Varför skriver jag här?
Mestadels för min egen skull.
Och för att det känns bättre att veta att åtm en del av er faktiskt förstår hur det är.
Ett tips - musikvalet säger mycket mer än de ord jag väljer att skriva.
_______________________________________________________________________
2026-04-02
Körde bil genom ett grådisigt Uppland idag. Mitt i allt dök den här låten upp.
Lite sådär så nackhåren reste sig.
Ibland faller liksom en pusselbit på plats.
Jag insåg att jag nog är ”mig selv nok” - och då i en positiv bemärkelse, inte den gängse negativa.
När andra faller samman omkring mig så står jag ensam stark. Jag klarar av det.
Självkänslan har varit svajig - to say the least - de senaste 20 åren eller så, men mor min lärde mig från barnsben en orubblig tilltro till mig själv. Och den stannar kvar och sitter i märgen, ändå, oavsett vad som händer. Jag är mig själv nog.
Oavsett vad framtiden bär med sig.
...
Och jag är tydligen en sån som kan mend hearts.
Kanske är det vad jag håller på med just nu...?
[Mitt eget kan jag dock inte riktigt fixa.
Inte nu.
Men det ger sig säkert med tiden.]
Can You Mend Hearts med Mesh:
"Can you mend hearts?
Can you fix lives?
Can you fill all the space it's left me with inside?
Can you mend hearts?
Can you blunt knives?"
_______________________________________________________________________
2026-04-01
Det är svårt nu.
Kan inte säga det på nåt annat sätt.
Jag försöker hitta lösningar, men...
...
De där gångerna när jag är tyst och reserverad - då är det så här det här.
Jag måste ju skydda mig själv. För ingen annan gör det åt mig.
Sömnen med Kent:
"Jag skyddar mitt förvuxna dumma hjärta
Jag ser mig aldrig om
Sömnen kommer som en vän tur, retur mot tystnaden
Sömnen kommer som en vän den dömer ingen
Glömmer ingen, öppnar bara famnen
…dig aldrig om
Se dig aldrig om
En gång i en framtid ska jag glömma
Hur otäckt långt jag var beredd att gå
I din närhet
Jag upprepar ett löjligt gammalt mantra
Jag ser mig aldrig om
Jag ser mig aldrig om"
______________________________________________________________________
2026-03-19
Idag skulle mamma ha fyllt 87. Nu blev det ju inte så, men 85 hann hon fylla.
Så det är en speciell dag.
Jobbig, men ändå inte. för hon är alltid med mig. På ett eller annat sätt.
Jag undrar vad hon hade sagt mig nu om hon levde? Vilka råd hon hade gett?
Min mor hade inte mycket misskund med velande - "antingen vet man eller så vet man inte" - men hon hade också stor förståelse för den mänskliga bräckligheten och själens våndor. Så - jag vet inte.
Mest troligt hade hon sagt "var glad åt det du har" och "allting kommer sig att ordna sig till det bästa, det vet jag". Så mamma, jag hoppas innerligt på det.
Men samtidigt känns det som att jag går sönder.
Damaged People med Depeche Mode:
"When you're by my side
There is no defence
I forget to sense
I'm dying"
_______________________________________________________________________
2026-03-05
Det bara ÄR.
Det är skönt. Självklart, på något sätt.
Men enkelt? Nej, inte direkt.
[Är jag som Sibyllan? Jamenvisst. Alltid.]
Men när man tycker tillräckligt mycket om någon så... blir det så svårt. Capiche?
Try med Pink:
"Where there is desire, there is gonna be a flame
Where there is a flame, someone's bound to get burned
But just because it burns doesn't mean you're gonna die
You've gotta get up and try, try, try"
3
_______________________________________________________________________
2026-03-01
Igen en period när jag skriver många texter... och sedan ser orden virvla bort - slitna ur handen; ur medvetandet, av den vinande vinden - ut i i n t e t innan orden ens hann få sin slutgiltiga form.
Tiden tryter.
Orken likaså.
Och känslan är kluven.
Osäkerheten är enorm.
Samtidigt som jag är så väldigt säker. Har inte riktigt varit i den här sitsen förut. Inte såhär.
Vad f-n gör man, på ren svenska?
Jag vet vad jag skulle vilja, men är det rätt? Det är frågan.
[Den här låten är magisk! Kanske speciellt musiken, ärligt talat.
Åååh..!]
Love Hurt Bleed med Gary Numan:
"Everything bleeds
Everything bleeds"
_______________________________________________________________________
2026-02-15
Patetisk.
Det är vad jag tänker om mig själv.
Dressed For Space med Ari Mason:
"Several masks
To last the year
Makes life dance
Right out of me
It's too hard to dream
Well fickle me
Put it in the icebox
Then we'll see"
_______________________________________________________________________
2026-02-13
The shift.
A shift?
The shift?
Det är i alla fall en fråga om kontroll.
Ari och Bearwolf går på högvarv. Kvinnlig pepp när den är som bäst. Say no more. Jag och de vilda tigrarna härnäst?
Eller nej, inte de vilda tigrarna. De vilda vargarna.
Det är nåt speciellt när vinden viner över stäppen och stinger i skinnet. Får pälsen att virvla i den friska brisen. Den stigande solen som får ögonen att kisa. Känslan av otämjd vildmark under trampdynorna. Pupillerna drar ihop sig när nosen vädrar i luften.
Frihet.
Топим med Bearwolf:
"Ты ху-ху, я ха-ха
Ты ху-ху, я ха-ха
Ты ху-ху, я ха-ха"
_______________________________________________________________________
2026-02-07
Jag går sönder.
...samtidigt är det bubbligt.
Just så.
Ghosts Again med Depeche Mode:
"Hellos, goodbyes, a thousand midnights
Lost in sleepless lullaby"
_______________________________________________________________________
2026-01-04
Nytt år. Nya tider?
Dancing on My Own med Robyn:
"I'm right over here
Why can't you see me? Oh"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar