i år funkar det.
...
Den senaste tidens stormar gör mig ledsen och betryckt. Men jag instämmer i vartenda ord. Och det är ju inte oss det gäller, och inte mig personligen - utan det är de andra som ska klandras, de som bestämmer.
Synd att jag är så feg bara. Jag skulle ta ett kliv - uppåt eller åt sidan - om jag bara vågade. Eller om jag fick en knuff i rätt riktning.
...
Jag har ju en annan sida också. Som är inte är så snäll.
Jag hör det i tonen när jag tillrättavisar någon, jag ser det i ögonen hos andra hur de lixom blir lite rädda, hur de tar ett steg tillbaka och ger mig utrymme, är beredda att följa och vill att jag ska bestämma och visa vägen. För även om jag oftast är världens snällaste så har jag ett grymt drag som jag ibland släpper fram. (Ibland bara kommer det när jag blir tillräckligt arg, oftast till omgivningens fasa och förskräckelse.)
Så egentligen skulle jag väl klara det där klivet ganska galant?
...
Våga Vara Rädd med Kent:
Utanför mitt fönster vräker regnet ner. Äntligen efter denna torka.
Jag sitter vid datorn med dagens 3e/4e kopp kaffe och är sådär lite skönt trött - faktiskt inte helt slutkörd, utan i grunden helt enkelt rätt nöjd. Och mycket, mycket stolt.
Kom på mig själv med att faktiskt bli lite tårögd när jag berömde kollegan (och egentligen oss alla) hur fantastiskt duktiga vi är. Hur jävla duktiga vi är, på ren svenska. Herrejävlar vad vi sliter, men herrejävlar vilken effekt det har.
Jag är så stolt över de mina, och vad vi åstadkommer, att jag ibland knappt vet vart jag ska ta vägen.
...
Häromdagen kom jag hem efter 3 timmars övertid och möttes av en forskande blick från sambon som försökte utröna i vilket skick jag var. Jag var speedad, glad och full av energi (nåja) och gav mig genast ut i trädgården för att greja med odlingarna, och han bara skakade förundrat på huvudet med kommentaren "Trodde faktiskt du skulle vara ett lik nu..?".
Jamen jo. Visst är det jobbigt, och även om i år har varit jobbigast någonsin, på alla sätt och vis man kan tänka sig, så går det ändå bra. Riktigt bra.
Samma ögonblick jag tar av jobbkläderna tar jag också av mig all tyngd som ansvaret innebär (även om jag i stort sett alltid är tillgänglig dygnet runt för mina kollegor om de behöver mig). Kanske är det därför jag ibland strippar direkt jag klivit ur bilen? För att jag bara måste klä av mig jobbet så jag får andas igen? Och i år funkar det.
...
Den senaste tidens stormar gör mig ledsen och betryckt. Men jag instämmer i vartenda ord. Och det är ju inte oss det gäller, och inte mig personligen - utan det är de andra som ska klandras, de som bestämmer.
Synd att jag är så feg bara. Jag skulle ta ett kliv - uppåt eller åt sidan - om jag bara vågade. Eller om jag fick en knuff i rätt riktning.
...
Jag har ju en annan sida också. Som är inte är så snäll.
Jag hör det i tonen när jag tillrättavisar någon, jag ser det i ögonen hos andra hur de lixom blir lite rädda, hur de tar ett steg tillbaka och ger mig utrymme, är beredda att följa och vill att jag ska bestämma och visa vägen. För även om jag oftast är världens snällaste så har jag ett grymt drag som jag ibland släpper fram. (Ibland bara kommer det när jag blir tillräckligt arg, oftast till omgivningens fasa och förskräckelse.)
Så egentligen skulle jag väl klara det där klivet ganska galant?
...
Våga Vara Rädd med Kent:
"En annan tid i samma land
Samma gamla rädsla, andra namn
Från kalla krig till varma vintrar, svarta hål
Samma gamla rädsla, andra namn
Från kalla krig till varma vintrar, svarta hål
[...]
Alla vet att stormen kommer
[...]
Jag knuffas, tappar andan och regnet vräker ner
Du står i frontlinjen igen
Allt, allt, allt kommer till den
som vågar vara rädd.
Du står i frontlinjen igen
Allt, allt, allt kommer till den
som vågar vara rädd.
Vågar du vara rädd
Jag har det, du har det nu
Samma symptom
Samma symptom
Både jag och du
Jag har det
Men du säger:
Jag är inte sjuk
Jag har det
Men du säger:
Jag är inte sjuk
Du står i frontlinjen igen
Allt, allt, allt kommer till den
Som vågar vara rädd
Vågar du vara rädd"
Allt, allt, allt kommer till den
Som vågar vara rädd
Vågar du vara rädd"
2017-05-17
Liten skrivpaus här nu. Förlåt.
Hm.
På något sätt har jag landat i mina val. Och vissa val har blivit tydligare än andra.
Det är klart, ibland tänker man att allt hade kunnat vara så annorlunda. Men nu är det inte så.
...
Omkring mig mår folk dåligt. Jag förstår dem, de allra flesta av dem. Det är den tiden på året. Ni vet - "Visst är natten svart, visst är marken kall/ Men vi fryser tillsammans, två benrangel skallrar i takt/Du står utanför, jag står utanför." (Berlin med Kent).
Det är bara det där med att skallra i takt som vi inte klarar av. På jobbet gör vi det (det kallas teamwork) men inte här hemma - vi är alltid i otakt, hur vi än bär oss åt. -liten suck-
Men en annan låt nu.
Denna har jag lyssnat på hela våren, speciellt i badet, på repeat, timme efter timme. Efter många om och men har jag börjat ta till mig deras sista skivor, och de är ju bara heelt förunderliga! Pure love'n'bliss.
Denna har jag lyssnat på hela våren, speciellt i badet, på repeat, timme efter timme. Efter många om och men har jag börjat ta till mig deras sista skivor, och de är ju bara heelt förunderliga! Pure love'n'bliss.
Tänker att det nog kan vara en bra indikator på vem en människa är under fasaden - om de lyssnar på, förstår och tycker om Radiohead. If they don't - well, hell, not all people need to be best friends, right?
All I Need med Radiohead:
"I'm an animal
Trapped in your parked car
Trapped in your parked car
[...]
I am a moth
Who just wants to share your light
I'm just an insect
Trying to get out of the night
Who just wants to share your light
I'm just an insect
Trying to get out of the night
[...]
__________________________________________________________________________________
2017-04-11
Vet inte riktigt vad som är rätt ord att skriva nu.
Ibland är det ganska bra att emellanåt bli rejält sjuk - mitt krossade finger följdes av praktförkylning som också slog ut också många andra på jobbet (går på knäna är väl en bra beskrivning just nu). Och jag är fortfarande förkyld och jag har fortfarande ont, men är dock envetet på jobb.
Det ger också lite nya perspektiv på vad man håller på med - och hur skört allting är. Och hur folk i ens omgivning beter sig när the going gets tough...
På ett sätt cementerar det ändå min tro att jag inte bör hoppa skepp, för hur i all världen skulle sådant funka om man stod där själv? Ruinens brant skulle vara nära. Men samtidigt är det inte alls bra när man mitt i allt känner att man är fast i någonting. För fastnad vill jag verkligen inte vara. Då börjar paniken sätta in och flyktbeteendet vaknar.
Motstridigt, det var ordet jag letade efter i början.
Så, vad känner jag? Jag känner mig lite pirrig men en aning frustrerad. Lite hoppfull, men ganska modstulen. Lugn men ganska tumultartad, fokuserad men disträ. Instängd men med alla möjligheter att bryta mig loss...
Naturligtvis också ganska ensam eftersom allt detta är mina egna beslut att fatta. Jag kan bolla idéer men i slutändan är det mitt beslut och ingen annans. -suck-
En Helt Ny Karriär II med Kent:
Vet inte riktigt vad som är rätt ord att skriva nu.
Ibland är det ganska bra att emellanåt bli rejält sjuk - mitt krossade finger följdes av praktförkylning som också slog ut också många andra på jobbet (går på knäna är väl en bra beskrivning just nu). Och jag är fortfarande förkyld och jag har fortfarande ont, men är dock envetet på jobb.
Det ger också lite nya perspektiv på vad man håller på med - och hur skört allting är. Och hur folk i ens omgivning beter sig när the going gets tough...
På ett sätt cementerar det ändå min tro att jag inte bör hoppa skepp, för hur i all världen skulle sådant funka om man stod där själv? Ruinens brant skulle vara nära. Men samtidigt är det inte alls bra när man mitt i allt känner att man är fast i någonting. För fastnad vill jag verkligen inte vara. Då börjar paniken sätta in och flyktbeteendet vaknar.
Motstridigt, det var ordet jag letade efter i början.
Så, vad känner jag? Jag känner mig lite pirrig men en aning frustrerad. Lite hoppfull, men ganska modstulen. Lugn men ganska tumultartad, fokuserad men disträ. Instängd men med alla möjligheter att bryta mig loss...
Naturligtvis också ganska ensam eftersom allt detta är mina egna beslut att fatta. Jag kan bolla idéer men i slutändan är det mitt beslut och ingen annans. -suck-
En Helt Ny Karriär II med Kent:
"Jag krossar fönstret
tar mig in i ditt rum
Det är en helt ny värld
men jag är alldeles lugn
tar mig in i ditt rum
Det är en helt ny värld
men jag är alldeles lugn
Jag krossade fönstret
tar mig in i ditt rum
En helt ny karriär
i en helt ny stad
Dom vill verkligen ha mig kvar
Dom vill verkligen ha mig här
tar mig in i ditt rum
En helt ny karriär
i en helt ny stad
Dom vill verkligen ha mig kvar
Dom vill verkligen ha mig här
En helt ny karriär
Och nära gatan
med en blödande hand
så länge fötterna bär
så länge lungorna kan"
med en blödande hand
så länge fötterna bär
så länge lungorna kan"
__________________________________________________________________________________
2017-03-24
Ber om ursäkt för att jag är så kass på att uppdatera.
Det är en lite konstig tid nu. Egentligen händer ingenting - men samtidigt har vissa saker landat på riktigt, och det är skönt. Andra saker har dock rörts upp och är desto osäkrare. Fan också att man aldrig kan vara säker på någonting! Att man aldrig kan vara nöjd. Att man aldrig kan vara tillfreds med sina beslut...
I mitt stilla sinne hade jag lagt ut en ram, prydligt utmarkerad, och så steg jag in i den. Jag var nöjd medan jag stod utanför ramen och tog beslutet, men när jag klev innanför den... var jag inte så nöjd längre. Vad fan är det som gör att det genast börjar gnissla i huvudet så snart jag försöker fatta sådana beslut? -djup suck-
För just nu gnisslar det jävlar, ska jag säga. Utåt sett så är allt som det ska, jag ler, gör vad jag ska och är alla till lags - men oj att det skaver och pyser inuti. Jag ler men tuggar fradga inombords.
Samtidigt som jag ju troligen är för feg för att göra slag i saken på riktigt. Jag försöker intala mig att om man är för feg så får man skippa det och försöka hitta andra lösningar istället. Medelvägar. Det är så svårt bara, för jag är inte den om kör med halvmesyrer. All-in, det är vad som gäller, oavsett vad.
...
Extra ognalog blir jag efter att jag nästintill råkade krossa fingret i ytterdörren för ett par dar sen.
Ont så in i bängen och fullständigt handikappande. Nope, jag kan varken jobba på jobbet eller hemma.
F r u s t r a t i o n e n ! !
F r u s t r a t i o n e n ! !
Rosenrot med Rammstein:
"Tiefe Brunnen muss man graben
wenn man klares Wasser will
Rosenrot oh Rosenrot
Tiefe Wasser sind nicht still"
wenn man klares Wasser will
Rosenrot oh Rosenrot
Tiefe Wasser sind nicht still"
__________________________________________________________________________________
2017-02-22
Did I just do that? OMG.
Började morgonen med att utöva min kvinnliga charm. Det, gott folk, är faktiskt inget jag gör överdrivet ofta. Typ aldrig, helt ärligt talat.
Jag har aldrig eftersträvat att vara en sån som får killarna på fall. Snarare tvärtom. Jag haatar när någon stirrar i ens urringning och inte lyfter blicken till ögonen, för hallååå, det är faktiskt där jag är. Något jag lärde mig vid 18-års ålder, och sen dess klär jag mig inte så.
Jag vill bli bedömd för min person, inte för nåt så irrationellt subjektivt och obeständigt som ett yttre utseende. Som jag numera, till stor del, skiter högaktningsfullt i. Oftast. (Ibland är det dock klokt att inte se ut som nåt som vaknat på dynghögen om man ska tas på allvar.)
Däremot är det sjukt roligt att ibland granska människors utseende med köttmarknads-glasögonen på sig.
Det, gott folk, är verkligen inget jag gör till dagligdags (folk får se ut hur fan de vill, det är inte det som räknas för mig). Men uppflugen på en semesterbalkong med en rom-drink i handen (och flera i kroppen), och med sambon på samma odygdiga och bitska humör, så kan man göra det ganska oförtäckt.
Och det är roligt att vara elak - eller vänta nu - ärlig.
För ärligt talat, hur många perfekta människor finns det? På en semesterort har man all chans i världen att undersöka detta...
Snyggaste kroppen sambon kunde hitta satt på en tjej med hästansikte.
Snyggaste kroppen de flesta (män + kvinnor) hade pekat ut satt på en gräslig amerikan med förfärlig både frisyr och klädsmak (musklerna var dock på tok för uppblåsta för bådas vår smak).
Snyggaste kroppen jag hittade satt förvisso på en riktigt stilig spanjor (?) men det dryga smajlet visade att han var lite för medveten om sitt yttre, och då föll faktiskt det hela.
Om sambon fick välja skulle jag se ut som Angelina Jolie. Let me tell ya - I do'nt.
Om jag fick välja skulle sambon se ut som Richard Kruspe. Let me tell ya - he doesn't.
Mänsklig kroppar är helt enkelt inte särskilt snygga. Jag tror att det mesta sitter i huvudet - både hur vi ser på andra människor och hur de ser på oss...
Min egen ego-boost låt, som gör mig fullständigt bubblig och ostoppbar, är ju den här gamlingen.
Inte för att jag nånsin känner mig så här ute i sociala sammanhang, men man skulle kanske försöka ta fram den och försöka ha den i huvudet ibland...
Sexy Bitch med David Guetta feat. Akon:
Did I just do that? OMG.
Började morgonen med att utöva min kvinnliga charm. Det, gott folk, är faktiskt inget jag gör överdrivet ofta. Typ aldrig, helt ärligt talat.
Jag har aldrig eftersträvat att vara en sån som får killarna på fall. Snarare tvärtom. Jag haatar när någon stirrar i ens urringning och inte lyfter blicken till ögonen, för hallååå, det är faktiskt där jag är. Något jag lärde mig vid 18-års ålder, och sen dess klär jag mig inte så.
Jag vill bli bedömd för min person, inte för nåt så irrationellt subjektivt och obeständigt som ett yttre utseende. Som jag numera, till stor del, skiter högaktningsfullt i. Oftast. (Ibland är det dock klokt att inte se ut som nåt som vaknat på dynghögen om man ska tas på allvar.)
Däremot är det sjukt roligt att ibland granska människors utseende med köttmarknads-glasögonen på sig.
Det, gott folk, är verkligen inget jag gör till dagligdags (folk får se ut hur fan de vill, det är inte det som räknas för mig). Men uppflugen på en semesterbalkong med en rom-drink i handen (och flera i kroppen), och med sambon på samma odygdiga och bitska humör, så kan man göra det ganska oförtäckt.
Och det är roligt att vara elak - eller vänta nu - ärlig.
För ärligt talat, hur många perfekta människor finns det? På en semesterort har man all chans i världen att undersöka detta...
Snyggaste kroppen sambon kunde hitta satt på en tjej med hästansikte.
Snyggaste kroppen de flesta (män + kvinnor) hade pekat ut satt på en gräslig amerikan med förfärlig både frisyr och klädsmak (musklerna var dock på tok för uppblåsta för bådas vår smak).
Snyggaste kroppen jag hittade satt förvisso på en riktigt stilig spanjor (?) men det dryga smajlet visade att han var lite för medveten om sitt yttre, och då föll faktiskt det hela.
Om sambon fick välja skulle jag se ut som Angelina Jolie. Let me tell ya - I do'nt.
Om jag fick välja skulle sambon se ut som Richard Kruspe. Let me tell ya - he doesn't.
Mänsklig kroppar är helt enkelt inte särskilt snygga. Jag tror att det mesta sitter i huvudet - både hur vi ser på andra människor och hur de ser på oss...
Min egen ego-boost låt, som gör mig fullständigt bubblig och ostoppbar, är ju den här gamlingen.
Inte för att jag nånsin känner mig så här ute i sociala sammanhang, men man skulle kanske försöka ta fram den och försöka ha den i huvudet ibland...
Sexy Bitch med David Guetta feat. Akon:
"Yes I can see her
Cause every girl in here wanna be her
Oh she's a diva
I feel the same and I wanna meet her
Cause every girl in here wanna be her
Oh she's a diva
I feel the same and I wanna meet her
I'm tryna find the words to describe this girl
without being disrespectful"
__________________________________________________________________________________
2017-02-01
Jag funderade på om jag skulle skriva nåt om estetiken eller något om hälsan först.
Jag valde hälsan. Estetiken kommer kanske senare.
Jag har fört en ojämn och haltande kamp mot kroppen de senaste 8 (!) åren. Det har knappt ens varit en kamp utan snarare någon sorts passiv frustration över att den helt enkelt inte vill vara med.
Det började januari -09, efter flytten, då det första krampanfallet kom. I bästa Dr House anda fick jag bli körd till akuten sent en kväll (fortfarande iförd mitt rosa nattlinne eftersom jag inte kunnat klä på mig något annat). Gråtande, ylande, jämrande, helt enkelt allmänt förstörd, eftersom det gjorde så ohyggligt ont när hela nacken och övre delen av ryggen låst sig i kronisk kramp. Ett par timmar senare fick jag åka hem, lite lagom väck och helt slut efter morfinsprutan rakt i musklerna och fullproppad med tabletter modell däcka-en-elefant. Det var så det började.
Och det vi tänkte mest på, sjukt nog, var vad i all världen våra nya grannar skulle säga efter att jag låtit som en halvgalen Banshee i nästan ett dygn innan vi satte oss i bilen (bättre sent än aldrig)... men vi fattade ju helt enkelt inte vad det var som hände.
Nåväl. Sen dess har det i princip bara gått utför och jag har ärligt talat gett blanka f-n i hur jag behandlar kroppen eller hur den ser ut, bara den fungerar.
I höstas bestämde jag mig till slut för att nu fick det jävlar-i-min-lilla-låda vara slut med det här. Jag tänker inte spendera typ ett halvt decennium till med att i princip inte låtsas om (eller nästintill förakta) hälften av mig själv (den fysiska gestalten). Nu fick det helt enkelt vara NOG!
Det vi (för vi är två om detta nu) gjort är att köra stenhård Atkins sen mitten av oktober.
I den här första fasen hoppar vi i princip alla kolhydrater och lever nästan uteslutande på fett och protein. Eftersom jag dessutom körde en hård detox efter jul (då jag dessutom skippade alla mejerivaror, växter ur solanum-släktet, kaffe och alkohol) så blev jag ändå tvungen att inkorporera lite frukt i det hela för att ha någonting kvar att äta. Och, gott folk, det fungerar prima för mig.
I den här första fasen hoppar vi i princip alla kolhydrater och lever nästan uteslutande på fett och protein. Eftersom jag dessutom körde en hård detox efter jul (då jag dessutom skippade alla mejerivaror, växter ur solanum-släktet, kaffe och alkohol) så blev jag ändå tvungen att inkorporera lite frukt i det hela för att ha någonting kvar att äta. Och, gott folk, det fungerar prima för mig.
Ca en månad efter Atkins-starten insåg jag mitt i allt att jag inte hade ont längre (hade haft inflammation, som vanligt, i axlarna precis innan vi startade). Och det jag faktiskt tror mig kunna sluta mig till nu är att det allra mest troligen beror på att jag slutat äta gluten.
Innan den här omställningen hade jag ingen aning om att att gluten kunde påverka så mkt annat i kroppen. Och, som i mitt fall, högst troligt, ge upphov till i stort sett kronisk inflammation i musklerna. Det är, ärligt talat, nästintill fantastiskt att det funkar så bra som det gör nu.
Peppar peppar.
Nu gäller det bara att hamna i fas igen efter en fullständig anti-diet semester (där vi åt och drack precis vad f-n vi ville, inklusive öl och croissanter) och landa i samma flow som innan semestern...
Bra musik i bakgrunden är iaf ett av de bästa sätten att komma i stämning!
Här får ni en av mina absoluta favoriter alla kategorier - helt suverän att yoga, stretcha eller meditera till. Vid 06.16 ser jag för min inre blick hur sammanbitna mongoliska krigare galopperar fram över den karga, mongoliska stäppen på löddriga hästar med kroksablarna i högsta hugg - redo för försvar eller anfall, redo att kämpa till sista blodsdroppen.
Det slår aldrig fel - det är den bilden, och den känslan, jag får varenda gång jag hör den här låten.
Det slår aldrig fel - det är den bilden, och den känslan, jag får varenda gång jag hör den här låten.
Suveränt.
Resurrection med Delerium:
[Instrumentell]
__________________________________________________________________________________
2017-01-26
Ibland är det kanske bara lite semester som behövs för att få perspektiv på tillvaron och sätta allt i sitt sammanhang.
Vissa saker ska man hålla fast vid och andra ska man släppa. En del saker är värda att sträva efter, andra är inte värda mödan. En del saker är inte vad de ser ut att vara vid första anblicken. En del saker kräver åratal av överväganden innan rätt beslut kan fattas.
På nåt sätt har jag en känsla av att allt faller på plats vid exakt rätt tillfälle.
Det var inte en sekund för tidigt.
För nu kommer ytterligare en tid av kaos, I can feel it in my bones. Om jag förutspår rätt så kan det komma att bli riktigt besvärligt. Jag har den där känslan av stillheten före stormen, det lågmälda suset då trycket byggs upp innan allt briserar och faller i spillror omkring oss. För några år sen hade jag varit den första att rycka in, rädda offren och städa bland splittret.
Men nu tror jag att jag helt enkelt vänder ryggen till och tittar åt annat håll.
Jag ska inte säga att jag inte bryr mig, men det finns faktiskt annat som är viktigare.
We Are Young med Fun. feat. Janelle Monáe:
I know you’re trying to forget
But between the drinks and subtle things
The holes in my apologies, you know
I’m trying hard to take it back
So if by the time the bar closes
And you feel like falling down
I’ll carry you home
[...]
Now I know that I’m not
All that you got
I guess that I, I just thought
Maybe we could find new ways to fall apart"
Ibland är det kanske bara lite semester som behövs för att få perspektiv på tillvaron och sätta allt i sitt sammanhang.
Vissa saker ska man hålla fast vid och andra ska man släppa. En del saker är värda att sträva efter, andra är inte värda mödan. En del saker är inte vad de ser ut att vara vid första anblicken. En del saker kräver åratal av överväganden innan rätt beslut kan fattas.
På nåt sätt har jag en känsla av att allt faller på plats vid exakt rätt tillfälle.
Det var inte en sekund för tidigt.
För nu kommer ytterligare en tid av kaos, I can feel it in my bones. Om jag förutspår rätt så kan det komma att bli riktigt besvärligt. Jag har den där känslan av stillheten före stormen, det lågmälda suset då trycket byggs upp innan allt briserar och faller i spillror omkring oss. För några år sen hade jag varit den första att rycka in, rädda offren och städa bland splittret.
Men nu tror jag att jag helt enkelt vänder ryggen till och tittar åt annat håll.
Jag ska inte säga att jag inte bryr mig, men det finns faktiskt annat som är viktigare.
We Are Young med Fun. feat. Janelle Monáe:
"Give me a second I,
I need to get my story straight
I need to get my story straight
[...]
I know you’re trying to forget
But between the drinks and subtle things
The holes in my apologies, you know
I’m trying hard to take it back
So if by the time the bar closes
And you feel like falling down
I’ll carry you home
[...]
Now I know that I’m not
All that you got
I guess that I, I just thought
Maybe we could find new ways to fall apart"
__________________________________________________________________________________
2017-01-04
Ok, vi har en sån där dag igen. Jag har litegrann lärt mig när jag bara ska hålla käft, när jag ska ducka (bildligt talat, förstås) och när jag ska stand my ground.
Idag höll jag käft och duckade.
Nej, lätt är det inte.
Däremot känner man sig betydligt mindre ensam när det pingar i inkorgen hela tiden, tack och lov för det. Jag är så tacksam för att jag har ett jobb som kräver mitt helhjärtade engagemang och fokus.
...
Den här låten är riktigt bra.
Sådär sjukt fantastiskt haunting som bara Radiohead kan lyckas med.
Den har gått på repeat idag, ska jag säga. För naturligtvis är allt mitt fel. Ironi, någon?
Burn the Witch med Radiohead:
[...]
Red crosses on wooden doors
And if you float you burn
Loose talk around tables
Abandon all reason
Avoid all eye contact
Do not react
Shoot the messengers
This is a low flying panic attack
Sing the song of sixpence that goes
Burn the witch
Burn the witch
We know where you live
We know where you live"
Idag höll jag käft och duckade.
Nej, lätt är det inte.
Däremot känner man sig betydligt mindre ensam när det pingar i inkorgen hela tiden, tack och lov för det. Jag är så tacksam för att jag har ett jobb som kräver mitt helhjärtade engagemang och fokus.
...
Den här låten är riktigt bra.
Sådär sjukt fantastiskt haunting som bara Radiohead kan lyckas med.
Den har gått på repeat idag, ska jag säga. För naturligtvis är allt mitt fel. Ironi, någon?
Burn the Witch med Radiohead:
"Stay in the shadows
Cheer at the gallows
This is a round up
Cheer at the gallows
This is a round up
[...]
Red crosses on wooden doors
And if you float you burn
Loose talk around tables
Abandon all reason
Avoid all eye contact
Do not react
Shoot the messengers
This is a low flying panic attack
Sing the song of sixpence that goes
Burn the witch
Burn the witch
We know where you live
We know where you live"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar