Varför skriver jag här?
Mestadels för min egen skull.
Och för att det känns bättre att veta att åtm en del av er faktiskt förstår hur det är.
Ett tips - musikvalet säger mycket mer än de ord jag väljer att skriva.
_______________________________________________________________________
2025-12-10
Innan jag valde att lämna R så var det en svår tanke som höll på att förlama mig först - men jag blir ju så ensam... - innan jag insåg att jag redan var ensam. Jag kunde på inget sätt bli mer ensam än jag redan var. Och det var en skön insikt att få, även om den var smärtsam.
Bara för att man är i en relation så betyder det på intet sätt att man inte redan står helt allena - kanske ensammare än många andra eftersom man ju inte borde vara det...? Borde man inte vara lycklig när man är två? Men - nej... Och det är en ensamhet som sätter sig som iskyla i själen.
...
Sen visade det sig att jag på inget sätt var ensam...
Men nu undrar jag om jag inte borde rusta för det, på riktigt.
Sleep Still med Ari Mason:
"More than anything I want to be close to you"
_______________________________________________________________________
2025-12-09
Tystnad är också ett svar.
Och jag är bra på att läsa tystnader.
[...]
Ibland behöver man bara lite perspektiv.
Jag har kommit fram till flera hyfsat smärtsamma insikter på sistone. Insikter som hamnar både i den positiva och den negativa vågskålen. Både om mig själv och om andra. Och även om vissa insikter egentligen borde vara fyllda av ljus så är de inte det. Inte enbart.
The light is flawed.
Och jag vet inte om jag klarar av det här längre.
...
Jag vet knappt vad kärlek är längre. Jag vet mycket som det INTE är, men jag vet inte riktigt vad det ÄR.
Att ge space kan vara en sån sak. Men det kan också vara tvärtom. För mig är space samma som evigt mörker men för en annan kan det vara livsluften själv? Jag vet det och jag förstår det ju, på ett plan, men det gör det ju så svårt när det innebär att man får kringskära själva essensen av en själv. Är det så det ska vara? Så det måste vara?
...
Vissa saker är så svårgripbara på dagen.
Ord som i nattens mörker ter sig självklara och ovedersägliga förlorar sin substans på dagen och blir abstrakta, formlösa när den dagsnyktra hjärnan vrider och vänder på dem.
Så nu tar jag ett steg snett ut ur bild. Ett tag, i alla fall. Jag vet att det är här du ska försvinna utan ett spår...
Färger på Natten med Kent
"Jag ska vara som bergen
Jag ska vara som vattnen
Jag ska vara som färger
som bara syns på natten"
_______________________________________________________________________
2025-12-01
Jag vågar nog helt enkelt inte hoppas.
Inner Smile med Texas:
"You must try to understand
(try to understand)"
_______________________________________________________________________
2025-11-26
Jag snubblade över någonting online idag...
Nånting som slår an en sträng som nästan försätter mig i baklås - jag känner mig bekväm (men ändå livrädd på samma gång) - och jag bara dör litegrann. Det är ju precis så det är.
Inte kan det väl...? Men nej, knappast.
[...]
Idag har jag tryckt på Paus-knappen. Sen på Reset. Få se om det funkar.
Ibland behöver man bara bearbeta. Det är nyttigt för själen även om det känns jobbigt som f-n.
Pyramid Song med Radiohead:
"There was nothing to fear and nothing to doubt
There was nothing to fear and nothing to doubt
There was nothing to fear and nothing to doubt"
_______________________________________________________________________
2025-11-06
Stora flickan är tyst och ser lite ledsen ut.
Dröjer kvar på stolen när det eg är dags att gå till sängen.
"Mamma, kommer han att flytta?"
"Vännen, jag vet inte. Jag tror det."
Hon är tyst ett bra tag.
"...men även om han flyttar, han stannar väl kvar på jobbet?"
"Nej, gumman, det gör han nog inte. Det är nog snarare så att han slutar på jobbet först och flyttar sen."
Hon ser helt paff ut ett tag.
"Men mamma, det går ju inte! Då måste han ju lämna dig!" utbrister hon lite förfärat.
Jag sväljer lite och väljer mina ord med viss möda.
"Ja vännen, det är nog så det kommer att bli".
"Men...." hon tittar bort och ser lite olyckligt ut i intet.
"Jag vill inte tänka mer på det här nu!" säger hon sen bestämt och marscherar mot sovrummet.
Oh, don't I know that feeling... tänker jag.
Black Mirror med Arcade Fire:
"I know a time is comingAll words will lose their meaningPlease show me something that isn't mine-But mine is the only kind that I relate to"
_______________________________________________________________________
2025-11-01
No Fear.
Så mycket handlar om attityd. Attityd måste man ha. Rätt attityd.
Det är som en mask som jag tar på mig. Varje dag.
Och sen tar jag av den igen.
[...]
Några få får se det som därbakom.
Och jag förstår att jag ter mig schizofren emellanåt.
Men ändå - No Fear. För att vara en orolig själ så är jag väldigt sällan räddhågsen...
Rädd att förlora det som är viktigt för mig - ja. Men i övrigt väldigt, väldigt orädd. Hur gick det till? När övervann jag den ångesten? Jag vet faktiskt inte.
No Fear! med Andromeda & KVRXD:
_______________________________________________________________________
2025-09-29
I fu**ing hate this!
Tänkte jag först.
Tänkte sen om...
...Nej...
...det är baske mig tvärtom.
Gud.
Shit, frankly speaking.
I´m not ready for this.
Scared shitless.
Hearing Damage med Thom Yorke:
"You can do no wrong
In my eyes, in my eyes"
_______________________________________________________________________
2025-08-06
Nu finns det ingen manual att följa.
Läskigt.
Enjoy the Silence med Depeche Mode:
"Words are very unnecessary"
_______________________________________________________________________
2025-07-24
Jag tvekar att skriva just nu.
För ord är så farligt.
...
Så mycket i mitt tidigare liv som triggar en flyktrespons som sitter i ryggmärgen. Så mycket enklare att vara ensam, på alla sätt. Ensamhet kan jag, det klarar jag av. Jag stänger av, skiter i allt.
Och en gång ska vi alla dö.
...
Men jag vill inte vara ensam.
Inte nu.
Järnspöken med Kent:
"tänk vad man kan göra med en liten kniv
[...]
Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv"
_______________________________________________________________________
2025-07-01
"...jag förstår, It's complicated" sa hon.
"Complicated var ordet" svarade jag.
Just så.
All I Need med Radiohead:
"I am all the days that you choose to ignore
...
It's all wrong, it's alright
It's alright, it's alright"
______________________________________________________________________
2025-06-11
When I'm falling, catch me in your sight...
...
Jag lägger korten idag.
Tappar andan lite när den ena frågan ger Tornet (rättvänt) och den andra ger Stavprinsessan (rättvänt). Herregud.
...
Jag balanserar uppe längs med kanten till ett stup.
Stupet på den ena sidan är svindlande djupt, men lockelsen är total.
Jag tror jag håller på att falla handlöst.
Just Say Yes med Snow Patrol:
"For God's sake, dear"
_____________________________________________________________________
2025-06-07
A pair of angel wings
Lie on the dance floor...
Lie on the dance floor...
Nej, det tar vi inte nu. Det är inte dags ännu. *ler mysteriöst*
Väntans tider.
Så många tider de senaste åren har varit just väntans tider - väntan på hopp, väntan på liv, väntan på död, väntan på kärlek, väntan på början, väntan på slut.
Och nu kanske all väntan är över, samtidigt?
Mannen i den vita hatten (16 år senare) med Kent:
"Och snart finns det inga tårar kvar
Och de var våra att ge vem som helst, äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen så sätter du själv dina gränser"
_______________________________________________________________________
2025-06-02
Den där tyngden i själen verkar inte vilja försvinna.
...det är som ett svart mörker som slukar allt ljus.
...och tynger; tynger; tynger.
Vissa dagar kan jag inte få luft.
...
Jag skulle bara vilja rymma från allting, men det går ju inte?
Varken på det ena eller det andra sättet.
...
Å andra sidan så är jag faktiskt ofta genuint riktigt glad nu ändå.
- Samtidigt.
Trots allt.
- Trots allt - eller kanske - på grund av?
Svårt.
Försöker dock tänka att det inte heller får bli en flykt, det måste ju vara förankrat i verkligheten. Men verkligheten är svår. Vi är ju aldrig mer än människor ändå.
It’s Never Over (Hey Orpheus) med Arcade Fire:
"Hey, Orpheus!
I'm behind you
Don't turn around
I can find you
Just wait until it's over
Wait until it's through
And if I call for you
Oh, Orpheus!
Just sing for me all night
We'll wait until it's over
Wait until it's through
...
It's never over (it's never over)
It's never over (it's never over)
It's never over (it's never over)
It's never over (it's never over)
It's never over (it's never over)
It's never over (it's never over)
It's never over (it's never over)"
_______________________________________________________________________
2025-05-28
Vad hände riktigt där?
Inbillning?
Ja, nej men, säkert.
Inte vara dum nu.
...eller?
Dance Monkey med Tones and I:
"Ooh, I see you, see you, see you every time
And oh my, I, I, I like your style
You, you make me, make me, make me wanna cry
And now I beg to see you dance just one more time"
_______________________________________________________________________
2025-05-14
"Det där är väl nästan omänskligt att behöva stå ut med?!" sa någon i min omedelbara närhet häromdagen.
Janå.
Jo, så kan man väl se det. Men jag är van.
Och jag ser det inte riktigt så.
Även om jag så klart blir (väldigt) ledsen och betryckt mellan varven. Men åren har gjort mig hårdhudad och van.
Jag stänger bara ner och går djupare in. Lite som en sköldpadda, ni vet.
...
Det är en lärdom att bära med sig; vad än man själv upplevt genom livet så måste man minnas att att det alltid är en subjektiv upplevelse. Det gäller ett unikt skeende. Det behöver på inget sätt vara universell lag och gälla för alla andra. Ok?
...
Den här låten spelar jag när jag behöver putsa lite extra på försvaret.
Den hårda huden, som jag fått genom åren, gör mig ganska skyddad, men ändå inte osårbar.
Och vissa pilar når värre än andra.
[_Älskar_ när hon illvrålar "L O V E" sådär så blodet isar sig]
Bloody Mary med Lady Gaga:
"I'm ready for their stones
I'll dance, dance, dance
With my hands, hands, hands
Above my head, head, head
Like Jesus said
I'm gonna dance, dance, dance
With my hands, hands, hands above my head
Hands together, forgive him before he's dead, because
I won't cry for you
I won't crucify the things you do
I won't cry for you
See, when you're gone, I'll still be Bloody Mary"
_______________________________________________________________________
2025-04-30
Jag tittar. Sen _ser_ jag. Känner hur det börjat bubbla av skratt inuti. Jamen dåså.
...
"Minns du ens vem du var?" frågar hon och jag känner hur jag hajar till.
Det där är en jättesvår fråga. Både ja och nej.
Jag kommer inte att gå tillbaka till det som varit. Däremot har jag börjat återupptäcka det som kvävts i väldigt många år. Och det är bra.
Sen är ingenting enkelt, men ärligt talat - ingenting är väl _nånsin_ enkelt? Om vi tycker att nånting är enkelt så är det för att vi inte ser hela bilden. Jag ser absolut inte hela bilden ännu, men betydligt mer nu än tidigare. Tänker kaleidoskop.
Med rätt personer är jag väldigt busig. Har väldigt mkt jävlar-anamma. Och jag har alltid sett glaset som halvfullt, aldrig halvtomt. Time to misbehave...?
Rebellion med Arcade Fire:
"People say that your dreams
Are the only things that save you
Come on baby, in our dreams
We can live our misbehavior"
_______________________________________________________________________
2025-04-25
"...kärlekssorg?" Du...?!" säger han med vantro i rösten.
Jag rycker på axlarna. Ser ut över vattnet.
"Du kan väl inte ens bli kär...?"
...
Det där vet du nog ingenting om, tänker jag.
Dernière Danse med Indila:
"Que d'espérance
Sur ce chemin en ton absence
J'ai beau trimer,
_______________________________________________________________________
2025-03-25
"...och du gjorde vaddå..?"
[glor lite under lugg]
"Var det smart det, tycker du?"
[biter sig i läppen]
"Och vad tror du det ska tjäna till?"
[rycker på axlarna]
"Och sen då? Om?"
[ler sött]
"Du, alltså. Hopplös!"
[flinar okynnigt]
...diskussionen fortgår...
Martians on the Moon med Funker Vogt:
[Vi struntar i texten.
Hör gunget!
Go with da flow...]
_______________________________________________________________________
2025-03-19
Oj. Vilken dag.
Jag är trött.
Hoppfull.
Optimistisk.
Men mest trött.
Når jag gräver, går i skogen. Ser ut över vattnet. Lyssnar till fåglarna.
Då känner jag mig connected. At peace.
Men nej, det är inte helt enkelt.
Conflicting.
Jagat rådjur i strålkastarljuset.
...
Den här skivan hann mamma aldrig höra. Men hon hade älskat den! (Hon älskade Depeche.)
Gud att jag hade velat kunna prata med mamma nu.
Speak to me med Depeche Mode:
"Speak to me, in a language
That I can understand
Tell me, that you're listening
Give me some kind of plan
Give me something, you'd be my drug of choice
You lead me, I follow, your voice
I will disappoint you
I will let you down
I need to know
You're here with me
Turn it all around
I'd be grateful, I'd follow you around
I'm listening, I'm here now, I'm found"
_______________________________________________________________________
2025-03-06
Careful, girl.
...
Whatever med Imogen Heap:
"So, hey-yeah, I guess it's alright, whatever"
[no it ain´t,
whatever]
_______________________________________________________________________
2025-03-05
I mitt sinne hänger jag framför en klippvägg.
Har hängt där ett bra tag nu.
Biter mig i läppen och kikar lite neråt, lite åt sidorna, men mest uppåt.
Tar sats med tårna mot väggen, letar fotfäste. Funderar.
Men jag är inte rädd.
För jag är inte ensam.
...
Det gör mig lite frustrerad, helt ärligt.
Att R hade rätt igen. Som vanligt. Hur vet han..? Gah!
Helt enligt hans förutsägelse så ordnar sig allting. Precis som vanligt så dyker rätt människor upp, precis när jag behöver dem. Hur går det till...? Jag förstår inte!
Men _han_ vet att mitt universum fungerar just så; In times of need, help will come.
Alltid.
Som nu. 3 nya konstellationer, bara - poff! Helt magiskt där.
(Och en till, den viktigaste, men den är ju inte ny. Så sett.)
Och det bara funkar. Sen är det ju upp till mig vad jag gör med all konnektivitet. (Connectivity?)
...
Nu senast blev jag faktiskt helt golvad. Eller vi båda. Den där omedelbara känslan av samhörighet, förståelse och gemenskap. Vad är det som händer? Hur bär jag mig åt att hitta alla guldkorn?
..Eller är det så att man på något sätt fungerar som sitt eget gravitationsfält som suger till sig just den typ av massa som behövs för att en enighet ska uppstå...? Lite yin och yang, fast båda är samma - in some weird way. Nån sorts komplettering som behövs?
(Flum, I know, men nån sorts korn av sanning tror jag kan finnas. Energin man bär på är flawed, nånting saknas, och då utstrålar man ett behov som gör att de personer som kan fylla just det behovet dras in i ens närhet, snarare än repelleras...? Måste nog fnula på detta. Romanstoff, juh!)
...
I alla fall.
Har haft den här scenen i huvudet ett bra tag. Älskar energin!
Älskar också Morpheus tal dessförinnan, så vi kör det också, ifall ni glömt.
...
Jag är inte rädd.
...
Morpheus' speach från Matrix Reloaded:
"...this is Zion,
and we are not afraid!"
Zion med Fluke:
[instrumentell]
_______________________________________________________________________
2025-02-07
Jag tittade på schackbrädet framför mig. Slog ut handen och lät alla pjäser åka av bordet.
Så ja.
Tittar på det svart-vit-rutiga brädet.
Det som är svart är så svart. Men det vita är inte så vitt. Snarare... greige...?
Blank canvas. Tabula rasa.
Det är både skönt och svårt på samma gång. Mest öde, just nu. Men också befriande.
Jag ställer upp en drottning på en ruta. Check.
Med lite tvekan ställer jag upp ännu en drottning på den andra sidan. Check.
Utan tvekan ställer jag upp ett torn. Tornet ser solitt och stabilt ut för de flesta, men jag vet att det krackelerar. Frågan är om jag hjälper tornet eller om tornet hjälper mig? Men tornet måste vara där.
Utan tvekan ställer jag upp en löpare. Helt utan tvekan eftersom jag litar helt och fullt på denna pjäs, även om jag vet att den kan ränna iväg och försvinna när som helst. Det är egentligen inte relevant.
The game is set.
Eller nej, inte game, det vet ni. Jag spelar aldrig, inte om så viktiga saker.
[Det är inte så mkt en fråga om careful fear längre
(allt det värsta har redan hänt)
...snarare bara dead devotion.]
Don't Swallow the Cap med The National:
"Everything I love is on the table
Everything I love is out to sea
I have only two emotions
Careful fear and dead devotion
I can't get the balance right"
_______________________________________________________________________
2025-01-29
Jag.
Är.
Jag. Är.
Jag är.
Jag är...
Jag är...?
Är jag?
?
Hör ni skillnaden i tonfall? Just så.
Ich Will med Rammstein:
"(Ich will) Ich will, dass ihr mir vertraut
(Ich will) Ich will, dass ihr mir glaubt
(Ich will) Ich will eure Blicke spüren
(Ich will) jeden Herzschlag kontrollieren"
_______________________________________________________________________
2025-01-22
Årets första inlägg. Tongivande för resten av året?
I. Hope. Not.
På uselt humör idag.
...men det kan kanske bara bli bättre?
[Nej, mest troligt blir det bara sämre. Jag känner det på mig.]
...
Slogs av en tanke idag. En galen impuls. From nowhere.
Jag har tillräckligt mkt självbehärskning för att kliva åt sidan, titta på mig själv, ta mig själv i kragen, skaka litegrann och sen ställa ner igen på golvet med en mindre smäll.
...varför inte?
Därför.
...men det kunde vara kul...? *oskyldigt leende*
Nej.
...eller? *känner hur hornen börjar växa och det där lite diaboliska leendet leker i mungipan*
N e j .
...man skulle ju kunna...?
Nej!
...vad spelar det för roll?
NEJ.
...det gör väl ingen skada?
NEJ!
...?
Tänk inte ens tanken.
...!
NEJ!
... ... *purken tystnad*
Jag tror inte att vi (me and I) har diskuterat saken färdigt ännu.
My Favourite Stranger med Depeche Mode:
"Some perfect stranger speaks when I speak
Walks in my footsteps
And talks in my sleep
My favorite stranger stands where I stand
Leaves crime in my wake
And blood on my hands"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar