Nytt år.
Få se vart detta leder...
En sak är i alla fall säker - musik kommer jag att lyssna på också det här året.
Och läsa.
En plan är iaf att sätta tänderna i WoT igen och äntligen bli klar med hela serien.
På tiden nu, tycker jag...
"You hit me like a subway train
And I will never be the same
[...]
In the gutter
Where you're starless, and blind to dreams
We can dream each other
To a new day
Where the good guys always win"
"You can feel the pulse of the pavement racing like a runaway horse
The subways are steaming and the skin of the street is gleaming with sweat
I've seen you sitting on the steps outside,
and you were looking so restless and reckless and lost
I think it's time for you to come inside
"As we sleep, so shall we wake
The shocking clarity revealed
As if a veil was somehow lifted
Disclosing what it once concealed"
"I'm not sure
What I'm looking for anymore
I just know
That I'm harder to console
I don't see who I'm trying to be
Instead of me"
"Dead on the street
I saw the man fall
His heart stopped to beat
For no reason at all"
"You can follow me
You can follow me
I will always keep you safe
Follow me
You can trust in me
I will always protect you, my love "
Bästa kent-associationen är från min ungdomssemester -97 i Tunisien när den hopplösa strand-pool-raggaren envist ville veta vad jag lyssnade på - och sen hans ansiktsuttryck när detta var vad han fick höra. Inte riktigt det j-vla Macarena som de lyssnade på dagarna i ända direkt, va? *beg*
...
En dag, någon gång, ska jag också stjäla tillbaka all tid som stulits av mig. Vänta bara.
"Jag stjäl tillbaka Min tid
Alla timmar Ni en gång
stal av Mig
En gentleman ett geni
En superhjälte för Dig"
Pull out your hope for me
Its been a long day, always, aint that right?
And no Lord your hand wont stop it
Just keep you trembling
Its been a long day, always, aint that right?"
And let it roll out over the fields
You take your time and watch it crawl
[...]
I just want to see
All the sparks you're trying to hide"
"A killing ground for tyrants
Get down on your knees
a gun in your mouth
Will fill all your needs
Brainwashes solutions
Torture and disease
Final retribution
For everyone to see"
armbandsur
Därunder tar vintern aldrig slut
var det du som höll för hårt?
eller är det jag som är för svag?
[...]
Det är bara saker man ser
Det är bara saker man vet..."
___________________________________________________________________________________
"There he goes
My baby walks so slow
Sexual tic-tac-toe
Yeah, I know we both know
It isn't time, no"
___________________________________________________________________________________
En plan är iaf att sätta tänderna i WoT igen och äntligen bli klar med hela serien.
På tiden nu, tycker jag...
___________________________________________________________________________________
2015-12-28
Den här har fastnat lite nu på sistone. Sådär härligt svulstig och bombastisk att man bara dånar.
Jorå, de där rara pojkarna vet ju vad de gör... *liten trånande suck*
Och den här är ju faktiskt inte det minsta hård, aggressiv eller otillgänglig, huh? Romantisk och sorgsen, iaf enligt mina mått mätt.
Men sen ska ju ingen få för sig att jag är nån vän liten blomma som måste skyddas från all världens ondska heller...
[Notera för övrigt det roliga ordvrängeriet i början. De är faktiskt duktiga på sånt.]
Wo bist du? med Rammstein:
"Ich suche dich hinter dem Licht
Wo bist du
So allein will ich nicht sein
Wo bist du?"
Wo bist du
So allein will ich nicht sein
Wo bist du?"
___________________________________________________________________________________
2015-12-19
Hur tillbringar man en fredagkväll på landet, ute på vischan, mitt i ödemarken?
Om sambon får välja så blir det Pentatonics (alltid denna fäbless för a cappella och beatboxing).
Och okej då, de är ju faktiskt fantastiska.
Så receptet på en lyckad kväll: ta lyrics-videon till denna, drick lite lagom med vin, och försök hitta egna stämmor. (Haha, inte världens enklaste när man lever med nån med perfekt gehör som dessutom signalerar med all oönskad tydlighet när man inte träffar ton. Men whatever.)
Royals med Pentatonix:
Hur tillbringar man en fredagkväll på landet, ute på vischan, mitt i ödemarken?
Om sambon får välja så blir det Pentatonics (alltid denna fäbless för a cappella och beatboxing).
Och okej då, de är ju faktiskt fantastiska.
Så receptet på en lyckad kväll: ta lyrics-videon till denna, drick lite lagom med vin, och försök hitta egna stämmor. (Haha, inte världens enklaste när man lever med nån med perfekt gehör som dessutom signalerar med all oönskad tydlighet när man inte träffar ton. Men whatever.)
Royals med Pentatonix:
"We crave a different kind of buzz"
...Och sen så är vi nog båda nästan lite kära i Avi Kaplan, iaf hans helt otroliga, fullständigt fantastiska röst.
Dessutom väldigt söt, så det så.
___________________________________________________________________________________
2015-12-15
Vissa dar bara löper det! Och ju bättre musik - desto bättre går det...
Idag vart det visst Darren Hayes för hela slanten. Just den här låten tenderar jag att yla med i medan jg skriver. Det går faktiskt, jag lovar.
Bloodstained Heart med Darren Hayes:
"You hit me like a subway train
And I will never be the same
[...]
In the gutter
Where you're starless, and blind to dreams
We can dream each other
To a new day
Where the good guys always win"
___________________________________________________________________________________
2015-12-14
Det är otroligt hur van man är vid att röra på sig - det här med att sitta stilla är inte riktigt (längre) min melodi.
Ärligt talat har jag lite svårt att förstå hur det gick till att plugga i 9 långa år - hur gjorde man det? Men då var ju å andra sidan nästan all tid fri och man hade hela nätterna på sig. Ingen som tittade på någon klocka, knappt någon som kollade närvaro - inte så länge man presterade på tentorna. Och det gjorde man ju...
Nätterna har man ju på sätt och vis fortfarande till sitt fria förfogande - men på nåt sätt måste man ju passa in i omgivningens rytm. Knepigt det där med att bli vuxen.
På tal om sånt.
En gång avslutade jag ett 5h långt samtal och lade på - och så satte jag på den här låten på ganska så hög volym - och njöt.
Det är otroligt hur van man är vid att röra på sig - det här med att sitta stilla är inte riktigt (längre) min melodi.
Ärligt talat har jag lite svårt att förstå hur det gick till att plugga i 9 långa år - hur gjorde man det? Men då var ju å andra sidan nästan all tid fri och man hade hela nätterna på sig. Ingen som tittade på någon klocka, knappt någon som kollade närvaro - inte så länge man presterade på tentorna. Och det gjorde man ju...
Nätterna har man ju på sätt och vis fortfarande till sitt fria förfogande - men på nåt sätt måste man ju passa in i omgivningens rytm. Knepigt det där med att bli vuxen.
På tal om sånt.
En gång avslutade jag ett 5h långt samtal och lade på - och så satte jag på den här låten på ganska så hög volym - och njöt.
Det var först när rumsgrannen bankade i väggen kom jag på att klockan var halv 3 på natten...
Oops, lixom.
[En annan rumsgranne körde å andra sidan hardcore-techno till 5 på morgonen.
Så jag tror det jämnade ut sig. Korridorslivets fröjder.]
Just de här dagarna kör jag en omgång med Trip Hop istället för det tyska brölet. Har lyssnat tillräckligt mycket på Massive för att inte längre bekymra mig om vad de sjunger. Skönt.
Safe From Harm med Massive Attack:
"You can free the world you can free my mind
Just as long as my baby's safe from harm tonight
[...]
I was lookin' back to see if you were
I was lookin I was
I was lookin' back to see if you were lookin' back at me
To see me lookin' back at you
[...]
But if you hurt what's mine
I'll sure as hell retaliate"
___________________________________________________________________________________
2015-12-07
Sådärja. Nu är vi ju på rätt spår! Det här kan bli bra. Riktigt bra.
Det är den här låten jag haft i skallen på sistone, med en liten svartare paus på nån vecka. Men sen bubblar den upp igen! Helt omöjlig att stänga av.
Den är förövrigt ett kanon soundtrack när man kör hem snabbt på motorvägen...
Out Of The Frying Pan (And Into The Fire) med Meatloaf:
"You can feel the pulse of the pavement racing like a runaway horse
The subways are steaming and the skin of the street is gleaming with sweat
I've seen you sitting on the steps outside,
and you were looking so restless and reckless and lost
I think it's time for you to come inside
[...]
Come on, come on, and there'll be no turning back
You were only killing time and it can kill you right back"
Come on, come on, and there'll be no turning back
You were only killing time and it can kill you right back"
___________________________________________________________________________________
2015-12-07
Jaha. Okej. Dåså.
Ibland låter jag ju humöret rusa iväg med mig litegrann och tänker tre, fem, tio steg för långt - helt i onödan.
Så nej, det var inte så illa som befarat. Men det hade kunnat vara det.
"Gör inget förhastat. Sov på saken först" förmanar sambon lite trött gång på gång - och han har ju både rätt och lite fel i det. Rätt såtillvida att man inte ska dra förhastade slutsatser men fel såtillvida att det knappast hjälper mig att "sova" på nånting. För i en sån situation är sova det sista jag gör. Och det är inte frivilligt.
Om något så kan det göra saker och ting värre...
Jag lider av racing thoughts. Har alltid gjort det (sen jag var 4). Det är ett maniskt tillstånd där hjärnan vägrar sakta in och slappna av utan istället snurrar och vrider på allt som den får lust att vrida på; latinska namn, nummerserier, låttexter, karaktärer i filmer/böcker, spacing dokument, hela intriger till böcker eller filmer (nu har jag ju ett nytt färdigt manus i huvet till en sci-fi-action-film av grandiosa mått - Hollyood kan få höra av sig när de vill), eller i värsta fall helt random saker som hjärnan glatt hittat i nåt mörkt skrymsle, tills jag är nästintill benägen att drämma huvet i väggen för att få den att sluta...
Jag ser det inte bara som ett bekymmer - det är också ett effektivt sätt att bearbeta problem och ofta löser huvudet mariga bekymmer åt mig bara jag låter det få göra det ifred. Fullt normalt. *asg* Vi är många med samma problem, men det är först när man börjar prata med folk om det som man inser hur få som ens är medvetna om vad deras hjärnor utsätter dem för, natt efter natt...
Whatever. What doesn't kill you make you stronger, right?
Jag blev iaf väldigt glad och förvånad när jag hörde den här låten. Så mitt i prick, så ni får faktiskt hela texten för en gångs skull. =)
The Noise Inside My Head med Assemblage 23:
Jaha. Okej. Dåså.
Ibland låter jag ju humöret rusa iväg med mig litegrann och tänker tre, fem, tio steg för långt - helt i onödan.
Så nej, det var inte så illa som befarat. Men det hade kunnat vara det.
"Gör inget förhastat. Sov på saken först" förmanar sambon lite trött gång på gång - och han har ju både rätt och lite fel i det. Rätt såtillvida att man inte ska dra förhastade slutsatser men fel såtillvida att det knappast hjälper mig att "sova" på nånting. För i en sån situation är sova det sista jag gör. Och det är inte frivilligt.
Om något så kan det göra saker och ting värre...
Jag lider av racing thoughts. Har alltid gjort det (sen jag var 4). Det är ett maniskt tillstånd där hjärnan vägrar sakta in och slappna av utan istället snurrar och vrider på allt som den får lust att vrida på; latinska namn, nummerserier, låttexter, karaktärer i filmer/böcker, spacing dokument, hela intriger till böcker eller filmer (nu har jag ju ett nytt färdigt manus i huvet till en sci-fi-action-film av grandiosa mått - Hollyood kan få höra av sig när de vill), eller i värsta fall helt random saker som hjärnan glatt hittat i nåt mörkt skrymsle, tills jag är nästintill benägen att drämma huvet i väggen för att få den att sluta...
[Jag har för länge sen slutat spela alltför realistiska dataspel pga att jag blev så matt av att vara fånge i Morrowind-världen hela nätterna...]
Jag ser det inte bara som ett bekymmer - det är också ett effektivt sätt att bearbeta problem och ofta löser huvudet mariga bekymmer åt mig bara jag låter det få göra det ifred. Fullt normalt. *asg* Vi är många med samma problem, men det är först när man börjar prata med folk om det som man inser hur få som ens är medvetna om vad deras hjärnor utsätter dem för, natt efter natt...
Whatever. What doesn't kill you make you stronger, right?
Jag blev iaf väldigt glad och förvånad när jag hörde den här låten. Så mitt i prick, så ni får faktiskt hela texten för en gångs skull. =)
The Noise Inside My Head med Assemblage 23:
"It's 3AM
And I am laying wide-awake
And I can’t sleep for the noise inside my head
The world vibrating
With a cruel cacophony
Flooded with the thoughts my mind has bled
The restless furor
Of a thousand racing thoughts
Swarms around me like a vulture circles prey
In the darkness
No one else can hear a sound
But I am deafened by this ceaseless disarray
I could scream myself to sleep
If it would shatter the illusion
But I can't give in to this
It's the noise that makes me human
And I am laying wide-awake
And I can’t sleep for the noise inside my head
The world vibrating
With a cruel cacophony
Flooded with the thoughts my mind has bled
The restless furor
Of a thousand racing thoughts
Swarms around me like a vulture circles prey
In the darkness
No one else can hear a sound
But I am deafened by this ceaseless disarray
I could scream myself to sleep
If it would shatter the illusion
But I can't give in to this
It's the noise that makes me human
Waking life
Like a movie on a screen
Running backwards as the film starts to unthread
A wall of violence
Bounding forward through the peace
With no regard for what might lie ahead
An infestation
Of arbitrary thought
Washes over me in paralyzing waves
My defenses
Battered by the driving storm
Isolated – waiting to be saved"
Like a movie on a screen
Running backwards as the film starts to unthread
A wall of violence
Bounding forward through the peace
With no regard for what might lie ahead
An infestation
Of arbitrary thought
Washes over me in paralyzing waves
My defenses
Battered by the driving storm
Isolated – waiting to be saved"
___________________________________________________________________________________
2015-11-24
Ah. Jag har haft en helt annan låt i huvudet den senaste tiden, men ikväll bytte vi (jag och mitt huvud) visst bakgrundsmusik.
Lite oväntat, sådär.
...
Först blev jag paff.
Sen blev jag arg.
Sen blev jag ledsen.
Sen blev jag nog arg igen.
Och frustrerad.
Sen började jag fundera.
Fick en idé.
Som blev en övertygelse.
Hmmm.
...
Med tanke på föregående inlägg så har jag just gjort en mental kovändning. If you can't beat them, join them. Go all in.
Om det sen alls är möjligt - det visar sig. Men just nu känns det så.
Dogma med KMFDM:
"Ask not what you can do for your country
Ask what your country did to you
[...]
So what do you want?
You want to be famous and rich and happy
But you're terrified you have nothing to offer this world
Nothing to say and no way to say it
But you can say it in three languages
[...]
You are alternately thrilled and desperate
Skyhigh and fucked
Let's stop praying for someone to save us and start saving ourselves"
Ask what your country did to you
[...]
So what do you want?
You want to be famous and rich and happy
But you're terrified you have nothing to offer this world
Nothing to say and no way to say it
But you can say it in three languages
[...]
You are alternately thrilled and desperate
Skyhigh and fucked
Let's stop praying for someone to save us and start saving ourselves"
___________________________________________________________________________________
2015-11-10
Det är något som ligger och pyr. Och jag står på håll och petar i askan och kisar mot glöden - lite halvhjärtat, vill inte orsaka nån brand. Och jag spänner förvånat blicken i de twistade och vanställda former jag hittar däri...
Det är något som ligger och pyr. Och jag står på håll och petar i askan och kisar mot glöden - lite halvhjärtat, vill inte orsaka nån brand. Och jag spänner förvånat blicken i de twistade och vanställda former jag hittar däri...
...som vi alla vet kan den hårdaste metall förändras och anta andra former under hetta och hårt tryck. Och jag gillar inte alls vad jag ser. Det är inget jag vill förknippas med.
Så jag tar ett steg tillbaka och återvänder till skogen.
Ja. Just så.
Så jag tar ett steg tillbaka och återvänder till skogen.
Ja. Just så.
En busligt bra låt till detta.
Rain Falls Down med Assemblage 23[Daniel Myer Rmx]:
"As we sleep, so shall we wake
The shocking clarity revealed
As if a veil was somehow lifted
Disclosing what it once concealed"
___________________________________________________________________________________
2015-09-23
Ensam hemma hela dagen - och jag spelar musik på högsta uthärdliga nivå (för mig och katterna) medan jag förväller majs, fryser in björnbär och kokar kronärtskockor...
Ensam hemma hela dagen - och jag spelar musik på högsta uthärdliga nivå (för mig och katterna) medan jag förväller majs, fryser in björnbär och kokar kronärtskockor...
Det som förvånar mig mest är hur säkra alla andra är på vad jag tycker.
Eller - folk maskerar det som nyfikna frågor, men de har svårt att dölja vad de tänker. Vad de tror. Vad de anser. Vad de tycker att jag borde tycka, vad de anser att jag borde göra. För företagets bästa, naturligtvis- är det någon som frågar efter min åsikt?
Men.
Jag vet inte.
Jag vet bara att jag är besviken - och att tiden inte är inne ännu, det är för snart och jag tror fortfarande att jag inte vill. Jag vet vad jag hade kunnat gå med på, men det kom aldrig på tapeten.
Men allt behöver inte vara svart eller vitt, det finns gråskalor, och det är där jag siktar nu. Oki?
Teleconnect part 1 med VNV Nation:
"...so we tuned ourselves away to the lonely songs of satellites
voices from distant cities tell
of empires conquered in our minds
voices from distant cities tell
of empires conquered in our minds
[...]
I would not falter
I would not hesitate"
I would not hesitate"
___________________________________________________________________________________
2015-09-16
Långt mellan inläggen nu. Förlåt.
Jag tänker mycket men gör lite. Det är så det måste vara just nu.
Och jag tänker i bilder, som ni ju vet. Och till just den här låten fick jag verkligen en aha-upplevelse, en scenisk metafor, om ni nu så vill. (Och den här skivan har snurrat non-stop i 2 månader nu.)
...
Jag ser en flicka som står mitt ute i en iskall flod.
Strömmarna är strida omkring henne, sliter i hennes kläder, vill få henne att tappa fotfästet, släppa taget, vill tvinga ner henne till botten. De barfota fötterna slinter på vassa, hala stenar. Huden slits upp mot de skarpa kanterna, börjar blöda, men hon ger inte upp. Hon står kvar. Håller emot.
Hon står mitt i floden och försöker hålla fast en stor stock - fast mitt i strömfåran - försöker tvinga den att vara på rätt plats; i rätt läge för att den ska föras på rätt håll medströms utan att den kraschar mot de vassa klipporna eller fastnar på de grunda stenarna i strömmarna. Men stocken vägrar lägga sig mitt i strömfåran hur mycket flickan än försöker tvinga den på rätt plats.
Hon slinter, halkar, får stocken över sig, skrapsår tvärs över ansiktet, kallsup som bränner i lungorna, hon hostar, flämtar efter luft, kan inte andas, kan inte röra sig i det förlamande kalla vattnet. Hon tappar nästan greppet när stocken gör ännu en hastig knyck och tvingar ner henne i vattnet, mot botten. I panik ser hon upp genom de sjögröna luftbubblorna mot friheten i luften ovan vattnet medan det sjunger i öronen. Och hon inser att hon måste släppa taget om hon inte ska gå under.
Så hon släpper taget och känner hur stocken glider ur hennes händer.
Nu är den inte hennes ansvar längre. Och hon överlever.
...
Så - just så - så funkar mitt huvud. När jag lyssnar på musik.
"Don't leave my hyper heart alone on the water"
Långt mellan inläggen nu. Förlåt.
Jag tänker mycket men gör lite. Det är så det måste vara just nu.
Och jag tänker i bilder, som ni ju vet. Och till just den här låten fick jag verkligen en aha-upplevelse, en scenisk metafor, om ni nu så vill. (Och den här skivan har snurrat non-stop i 2 månader nu.)
...
Jag ser en flicka som står mitt ute i en iskall flod.
Strömmarna är strida omkring henne, sliter i hennes kläder, vill få henne att tappa fotfästet, släppa taget, vill tvinga ner henne till botten. De barfota fötterna slinter på vassa, hala stenar. Huden slits upp mot de skarpa kanterna, börjar blöda, men hon ger inte upp. Hon står kvar. Håller emot.
Hon står mitt i floden och försöker hålla fast en stor stock - fast mitt i strömfåran - försöker tvinga den att vara på rätt plats; i rätt läge för att den ska föras på rätt håll medströms utan att den kraschar mot de vassa klipporna eller fastnar på de grunda stenarna i strömmarna. Men stocken vägrar lägga sig mitt i strömfåran hur mycket flickan än försöker tvinga den på rätt plats.
Hon slinter, halkar, får stocken över sig, skrapsår tvärs över ansiktet, kallsup som bränner i lungorna, hon hostar, flämtar efter luft, kan inte andas, kan inte röra sig i det förlamande kalla vattnet. Hon tappar nästan greppet när stocken gör ännu en hastig knyck och tvingar ner henne i vattnet, mot botten. I panik ser hon upp genom de sjögröna luftbubblorna mot friheten i luften ovan vattnet medan det sjunger i öronen. Och hon inser att hon måste släppa taget om hon inte ska gå under.
Så hon släpper taget och känner hur stocken glider ur hennes händer.
Nu är den inte hennes ansvar längre. Och hon överlever.
...
Så - just så - så funkar mitt huvud. När jag lyssnar på musik.
Sorrow med The National:
"Don't leave my hyper heart alone on the water"
___________________________________________________________________________________
2015-08-05
Sådärja.
Senast jag skrev hade jag 2 jobbdagar kvar. Nu har det gått en hel månad och jag har just jobbat 2 dagar.
Och... det känns... rätt.
Hela hösten, vintern och våren hade jag den där känslan av att allt var fel. Som att någon sågat en pusselbit ur en tjock frigolitskiva, lyft upp biten, roterat den 5° och sen försökte pressa in den tillbaka i det gamla hålet. Med våld. Men biten vägrade passa. Fast det var samma pusselbit och samma utrymme.
Samma - men ändå inte samma...
Samma - men ändå inte samma...
Men nu är pusslet helt igen.
Men bilden är inte riktigt densamma.
Men bilden är inte riktigt densamma.
A Pain That I'm Used To med Depeche Mode:
"I'm not sure
What I'm looking for anymore
I just know
That I'm harder to console
I don't see who I'm trying to be
Instead of me"
___________________________________________________________________________________
2015-07-01
Juli. Herregud. [!!!]
Men skönt också.
Häromdan satte jag på den här skivan lagom tills vi startade grillen.
"Vad i hela världen har du hittat nu?" frustade sambon, både förfärat och förtjust.
"Future World Funk" svarade jag och hade lite svårt att dölja mitt förtjusta flin.
"Aha."
[Paus]
"En av mina, va?"
"Jupp."
Men den är galet rolig. Just i skrivande stund dricker jag öl och gör hemgjord pizza och jag har exakt två dagar kvar till semester. Såå passande. =)
Katten, det svänger!
Juli. Herregud. [!!!]
Men skönt också.
Häromdan satte jag på den här skivan lagom tills vi startade grillen.
"Vad i hela världen har du hittat nu?" frustade sambon, både förfärat och förtjust.
"Future World Funk" svarade jag och hade lite svårt att dölja mitt förtjusta flin.
"Aha."
[Paus]
"En av mina, va?"
"Jupp."
Men den är galet rolig. Just i skrivande stund dricker jag öl och gör hemgjord pizza och jag har exakt två dagar kvar till semester. Såå passande. =)
Katten, det svänger!
Siki Siki Baba
med Gaetano fabri vs Koçani Orkestar:
[Pallar inte med att försöka hitta några lyrics. Men de behövs inte heller]
___________________________________________________________________________________
2015-06-23
Senaste veckorna har de blivit mycket Funker i bilen. Jag brukar gasa den här låten + Stolen Thoughts (spåret efter) och efter 35 minuter med det i öronen så är man fit for fight igen...
Jag har egentligen inte behövt den här sortens energi i år (på gott och ont), men nu, med 1½ vecka kvar [fatta det gott folk! 1½ vecka!!] så är man kanske inte direkt supertaggad längre.
Och vi är i fas. All is good.
Det har varit en sjukt bra säsong på det sättet - no surprises, men inga större hinder heller. Cause I'm a smooth operator...
I fas är jag däremot inte hemma. Inte det minsta. Men jag försöker köra skygglappar och typ profylaxandas för att undvika att börja hyperventilera och få panik. Men men. Så kan det vara.
Fallen Man med Funker Vogt:
"Dead on the street
I saw the man fall
His heart stopped to beat
For no reason at all"
___________________________________________________________________________________
2015-06-08
"...och när jag avslutat samtalet så var jag så ursinnig så jag ville bara kasta luren i väggen så den skulle gå i tusen bitar och sen rusade jag ut och störtbölade. Men det gick över på 3 minuter. Sen gick jag ut på avdelningen igen."
"Eh, vänta nu... Du gjorde vad...? Du..?!"
Folk tror alltid att jag är så sansad. Så lugn. Så cool. Så behärskad och samlad. Men som sagt - ibland säger det snap. Och jag ser svart - eller rött - hur man nu vill se det. Men det går över snabbt, som att dra fram en ny teaterkuliss framför det svarta - och vips så - syns inte, finns inte.
[Sambon tycker jag är lite läskig på det sättet. Men så är han är nog typ den enda som ser den sidan av mig ganska frekvent.]
Sen löste det sig ju allting ändå ganska fint, och det var ju faktiskt inte mitt fel.
Men f-ck it att jag blev förbannad.
Red Queen med Funker Vogt:
"...och när jag avslutat samtalet så var jag så ursinnig så jag ville bara kasta luren i väggen så den skulle gå i tusen bitar och sen rusade jag ut och störtbölade. Men det gick över på 3 minuter. Sen gick jag ut på avdelningen igen."
"Eh, vänta nu... Du gjorde vad...? Du..?!"
Folk tror alltid att jag är så sansad. Så lugn. Så cool. Så behärskad och samlad. Men som sagt - ibland säger det snap. Och jag ser svart - eller rött - hur man nu vill se det. Men det går över snabbt, som att dra fram en ny teaterkuliss framför det svarta - och vips så - syns inte, finns inte.
[Sambon tycker jag är lite läskig på det sättet. Men så är han är nog typ den enda som ser den sidan av mig ganska frekvent.]
Sen löste det sig ju allting ändå ganska fint, och det var ju faktiskt inte mitt fel.
Men f-ck it att jag blev förbannad.
Red Queen med Funker Vogt:
"You always wanna' be the best
It's a struggle without an end
Running as fast as you can
But you will never reach your goal
It's a struggle without an end
Running as fast as you can
But you will never reach your goal
[...]
And suddenly you find yourself
Running with the red queen
Through valleys and over hills
And sometimes against the stream
And suddenly you realize
Nothing here is what it seems
You are beyond the looking glass
Like Alice and the red queen
Running with the red queen
Through valleys and over hills
And sometimes against the stream
And suddenly you realize
Nothing here is what it seems
You are beyond the looking glass
Like Alice and the red queen
And when you wonder why
You cannot get to this point
Cannot finish what you started
Then you are through the looking glass"
You cannot get to this point
Cannot finish what you started
Then you are through the looking glass"
___________________________________________________________________________________
2015-06-04
Den där endorfin-kicken när man just hållit ett riktigt bra - och riktigt uppskattat - föredrag. Wow alltså. 77 personer! Det är nog rekord det. Inte riktigt alla dök upp, men ändå. Ståpublik, när stolarna inte räcker till. Men det är ju så; när man pratar inför fler än 30 så spelar det ingen roll längre - 30 eller 300 - det enda som blir problematiskt är om de inte ser och inte hör...
Men jag blir alltid lika förvånad över att jag tycker det är så kul.
Jag borde ju inte tycka det.
Jag borde inte tycka det.
Men ärligt talat är det nog mest uppskattningen efteråt som gör det värt det. Alla glada och berömmande ord. Det värmer.
Follow Me med Muse:
"You can follow me
You can follow me
I will always keep you safe
Follow me
You can trust in me
I will always protect you, my love "
___________________________________________________________________________________
2015-06-01
När det väl gäller blir det alldeles tyst i mitt huvud.
Tyst och fokuserat.
Sen, efteråt, blir det svart.
Jag tror det är rätt det där med att skriva.
För ibland känns det så svårt att få folk att förstå.
Nicole Blackman (som jobbat en hel del med KMFDM förutom med Recoil (nedan) och sina egna "poesi"-projekt) är ju sjukt cool. Lite överspelad, men det är väl så det blir om man vill väcka uppmärksamhet.
Det vill inte jag.
Det är skönt när man väl kunnat slå fast nånting. Check.
Want med Recoil
När det väl gäller blir det alldeles tyst i mitt huvud.
Tyst och fokuserat.
Sen, efteråt, blir det svart.
Jag tror det är rätt det där med att skriva.
För ibland känns det så svårt att få folk att förstå.
Nicole Blackman (som jobbat en hel del med KMFDM förutom med Recoil (nedan) och sina egna "poesi"-projekt) är ju sjukt cool. Lite överspelad, men det är väl så det blir om man vill väcka uppmärksamhet.
Det vill inte jag.
Det är skönt när man väl kunnat slå fast nånting. Check.
Want med Recoil
"I want to know if you read me.
I want to swing with my eyes shut and see what I hit
I want to swing with my eyes shut and see what I hit
[...]
And I want and I want and I want"
___________________________________________________________________________________
2015-05-22
Hmm.. Ibland är det svårt att formulera sig på rätt sätt så ingen tar illa vid sig.
Men det här med vanligt folk. Vanliga normala människor. Vad i h-lvete är det? Jag träffar hela mänsklighetens spektrum på jobbet. Från det ena till det andra. Högt till lågt. "Normalt" till "unikt". Ibland är det svårt att veta var man ska lägga ribban.
Och det finns absolut inget som säger att en unik och intelligent person på något sätt behöver vara trevligare än en vanligt lagom dum medelsvensson.
Och andra gånger tänker jag att de som verkar mest normala kanske inte alls är så normala ändå när det kommer till kritan...
Kanske snarare tvärtom ibland.
Common People med Pulp:
"You'll never live like common people
You'll never do what common people do
You'll never fail like common people
You'll never watch your life slide out of view, and dance and drink and screw
Because there's nothing else to do."
You'll never do what common people do
You'll never fail like common people
You'll never watch your life slide out of view, and dance and drink and screw
Because there's nothing else to do."
___________________________________________________________________________________
2015-05-16
Nej, jag är nog inte så värst trevlig. Inte egentligen. Inte när jag sätter den sidan till.
Men ibland är det effektivt.
Nuff said.
Army Of Me med Björk:
Nej, jag är nog inte så värst trevlig. Inte egentligen. Inte när jag sätter den sidan till.
Men ibland är det effektivt.
Nuff said.
Army Of Me med Björk:
"Stand up
You've got to manage
I won't sympathize
Anymore
And if you complain once more
You'll meet an army of me"
You've got to manage
I won't sympathize
Anymore
And if you complain once more
You'll meet an army of me"
___________________________________________________________________________________
2015-05-10
Senaste tiden har det blivit Isola för hela slanten i bilen på väg till och från jobbet. Att jag inte tröttnar på den skivan!
Once upon a time tyckte jag den var lite tung och svårtillgänglig - nu älskar jag varenda låt. Speciellt de där dagarna som känns som oktober - när regnet vräker ner från en blygrå himmel, hjärtat är tungt, och stormen tar knäcken ur minsta gnutta livsglädje. Tacka vet jag Isola då... ["Jag hatar allt som böjs och går av"..]
Bästa kent-associationen är från min ungdomssemester -97 i Tunisien när den hopplösa strand-pool-raggaren envist ville veta vad jag lyssnade på - och sen hans ansiktsuttryck när detta var vad han fick höra. Inte riktigt det j-vla Macarena som de lyssnade på dagarna i ända direkt, va? *beg*
...
En dag, någon gång, ska jag också stjäla tillbaka all tid som stulits av mig. Vänta bara.
Elvis med Kent:
"Jag stjäl tillbaka Min tid
Alla timmar Ni en gång
stal av Mig
En gentleman ett geni
En superhjälte för Dig"
___________________________________________________________________________________
2015-05-05
Om vi säger som så - när jag gör något, då gör jag det ordentligt. Nitiskt. Överambitiöst.
Jobbigt för omgivningen? Ja.
Och något annat som emellanåt driver omgivningen till vansinne är att jag aldrig - aldrig - kan göra en sak åt gången. Så mycket som möjligt, samtidigt, för att maximera effektiviseringen. Och när jag lyckas med det - då slår jag folk med häpnad så de inte kan förstå hur jag lyckades genomföra allt.
Idag har varit en sån dag.
Före klockan ett hade jag:
Varit iväg och handlat, tankat och postat ett brev.
Ringt ett samtal.
Kollat mail och allt det där andra man gör vid datorn.
Beställt en drös superfina grejer jag (naturligtvis) inte behöver från H&M.
Diskat en maskin.
Bykt en (två) maskin(er).
Sorterat tvätt.
Bytt vatten i akvariet.
Vattnat och gett näring alla orkidéer, sådder, sticklingar samt alla övriga krukväxter (det ni, är inte en liten bedrift i det här huset).
Matat fiskar och katter.
Arrangerat lite syrenkvistar i vaser.
Och lagat kvällens middag - blir långkokt gryta med bacon, rotsaker och svamp.
Allt ovan till Saint Etienne och deras dubbelalbum Smash The System.
Känner mig på det stora hela taget rätt så nöjd med mig själv om jag får säga det själv...
Nu efter en kopp gott ingefärste ska jag ut och plocka sten och sedan förhoppningsvis plantera ett träd. (Regnet hänger i luften och det kan nog förklara min ovillighet att bege mig ut)
Like A Motorway med Saint Etienne:
Om vi säger som så - när jag gör något, då gör jag det ordentligt. Nitiskt. Överambitiöst.
Jobbigt för omgivningen? Ja.
Och något annat som emellanåt driver omgivningen till vansinne är att jag aldrig - aldrig - kan göra en sak åt gången. Så mycket som möjligt, samtidigt, för att maximera effektiviseringen. Och när jag lyckas med det - då slår jag folk med häpnad så de inte kan förstå hur jag lyckades genomföra allt.
Idag har varit en sån dag.
Före klockan ett hade jag:
Varit iväg och handlat, tankat och postat ett brev.
Ringt ett samtal.
Kollat mail och allt det där andra man gör vid datorn.
Beställt en drös superfina grejer jag (naturligtvis) inte behöver från H&M.
Diskat en maskin.
Bykt en (två) maskin(er).
Sorterat tvätt.
Bytt vatten i akvariet.
Vattnat och gett näring alla orkidéer, sådder, sticklingar samt alla övriga krukväxter (det ni, är inte en liten bedrift i det här huset).
Matat fiskar och katter.
Arrangerat lite syrenkvistar i vaser.
Och lagat kvällens middag - blir långkokt gryta med bacon, rotsaker och svamp.
Allt ovan till Saint Etienne och deras dubbelalbum Smash The System.
Känner mig på det stora hela taget rätt så nöjd med mig själv om jag får säga det själv...
Nu efter en kopp gott ingefärste ska jag ut och plocka sten och sedan förhoppningsvis plantera ett träd. (Regnet hänger i luften och det kan nog förklara min ovillighet att bege mig ut)
Like A Motorway med Saint Etienne:
"She said her life was like a motorway
Dull, gray and long 'til he came along"
Dull, gray and long 'til he came along"
___________________________________________________________________________________
2015-04-26
Långa dagar nu. Jag känner knappt igen mitt ansikte när jag vaknar - är det där verkligen jag? Men när en timme gått och jag kliver in på jobbet är jag "mig själv" igen. Mitt glada, positiva och energiska jag. Fast det går inte riktigt alla dagar, då krackelerar masken litegranna... Men oftast.
Tänker på människors ansikten, hur himla mycket som ofta går att utläsa ur dem. Jag ser de glanslösa ögonen, den ledsna minen, mungiporna som pekar neråt. Jag ser nya bekymmersrynkor, glansiga ögon på väg att tåras, nya grå strån. Rödsprängda ögon som nervöst irrar fram och tillbaka, ett spänt drag kring munnen, en nervös ryckning i ögonvrån. Hur hela huvudet hänger, orkar inte riktigt följa med.
Och jag ser helt nollställda ansikten - där inget, absolut inget, går att läsa... Och också det säger en hel del.
Och jag ser helt nollställda ansikten - där inget, absolut inget, går att läsa... Och också det säger en hel del.
...Jag tänker på många många människor jag träffat på sistone och jag tänker att det här jobbet fräter. Det tär på människorna - men vi försöker så länge vi bara kan.
Och jag tänker på hur svårt det är att interagera effektivt med människor när man börjar känna dem för väl.
Long Day med Matchbox 20
"Reach down your hand in your pocketPull out your hope for me
Its been a long day, always, aint that right?
And no Lord your hand wont stop it
Just keep you trembling
Its been a long day, always, aint that right?"
___________________________________________________________________________________
2015-04-14
Jag håller andan litegrann just nu. Vad är det som händer? Hur ska det gå?
Jag håller andan litegrann just nu. Vad är det som händer? Hur ska det gå?
Tänk om man nånsin visste säkert vad man ska göra. Vad som blir bäst.
Jag tror att jag är för bekväm. Och jag är inte tillräckligt frustrerad - ännu. Å andra sidan misstänker jag att frustrationen i dagsläget skulle vara intet i jämförelse. Men jag tror att jag skulle kunna göra skillnad...
F-ck it. Det visar sig.
...
Häromdagen klappade jag mig själv lite stolt på ryggen - jag lyckades nämligen ge konstruktiv kritik utan att använda ordet "men".
"Du har varit jätteduktig, men..."
Det lilla, lilla ordet tar udden ur allt positivt man sagt innan. Berömmet är som bortblåst.
"Men" = "Du har misslyckats".
Så när jag för en gång skull lyckas ge feedback utan att använda "men" så tycker jag faktiskt att jag var ganska duktig. Men - haha - jag hade ändå kunnat vara smidigare. Next time.
Light It Up med OneRepublic:
"Like a stone you watch it fall
And let it roll out over the fields
You take your time and watch it crawl
[...]
I just want to see
All the sparks you're trying to hide"
___________________________________________________________________________________
2015-04-08
Jag käkar piller igen. Kroppen vill inte vara med. Kodein (alternativt Norgesic eller Tradolan) tillsammans med Ibuprofen (intresseklubben noterar). Det funkar - men problemet är illamåendet och huvudvärken. Och att jag inte vågar ta sömnmedel på kvällen. Har testat den mixen + migräntablett en gång, och det gör jag inte om.
Så nu är klockan halv två och jag sitter med mitt Pukka Night Tea med lavendel och hoppas på ett mirakel.
Ibland funderar jag om jag läser för mycket mellan raderna. Om jag ser tecken som inte finns. Paranoid android, u know. Andra gånger tänker jag att jag nog helt enkelt är en god människokännare eftersom jag ofta anar vad folk kommer berätta långt innan de gör det. Men nu vet jag inte.
Whatever. Jag är trött nu.
Open Your Eyes med Snow Patrol:
"My bones ache, my skin feels cold
And I'm getting so tired and so old
The anger swells in my guts
And I won't feel these slices and cuts"
And I'm getting so tired and so old
The anger swells in my guts
And I won't feel these slices and cuts"
___________________________________________________________________________________
2015-04-02
Det verkar kunna bli ett stormigt år det här. Det känns som att jag står på en kanten till ett vindpinat stup och alla som tidigare stod med mig uppe på stupets kant viker undan, en efter en. Alla av sina olika anledningar, men i grund och botten samma. Trycket blir för starkt, pressen blir för stor.
Och nu står jag nästan ensam kvar.
När jag ligger vaken på nätterna funderar jag om jag ska ge upp. Men det tänker jag inte göra. Som en katt väljer jag istället att ta klivet över kanten, och vrider mig i luften så att jag igen landar på fötterna. Jag gör det alltid. Landar på fötterna.
Men därmed inte sagt att det är roligt på något sätt alls.
En låt till detta? Jupp. Det är känslan jag vill åt, inte tolka nånting bokstavligt nu, hörni.
Deadened med FLA:
Det verkar kunna bli ett stormigt år det här. Det känns som att jag står på en kanten till ett vindpinat stup och alla som tidigare stod med mig uppe på stupets kant viker undan, en efter en. Alla av sina olika anledningar, men i grund och botten samma. Trycket blir för starkt, pressen blir för stor.
Och nu står jag nästan ensam kvar.
När jag ligger vaken på nätterna funderar jag om jag ska ge upp. Men det tänker jag inte göra. Som en katt väljer jag istället att ta klivet över kanten, och vrider mig i luften så att jag igen landar på fötterna. Jag gör det alltid. Landar på fötterna.
Men därmed inte sagt att det är roligt på något sätt alls.
En låt till detta? Jupp. Det är känslan jag vill åt, inte tolka nånting bokstavligt nu, hörni.
Deadened med FLA:
"A killing ground for tyrants
Get down on your knees
a gun in your mouth
Will fill all your needs
Brainwashes solutions
Torture and disease
Final retribution
For everyone to see"
___________________________________________________________________________________
2015-03-30
Apropå inlägget nedan.
Jag fick en tanke på vägen hem i bilen ikväll. Mänskliga självbilds-triggerpunkter. Hajar ni?
Det kan hända att jag läst om nån sån här tankegång nånstans förut; jag hävdar verkligen inte att det på något sätt är en originell idé. Men för mig var den ny...
Jag tror att folk går omkring och bär på knutor som de kanske inte ens själva är medvetna om. Och en del av dem är positiva och en del av dem negativa. Och om man stimulerar de triggerpunkterna på rätt sätt - som när sambon tar Spock-grepp på min nacke/axel/rygg och det först gör outhärdligt ont innan det övergår i ren eufori - så blir kontakten och umgänget med andra människor så mycket enklare.
Men det gäller att hitta - och förstå - hur de punkterna fungerar.
Jag tror folk alltid bär på föreställningar om hur de vill uppfattas av sin omgivning. Och det slår åt båda hållen med både positiva och negativa affirmationer. Alltså: "Jag vill att ni ser mig som xx" kontra "jag vill inte att ni ser mig som xx". Ni är med på noterna?
En person kan t ex tänka sig själv som "Jag är en självständig och unik individ" och därigenom vilja ses som sådan av sin omgivning. På motsvarande sätt kan hen bära med sig bilden av att "Jag är inte en självgod eller egocentrisk person". Så snart man upptäckt de triggerpunkterna hos en annan människa blir allting annat så mycket enklare (och jag lovar att exemplen är helt tagna ur luften nu. Ingen känner sig träffad, right?) - för de människor som affirmerar ens egna triggerpunkter kommer man ofelbart att tycka mycket bättre om än de som kontrar de uppfattningarna.
Och därigenom underlättas hela det sociala samspelet. Observera nu snälla att jag ser det som ett samspel människor emellan - inte som manipulation av något slag...
Är det för flummigt? Oh, yes, jag har knappt hunnit formulera det hela för mig själv ens ännu.
Annat än att jag kom på exempel för mig själv där det verkligen stämmer (de triggerpunkterna avslöjar jag verkligen inte, men ni borde kunna luska ut dem). Och naturligtvis kommer jag på såna triggerpunkter för en hop andra människor...
Problemet är ju bara när folk är blinda för sina egna sårbara punkter - och i ännu högre grad helt blinda inför alla andras. Det är då det krockar med buller och bång.
En låt till detta? Jamenvisst!
Saker Man Ser med Kent:
"Min hud är vit under mittarmbandsur
Därunder tar vintern aldrig slut
var det du som höll för hårt?
eller är det jag som är för svag?
[...]
Det är bara saker man ser
Det är bara saker man vet..."
___________________________________________________________________________________
2015-03-28
People skills. Vad är det som gör att det connectar så snabbt? Hur gick det till?
Ni som känner mig från förr tänker er nog mig som allvarlig, tyst, eftertänksam, grubblande, asocial, folkskygg...
Ni som känner mig nu skulle kanske säga glad, högljudd, impulsiv, ivrig, social, flirtig, entusiastisk...
Clash? Yes.
Blir folk förvånade? Yes.
Blir folk förvirrade? Oh, yes...
Ni som känner mig på riktigt vet om, och förstår, både det svarta och det vita. När det är svart är det svart och när det är vitt, är det vitt.
...
Mässan avklarad - ägnade dag ett åt att flirta brutalt med en kändis i montern typ nästgårds (ung, söt och skäggig - do I need to say more?) och när han sen dag två mitt i allt dök upp i vår monter kom jag av mig helt och hållet. *asg*
Stämningen på topp och kanon gäng, som vanligt. What else? =)
I Lived med OneRepublic:
People skills. Vad är det som gör att det connectar så snabbt? Hur gick det till?
Ni som känner mig från förr tänker er nog mig som allvarlig, tyst, eftertänksam, grubblande, asocial, folkskygg...
Ni som känner mig nu skulle kanske säga glad, högljudd, impulsiv, ivrig, social, flirtig, entusiastisk...
Clash? Yes.
Blir folk förvånade? Yes.
Blir folk förvirrade? Oh, yes...
Ni som känner mig på riktigt vet om, och förstår, både det svarta och det vita. När det är svart är det svart och när det är vitt, är det vitt.
...
Mässan avklarad - ägnade dag ett åt att flirta brutalt med en kändis i montern typ nästgårds (ung, söt och skäggig - do I need to say more?) och när han sen dag två mitt i allt dök upp i vår monter kom jag av mig helt och hållet. *asg*
Stämningen på topp och kanon gäng, som vanligt. What else? =)
I Lived med OneRepublic:
"Hope when you take that jump, you don't fear the fall
Hope when the water rises, you built a wall
Hope when the crowd screams out, they're screaming your name
Hope if everybody runs, you choose to stay"
Hope when the water rises, you built a wall
Hope when the crowd screams out, they're screaming your name
Hope if everybody runs, you choose to stay"
___________________________________________________________________________________
2015-03-24
Så blir det en sån där vecka nu igen. Hur lyckas man pressa in allt på samma gång?
Tur till Sthlm med middag och föreläsning idag/ikväll. Vanligt jobbpass på onsdan. Sen tillbaka till Sthlm och två hektiska mässdagar, schemalagd 10h per dag (halleluja). Sen vanlig jobbhelg - när en stor del av min ingångsorder rullar in; i runda slängar kring 40cc, skulle jag tro. Sen jobbdejt på måndag om snittblommor av alla ting... Sen en ledig dag (säkerligen tillägnad omskolning för hela slanten). Och sen drar det ihop sig inför påsk-anstormningen...
Gud give mig styrka...
Bästa pepp-låten till detta? Coming right up!
[Något uttjatad, men den gör sig fortfarande mycket väl på repeat.]
Clubbed To Death med Rob D:
[Instrumentell]
___________________________________________________________________________________
2015-03-22
Ibland tänker jag på hur lika vi är - och samtidigt hur olika.
Sambon jobbar bäst med Wagner i öronen - jag jobbar bäst med Funker Vogt. Olika - men samtidigt lika.
Ibland tänker jag på hur lika vi är - och samtidigt hur olika.
Sambon jobbar bäst med Wagner i öronen - jag jobbar bäst med Funker Vogt. Olika - men samtidigt lika.
När jag kom hem sent en kväll hörde jag tonerna från typ Götterdämmerung redan ute på trappan genom ytterdörren (jag hör inte skillnad på de olika sviterna...) men sambon kastade en enda blick på mig och såg att det fortfarande inte riktigt är min cup of tea (definitivt inte den kvällen) och bytte raskt track.
Till detta.
Oooooooh att de är bra!
Med suben igång med full gas så riktigt studsar tonerna i vardagsrummet. Och eftersom jag hör till dem som tänker i bilder så "ser" jag tonerna och hur de studsar när jag stänger av övrig tankeverksamhet - på precis samma sätt som rörelsebanorna i filmen. (Jaja, antingen fattar ni eller så gör ni det inte.)
[Nu ska vi inte ens försöka ta den diskussionen igen, som vi hade sent en natt, när sambon och jag pratade parallella universa och hur minnet av de där rörelsebanorna kunde ses som fysiska manifestationer av rum-tiden, ett sätt att spåra levnadsöden, där man kan se hur människors...
...lifepaths cross and intersect - sometimes diverging, somtimes submerging.
Some of them attracting, some of them repelling - some of them forever linked...
Some of them attracting, some of them repelling - some of them forever linked...
Det tar vi en annan gång när jag formulerat klart det inför min sci-fi trilogi, right?]
End Of Line med Daft Punk:
[Instrumentell]
___________________________________________________________________________________
2015-03-17
Ready to rumble? Hell, yes!
Nu är vi igång igen. Det känns som flera år sen - men samtidigt som bara igår.
I bilen kör jag Lambert igen. Och ylar med helt skoningslöst. Den tiden på året...
Det är något med gunget i just den här låten - det är den attityden man måste ha, då funkar allting. Rätt swagger, lixom.
[Sen blir det ju ännu roligare när samma manliga kund kommer tillbaka till just mig 8 gånger samma dag för att försäkra sig att han verkligen förstått rätt hur han ska göra med sina tomatplantor.
So sweet! Men nästa gång kan han ju lyssna istället för att tänka på annat...]
Fever med Adam Lambert:
"There he goes
My baby walks so slow
Sexual tic-tac-toe
Yeah, I know we both know
It isn't time, no"
___________________________________________________________________________________
2015-03-09
En gång för nu länge sen försökte jag hjälpa någon. Den gången trodde jag ilska var lösningen på sådana problem.
Och jag var arg. Såå arg. Så förbannad. Förbannad på mig själv och hela världen för att vi var så otillräckliga. Och i slutänden också så förbannad på den som satte mig i den sitsen från början...
Och den ilskan har hållit mig flytande länge. Sammanbitna käkar, knutna nävar och blixtrande ögon - drivkraft framåt, eftersom det bara kan bli bättre. Det får inte bli sämre.
Men nu inser jag att det inte är svaret. Det är som att all ilska har runnit ur mig.
Jag är trött på att vara arg. Jag är trött på alla andra som är arga.
Kan vi inte stänga ner ett tag nu?
Stranger Than Kindness med Fever Ray:
En gång för nu länge sen försökte jag hjälpa någon. Den gången trodde jag ilska var lösningen på sådana problem.
Och jag var arg. Såå arg. Så förbannad. Förbannad på mig själv och hela världen för att vi var så otillräckliga. Och i slutänden också så förbannad på den som satte mig i den sitsen från början...
Och den ilskan har hållit mig flytande länge. Sammanbitna käkar, knutna nävar och blixtrande ögon - drivkraft framåt, eftersom det bara kan bli bättre. Det får inte bli sämre.
Men nu inser jag att det inte är svaret. Det är som att all ilska har runnit ur mig.
Jag är trött på att vara arg. Jag är trött på alla andra som är arga.
Kan vi inte stänga ner ett tag nu?
Stranger Than Kindness med Fever Ray:
"Stranger than kindness
You hold me so carelessly close"
___________________________________________________________________________________
2015-03-08
Asparnas grå skeletthänder i skarp kontrast mot svartgröna piskande granar.
Stormen plågar det sista livet ur vintern. Snön ligger döende mot ännu icke levande gräsmattor.
Men i snåren, i backarna och hagarna börjar det tissla och tassla - de första blåsipporna vänder försiktigt sina väna blå ögon mot himlen för att spana efter solen och värmen som de vet att är på väg.
Men i snåren, i backarna och hagarna börjar det tissla och tassla - de första blåsipporna vänder försiktigt sina väna blå ögon mot himlen för att spana efter solen och värmen som de vet att är på väg.
Vår.
Baby Doll med Edison Woods:
"Honey, the shape I'm in
I couldn't help a fly find a window
And honey, the shape you're in
Please, let's put our weapons down"
I couldn't help a fly find a window
And honey, the shape you're in
Please, let's put our weapons down"
___________________________________________________________________________________
2015-03-01
Jag skulle vilja se allt det ljusgröna som spirar.
Men allt jag ser är den svarta, kala, kalla jorden...
Det är inte helt lätt just nu.
Walking In My Shoes med Depeche Mode:
Jag skulle vilja se allt det ljusgröna som spirar.
Men allt jag ser är den svarta, kala, kalla jorden...
Det är inte helt lätt just nu.
Walking In My Shoes med Depeche Mode:
"I'm not looking for a clearer conscience
Peace of mind after what I've been through
And before we talk of any repentance
Try walking in my shoes"
Peace of mind after what I've been through
And before we talk of any repentance
Try walking in my shoes"
___________________________________________________________________________________
2015-02-24
Nu är naglarna svarta igen. Men inte långa och lackade, utan korta och jordiga. Som det ska vara.
Första sådderna och sticklingarna på gång - 14 sorters chili + paprika. Och 2 pelargoner blev mitt i allt 14. Det är så det går till när våryran börjar...
Good mojo today.
...efter detta middagsdejt och så kvällsföreläsning. Kan det bli bättre? =)
Mysterious Ways med U2:
"It's alright, it's alright, it's alright
She moves in mysterious ways
It's alright, it's alright, it's alright"
She moves in mysterious ways
It's alright, it's alright, it's alright"
___________________________________________________________________________________
2015-02-22
Ibland räcker det inte till.
Otillräckligt.
Jag vet inte vem jag är i dagsläget. Om jag är en drunknande person i botten på en brunn som inte når det nedslängda repet - eller om jag är en förtvivlad person som står där uppe på kanten och försöker få repet att nå hela vägen ner. Eller är jag båda?
Hur som haver - repet räcker inte till.
My Body Is A Cage med Arcade Fire:
Ibland räcker det inte till.
Otillräckligt.
Jag vet inte vem jag är i dagsläget. Om jag är en drunknande person i botten på en brunn som inte når det nedslängda repet - eller om jag är en förtvivlad person som står där uppe på kanten och försöker få repet att nå hela vägen ner. Eller är jag båda?
Hur som haver - repet räcker inte till.
My Body Is A Cage med Arcade Fire:
"I'm standing on a stage
Of fear and self-doubt
It's a hollow play
But they'll clap anyway"
Of fear and self-doubt
It's a hollow play
But they'll clap anyway"
___________________________________________________________________________________
2015-02-18
Jag har rätt god självkännedom. Jag vet vad jag bör och inte bör göra och jag kan ganska väl förutspå mina egna reaktioner. Men ibland kan jag förvåna mig själv...
Till mina starkaste sidor hör att jag är rak och ärlig. Till mina svagaste sidor hör att jag är - just det - rak och ärlig. Och det gäller (tyvärr) också att jag inte hymlar om var mina sympatier ligger; vilka människor jag tycker om och vilka människor jag inte tycker om.
Med det sagt så är jag inte direkt klippt och skuren för corporate business.
Om jag har en ytterst lämplig låt till detta? Why, of course.
Jag är ju fullständig Phantom-of-the-Opera-buff och när jag inte kan sova på nätterna brukar jag roa mig med att sjunga igenom hela föreställningen i huvudet. Den är typ två timmar lång, så med lite tur hinner jag somna medan jag håller på (jupp, kan texterna till typ lite drygt 95%). Naturligtvis är det bara Original London Cast-versionen från -86 som gäller, med Michael Crawford som fantomen.
[Och jag blir fortfarande lika putt över att våpet Christine väljer mesiga Raoul istället för fantomen. Jamen hallå, lixom. Vad i hela världen gör det att han saknar näsa? Småpotatis i sammanhanget.]
Masquerade, Phantom of the Opera med Original London Cast:
"Masquerade!
Hide your face,
so the world will
never find you!
Hide your face,
so the world will
never find you!
Masquerade!
Seething shadows
breathing lies . . .
Masquerade!
You can fool
any friend who
ever knew you!"
Seething shadows
breathing lies . . .
Masquerade!
You can fool
any friend who
ever knew you!"
___________________________________________________________________________________
2015-02-13
Det här med att leva länge med någon. Och då menar jag länge.
Jag kommer in i vardagsrummet iklädd pyjamasöverdel (och inte mycket annat). Borstar ihärdigt tänderna och får syn på Benedict Cumberbatch på TVn.
"Mrghmrf?" frågar jag.
"Näh" svarar sambon.
Klart som korvspad.
"You, I thought I knew you
You, I cannot judge
You, I thought you knew me
This one laughing quietly
Underneath my breath"
Det här med att leva länge med någon. Och då menar jag länge.
Jag kommer in i vardagsrummet iklädd pyjamasöverdel (och inte mycket annat). Borstar ihärdigt tänderna och får syn på Benedict Cumberbatch på TVn.
"Mrghmrf?" frågar jag.
"Näh" svarar sambon.
Klart som korvspad.
Nightswimming med R.E.M:
"You, I thought I knew you
You, I cannot judge
You, I thought you knew me
This one laughing quietly
Underneath my breath"
___________________________________________________________________________________
2015-02-12
I mitt huvud har jag skrivit många texter här den senaste tiden. I bilen på väg till jobb, på väg från jobb - och många svåra rader nätterna igenom.
Sen trycker jag mentalt på "erase".
...
Gick gågatan fram idag, snålblåst och iskyla, tiggare som skramlar med nästan tomma burkar, stressade människor som tittar rakt fram, tomma ögon som inte ser; inte vill se. Men idag hajade en del till och såg mig. Så lite som krävs för att reptilhjärnan ska observera det annorlunda.
Började flina lite för mig själv när jag passerade trappan till biblioteket - minns en varm majdag för nästan 15 år sen när mitt unga hippe-goth-jag gick förbi den trappan och det unga gänget med killar som satt där började sjunga "cause she's a punkrocker, yes she is" när jag gick förbi...
Det är det ingen risk folk gör längre, men det är ändå ett statement.
Till detta tar vi en riktigt bra låt. Att sen Travis Fimmel måste höra till de 10 sexigaste nu levande karlarna i världen är ju bara en bonus...
If I Had A Heart med Fever Ray:
"If I had a voice I would sing
After the night when I wake up
I'll see what tomorrow brings"
After the night when I wake up
I'll see what tomorrow brings"
___________________________________________________________________________________
2015-02-03
Jag vill inte vara med just nu.
Tar ett steg tillbaka, ler och håller käften. Låter allt rinna av.
Fast det är svårt.
Kommer ni ihåg den gamla låten, Blåjeans, med Kent?
"Kanske har jag ett skal
Ett hårt oigenomträngligt skalbaggeskal"
Men jag vill inte lyssna på Kent idag. Det får bli Muse istället.
Jag vill inte vara med just nu.
Tar ett steg tillbaka, ler och håller käften. Låter allt rinna av.
Fast det är svårt.
Kommer ni ihåg den gamla låten, Blåjeans, med Kent?
"Kanske har jag ett skal
Ett hårt oigenomträngligt skalbaggeskal"
Men jag vill inte lyssna på Kent idag. Det får bli Muse istället.
"Break me in, teach us to cheat
And to lie, cover up
What shouldn't be shared
And the truth's unwinding
Scraping away at my mind
Please stop asking me to describe
For one moment
I wish you'd hold your stage
With no feelings at all"
And to lie, cover up
What shouldn't be shared
And the truth's unwinding
Scraping away at my mind
Please stop asking me to describe
For one moment
I wish you'd hold your stage
With no feelings at all"
___________________________________________________________________________________
2015-01-30
Mjaha. Alltså. Det här känns bra.
Äntligen känns det bra igen...
Nu väntar kaos - och det är inte mitt problem. För en gångs skull är det jag som tvår mina händer. Alla får vad de förtjänar - in the end.
Och jag kan stå vid sidan om och se på medan det brinner...
...Lyssnade på den här skivan imorse medan jag vek tvätt och sopade upp katt-massakrerade krukväxter.
Speciellt den här låten fastnade i huvudet och lade tonen för resten av dagen.
Speciellt den här låten fastnade i huvudet och lade tonen för resten av dagen.
Take Me To The River med Annie Lennox:
"Take me to the river
Drop me in the water
Take me to the river
Dip me in the water
Wash me down, wash me down
Wash me down, wash me down"
Drop me in the water
Take me to the river
Dip me in the water
Wash me down, wash me down
Wash me down, wash me down"
2015-01-10
Semester. Smaka på det ordet. Semester. Yes.
Det är exakt vad som behövs just nu. När jag kommer tillbaka är det shark-mode som gäller - attack, hugg, bit som sambon skulle säga. All teeth and no mercy. Fast det är inte sant, det vet ni ju. Men skinnet måste vara tjock och gärna halt så det värsta glider av. Klarar jag det? Jodå. Men det kräver nog lite... viljestyrka.
Och jag har inte riktigt återhämtat mig efter min ko-vändning. Jaja. So be it.
Till detta en så sjukt bra låt. Återvänder till det här skivorna för jämnan. Kommer ihåg när jag var svartklädd tonåring och mest satt tyst och vrång med hörlurarna på. Oh, those were the days...
Karma Police med Radiohead:
For a minute there
I lost myself, I lost myself
Phew, for a minute there
I lost myself, I lost myself"
Semester. Smaka på det ordet. Semester. Yes.
Det är exakt vad som behövs just nu. När jag kommer tillbaka är det shark-mode som gäller - attack, hugg, bit som sambon skulle säga. All teeth and no mercy. Fast det är inte sant, det vet ni ju. Men skinnet måste vara tjock och gärna halt så det värsta glider av. Klarar jag det? Jodå. Men det kräver nog lite... viljestyrka.
Och jag har inte riktigt återhämtat mig efter min ko-vändning. Jaja. So be it.
Till detta en så sjukt bra låt. Återvänder till det här skivorna för jämnan. Kommer ihåg när jag var svartklädd tonåring och mest satt tyst och vrång med hörlurarna på. Oh, those were the days...
Karma Police med Radiohead:
"Karma police
I've given all I can
It's not enough
I've given all I can
But we're still on the payroll
I've given all I can
It's not enough
I've given all I can
But we're still on the payroll
This is what you'll get
This is what you'll get
This is what you'll get
When you mess with us
This is what you'll get
This is what you'll get
When you mess with us
For a minute there
I lost myself, I lost myself
Phew, for a minute there
I lost myself, I lost myself"
2015-01-06
Nej men alltså. På riktigt. Ärligt talat. Just nu vill jag bara skrika högt. Och bita någon. Tyvärr gäller det ganska många personer samtidigt. Att det ska kunna vara så j-vla svårt för alla att komma loss från de gamla hjulspåren.
Jag maskerar det som ilska, men egentligen är jag rätt olycklig nu. Det var inte så här det här året skulle börja. Men shit happens.
En fantastisk låt till en annan jobbig tid - den här körde jag på repeat medan jag pluggade inför studentskrivningarna. Speciellt kemin och fysiken. Och det gick ju bra den gången, såå...
High Hopes med Pink Floyd:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar