Vårens fasa och yra - svin och sådder

Såå... då var våren officiellt startad! Sticklingarna inköpta, de första fröna sådda, de första vårlökarna beskådade i trädgården - och allt det på samma vecka.
Det känns bra! Minst sagt.

Vägen hem i januari 2014...

Men egentligen är ju världen upp och ner. Ute droppar det från taken, gräsmattan börjar synas grön och bar och det känns som sen mars i luften...

Så här borde det ju se ut i februari... Men det gör det inte. Thank heavens!

Kanske inte bara nackdelar med klimatförändringarna, hm..?

Något som syntes väl i januarisnön var vildsvinens framfart.

Lite här och var men nästan överallt har de varit - men inte in på vår gräsmatta.

Men hur länge är de så pass artiga, tro?

Idag gick jag ut för att reka katastrofområdena efter svinen och kolla generella läget i trädgården.

Och vestigia terrent. Ve och fasa.

Det här är utvidgningen i stora diket - det som varit fiskodlingsdamm för många herrans år sen och som, vilket år som helst nu, ska bli min stora trädgårdsamm...

Och vilka är det då månne som varit ned till vattnet, precis till höger om alstubben? Jodå...

När vi (jag och katterna) går runt till andra sidan diket ser det inte alls vackert ut. Fullständigt uppbökat, i stort sett hela området som ska bli magnolialund.

Ja herregud, hur ska det gå till?

Ibland vill jag bara skrika rakt ut - alternativt ta jägarexamen...

Jag är lite skraj när jag närmar mig planteringen med olika sorters sippor och guckuskor...

För grisarna har varit överallt runtomkring trädstammen... Och redan på håll ser jag att de varit in innanför den också... 

Och vad har de gjort där? Jo, de har ryckt upp min Cypripedium 'Kentucky' och lagt den på sidan. Sådär bara. Inte tuggat på den, inte ätit nånting, inte bökat. Bara lyft upp den och flyttat på den. Why??

Med andan i halsen kan jag iaf konstatera att den fortfarande lever (flera fina nya skott på gång, på tok för tidigt, men den har åtminstone överlevt så här långt). Så det är bara att plantera ner den igen och täcka med lite löv. Och hålla tummarna.


Tess och jag går över till andra sidan andra diket. 


Peppar peppar verkar det som att de inte är så förtjusta i att gå över vatten, jag hoppas det i alla fall. Jag funderar på vallgravar av olika slag... Dammsystem. Om det går att göra både funktionellt och vackert. Jag vet inte, måste klura.

Jag spejar lite efter ramslöken jag satte ifjol (den ska inte synas nu, så det är väl helt riktigt) men just där den sattes är det rätt rejält uppbökat, så vete f-n. 

Däremot har åtminstone hjorttungan, Asplenium scolopendrium, överlevt riktigt fint mellan de mossiga stenblocken där jag planterade den i somras. Skönt!

De mossiga stenarna lyser riktigt smaragdgrönt mot allt grått och visset. 

Ohhh, att det kan bli fint här!

Vi började ju röja här ifjol och i år ska det fortsättas med det - det är i alla fall planen. 

Hittills har jag röjt sly i stort sett precis fram till tomtgränsen, men få se nu när skogsbolaget kan tänkas lämna ett svar...

Ytterligare en sak att hålla tummarna för denna vår.

Inne i trädgården är det också grönt här och var - och inga grisar ännu.  

I den japanska rabatten lyser de vintergröna gräsen riktigt vackert mot den vita snön... 

Här Carex 'Kaga-Nishiki'...

 
...och här Carex 'Ice Dance'.  

Carex plantaginea är också vintergrön men inte lika fräsch som de andra. Muttrar lite för mig själv att jag inte fyndade fler på rean, men just då orkade jag inte tänka mer på trädgård och jag var inte säker på vare sig hur de skulle överleva eller hur gröna de skulle hålla sig. Men nu vet jag. Eller lite senare i vår vet jag rättare sagt ännu bättre...

10e februari

Och vad är nu detta! Första snödroppen! Wihii!





Men det är inte slut där - i gräsmattan nedanför rosenrabatterna börjar de första krokusarna våga sig fram genom snön.

Asså, nu känns det som att vi är på banan!

Inne i växthuset spirar det också, irisen visar tydligt att den tycker det är dags för vårkrukor.

Jodå, jag ska!

Nästa lediga dag om jag handlar nån primula med mig hem, kanske?




Inomhus har jag ju redan skördat ärtskott ett bra tag.

De är verkligen hur lättskötta som helst, och precis lika goda som på fina krogen där man bara får en eller ett par ovanpå förrätten. Mums!




Sticklingar blev det i år också (surprise...) men mest till min moder, jag kommer att odla så helsikkes mycket annat att jag inte kommer hinna sköta dem. Jag känner mig själv rätt väl, så jag vet mina brister...

Men några är mina - lite dubbla surfinior och hängfuchsior, borde bli vackert i grytan tänker jag mig (i mitt huvud är ju grytan redan svartmålad och inte orange...)


Och så var det ju det här med årets frön och sådder.

Jag trodde jag var färdig med frö-shoppandet innan helgen, men icke då.

Knölvialen hade ju blivit efter, ve och fasa! Och när jag nu ändå skulle ha den från nätet så kunde man ju.. ehm.. ta några till.. fraktfritt om man handlar för över 500..

...ehhh - jag behövde en fröpåse men det blev 15? Hur gick det till?!

Listan (Listan med stort L) på årets odlingar är under utveckling. Måste konferera lite med min moder om vilka tomater vi tyckte var odlingsvärda och vilka inte, men i övrigt är den nästan klar. Den kommer så småningom.

Årets första riktiga sådder skedde i alla fall idag och det blev:

5 sorters paprika. Alla från ifjol + 'Thor'.
1 st Pimento/Pimiento (blir inte klok på hur den ska stavas eller om den ska räknas som paprika eller chili. Upplys mig någon?) sorten 'Padron' - tydligen den som Plura föll i farstun för. Perfekt till tapas, så det lär ju gå åt.
4 sorters chili, samma som ifjol + 'Vampire' (för hettan och de vackra grönsvarta bladverket med lila blommor). Sen fick jag lämna utrymme för 'Habanero' som kommer med posten om ett par dagar...

I övrigt? Kronärtskocka, aubergine och stevia (gräsligt små pilliga frön på stevian, de får allt växa himla bra och tacksamt för att jag ska orka pilla med sånt finlir i fortsättningen. Men de går ju å andra sidan att sticklingsföröka också).

På tal om sticklingar - en snittros har vägrat att dö, har stått i vas vecka ut och vecka in utan att trilla av pinn...

När jag sen till slut ändå tänkte slänga den i elden så fick jag ju syn på alla fina små skott. Så då det vart jag ju tvungen att testa sticklingsförökning av snittros också...

Varför kan jag bara inte låta saker och ting få dö i fred? Varför måste jag försöka rädda dem? För fanstygen överlever ju, det är ju det som är problemet. Känner du igen dig i problematiken, mamma? ;)