Dagboken [2014]

Alltsomoftast lyssnar jag ju på musik mest hela tiden.

Ganska blandad kompott blir det - och musiken speglar humöret.
Så förlåt mig nu, men här blir jag faktiskt kanske lite privat och personlig.

(Blunda och håll för öronen ni som inte vill veta.)
__________________________________________________________________
2014-12-23
Svärdet som skär genom tiden. Stunden då allt står stilla. Då ödet hänger på en svärdsegg. Andetaget då allting vänder. Beslut som fattas i ett ögonblick. Det är så det ska vara. 

Ur askan i elden, huh?

Nu väntar vi lite. Tar det lite lugnt.

Kanske Marabouten får rätt, trots allt?

Nej, jag har ju inte sagt till någon allt vad han sade till  mig där i Afrika för ett år sen. Annat än att jag skulle ha tålamod. Och det har jag haft...

If I Was med VNV Nation:

"The light of day is fading
To bid the darkness in
When empty smiles can never hide the hollowness within
My thoughts race by like the scene outside
Through the windows of the train
I could cover my eyes but never hide
From the promises I made

If I was a better man
Or a poor man or a king
Would I have the strength to start again
Walk the path that called to me
 
[...] 

Put aside your burdens
Put away your fears
Or I'll carry them as I'd carry you
Until the very end
"


__________________________________________________________________
2014-12-16
Oj. 

Jag sa "nej", men tydligen tänkte jag verkligen "nej" också.
Hur gick det här till?

Imorgon kanske det vänder. Eller beslutet är ju mitt nu...
Förlåt för pausen, men den har varit nödvändig.

...
Den här låten fick mig att börja böla de första gångerna jag hörde den.
Nu känner jag mig bara fri då jag hör den. Suverän.

Teleconnect Pt. 2 med VNV Nation:
 
"Oh fallen lovers, won't you rise?
Fallen demons, won't you fight?
Your hearts were never made of stone


You who tempt the fates
You who've journeyed oh so far
To apparitions in the haze
Rise up you earthbound demons
Rise up before me now and fight


Your time has finally come

And take me back before the years
And memories are worn with time
Before the hourglass is drained
Before the colors start to fade"


__________________________________________________________________
2014-11-25
Nej.

Ibland är det ett så skönt ord att säga. "Tack, men nej tack" var vad jag svarade.

"Du gjorde vad!?" frustade en förtrogen jag pratade med över kaffe, men så är det.

Man behöver inte tacka ja bara för att man erbjuds nånting.
Och ärligt talat - gudars vad bra det känns.
Rätt, lixom.

Och lite obstinat.
Men så är jag ju lite obstinat, men det vet ni väl redan.

Det är den här låten också. Obstinat och uppnosig.

Kör den på full volym medan jag kokar fläderbärssaft med twist. Så det blir som en wall of sound när jag kommer in i vardagsrummet. Löv it.
[Gasa den med basen i botten så låter den inte så blippig som den gör via datorn. Promise.]

Surrender med The Chemical Brothers:

[Instrumentell]


__________________________________________________________________
2014-11-18
Hm. Jag kan ju säga på en gång att det inte är så värst intelligent att läsa korrektur och göra översättningar medan man lyssnar på bra musik - på engelska. När jag jobbar brukar jag alltid köra nåt som höjer tempot och som stänger av övrig tankeverksamhet - och som med fördel är på tyska (därför Funker Vogt ju funkar så himla bra).

Men ikväll var jag dum och lyssnade på den här låten istället. Som är hur bra som helst! Och som jag missat helt hittills! GAH!

Ett bonustrack på Sounds of the Universe-skivan tydligen. Som stått i hyllan några år nu. God dammit. Måste lyssna mer på den och kolla om det är nåt annat guldkorn jag missat...

Ghost med Depeche Mode:
"One thought is all it takes
You lose control
You make mistakes"


__________________________________________________________________
2014-11-17
Det känns som att jag långsamt håller på att vakna. Jag gör fortfarande vad jag ska, men jag går fortfarande på autopilot. Jag är inte riktigt där ännu. "Där" - eller "här" - eller vad man nu vill säga.

Det är svårt att förklara för den som inte upplever det själv (eller är närmast sörjande) hur högsäsongen suger musten ur en - att det tar så här lång tid att återhämta sig. Jag ger lixom järnet när det gäller. Sen tar orken och lusten slut. Och det tar tid att fylla på depåerna igen.

Men snart är jag klar utomhus för i år. Både på jobbet och hemma. Och jag känner bara lättnad...

Lite sorg också - att jag inte hann mer, att det inte blev bättre, för naturligtvis hade man kunnat vara bättre, duktigare, starkare. Vågat mer, satsat mer, tagit fler fighter, drivit hårdare på, på alla fronter. Men till slut tar det bara slut.

Just nu är jag ärligt talat ganska utled på att vara duktig.

Sleeping At The Wheel med Matchbox Twenty:

"And now these hands are tied
I can't help thinking
That I was in a daze I was losing my place
I was screaming out at everything
Waiting for the walls to come down" 


__________________________________________________________________
2014-11-12
Jag driver ibland.
Dit strömmarna leder, följer vågorna, slår emot klippor, fastnar mot rev, slits sönder, skalas av.

Driftwood, ni vet. 

Jag tänker att det slipar bort allt överflödigt tills bara själva kärnan finns kvar.
Själva kärnan - tvistad och böjd, skruvad, egensinnig.

Naken. Men hård. Och seg.

Bara det som är viktigt finns kvar.

Breathless med Texas:

"All these bruises keep me awake
I guess I'm just too tired to sleep
And God only knows I'm too lost to cry
[...]

I'll fall (hold me tight)
But I'll heal (hold me tight)
So hold me tight
Cause I'm so lonely

He hates so much his love he says
Inside it's dark I need to smile
He shouts so loud I never hear"


__________________________________________________________________
2014-11-06
På benen igen. Urrk. Vad var det här för hiskeligt virus?

Bra dag idag. Riktigt bra. Fast jag somnade efter 4 och steg upp efter 13... Helt normalt, om man har min sömnklocka. Och är redigt förkyld.

En riktigt bra låt till detta. Det går om man bara försöker. Anstränger sig lite. Då funkar det mesta.

Soft Touch/Raw Nerve med Depeche Mode:
 
"I'm thinking
That you're sinking
And I'll drown
I've got a suspicion
That your position
Is unsound

...
Have I hit a raw nerve?
Have I got a soft touch?"

__________________________________________________________________
2014-11-02
Nej, det har inte varit en bra vecka. Och inte en bra höst. Och inte ett bra år. Men kanske...?
Tänker inte gå in på detaljer. 

Men jag är trött nu.

In i själva märgen. 

Just nu sitter jag här utan röst och dricker Pukkas Original Chai - känns som att det är det enda som får bort taggtråden ur halsen åtminstone en liten, liten stund. Och imorron måste jag jobba. Så länge kollegorna håller säkerhetsavstånd och jag slipper prata med någon så är det väl fine. Och the task at hand funkar ju med det upplägget. Bara det inte regnar.

Sjukt bra låt. Klump i halsen, god-dammit.

Better Days med The Goo Goo Dolls:

"And you asked me what I want this year
And I'll try to make this kind and clear
Just a chance that maybe we'll find better days"

__________________________________________________________________
2014-10-23
..."ser in i framtiden" skrev jag btw i förra inlägget. Menar alltså inte att jag nödvändigtvis är direkt synsk utan snarare att jag alltid ser min framtida trädgård framför mig när jag jobbar därute.

Och det är rysligt förargligt - för i mitt huvud så är allting redan uppvuxet, välplanerat, ogräsfritt och allmänt jättefint.

...Men vi är ju bara inte där ännu. *suck*

När det gäller den övriga framtiden så tar jag däremot fortfarande emellanåt fram mina tarot-kort. Idag fick jag rådet att vara en ung morot. Eller ok, rådet var nog att tänka sig som en ung morot. *asg* Det roliga är att jag fattar precis. Ibland är de lite läskiga, de där korten.

Musik måste jag nog snart inhandla igen. Den här skivan är ju ruskigt bra!

Aeroscope med VNV Nation:

[Instrumentell]


__________________________________________________________________
2014-10-21
Det är både spännande och läskigt när den ena halvan av medvetandet är här och nu - medan den andra halvan är någon helt annanstans

Den ena halvan planerar, planterar, ser in i framtiden; content - den andra halvan upplever aldrig levd barndom, konstruerar fasor och mardrömmar, spinner livstrådar och karaktärer; restless.

[...]

Jag inser att historien i mitt huvud kan vara en prequel till den andra historien. Oj hjälp. Hur ska det gå till? Men genast börjar man ju spinna garnet, hitta trådarna som sammanbinder.

Idag vart det VNV Nations Of Faith, Power and Glory som snurrade medan jag fixade med maten och funderade. Blev förvånad över att jag inte lyssnat mer på den skivan - eller just nu passar den ju i alla fall finfint.

Sentinel med VNV Nation:

"Can we say that we are free, our hands are bound and voices silent
I’m sure it's not a dream, I am awake, my eyes are open
I can’t accept and won’t concede in aftermath we find redemption
The causes that are siezed, and disguised as revolution

Quell the rage that deeply seethes the extremes of these devotions
Dismantle a machine, the device of their creation
I can’t accept and won’t concede that this is who we are
The conflict that is siezed and disguised as greater notions"

 
__________________________________________________________________
2014-10-20
Jag skrev en prolog idag. På en timme. Hur gick det till?

Det började med en dröm. En rätt läskig dröm, sådär intensiv och levande att man verkligen tror man är där på riktigt. En Ajvidisk dröm så att säga, ni kanske förstår?

Och först trodde jag att det var jag som var "jaget" i drömmen. Men på slutet, när mannen äntligen vände sig om och kallade mig "Tess", insåg jag berättarjaget inte alls var jag. Och mannen var ingen annan än min Simon. Min alldeles egna påhittade Simon med mörkblå allvarliga ögon och oregerligt mörkt hår som faller ner i pannan - Simon som ju varit huvudperson i nästan alla mina texter genom åren som ligger vilande på gamla hårddiskar och buntar med text i byrålådor lite här och var. Min första känslan var: 'Och vad fasen gör du här? I den här situationen?' Senast jag lämnade honom körde han bil från ett pensionat. Men det var ju ett par år sen.

Fuck it.

Jag har ju redan två historier på gång. Ska jag verkligen börja med en tredje? Men den här var svår att släppa.

Kanske, kanske lägger jag upp nånting här så ni får läsa. Kanske.

Bra musik att skriva till:

Heaven In A Heartbeat Come med Moto Boy:

"The streetlights seem to say it´s ok to feel this way 
the streetlights seem to say it´s ok to dream this way 
heaven in a heartbeat come 
and the dream begin to fade, 
maybe you´re lost in the call or maybe you´re already there, 
waiting for a tear to fall 
heaven in a heartbeat come"


__________________________________________________________________
2014-10-15
Knepig dag idag. Ibland bara vill jag inte. Det känns i hela kroppen. Jag bara vill inte
Men jag måste. Det är ju så saker blir gjorda.

Att tömma och rengöra växthuset är bland de värsta trädgårdsåtagandena jag vet.

Trots regnkläder hamnar vattnet överallt. Rinner längs med armarna, droppar i ansiktet, rinner längs nacken, nerför ryggen, längs halsen, innanför behån... Skorna klafsar, jeansen som limmade mot benen... Till slut är man blötare än efter en dag ute i ösregn. Inser med fasa att mobilen är lika blöt den - fast den ska ju tåla att hamna i vatten med den IP-klassningen, så få se nu.

Tack gode gud har jag iaf möjlighet att använda varmvatten...

Hela tiden medan jag höll på hade jag den här låten i huvudet. Speciellt den delen från det att McGregor börjar sjunga, nånstans vid 1.45. Oooooh... *ryser hela jag* 

Lövly. Absolutely lövly.

El Tango de Roxanne från Moulin Rouge:

"You're free to leave me, but just don't deceive me
And please believe me when I say I love you"

 
__________________________________________________________________
2014-10-09
Så. Då var det gjort! Om det var klokt - det lär visa sig.

En del av mig skriker Neeeej!, skakar förtvivlat på huvudet och sliter sitt hår, för hur ska jag hinna med allting annat då? En annan del av mig lägger huvudet på sned, spänner blicken i mig själv och säger Seså, get a grip. Du kan ju bättre. Visa nu. och fingrar på den hårda pekpinnen hon döljer bakom ryggen [och är inte rädd för att använda den om det skulle behövas].

Jag jobbar bäst under press. Ge mig en deadline och jag slår knut på mig själv. Ge mig valfrihet, ställ inga krav och jag gör ingenting. Ju svårare en uppgift är, desto bättre löser jag den.

Har jag sagt för mycket nu? Vi får väl se.

Human Behavior med Björk:
"There's definitely no logic
to human behaviour
but yet so irresistible

[...]

There's no map and
a compass
wouldn't help at all"



__________________________________________________________________
2014-10-02
Så - mitt i allt dök det upp en annan möjlighet. Lite otippat.

Men - why not? Oväntat, men I might just give it a shot... 
Man kan ju alltid höra sig för, iaf.

Btw - sax-introt till denna låt är ju gudomligt. Skulle jag lära mig ett nytt instrument skulle det vara sax. Såå åttiotal - men what-da-hell, finns det nåt instrument som låter mer horny? ;)

Eller okej, det skulle vara elgura i rätt händer dårå.

...

Nu en absolut, fullständigt gudomlig låt.

Good Girls Go To Heaven (Bad Girls Go Everywhere) med Meat Loaf:

"You don't have a lot
But it's all that you've got
And you can turn it into more than it seems
Just give it a shot
Fantasize every movement
And imagine every inch of your dreams

And no one said it had to be real
But it's gotta be something you can reach out and feel now
It ain't right
It ain't fair
Castles fall in the sand
And we fade in the air"


__________________________________________________________________
2014-09-30
Älskar MB20s första skiva.

Och så har jag ju alltid varit svag för Rob Thomas (som ju försöker se tuffare ut än vad jag tror han är - notera svarta nagellacket...)

Men - att jag blev förskräckt idag när jag kollade videon - ser ni hur lik han är Ramsay Bolton-Snow (Theons torterare)!!?

Iiiiiiiiip! That fantasy like totally destroyed... ;P

Kommer nu ta ett bra tag innan jag får bort honom från näthinnan... Ghastly.

Push med Matchbox Twenty:

"She said I don't know if I've ever been good enough
I'm a little bit rusty, and I think my head is caving in
And I don't know if I've ever been really loved
By a hand that's touched me, and I feel like something's gonna give
And I'm a little bit angry, well"

 
__________________________________________________________________
2014-09-24
Är ju strängt taget ganska bra på att käfta emot.
Men...

'Cocky, sloppy, lazy, dead', i vår variant av Tad Williams' sjukt bra citat.
Man hänger ju alltid i en skör tråd.
Oh well.

...

Nu inlämnat. Det är både skönt och skräckbetonat. Fast egentligen spelar det ju ingen roll. Så sett.
...men ändå...

...

Nu äntligen en låt som jag hört säkert hundra gånger. Och älskat från första lyssningen - och ylat med i hur många gånger som helst. [Morgonmixen på jobbet är ju helt hopplös!]  Men utan att lyckats komma mig för med att ta reda på vad hon heter... Men nu. Sia. Som glassen.
Det lär jag ju komma ihåg. =)

Men videon är... disturbing. Kommer inte på nåt bättre ord.

Chandelier med Sia:

 "I'm gonna swing from the chandelier, from the chandelier
I'm gonna live like tomorrow doesn't exist
Like it doesn't exist
I'm gonna fly like a bird through the night, feel my tears as they dry
I'm gonna swing from the chandelier, from the chandelier

But I'm holding on for dear life, won't look down won't open my eyes"


__________________________________________________________________
2014-09-23
Den där känslan när allt går exakt som man vill..? När allt bara löper..? 

Älskar att jobba i hyfsat krävande dataprogram. När hjärnan är tvungen att fundera flera drag framåt - precis som i schack. Och det funkar precis som man tänkt sig..? Ooohhh.

Ibland undrar jag vad f-n jag håller på med i vardagen. Det är ju sånt här jag ska göra egentligen.
Fast det går ju att kombinera.

Mitt kreativa och okonventionella sinne i kombination med sambons logiska och effektiva - oh hell yes. Unstoppable, yes?

Nu j-vlar tar vi det.

Den här musiken till det. Som ordnar upp, skakar om, ställer hjärncellerna i raka led, ser till att de gör sitt yttersta. [Nej, det här är igen snäll musik. Men ska man prestera så är det piskan som gäller.]

Fortunes of War med Funker Vogt:

"You never ever could win a war
that's what you have to learn
here everybody is a loser
you will get nothing in return"


__________________________________________________________________
2014-09-18
Det kryper lite i huden. Nyper i skinnet. Kryper under huden...
What da f-ck?
Någonting. Jag känner det. När någon undanhåller något och man kanske inte ens vill veta. Och fast man fått veta något så är det kanske inte allt..?

I sit tight.

Det visar sig väl.

Fast jag vill ju inte. Inte egentligen. 

 [Jag är duktig på att vara flexibel. Fast jag avskyr det innerligt.]

 ...

Den här skivan har snurrat kontinuerligt i bilen nu nån vecka. Oooh att den är bra..! Just i bilen hinner man ju tänka. När jag jobbar vid datorn blir det annat ljud i skällan - men då är det är för att slippa tänka och kunna fokusera på the task at hand.

No Cars Go med Arcade Fire:

"Between the click of the light and the start of the dream"

__________________________________________________________________
2014-09-16
Very well. Snart dags att vässa de grå. 
100k skulle sitta fint, hmm? Det borde kunna gå, huh?

Sambon slängde nämligen ner ett papper på matbordet.
"Det här ska du vinna, tycker jag." 
Okej. Då gör jag väl ett försök då?

Morgondagen räddad...

Nu en riktig bra låt, om än inte fullt så haunting som den skulle ha kunnat vara.

[När fasen ska vi börja göra musik? När ska vi få till en studio?
Fuck it, så mkt annat som är i vägen.
So many, many things to do.
Och... men nej. Inte gå händelserna i förväg. ]

Haunt med Bastille:

"All the terrifying rarity of truth,
As you turn to your mind,
And your thoughts they rewind
To old happenings and things that are done"


__________________________________________________________________
2014-09-15
Och sen så vänder det. Igen.

Jag svingar lien i en rakbladsvass båge framför mig - ett swoosh genom tystnaden - en sekund då man ser allting rämna, och sen är allt tillbaka på sin plats.

Och jag är taggad till tänderna. Och så vass. Varifrån har jag fått det? Nu j-vlar.

Hade tänkt spela nånting heelt annat här, men så blir det inte!

Nu blir det nämligen en av Muse's allra, allra bästa. Tänk bort alla konnotationer till Twilight, please. Den här låten förtjänar att stå på egna ben. Och yes, officiella videon är sjukt weird. =)

[Och OMG att Matt Bellamy är hur sexig som helst här (han klär verkligen i sin naturliga hårfärg) även om han förvisso ser något korkad ut.
The two not being mutually exclusive, u see?]

Supermassive Black Hole med Muse:

"Glaciers melting in the dead of night
And the superstars sucked into the supermassive
(Ooh, you set my soul alight)"

__________________________________________________________________
2014-09-12
Det är höst nu. 

Jag ser ut genom fönstren och de första gula löven singlar hjälplöst ner. 

Det är något som sjunker som en sten inombords. Sjunker genom mörka vatten tills ytan lägger sig spegelblank igen, skymmer ogenomträngliga djup genom sin reflektion av himlen ovanför.
Paus, please?

Your Life, Your Call med Junip:

"It's your life, it's your call
Stand up or enjoy your fall

Pull yourself together
Draw the line"


__________________________________________________________________
2014-09-02
Till slut så landar allt 'in der Mensch an sich', för att parafrasera.

Tänker på hur viktigt samtalet är, för att reflektera/ reflekteras/ ta avstamp och nå vidare. Ofta hamnar vi i frågor kring varandet, självbilden, samhällets normer, paradigmskiften, omgivningens förväntningar och vår egen kamp för att uppfylla alla de åtaganden som vi - åtminstone delvis - (o)frivilligt tagit på oss.

Jag tror inte alls på det här med FB. Den ytliga speglingen av vad vi själva vill reflektera och vad andra vill att vi ska se och uppfatta som sant. Tricks of smoke and mirrors. Don't go that way.

Om nåt inte känns rätt inuti så är det inte rätt. Låt aldrig någon försöka övertala dig till nåt du inte vill eller tror på.

...

Jag gräver/ i jorden/ svetten rinner/ solen värmer/ ljuset stinger/ i mina ögon/ ryggen värker/ katten snurrar/ kring mina ben/ spinner/ så kroppen vibrerar/ dammet yr / lägger sig/ som en hinna mot kroppen/ höken far/ genom luften/ småfåglarna tystnar/ någonstans/ dör en sparv/ för vassa klor/ gula löv/ i motljus/ sommaren tynar/ långsamt/ hösten/ smyger sig närmare/ året vänder/ världen åldras...

Det är på riktigt.

Det andra - ni vet - det är inte på riktigt. Det är bara nonsens. Regler och likriktning som vi hittat på för att ge oss själva en känsla av att vi har en uppgift och att vi passar in i mallen.


Bullshit!

...

En av deras bästa:


Berlin med Kent:
"Visst är natten svart, visst är marken kall
Men vi fryser tillsammans, två benrangel skallrar i takt
Du står utanför, jag står utanför
Ur besvikelsen, skammen kom långsamt en känsla av makt 

[...]
 Dom kan bli något stort, dom kan få jobbet gjort
Deras uppgift i år är att skita i allting vi sagt
Vi ger upp till slut, vi abdikerar nu

[...]
Älskling jag har aldrig kunnat lära dig någonting
I bästa fall så kan jag bidra med en känsla"




__________________________________________________________________
2014-08-26
Och så knyter vi en knut till. 
Drar åt riktigt hårt, så den inte kan gå upp av misstag ens.
Och så knyter vi en till. Och en till. Och en till. Och en till... 

Till slut ser vi inget annat än en knut. Den fyller hela tomrummet.
Ibland är det svårt.

Lyssna för bövelen på den här låten! Visst, den börjar klyschigt, men den är riktigt riktigt bra.

Alter Mann med Rammstein:

"Das Wasser soll dein Spiegel sein
erst wenn es glatt ist, wirst du sehen
wieviel Märchen dir noch bleibt
und um Erlösung wirst du flehen"


__________________________________________________________________
2014-08-26
Nu gör det bara ont när jag sitter ner. Och när jag sträcker på benen. Och när jag böjer mig. Och roterar bålen.

Annars känns det riktigt bra nu.

[J-vla stenar. J-vla rygg.]

Tur det är dags för föreläsning imorrn, det involverar bara stå och prata, i stort sett. Det lär jag ju klara av. *s*

Har till stor del ägnat dagen åt att laga mat. Så himla kul testa nya grejer, även om det inte alltid blir som man tänkt sig... När jag vaknade imorse hade jag inte en aning om vad en "slaksida" var för nåt - så se, inte en dag utan att man lär sig nåt nytt!

Till matlagningen musik, så klart. Idag speciellt låten nedan. Tycker just den här låten är så himla cool, vet inte varför. Så särskilt speciell är den ju inte... Tror det är mina associationer till DM som gör det.

Lebe Ungewöhnlich med Melotron:

"Ich glaube nicht ans Blaue und auch nicht an Wunder
Ich trag keine Brille, schon gar nicht in rosa
Wer will mir erzählen, was wahr oder falsch ist
Träumen Androiden von elektrischen Schafen"


__________________________________________________________________
2014-08-21
Åh, ibland går saker i kringelkrokar. Löste korsord, grunnade lite på ledtråden, innan det visade sig att svaret var den här låten. Hade glömt bort den helt - så härligt sound i denna! 

Lite relaxed, lite laidback, lite blue; andas uppbrott och nya tag - så där som stämningen är den här tiden på året. När sommaren dröjer sig kvar, men hösten lurar om hörnet, redo att ta över och strö sin rimfrost som salt i såren...

Och Heather är ju så gudomligt cool, och den rösten går inte av för hackor...

Someone New med Eskobar feat. Heather Nova:

"So is it goodbye?
Is it time to set you free?

Is it time to let it fly?

Is it time to let it bleed?"

__________________________________________________________________
2014-08-20
Det är en insikt som lixom smugit sig på. Och jag har äntligen vuxit upp och lyckats skaka av mig några lager med nojor och ångest som man faktiskt inte behöver släpa runt på.

Det där med utseende-hetsen till exempel. Utseendets betydelse för självkänslan.

Jag fick tidigt lära mig att det är viktigt hur man ser ut. Hur andra uppfattar en. Man kan inte se ut hur som helst. Man måste se respektabel ut; genom det yttre visar man vem man är; det är ett statement, en persona man tar på och bär utanpå sig själv - och då kan man undvika att folk ens funderar på vad som kan finns där bakom...

(Lika självklart som att man vare sig kan göra eller säga vad som helst. Håll tand för tunga, om du inte säger något visar du inte heller din okunskap, sitt rak i ryggen - och le, le le så tycker människor om dig. Och visst, det är ett sätt att möta världen.)

Men den riktiga självsäkerheten sitter inte på ytan. Den sitter inuti

På jobbet - när sminket rinner över halva ansiktet, håret ser ut som jag gått genom en jetmotor, med jord och kompost över hela mig, skit under naglarna och iklädd de fantastiskt missklädsamma jobbkläderna - så ägnar jag inte en tanke längre åt hur jag ser ut. Förutom när någon "vänligt" påpekar det för mig eller när jag råkar se en glimt av mig själv i nån spegel. 

Men självkänslan där och då, den är det j-vlar i min lilla låda inte något fel på.
Och det är just så det ska vara.

Den riktiga boosten kommer när man lyckas hitta säkerheten inuti och sen dessutom råkar lyckas få till det yttre också. Det är då man blir unstoppable.


På tal om stop - orkar ni med en till Erasure-låt? Joooodå, det klarar ni av!
Den här är strängt taget ännu bättre än den förra. =)

Hög volym nu gott folk, för katten, det svänger!

Stop! med Erasure, The Innocents Live, 1988:

"I've been connected to the right line
We'll be together and nobody ain't never
Gonna disconnect us or ever separate us"


__________________________________________________________________
2014-08-18
Igårkväll fick jag fnatt och lyssnade igenom en hel drös låtar med Erasure. Och vart helt hooked! (Senast det hände var när jag satt på stadsarkitektkontoret -06; lyssnade på dem på repeat månad ut och månad in medan jag skissade på parken och ansträngde mig för att inte sjunga med så högt att det hördes...)

Idag efter jobbet dansade jag runt i hela huset och sjöng för allt vad tygen höll medan jag sorterade tvätt, vek skjortor och fixade med middagen....

Jag verkligen bara älskar dem. Lyckopiller.

Och som jag konstaterade till sambon medan vi grejade med maten - hade jag fötts som kille hade jag nog baske mig varit gay - för jag kan inte tänka mig själv vara en person som inte älskar all the music, all the glitter, all the drama and all the absolutely gorgeous boys. Especially all the gorgeous boys...
*ler sött*
Food for thought, hmm?

Det här klippet måste ni se. Absolut fantastiskt. Blir full i skratt och så himla glad.

Betänk att framträdandet är från -88. Hur mkt outade kändisar känner ni till som vågade vara sig själva på den tiden? Så himla strongt - och så duktiga de var (är)...
[Sen kan ju klädsmaken alltid diskuteras. *asg*]

Gimme! Gimme! Gimme! med Erasure, The Innocents Live, 1988:

"Moviestars
Find the end of the rainbow, with a fortune to win
It's so different from the world I'm living in
Tired of T.V.
I open the window and I gaze into the night
But there's nothing there to see, no one in sight"

 
__________________________________________________________________
2014-08-17
Alltså. 

Det här med förståelse och empati - det kommer inte så lätt för vissa människor, va?
Att se saker ur någon annans perspektiv, sätta sig in i någon annans situation. 
Det finns inte på kartan för en del. 

Det som de själva inte skulle göra är konstigt och avvikande. Inte normen, inte normalt. Alltså är de i sin fulla rätt att självrättfärdigt fördöma det som inte passar in i deras snäva ram och uppfattning om vad som passar sig.


Låt mig relatera en rätt... lustifik... diskussion för några dagar sen, med en person som ondgör sig över några andras 'icke-existerande estetiska sinne, bristande goda uppfostran och allmänna ovettighet':

"...kan ni fatta, de har alltså ett rosa staket runt tomten. Rosa!! Och hela tomten är fylld med leksaker. Överallt, alltså. Balkongräcket på huset har de målat i gult(!!) och sen ser man köksluckorna genom fönstret och de är illorange!! Nånstans mitt i ingenting har de smällt upp en lekstuga som ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig (den har de nog byggt själva, eller med tanke på hur den ser ut har nog ungarna fått snickra själva). Sen odlar de i en mängd krukor, överallt, de står liksom utslängda överallt i trädgården, och det är ju inga färger som passar ihop nånstans alls. Och så hänger det vindspel i träden och kristaller och fågelbad och jag vet inte allt... Fruktansvärt!!! Vad tror ni grannarna säger om nåt sånt!!? ...och vet ni vad? Det de hade hittat på nu senast är att slänga upp en jättebur mitt på gräsmattan!! Typ för kaniner eller nånting! Jag fattar inte, alltså! Vissa människor! Har de ingen smak, eller!!? Ser de inte hur...."

Jag har svårt att hålla mig för skratt. 
Kan inte låta bli att avbryta:

"Men tänk vilken härlig familj det måste vara! Som inte är rädda för att testa, inte är skrajsna för att våga färg. Som bejakar sina barn och inte bryr sig ett dugg om vad grannarna ska säga; 'Vi målar staketet rosa!'- 'Ja, det gör vi!', 'Vi skaffar kaniner!' - 'Ja, det gör vi!'. 
Nästa gång kommer de säkert säga 'Vi skaffar en get!' - 'Ja, det gör vi!!'"

 En liten konstpaus innan jag avslutar med:

"Det låter som en familj jag gärna skulle vilja umgås med."

Sen blev det tyst.

...

Låt oss ta en låt till det. Den tangerar ämnet litegranna iaf.

Touch Me med Weeping Willows:

"Touch me, touch me
I long to live for real
Touch me, touch me
Im just as human as a human can be"


__________________________________________________________________
2014-08-14
Var så sjukt trött i morse efter nästan 9 timmar på raken vid datorn (hemmajobb) igårkväll, att jag var säker jag skulle träffa diket (eller en långtradare) på väg till jobbet när klockan ringde 05.30.

Men.

Rammstein, alltså. Ooh.

[Efter min första förälskelse i Rammstein -97 - när jag just fyllt 17, efter att jag kört Sehnsucht-skivan på repeat non-stop i typ ett år, så hamnade den mer eller mindre permanent på hyllan (och Du Hast blev ju lixom såå uttjatad i samband med Matrix).] 

Men fasen alltså, skivan är ju fortfarande bra, juh! Men vad unga de låter!
...Och den här låten speciellt. Gitarr-introt i början och sen det tempot, hell yess! 

Repeat på den här låten hela vägen till jobbet och jag är färdig att gnaga småspik och käka taggtråd. Sen klarar man vad som helst.

Efter den första jobbchocken så kickar nu äntligen adrenalinet in. Nu j-vlar. Så här kan vi inte ha det.
Jag reser ragg - och bered eder, nu är hon på hugget igen.

(Läs inte texten till denna hemska sång, nu är det musiken och tempot som gäller)

Tier med Rammstein:

"Was tust du
Was fühlst du
Was bist du
doch nur ein
Tier"

 
__________________________________________________________________
2014-08-12
Nej.

Ibland blir inget som man tänkt sig.

Efter 1 timme på plats känns det som man aldrig varit borta. På gott och ont, I guess.
En absolut fabulös låt till detta.

Why Does My Heart Feel So Bad med Moby:

"These open doors, these open doors
These open doors, these open doors"


__________________________________________________________________
2014-07-31
Och sen så vänder det.

Det är en knut som släpper.

Som om man hållit andan alltför länge, tills man glömt hur det känns att andas; att känna bröstkorgen höjas och sänkas och fyllas av luft igen. Och så minns man vad som är viktigt.

Jag undrar vad som hände med min sejdstav? Gjord med mina egna händer; med blod, svett och tårar, så som det ska vara. För många många år sen valde jag ut ett ungt träd, fällde det, släpade hem det genom skogen, barkade av det och täljde. Sen tillbragte jag en hel del timmar med att få runorna på plats...

Jag har nog inte tänkt på den staven på närmare 20 år nu. Men när jag hör den här låten så... ja, ni vet.

Vuoi Vuoi Mu med Mari Boine Persen:
"Vuoivuoi daid iluid
Vuoivuoi daid iluid
skeaikkigavnnasmeriidisguin
Vuoi daid morrasiid
Vuoi daid morrasiid
salteganjalmearaidisguin
Vuoivuoi daid buollasiid
Vuoivuoi daid buollasiid
vuoi gesiid mearehis bahkaid"


__________________________________________________________________
2014-07-21
Sådärja. En dryg vecka semester avklarad, three to go! Yes!

Värmeböljan som dragit in över landet gör mig dels rätt belåten med att inte ha investerat några dyra pengar i nån utlandsresa den här sommaren - men dels något bekymrad över hur svårt det verkar vara för mig att börja ta itu med trädgården. Men ärligt, när tempen ligger kring 30°C och vi är invaderade av otäcka bitdjur av alla de slag (mygg i skuggan, fästingar i gräset och bromsar [typ sjutusen olika sorter] i solen), så är lusten att gräva faktiskt minimal. Att flyta runt på luftmadrass i poolen eller läsa riktigt ryslig deckare med stora solhatten bestämt nertryckt på huvudet är typ hundra gånger mer attraktivt just nu...

Solbränna kommer jag få av guds nåde i alla fall.

Så - en härlig låt till detta! Det här gunget alltså, oslagbart. Den här sätter jag på ungefär lagom tills vi startar grillen och öppnar ett par burkar öl. =)

Trainspotting med Primal Scream:

[Instrumentell]


__________________________________________________________________
2014-07-07
Har varit vaken sen kl 2. Nu närmar vi oss halv fem - om en timme är det officiellt dags att stiga upp.
Helveteshelg. Hela kroppen värker, jag mår illa, huvudet snurrar och vägrar sluta arbeta och jag är trött ända in i märgen. Men 4 dar kvar nu, det ska väl gå? 

Medan jag låg och vred mig kom jag att tänka på den här härliga låten. Minns en varm sommar för sanslöst länge sen, en av de hetaste i mina tonår, när vi hade alla fönster och alla dörrar öppna i hela huset, alla som bara gick att öppna. Då lyssnade jag på den här skivan - varvat med en dubbelskiva med Bachs orgelkonserter. Och tecknade för glatta livet.

Jaja, lite udda musiksmak då också, kanske. Men teckningarna blev bra.
[Inte sett videon förut - tänk att vi varit där! I Petra, alltså.]

Dominion med Sisters of Mercy:

"In the heat of the night
In the heat of the day
When I close my eyes
When I look your way
When I meet the fear that lies inside"
 
 
__________________________________________________________________
2014-07-03
Mitt i allt fick jag den här låten i huvudet. 

Igen. 

Den här säsongen har jag till största delen lyckats undvika den här känslan. Den där heliga vreden som ibland bubblar upp, när det svartnar för ögonen och jag blir arg precis lika snabbt och oväntat som min pappa. Min stubin är lång, men när den legat och glött för länge så säger det mitt i allt whoosh...

På nåt sätt är det som att det blir alldeles tyst och stilla i min skalle när vreden slår till och jag får fokusera hårt och länge på att vända den i nånting nyttigt och konstruktivt. Oftast märks inget annat än hur spända mina käkmuskler blir och ett spänt drag kring ögonen. Och att jag blir väldigt, väldigt, väldigt tyst. Kollegorna och familjen märker. De flesta. Tur det. 
Tur att vissa andra inte märker.

Hoppas ni kan bortse från det något daterade soundet, för den här låten är verkligen riktigt bra.
Nemesis med VNV Nation:

"Everybody wants to live in a lie
But why should we delude ourselves?
It's not as if we can't see something's wrong
Where's the duty to what's right?
Intentions end with empty words
And chaos replaces order


Those who shout the loudest impose their will
Upholding laws that serve the few
Declaring peace while the sirens sing
In the name of progress, the name of madness
Drum beats faster, crowd shouts louder
And chaos replaces order


I want justice for the voice that can't be heard
Vindication for every suffering and hurt
Let retribution hold dominion over earth
Because Judgement Day's not coming
Judgement Day's not coming soon enough" 


__________________________________________________________________
2014-07-02
...vad är det med applåder som gör att man blir så glad?

Från att ha varit bland det värsta jag visste så har det blivit bland det bästa jag vet - att prata inför folk. Föreläsa.

När jag var barn pratade jag hela tiden, om allt. Mor & far var övertygade jag skulle bli lärare eller predikant (fast de hoppades nog innerligt på det första snarare än det senare). Men sen kom tonåren och jag pratade helst inte alls. Sen lärarutbildningen (förstår inte vad jag tänkte på då) innan jag insåg att det innebar just det - att prata inför folk. Burr.

Sen lark-utbildningen, med alla dessa plågsamma kritik-tillfällen...

Jag blir fortfarande råförbannad när jag tänker på hur vissa behandlades - vad är det som ger en person, visserligen känd från TV, rätt att mobba andra människor till tårar inför en fullsatt aula bara för att han inte gillar dennes formspråk? Va!? Spöstraff skulle han ha haft. Men tigande, med ont i magen, tittade vi andra på. Och bad tyst men febrilt att kritikerns syra inte skulle träffa oss när det var vår tur på scenen...

Men nu föreläser jag för jobbet. Och det går bra. Och jag tycker det är roligt. Tydligen är jag visst rolig också. Det känns lite otippat...

Men allt går i cirklar, I guess.

(Don't Fear) The Reaper med HIM:

[Det här med hårdrock, det kan finnarna minsann!]

"All our times have come
Here, but now they're gone
Seasons don't fear the reaper
Nor do the wind, the sun or the rain
(We can be like they are)"


__________________________________________________________________
2014-06-30
Väntan. Jag som är allt annat än tålmodig. 

Väntar på allt möjligt just nu. Så lite man kan påverka själv, ensam. Vi väljer nog aldrig våra öden själva utan allt är tillfälligheternas spel. Och allt för många gånger består de tillfälligheterna av andra människors nycker - deras förhastade beslut, felaktiga tolkningar, missförstånd och vedergällningar... Och hur vi i vår tur reagerar på detta. 

"You see there is only one constant. One universal. It is the only real truth. Causality. Action, reaction. Cause and effect" för att citera The Merovingian. Oh, yes.

Have patience, sade marabouten i vintras. Så inga förhastade beslut, nejdå. Jag avvaktar.


Vädret är absolut gräsligt. Eldar i öppna spisen nästan varje dag, så också ikväll. För när jag kommer hem från en heldag utomhus är jag frusen ända in i märgen, tar flera timmar innan jag är varm igen. 
Det är en kyla som sätter sig i själen. 
Den blir inte bättre av all denna väntan och osäkerhet. 

Keyless Door med Delerium:

"If someone could see you
If someone could hear you
If someone could know you..."


__________________________________________________________________
2014-06-23
Pivotal point. Yes. Där är vi nu. Allt hänger i luften. Förstår de det? Anar det?
De borde ana. Men folk är ju så blinda.

Ska man, ska man inte? Vem ska? Ska vi, ska du, ska de, ska jag? Och vad händer då?
Jag vill, men vill inte.

Att det ska vara så svårt.

 ...

Men, oohh att den här låten var precis så bra som jag tyckte den verkade idag på radion där i bilen - i det hällande ösregnet på den regnblanka vägen genom den drypande frodiga sommargrönskan...

Tough Love med Jessie Ware:

"And have you figured out all you wanted, have you?"

__________________________________________________________________
2014-06-17
Tänk att en helg kan vara så kort och så lång samtidigt! Att man kan hinna med så mycket men ändå så lite... Kent-fest stod nämligen på schemat för helgen!

Trött är jag nu. 

Att man inte är 18 längre kändes definitivt när man - tillsammans med lite drygt 25 000 andra trötta (men lyckliga) kentfestare - efter spelningen kämpade sig fram i trängseln, på ömmande fötter, krampande ben med värkande ryggar, mot tunnelbanan sent på söndagskvällen...

Bästa låten? 'Hjärta', alla gånger, den tar alltid andan ur mig - jag blir så himla ledsen, arg, betryckt och förbannad och förtvivlad och upprörd samtidigt som jag får svårt att andas... Men den låten har jag listat förr här, och jag vill inte känna just så just nu igen. Att ha hört den live för ett par dar sen räckte gud-i-nog.

Största 'ja-just-ja!'- känslan gav låten nedan, fantastisk live i söndagens tappning! 

Ingenting med Kent:

"Jag ska göra nånting
Jag ska slå er med häpnad
Gå över en gräns
Jag ska bryta mig ut
Jag älskar dig så
som att vara beväpnad
Och under belägring kan jag skjuta dig ut"


__________________________________________________________________
2014-06-11
Egentligen letade jag efter an annan låt på youtube, nämligen Hold It Together (Daniel Myer Renegade of Noise RMX), för hade tänkt bjuda på den remixens absolut fantastiska intro-groove, men den blir ni visst tvungna att hitta själva på Spotify. Men lova att ni söker upp den och lyssnar! Få låtar får mig nämligen numera att röra mig som cat-woman genom hela huset, men det introt lyckas med just det... 

Skrattade faktiskt högt häromdan när jag till just det soundtracket åmade mig förbi stora hallspegeln och insåg att svarta linnet jag hade på mig once upon a time var det coolaste man kunde iklä sig på krogen. Nu har jag det på mig när jag påtar i trädgårn. Nothing changes, everything is new... 

[Något förnöjt kunde jag dock konstatera att midjan och piercade naveln fortfarande tål att beskådas - inte för jag skulle ha sådana kläder på mig offentligt längre...]

Men istället blir det nu den här låten från samma skiva. Den är bra den med.

En gång i tiden lade jag en specialbeställning på just den här limited-edition-skivan från en suspekt tysk sida bara för att få tag på just den här låten. Var helt himla obsessed. Tur det var mycket annat bra på det dubbelalbumet... ;)

You'll Never Understand med Mesh:

"You'll never understand
You did this all on your own
You were everything I ever wanted
You did this all on your own
You were everything I ever needed

Was it just yesterday?
It seems like half a world away"



__________________________________________________________________
2014-06-09
Den här säsongen är definitivt bästa hittills. Annars brukar jag vara at breaking point den här tiden på året. Så inte i år. Är det bara jag som lärt mig eller har vi förliga vindar? Eller har jag helt enkelt lärt mig släppa taget? Planen för i år var att inte ha någon plan. Det verkar fungera.

Men det eviga dåliga samvetet. Det tar absolut knäcken på mig t o m de bästa av dagar.

Jag räcker inte till.

Så - dags för en av DMs absolut bästa låtar på senare år. Älskar hela Playing the Angel-skivan. Fast det finns mkt bra på de senare skivorna oxå som jag bara inte riktigt hunnit ta till mig...

Nothing's Impossible med Depeche Mode:

"Even the stars look brighter tonight
Nothing's impossible
I still believe in love at first sight
Nothing's impossible"



__________________________________________________________________
2014-06-03
Kent alltså. Att de alltid lyckas förmedla just de stämningar som berör just precis nu...

Jag tror magin ligger i att de upplevt samma svåra situationer och gått igenom samma livsfaser som vi alla gör - men med ganska exakt 10 års försprång före mig. Så först gör de ett livsval, går igenom en kris, bearbetar vad de varit med om, skriver låtarna om det, släpper skivan - och när jag väl hör den så är jag själv typ på väg in i samma fas som de just passerat. Och det är nog därför de känns så läskigt intuitiva...

Inte ens två veckor till Kentfest, ohh vad härligt! Hoppas vi har vädret med oss nu bara.

Men får inte ur skallen att den här låten måste vara en rip-off på DM. Från nåt av de senare albumen (som jag inte lyssnat så värst mkt på) - men nu har jag skummat igenom alla låtar fr o m Ultra och jag hittar den inte! Visst, hela Playing the Angel låter ju typ så här, men ändå inte. Gaah! Är det bara Gahan då månne? När jag är ledig imorrn får jag köra ett rejält Depeche-race så ska vi se om jag kommer på vilken det är...

Var är vi nu med Kent:
"Och allt som förut var så enkelt,
har blivit väldigt svårt

Som alltid flyr jag till musiken
Den enda plats där jag är jag
En plats med enkla raka regler
Där de stora drömmarna är lag"


__________________________________________________________________
2014-05-27
Igår när jag kom hem tog orken slut. 
Trött ända in i märgen.
Då trycker jag helt enkelt på 'paus'. 

Och tar en helkväll med något som fångar mig helt och hållet - en bra film är det enklaste. 'Bra' i betydelsen 'tragisk och romantisk' i det här sammanhanget (jag har en liten hög med filmer för just sådana tillfällen. Mina skämsfilmer.) Sambon klarar inte av sånt dravel, så vad kan väl passa bättre än att han mekar med bilen en helkväll medan jag grottar ner mig ensam i soffan, djupt under filten, och bara kan ge mig hän..? 

Så - Moulin Rouge fick det bli igår. Och jag blir fortfarande riktigt ledsen fast jag ju vet alltför väl hur det slutar...

Men Ewan McGregor alltså! Vilken karl. Blev förtjust i honom redan i Trainspotting för oherrans massa år sen, och för bara nån vecka sen såg jag en repris av Graham Nortons (hemska) show där han var med - och bara var to die for. (Att frun är fransyska och typ stylist/creative artist syns ju verkligen på den excellenta klädsmaken - inte för jag är så ytlig egentligen. Men välklädda män är så ovanligt.)

Så, dags för lite hjärteknip.

Come What May med Ewan McGregor och Nicole Kidman:

"Suddenly the world seems such a perfect place
Suddenly it moves with such a perfect grace
Suddenly my life doesn't seem such a waste
"


Moulin Rouge - Come What May Lyrics

Artist: Moulin Rouge
Album: Miscellaneous
Genre: World
Heyo! SONGLYRICS just got interactive. Highlight. Review: RIFF-it.
RIFF-it good.
Never knew I could feel like this
Like I've never seen the sky before
Want to vanish inside your kiss
Everyday I love you more and more

Listen to my heart can you hear it sing
Telling me to give you everything
Seasons may change, Winter to Spring
But I love you until the end of time

Come what may
Come what may
I will love you
Until my dying day

Suddenly the world seems such a perfect place
Suddenly it moves with such a perfect grace
Suddenly my life doesn't seem such a waste

Read more at http://www.songlyrics.com/moulin-rouge/come-what-may-lyrics/#5Y569qp5BMHYUOyr.99
__________________________________________________________________
2014-05-20
Jag tänkte länge att jag nog inte skulle tycka om den. Kents nya skiva. Det klickade inte alls först och jag dröjde med att vare sig köpa den eller lyssna särskilt noga på Spotify. Men sen...

[Hur länge ska det ta innan man inser att den musik man inte alls gillar i början är de skivor man sen kanske inte kan klara sig utan? Medan den musik man gillar direkt på första genomlyssningen är de skivor som står kvar orörda i musikhyllan ett halvår senare.]

Den här låten kör jag på repeat till och från jobbet nu. 10 gånger på vägen till och 10 gånger på vägen från. Lycka!

Associerar till den där känslan när en insikt slår ner som ett blixtnedslag och allt blir förklarat. Det är den här sången för mig.

Skogarna med Kent:

"Jag hör basen från bilen vid rödljuset jag kan den sången
Som ett knivhugg i hjärtat jag skrev den för 200 somrar sen
Jag står där som frusen på övergångsstället och ångrar mig
[...]
Stanna
Stanna
[...]
Kommer inte härifrån, kommer aldrig härifrån
Stanna, stanna
Kommer inte härifrån…
Stanna hos mig"


__________________________________________________________________
2014-05-14
Folk berättar saker för mig, de har alltid gjort det. Och jag lyssnar. Är bra på det. 
Det var ju det där med att skriva. Tänk om man skulle..?

När jag kör hem om kvällarna så kommer berättelserna i mörkret. Borde man ha diktafon? 

Jag kör om en flicka som cyklar ensam genom skogen på landsvägen. Månen hänger tung och smörgul strax över grantopparna. Den ljusa vårkvällen är sval och en kylig bris far mellan träden. Mina egna tankar far till ungdomens nätter, hur vi yrvakna klev ut från nattklubbens unkna dunkel och ut i den sommarfriska gryningen. Hur solen glittrade över vattnet redan klockan fyra på morgonen. Hur man funderade ...och vad gör vi nu? snarare än att försöka få fatt en taxi hem.

Och för min inre syn ser jag en flicka sitta uppkrupen någonstans. Högt upp, där ingen kommer åt. En flicka i lila leopardmönstrad topp och höga svarta stövlar. Blicken blank och avståndstagande, frånvarande, fullt upptagen med sitt eget inre universum, omedveten om hur alla andras blickar dras till henne. Smala bleka händer, långa naglar, fingrar frånvarande på nagelsaxen...

Och jag ser en lång gänglig pojke stå vid en busshållplats. Den mörkblonda luggen hänger ner i ögonen, blicken i marken, mörkblå ögon som osäkert viker undan, inte vill synas. Den osäkra hållningen, händerna djupt nerkörda i fickorna. Hur axlarna stelnar till när flickan stiger av cykeln intill. Vänder sig kvickt om, inte se, inte se på henne nu. Hon får inte se honom se på henne! Blicken fäst vid stenen, den där lösa gatstenen, mitt i allt så mycket viktigare än allting annat...

En tjej med blonderat hår står ensam på behörigt avstånd. De gröna ögonen vaksamma, håller distansen, kom inte för nära. Biter fundersamt på underläppen, en djup rynka mellan ögonbrynen, funderar intensivt på något som ingen kan veta. Men så får hon syn på någon på långt håll, någon hon känner igen och tycker om. Vaksamheten släpper och hon ler snett och brett med smilgropar som så sällan syns. Mitt i allt är hon nästan vacker.

Och inget av det där är sant. Men det kunde vara det.

Jag Ser Dig med Kent:
"Min vän jag hör en sång i dina andetag
Rakt in i evigheten
Älskling slut ögonen
och lyssna men vad fan du måste lyssna nu"


__________________________________________________________________
2014-05-13
Häromdan var jag så trött att jag knappt tog mig ur sängen när klockan ringde halv 6. Satt som en zombie i soffan och glodde omväxlande på yoghurten och omväxlande på klockan och kunde inte förstå hur det skulle gå till. Att genomleva dagen, alltså.

Men så. En titt i musikhyllan så var det klart. Rammstein. För att undvika diket på väg till jobbet.

Den här låten är så himla söt. Stora muskelmonstret Till som sjunger på minst sagt svajig tysk-franska om forna kärleksmöten i Paris. Kan det bli mer vårkänsligt än så? =)

Corny? Absolut.
Bedårande? Definitivt.  

Frühling in Paris med Rammstein:

"Im Lichtkleid kam sie auf mich zu
Ich weiß es noch wie heut
Ich war so jung hab mich geniert
Doch hab es nie bereut"

 
__________________________________________________________________
2014-05-08
Nej, man kan inte lyckas jämt. Missnöjet har sjudit hos oss hela dan...

Det känns som ett obehag i hela kroppen - något man vill, men inte kan, skaka av sig. 
Jag försöker att inte lyssna, inte låta det smitta av sig, men det är svårt.

Jag får lust att vända vissa mänskor upp och ner och skaka dem så förnuftet trillar på plats. 

Har lust att förklara att inget blir bättre av negativ attityd; bitterhet, gnäll eller skitsnack. Inget av det leder någonstans - annat än att det förgiftar atmosfären, smittar ner hela omgivningen och tar död på glädjen hos alla andra. 

Men det ger sig väl. När solen och värmen återkommer...

Så - en ytterst lämplig låt till detta.

Wrong med Depeche Mode:

"It was the wrong plan
In the wrong hands
The wrong theory for the wrong man
The wrong eyes on the wrong prize
The wrong questions with the wrong replies"


__________________________________________________________________
2014-05-06
Valmöjligheter. Yes. Det är bra. Väl?

"...det klart du ska, det grejar du galant!" säger sambon.
"Mmm..." mumlar jag.
"...om du nu vill det, så klart?"
"Jag vet inte."
Det är svårt med val. Från utgångsläget där jag befinner mig just nu kan jag se ett 10-tal mycket möjliga vägar att gå vidare. Möjliga så tillvida att de ligger inom min 'range'. Och det är dessutom framtider som jag skulle kunna tänka mig, som jag tror skulle kunna vara både kul och utmanande. Från den ena extremen till den andra - från 'att vara' till 'att inte vara', typ. Men att välja...?

Ni har läst the Secret, gissar jag? Om inte så är det no loss; det går bra att istället läsa vilken idrottspsykologibok som helst, då slipper man dessutom mumbo-jumbot och kan fokusera på vikten av positiva affirmationer, målvisualisering och så vidare istället. Löst sammanfattat: 'Jag är det jag tänker. Jag får det jag eftersträvar. Jag blir den jag vill bli'. Man behöver faktiskt inte blanda in vare sig nån gud eller religion i det hela för att det ska ha verkan. Som fenomen betraktat måste det höra ihop med placebo-effekten (om man nu ska granska det vetenskapligt) - för det funkar ju faktiskt.

Så just nu vet jag inte riktigt vilken målbild jag ska eftersträva. Hade tänkt nöja mig med 'överleva säsongen'... [Fast ärligt talat, att bara överleva är aldrig mitt mål. Vi ska krossa. Vi är ju bäst.]  ;)

Oh well. Länge kvar och egentligen vet jag ju ingenting. Säkrast att inte visualisera nånting alls. Framtiden är blank, ett oskrivet papper.


I övermorgon är det dags att inta 'scenen' igen. Fullsatt. Igen. Vi måste ju göra nånting bra då, gissar jag? =) Det grejar jag iaf galant. Men lite boost-musik sitter ju aldrig fel.

4 Minutes med Madonna, Justin Timberlake & Timbaland:

"If you want it
You've already got it
If you thought it
It better be what you want"

__________________________________________________________________
2014-05-02
Vilken jävla vecka. Ärligt talat. Hur klantig får man vara; först gå och ramla som jag gjorde i söndags och sen klämma/bryta tummen så som jag lyckades med igår. Herrej-vlar. Å andra sidan har man ju flera fingrar, så no loss... [Ironi - fattar ni hur viktigt tumgreppet är i mitt jobb?]

Och så detta väder dessutom. 10cm snö, regn, kyla och blåst...

Speciellt denna blåst.

Jag känner hur jag ibland har lite svårt med tålamodet - speciellt när jag ser hur det rycker i mungiporna på vissa kunder när de får syn på mig. Och hur det knycker lite lätt i (speciellt äldre) farbröders händer i lust att rätta till mitt hår. Ja, jag ser ut som ett penntroll à la Yohio. Frågor på detta? Don't mess with the do!! 

Ibland när jag kommer in till fikarummet och får syn på mig själv i spegeln tänker jag att vissa förmodligen skulle betala en smärre förmögenhet för min frisyr... Men vet ni vad? Jag får den alldeles gratis. Varje dag. ;)

Så en låt som är utmärkt i alla sorters väder. En låt jag varit helt heligt förbannad till; helt outhärdligt ledsen till - och fullständigt... whatever. Oavsett humör så väcker den känslor. Fantastisk.

Space Dementia med Muse:

"Space dementia in your eyes and
Peace will arise
And tear us apart
And make us meaningless again
"


__________________________________________________________________
2014-04-28
Oh f-ck. Jag blir så j-vla trött. Varför ska ryggen alltid få för sig att krångla när det är som absolut mest olämpligt? Men efter 1½ dags vila och en hel del tabletter ska man väl vara fit for fight igen på onsdag. Har inte så mycket val, ärligt talat.

En låt då, till dagens humör. En gammal goding som snurrat mycket genom åren. Fast egentligen klarar jag knappt av Portishead, dystrare får man leta efter... [De ger mig alltid lite andnöd och ont i hjärtat.] Men idag är jag tillräckligt frustrerad och ilsk på världens orättvisor för att klara av dem. 

It's a Fire med Portishead: 
"Cos we need to
Recognise mistakes
For time and again

So let it be known for what we believe in
I can see no reason for it to fail...

Cos this life is a farce
I can't breathe through this mask"


__________________________________________________________________
2014-04-26
Oh yeah, it's happenin' alright...

Vi kör så det ryker. F-n så kul det är! Man hinner knappt tänka där mellan varven, men det är bara bra. Börjar man tänka för mycket tappar man flowet. Och det har vi inte råd med just nu.

Mycket musik samsas i min skalle just nu. Vad ska man lägga upp? Fiction, Keyless Door eller Barcode? Kanske verkar som en schizo mix, men jag kör på den sistnämnda nu. Inte så galet som det verkar i sammanhanget, för ni visste väl att FLA's frontfigur Leeb är hjärnan bakom Delerium också? Whatever.

Den har låten gasar jag järnet till på väg till jobbet. Rensar bort allt övrigt skrammel. Har låtit FLA's 'Hardwired' ligga på hyllan ett par år, den har känts för hård. Men just nu passar den fint. 2 dagar till! Sen ledig tisdag. Längtar redan. Fast just nu är det nästan lika roligt att jobba som att vara ledig... =)

 Barcode med Front Line Assembly:

"A symbol of power as dark as the night
No measure for intolerance, we'll keep up the fight"


__________________________________________________________________
2014-04-21
Nu är det på gång. Det sjuder därute...

"De anfaller i flock!!!" "Retirera!" "Skydda flanken!" skrattade vi på lunchen så vi vred oss i skrattparoxysmer.

Det har varit en bra dag idag. Fylld av positiv energi. Fylld av fnitter. Jag tror inte jag skrattat så mycket på år och dag. Stämningen på topp! I alla fall ute hos oss. Vi klarar allt just nu. Vilket gäng!

Känner att vi aldrig varit så starka som i år. Herregud vad bra det här året kan bli! Och nu stegras tempot... Precis som den här absolut underbara låten som jag haft i skallen hela dan. =)

Rebellion (lies) med Arcade Fire:

"People say that your dreams are the only things that save you
Come on baby in our dreams, we can live our misbehavior"

__________________________________________________________________
2014-04-18
Idag... föll pusslet på plats. Fy fan vad vi är bra.

Jag gick runt och bara myste för mig själv. Ett väloljat, nästan självgående maskineri där alla kuggarna passar - även om många är olika som natt och dag. Det är ju just tack vare olikheterna det blir så bra. Och det blir så jävla fint. Jag stannar upp och bara tittar på alla som gör sitt - och gör det så bra. Jag njuter av den sjudande aktiviteten, av myllret därute, att det går så smidigt, att det bara löper, att det blir precis så bra som det redan är i mitt huvud. Creative director, det är min roll det.

Visst, de givna förutsättningarna är de allra bästa, men i grunden är vi aldrig starkare än den svagaste länken. Och i år är alla länkar starka. Nu gäller det bara att rodret håller, att sextanten mäter rätt, och att vindarna är förliga...
[Varför alla dessa sjömanstermer? Måste vara pappas gener som spökar.]

En timme en minut med Kent:
"En timme en minut
Här står tiden stilla
Jag är bara ljud
Jag gör allt på ren vilja

[...]

Allting jag gjort
ska göras om igen
Det liknar vagt någonting
jag känt en gång
men då tänkte jag
aldrig så långt… 

Visst var det bara tur
Jag har nåt i min hals
Visst var det bara tur
Nej, det stämmer inte alls

En timme en minut
Jag står bakom tätt intill
Jag har ett kontrakt med Gud
Så jag gör som jag vill"


__________________________________________________________________
2014-04-15
Iskall beslutsamhet + en rejäl dos laissez-faire. Schizo? Yupp. 

Jag börjar förstå varför vi haft de vattentäta skotten.

För när man får bilden klar för sig så är det ingen vacker syn. R och jag har diskuterat det där med 'skeleton crew' många, många gånger genom åren men det är nog nu först det faktiskt går upp för mig vilken tur vi ändå har hos oss. Eller "tur", för den delen...?

Den här gången blev jag ändå inte förbannad. Jag blev ärligt talat inte ens särskilt förvånad. Men det är nånting i min tilltro till världens ordning som dör lite grann varje gång. Och min avsky för ekonomer blir liite starkare. Är övertygad om att världen skulle vara en bättre plats utan dem alla. [Nothing personal.]

Men vi håller ångan uppe. Och vem säger att man inte kan sjunga trots alla världens bekymmer? Har haft den här i skallen sen R gjorde the-soggy-bottom-boys-dansen för några kvällar sen (och jag höll på skratta ihjäl mig). So - let's rumble!

I am a Man of Constant Sorrow med Soggy Bottom Boys:

"I am a man of constant sorrow
I've seen trouble all my days

[...]
No pleasures here on earth I found
For in this world I'm bound to ramble
I have no friends to help me now
He has no friends to help him now
[...]
You can bury me in some deep valley
For many years where I may lay"


__________________________________________________________________
2014-04-12
Finns det nåt bättre än ett ångande hett bad, bra musik och ett gott glas vin efter en heldag ute i absolut iskall storm? J-vla väder. Hatar blåst. Absolut största nackdelen med utomhusjobb - och speciellt utomhusjobb i just Uppsala.

...Så här har man laddat upp inför helgen, men vad får man? Kunder som knappt ens vågar sig ut för risken att blåsa bort som små torra höstlöv...*mutter, morr och knorr*


Men tänker nästan dagligen att man skulle kunna skriva en hel roman om åtminstone någon person man möter varje dag. Är det bara hos oss som kunderna är så karaktärsstarka och unika? Eller har det bara att göra med hur man ser olika personer - hur man läser dem och hur man bär sig åt för att förstå dem?

Dagens bästa är det söta nykära gay-paret som skuttade som hundvalpar mellan alla blombord. Och som var så lyckliga över att vi hade allt! Supertrevliga. En helt annan historia är den om godsägaren med unga lyxhustrun som får allt hon pekar på. Jaja, alla är vi ju olika, och tur är ju det...

Skönaste låten att tina upp till i badet:

Frostbite med Delerium:

"Feels like frostbite
Combined with hope
[...]

Feels like frostbite
Or something beneath the lid that flies"


__________________________________________________________________
2014-04-10
Det går bra för oss nu. 

Många undrar nog vad det är vi gör som är så rätt. Jag tror inte det har så mycket att göra med vad man gör utan snarare vilken attityd man har. Och si attityd, det har vi. Med råge. Och jävlar-anamma.

Så nu j-vlar kör vi! 'Huk er i bänkarna, för nu laddar de om!'

Survival med Muse:

 "And I’ll light the fuse
And I’ll never lose
And I choose to survive
Whatever it takes

You won’t pull ahead
I’ll keep up the pace
And I’ll reveal my strength
To the whole human race"


__________________________________________________________________
2014-04-08
Oktoberväder utanför mitt fönster. Grått, kallt, vått och blåsigt.

Jag tycker inte om oktober. Det är en månad då mycket hänt genom åren. Eller rättare sagt - oktober är ångestmånaden - när man vet att allt är fel och allt bara är väntan. Uppbrott, turmoil, ensamhet och svarta hål.

Men nej. Många läser här, jag kan inte skriva vad som helst. Men någon blir alltid kvar. Någon som får ta hand om ruinerna, torka tårarna och sopa upp resterna. Många tänker ofta att jag är så himla stark och klarar vad som helst. Det går ett tag. Men till sist är det nånting som går sönder...

Den här låten är oktober för mig. Men utanför mitt fönster - trots allt det grå och regntyngda - sjunger fåglarna och luften är varm. Det är inte oktober nu, det är april.

Set the Fire to the Third Bar med Snow Patrol:

"After I have traveled so far
We'd set the fire to the third bar"


__________________________________________________________________
2014-04-06
Hög på endorfin, antar jag. Jag kan inte gå när jag reser mig upp, men är sådär härligt lycklig över smärtan och mattheten i hela kroppen som visar att man gjort något. Flinade för mig själv när jag plockade kvistar ur håret när jag låg i badet. Ja, det här gör vi om!

Låtens takt och känsla är rätt, men däremot inte innehållet. Jag hör inte hemma i stan.

When the City Breathes med Mesh:
 
"You’re just like a lens for all of it
You can make sense of all those lights"



__________________________________________________________________
2014-04-05
Tillbaka till Kent igen. Vad jag lyssnar på dagtid är sällan detsamma som jag lyssnar på när mörkret sänkt sig. (Sambon vet vad som gäller och ger mig lite extra leeway såna här dagar. När jag får nåt frånvarande i blicken och tankarna är någon annanstans.)

B-sidorna kom 2000. Herregud, vad ung man var på den tiden....
Men allt är detsamma vare sig du vill det eller ej.

Rödljus II med Kent:

"Här kommer jag som aldrig stannar
Röda ögon glider över gatan
Det spelar ingen roll alls vad dom speglar
Dom är min ursäkt för att blunda
Säg det högt, tala högre du som inte bryr dig om
vad mina händer gör"

 
__________________________________________________________________
2014-04-03
Trött. 

Det är mycket nu.

Men få saker får mig alert på samma sätt som musik. Satt helt utslagen och glodde på en repris av Top Gear när jag mitt i allt hörde musiken, några enstaka toner, av den här underbara låten. Och mitt i allt kom jag ihåg hur jag blev helt besatt av den förra gången jag hörde den. Gissa om jag nästan fick onda ögat av sambon när jag hellre satt med lurar än kollade in testkörningen av en Viper SRT-10? Även om det är en förbaskat snygg bil så vann låten, iaf den här gången. 
[...ja, jag är svag för muskelbilar, speciellt amerikanska sådana, visste ni inte det?]

Nu gäller det bara att hitta skivan till salu nånstans. Men varför blir jag alltid galen i låtar som är bonustracks på typ 'very-special-very-limited-US-Market-only' utgåvor? Dammit. Hittar en 10-skivors box där den är med. Inte direkt superbilligt. Frågan är om det är värt det? Men låten är ju helt fantastisk...

Running Up That Hill med Placebo:

"You don't wanna hurt me,
But see how deep the bullet lies.
Unaware that I'm tearing you asunder.
There's a thunder in our hearts, baby.
So much hate for the ones we love?
Tell me, we both matter, don't we?"

__________________________________________________________________
2014-04-02
Affinity. Affinitet? Tycker inte det finns några bra översättningar för det ordet.

Den där känslan när det bara funkar. Med en del (de flesta) människor måste man anstränga sig - anstränga sig för att förstå; för att göra sig förstådd; inte missuppfatta; inte misstolkas. Med vissa finns det inga sådana hinder. Så här mitt i livet inser jag att det där med affinitet är en röd tråd för vilka människor jag vill behålla nära mig.
Och jag blir så glad varje gång det inträffar.

Den här skivan köpte jag i Madrid. Jag var bara 19 och nån cd-spelare hade jag inte lyckats få med mig den gången. Så jag vände och vred på den här skivan på kvällarna och nätterna, läste alla texterna, och längtade tills jag skulle få komma hem och lyssna på just den här låten...

Och det året slutade verkligen med Crash and Burn. Ett år jag aldrig skulle vilja uppleva igen, men samtidigt är det svårt att tänka sig hur livet hade sett ut om inte...


Crash and Burn med Savage Garden:

"When you feel all alone
And a loyal friend is hard to find
You're caught in a one way street
With the monsters in your head "


__________________________________________________________________
2014-03-31
Det är svårt det där med att välja. För det finns så många val, och man undrar väl alltid vad som är det "rätta". Om nu det "rätta" finns som nån absolut sanning. Förmodligen inte...

Och rätt för vem? För dig eller för mig eller för det allmännas bästa? För resonerar man på så sätt så är 'det rätta' knappast nånsin detsamma för alla parter. Snarare blir det väl så att man får intala sig att det val man gör är rätt, och därigenom blir det rätt. Så måste det vara.

Varje gång jag är iväg tänker jag att jag ju faktiskt, egentligen, skulle kunna göra vad som helst. Jag behöver inte vara bunden till detta. ...och lite lustigt är att jag i de sammanhangen allt som oftast blir erbjuden jobb. (Som jag visserligen alltid tackar nej till.) Men det är lite roligt - då måste ju något jag gör vara i grunden rätt? Fast jag känner mig vrång och motvalls och allmänt besvärlig.

Men att stanna kvar är rätt just nu. Och de mina väljer att komma tillbaka eller stanna kvar hos mig. Det måste ju betyda nånting det också..? Så jag intalar mig att det är rätt.

Det var det där med 'dead devotion'. Jag vägrar ge upp något jag tror på.

Don't Swallow the Cap med The National:
"I have only two emotions,
careful fear and dead devotion.
I can't get the balance right"


__________________________________________________________________
2014-03-25
Jag skulle kunna skiva rätt mycket här och nu.

Jag väljer att inte göra det, fast det kliar i fingrarna och orden i huvudet vill ner på pränt.
I choose something else.
 
Choose life med PF Project feat. Ewan McGregor:

"Choose life.
Choose a job.
Choose a career.
Choose a family,
Choose a fucking big television
Choose washing machines, cars,
compact disc players, and electrical tin openers. 

[...]  

I chose not to choose life: I chose something else."


__________________________________________________________________
2014-03-19
BBC Entertainment FTW! Do I need to say more..?

Fast det är väl nästan sacrilegious att göra så här med Beatles? Men what da hell. Skrattade så jag nästan grät. Extra roligt eftersom jag faktiskt lyssnat en del på Beatles på sistone. =)

Hey, Jude med Hugh Laurie:
"And anytime you feel the pain, hey Jude, refrain
Don't carry the world upon your shoulders
For well you know that it's a fool who plays it cool
By making his world a little colder"


__________________________________________________________________
2014-03-18
Nu gäller det att boosta självförtroendet litegranna. Bättra på självkänslan. Starta autopiloten. Gasa motorn. Stänga av alla onödiga system. Prepare for warp. Shields up.

Snart väntar 4 absolut hysteriska dagar.

...och nu bästa boost-låten. Oh, vad den här snurrade förra våren. Då behövdes den också...

Flawless med Mesh:
 
"Inside your eyes
I’m out of depth, it makes me cry
Your words, your purpose
Insecure, it makes me nervous


You must be some kind of goddess
You’re just so perfect you’re flawless"



__________________________________________________________________
2014-03-16
Nej. 

Den där känslan när något är fel?

Jag låg och vred mig och kunde inte somna. Vad tar man till då? Kent, naturligtvis. Det finns en Kent-låt för varje känsla, för varje tillfälle. Den här har snurrat i mitt undermedvetna ett bra tag, men nu tar vi fram den i ljuset. Eller - i nattmörkret...

Socker med Kent:

"Spelar det längre någon roll
Jag orkar inte slåss


Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas att bli sedd


Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
Var det vackraste som hänt mig
Sen själen min blev såld


Att synas utan att verka
Ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu
Via fjärrkontroll


Men jag sa alltid nej"



__________________________________________________________________
2014-03-13
Nu börjar adrenalinet sätta fart. Allting är på gång, precis som det ska. Bara vädret som är lite svårberäkneligt...

Och vad gör jag? Massvis, på tok för mycket, på tok för splittrat. Och nästa vecka - och veckan därpå, och veckan efter det - blir bara helt galna. Men det är ju så det är den här tiden på året. 'Näsan över ytan', som vi säger på jobbet...

Musiken verkar gå åt det typ lite hårdare hållet för att hålla mig igång. Det här är ju eg höstmusik för mig, men whatdahell, det funkar visst fint på våren med.

Och är det nåt man absolut inte vill just nu så är det att någon tar en för  "a small afraid animal"...
No way, amigo.

Nocturnal Emotions med Die Form:
"In the darkness
I saw your eyes
Just like a small
Afraid animal"



__________________________________________________________________
2014-03-11
När jag sitter vid datorn och faktiskt jobbar på riktigt så är det bara en viss sorts musik som gäller. Känner att rätt sorts electro-industri/EBM [heter det fortfarande body? Gud, jag hänger inte med längre] rensar bort allt onödigt skrammel i huvudet och kvar blir fokus och effektivitet. Yes. 

Har fastnat på den här jäkla låten - som inte finns på Spotify, så himla typiskt. Så nu är hela skivan inhandlad. Vad gjorde man innan näthandeln fanns? Då var det bara Skivbörsen här i stan som gällde eller små suspekta butiker i Sthlm - alternativt tjocka plånboken när man hade vägarna förbi London, Paris eller Berlin. Vilket ju inte hände alltför ofta...

Gillar att FLA frångått det tokbrutala och alltför ambienta i den här låten och istället låter nästan som tidig Funker Vogt! Riktigt dansant det här, juh...

Killing Grounds med Front Line Assembly:
"You, yes you.
You, do it again."


__________________________________________________________________
2014-03-07
Helg. Yesss! Så mycket som ska göras... Men jag har förberett så gott jag kan.
Humöret? Just idag kunde det vara bättre. No comments.

Låten jag haft trummandes i huvudet större delen av dan finns inte på Youtube, så jag gör så här istället: klicka på länken nedan. Men små datorhögtalare gör den inte rättvisa - här måste suben igång och volymen ska få fönstren att skallra. Den är kort men koncis. Gör sig väl på repeat.

Nu badet nästa. Trevlig helg, gott folk.

Need4beat med Static Violence:

"Alle lachen dich aus!"
 
__________________________________________________________________
2014-03-06
Blue-ray-spelaren (en gammal Samsung) är helknäpp. Trycker jag på Play när jag spelat klart en skiva så spelar den bara sista spåret, vilket brukar ge mig tuppjuck [fast jag mycket vet väl att den alltid beter sig så]. Men - när det gäller MGMTs Oracular Spectacular så är det helt ok, för då är det den här låten som kommer igen. Och den är bra.

Kids med MGMT:

"The memories fade
Like watching through a fogged mirror
Decision to decisions are made
And not bought,
But I thought this wouldn'’t hurt a lot.
I guess not

Control yourself
Take only what you need from it"


__________________________________________________________________
2014-03-04
Mycket handlar om kontroll nu. Eller rättare sagt bristen därav.

Jag är absolut för förändringar. Förändringar innebär rörelse, igångsättande, action and reaction, både mentalt och kroppsligt. Motsatsen till förändring är stagnation, och ett är säkert, det leder ingenstans. Men jag tycker inte om förändringar som är bortanför min egen kontroll.

Voltaic Control System med Die Form:

"Voltage controls judgements, social reactions and divisions,
Are you ready for manipulations ?
Are you ready for automations ?
Are you ready to loose control, are you ready to loose control with me ?"

__________________________________________________________________
2014-02-26
Ibland... undrar jag vad andra ser...

Ser ni nån som är snäll och lojal på gränsen till menlös? Bitsk och ironisk på gränsen till cynisk? Driven och kompromisslös på gränsen till hård? Reserverad och tyst på gränsen till asocial? 
En del av er ser det ena, en del ser det andra. Alla har rätt men samtidigt ingen. För de delarna - de ger ju inte hela bilden de heller. Men en del av er ser nog inget av det där - och det är nog ni som faktiskt ser.

Shirley Manson i Garbage var en ungdomsidol i tonåren. Inte så att jag vet nånting om henne som person och jag minns knappt ens hur hon såg ut, men hennes attityd - den ville jag ha. Det är konstigt att tänka att det kanske lyckades till slut. Kanske lite väl bra...

Queer med Garbage:

"The queerest of the queer
Hide inside your head
[...]
You're hungry cause you starve
While holding back the tears
Choking on your smile"


__________________________________________________________________
2014-02-25
Hmm...
Asså, den här får nästan tala för sig själv den med.

Marvelous.

Sprawl II (Mountains Beyond Mountains) med Arcade Fire:

"These days my life I feel it has no purpose
But late at night the feelings swim to the surface
[...]
Sometimes I wonder if the world's so small
That we can never get away from the sprawl"


__________________________________________________________________
2014-02-23
Oh yes - it's good, it really is. 

Tänker nog inte gå närmare in på den saken. Annat än att jag tänker att en del människor nog aldrig slutar springa.

We Used To Wait med Arcade Fire:

"But what's stranger still
Is how something so small can keep you alive"

 

__________________________________________________________________
2014-02-20
Ganz. Einfach. Stocksauer.
Ja.

[Ber om ursäkt för den taffliga ljudkvaliteten. Men det är själva känslan jag vill åt. Oh hell, yesss.] 


Bückstabü med Rammstein:

"Tu' das nicht! 
Lass das sein! 
Fass' das nicht an! 
Sag' einfach nein!"


__________________________________________________________________
2014-02-19
Årsdag idag. Eller ikväll, rättare sagt. Inte för att någon kommer minnas det, men ändå.
Tänk så mkt som hinner hända på 14 år... Till att börja med är det inte längre ett modem man sitter och väntar på.

Strange Relaionship med Darren Hayes:

"May I suggest
A brand new plan of attack
And in defense of that you're hard to crack
You're way off track"


__________________________________________________________________
2014-02-17
Jag beställde visst musik igår. Det går visst lika behändigt att beställa musik som fröer - oops, lixom. Men tro f-n inte att jag glömde Die Forms ExHuman? Gaah!

Men, inte så mycket att göra åt för tillfället. För att citera R när han imiterar Alan Rickman i Dogma
"Or you'll do what, exactly? Hit me with that f..f..fish?" 
[Han är verkligen sjukt bra på att imitera folk. Och Rickman är ju en favorit.]

Men - bästa låten från ExHuman finns ju på tuben, så håll till godo! 

Videon är från stumfilmen Metropolis från 1927, ett måste för alla arkitekturstudenter. Så ja, den har jag studerat ingående. Dessutom föregångare för de flesta moderna sci-fi-filmer, allt från Blade Runner till Matrix...

Electroid med Die Form:

"Your life is so boring... 

Ethereal wave spirit, 
without body nor soul, 
only ideal and form, 
abstract image/figure of beauty."


__________________________________________________________________
2014-02-16
Den där känslan av flow... Tänk om man kunde ha den i alla sammanhang, med alla personer. Med vissa bara funkar det, sådär alldeles självklart. Och med andra - not so.

Never Let Me Down Again med Depeche Mode:

"We're flying high
We're watching the world pass us by
Never want to come down
Never want to put my feet back down on the ground"



__________________________________________________________________
2014-02-11
Såå... dags att sätta på pränt lite av nattens virrande tankegångar. [Viss musik bör man inte somna till helt enkelt.]

Ibland behöver man fokusera sin energi på det som är viktigt. Jag blir ibland splittrad i hundratals delar, som glas-splitter som exploderar mot hårt golv i rakbladsvassa skärvor. Då tappar jag fokus och förlorar det stora perspektivet, ser inte hela bilden längre.

Den här låten... som ju egentligen är en baklängeslåt... ger mig känslan av att kunna reversera splittret, hejda rörelsen och få bilden hel igen. Och nånstans inuti hitta kärnan som betyder något. Minns ni Inception? Jag tänker mig att nånstans inuti oss alla snurrar ett totem lika oupphörligt som Tom Cobb's. Och det är först när det börjar vingla till och nästan faller (faller det nånsin?) som vi ifrågasätter verkligheten.

En rysansvärt bra låt. Med betoning på rysans.

Like Spinning Plates med Radiohead:

"While you make pretty speeches,
I'm being cut to shreds...
You feed me to the lions,
a delicate balance...

And this just feels like spinning plates..."


__________________________________________________________________
2014-02-08
Nästan 14 år nu. Jag förstår inte vart tiden tar vägen? Det jag tänker är att vi formas av de val vi gör och att alla, och allting, förändras. Inuti är man väl alltid densamma, men lagren av erfarenheter gör det yttre lagret allt hårdare och segare och svårare att skära igenom. Och om inte om varit i vägen så hade jag inte varit den jag är idag. 

Den här låten är svår. Jag blir glad och ledsen på samma gång.

Gratitude med VNV Nation:

"Torn and repaired just to endure it all again
Without a reason for my place in all this pain
Though well-concealed, the scars they just compound
Until there's nothing left of what was my former self

[...]
Thank you for all the doubt
And for all the questioning
For all the loneliness and for all the suffering
For all the emptiness and the scars it left inside
It inspired in me an impetus to fight"


__________________________________________________________________
2014-02-06
I brist på Noir Magnétique i diskform så måste man ju välja nåt annat till bilen. I sammanhanget faller sig KMFDM rätt naturligt just nu (inte för Die Form brukar påminna om dem i vanliga fall, men Double Life nedan gör det). Men måste fixa bättre ljud till bilen! Gaah! Men gudars att de här takterna gör mig till en farlig bilförare - och bilen får för sig den är är en Maserati GranCabrio (gimme gimme!) med tanke på hur jag kör. Oh well. [Inte oroa sig nu, morsan... ;)]

Tillsvidare kör vi den här låten, en av deras absolut bästa, alla kategorier.

Lust med KMFDM:


"Tief atme durch
Es ist erlaubt zu geniessen
Sei ohne furcht
Werde fast taub

Nicht wahrzunehmen, es zu erleben
Dich begehren heisst Dir vergeben
Liebe ist Raub
Liebe ist Raub"


__________________________________________________________________
2014-02-05
Oooohhh. 

Jag skulle ju kolla upp vad Die Form gjort på sistone? Medan jag skrev igårkväll landade jag i den här låten och herre-min-j-vla-gud vad fast jag blev... Måste nog shoppa lite mer musik snart.

Den är ju total-corny men jag vart completely hooked. (Inte fastnat så här totalt i en låt sen Porno i höstas, kära nån). Jag gillar hela låten, men speciellt den mer instrumentella halvan med diverse KMFDM-influenser gör mig helt galet danssugen. 

Fasen om man skulle försöka komma i läderbrallsen igen snart, va?

Double Life med Die Form:

"Show me the lines of your hand,
I want to know who you are,
who hides behind your gaze,
your smile, who hides behind your tears,
what you did and will do,
who you loved and betrayed,
caressed or killed..."



__________________________________________________________________
2014-02-04
Ah, det här kan ha varit en av de sista "lediga" dagarna. Få se nu, snart sätter det fart på riktigt.
Ute droppar det från taken, luften förebådar mars fast det bara är tidig februari - ur led är tiden.
Eller är det själva världen som är ur led?

Jag har jord under mina naglar, ett säkert tecken på att nya tider stundar.

Till detta en skönt vårig, passande låt.

Careful What You Wish For med Texas:

"All I needed was a little affection for my soul
 

[...]
Tell me who do you think you see?
Am I still the girl that you thought I'd be?
Do you care that I might be for real?"



__________________________________________________________________
2014-02-02
Hoho, den här gruppen är spejsad! Way out, so to speak. Har tappat bort dem lite på vägen. Die Form, alltså. "Post-industrial", vad sägs om en sån genre? Inte för att jag gillar saker (eller mänskor) som passar alltför väl i fack. Men måste kolla upp de senare skivorna, vad de har hittat på på sistone. Den här skivan är ju 17 år gammal - men lika bra fortfarande.

Ser om förra säsongen av GoT. Jisses att det inte hände mycket muntert i den (oops, spoiler-alert för er som börjar kolla imorrn - sorry). Den här låten matchar lixom serien...

[Fast jag väntar mest på att karl-sloken ska skriva klart nästa bok. 
För A Dance With Dragons slutade minsann inte i dur den heller. 
Oh well, den som lever får se.]

 Rain of Blood med Die Form:

"Saddest light,
Clear murmurs,
Deluge of smells,
Sleepless beauty...
[...]
Vanity,
Duel of winds,
Ethereal nymph,
Odd or even..."



__________________________________________________________________
2014-01-31
Jag älskar den här låten. Nuff said.

Am I Right? med Erasure:
"Boats along the river
Setting up their sails
And life carries on as normal
Although you're not around"



__________________________________________________________________
2014-01-28
Har rätt bra energi just nu. 
Hoppas det håller i sig ett bra tag. 
Till midsommar, i alla fall. *s* 

Så just nu får Lambert ackompanjera mig i bilen.Tuggummi-pop när den är som allra bäst!
Just totally adore him. Och jag ylar med utan att skämmas det minsta. 

Han låter så himla ung - och påminner mig så himla mycket om någon jag knappt aldrig ens hann lära känna för länge sen.
[Minns ett långt snack i Arkens lounge där vi började med att jämföra mascara och bästa sättet att applicera glitter - men till slut handlade det om livet, döden, universum och allting.] 

Hade den killen kunnat sjunga (när jag träffade honom var han så fruktansvärt totalt i målbrottet att det var omöjligt att bedöma) så är jag övertygad om att han skulle ha låtit precis så här. Han skulle åtminstone ha sett ut precis som Lambert...

Pick U Up med Adam Lambert:

"Tiny minded two-toned suckers
Same old faces make me shudder
Countless times I've screamed oh brother!"  


__________________________________________________________________
2014-01-27
Går igenom bilder. Tar tid. Ibland borde man ju försöka tänka att nåt är 'good enough' men när det gäller mina egna alster så bara går det inte. Och det blir ju inte lättare när jag tar R's bilder samtidigt - där kan vi ju verkligen snacka om att good enough inte duger. Hmpf.

Men - lyssnar på en superduper skiva och en fantastisk låt to ease the passing of time...
[Ryser alltid till när han viskar 'We are a little curious' sen mot slutet av låten...]

Mezzanine med Massive Attack:

"I'm a little curious of you in crowded scenes
And how serene your friends and fiends
We flew and strolled as two eliminated gently
Why don't you close your eyes and reinvent me


You know you've got that heart made of stone
You should have let me know
You could have let me know"


__________________________________________________________________
2014-01-26
Den här låten är bara... så... gudomlig. Och fruktansvärd. 
Hela albumet är strängt taget genialiskt.

Men tänk att en dag som börjar till det här soundet kan sluta så bra? 20 påsar dyyra frön inköpta till halva priset (det lönar sig hålla ögonen öppna efter kampanjer den här tiden på året) och en splitterny Sonos Play:5 högtalare inköpt och installerad i källaren/gymmet. Gissa om man måste test-träna då? Och gissa om det lät och kändes bra? 
[Om än lite burkigt med tanke på hur kalt rummet är än så länge].

...och gissa om det var skönt bada efteråt med lite annan musik i playlisten..? 
Najs var ordet, sa Bull.

Exit Music (For a Film) med Radiohead:

"Breathe, keep breathing
Don't lose your nerve
Breathe, keep breathing
I can't do this alone

Sing.. us a song
A song to keep us warm
There's such a chill, such a chill"



__________________________________________________________________
2014-01-22
Den här låten är vinter för mig. Och vinter är väntan för mig. Och förväntan.
"Have patience" sade den vise mannen. Ja, jag försöker. Men det är inte min starkaste sida...

Petroleum med Kent:

"Tror du att det finns något okänt där ute
som mirakulöst förblev oupptäckt
Något som gömmer sig i djupen
som bidar sin tid

[...]

Säg
det där du alltid ville ha sagt
till mig"


__________________________________________________________________
2014-01-21
Hmm, rätt så mkt olika musik blir det ju. Om förra låten var den ena extremen (så värst mkt hårdare metal än så lyssnar jag junte på) så skulle dagens låtval här egentligen ha gått åt helt annat håll... 

Men har letat ett bra tag nu efter Lustmords Testament (eller Metavoid), som egentligen är vad jag lyssnar på idag, men tydligen existerar de inte enligt YouTube.

[Mörkare ambient än så lyssnar jag inte på, men är kalas när man vill skriva/läsa/sova/fokusera på annat. Finns så klart på Spotify om ni vill provlyssna.]

Men nehepp, då blir det här istället rätt så utflippad psykedelisk ambient med FSOL.
Håll till godo!

Slider med Future Sound Of London:

__________________________________________________________________
2014-01-19
 "Folket knorrar, Herre" säger ängeln till Herren Gud som, uppe på sitt moln, ser allmänt sur och vresig ut (som vanligt). Nere på jorden säger folket "...knorr, knorr, knorr, knorr..."

Just luv it. Minns ni den? Jan Romare med Himlens Änglar. Att den inte hittas någon enda stans av google är för mig ett mysterium. Nåväl. Så är det i alla fall. Men den stämmer ju såå bra....

Rätt osökt får jag "We're Not Gonna Take It/ No, We Ain't Gonna Take It" i huvudet, men den låten gillar jag ju inte. Lägger därför upp nåt som går mer i min linje. Hehe.

[Tvivlade faktiskt nån på poesins varande i industrial metal? Don't.]

Bad Blood med Ministry:

"What's lies?
Full moon and thoughts collide

[...]

What lies?
No big surprise.
We get our clues from what the fun-house mirrors authorize
Are we too fucked to say the end is here too much?
We're in denial with bad blood

Do you remember the strain?
Do you remember the pain?
Do you remember who caused all the blame?

Bad Blood!

Do you remember me?
Do you remember us?
Do you surrender your dreams or your trust?"


__________________________________________________________________
2014-01-13
Väntar på våren. 
Förbereder för våren. 
Längtar till våren. 
Men ute faller snön. 

Oh well...

Waiting For Spring med Scooter:

 
__________________________________________________________________
2014-01-11
Jag började dan med Portishead - men det kändes lite fel, så nu snurrar the Shamen och sen blir det nog Erasure. Meaning what? Vårkänslor! Wihii! =)

Ute ligger snön i tjockt fluffigt lager, men inomhus grejas det; i källare, kök, vardagsrum, gästrum och i ateljén. Våromställning kan man väl kalla det, för att matcha vad som händer i butik just nu.

Heltossigt? Jupp! 

MK2A med The Shamen (Beatmasters remix):

"Distant seem the stars, yet how close we are
[...]
Images from limitless horizons
Presence of the past is now observed
Projected from the furthest suns to find me
As the Earth makes circles through the sky"



__________________________________________________________________
2014-01-08
Den här låten är helgalen. Men absolut fantastisk. Minns känslan när de spelade på Hovet - susningen som går igenom hela publiken när folkmassan hör de första tonerna, och folkhavet ställer sig upp, varenda en, hela publiken. Mäktigt. Och vi hade inte ens hört låten innan dess. Då skämdes man lite...

[Hittar inget annat än live-spelningar med dem att lägga upp, men den som googlar finner albumversionen.] 

Cave med Muse:
"Leave me alone it's nothing serious
I’ll do it myself
It's got nothing to do with you
And there's nothing that you could do"


__________________________________________________________________
2014-01-07
Ibland så bara... snap? Det här är en av mina 10-i-topp-låtar i kategorin 'frustration'. Jag spelar den så högt så katterna flyr. Har du inte hört den innan så ta det lite varligt. Nu jävlar. 

[Muse-låten för ett par veckor sen är som sagt lite... tillrättalagd.. i jämförelse.]

'Micro Cuts' med Muse:

"I've seen what you're doing to me
Destroying puppet strings
To our souls"


__________________________________________________________________
2014-01-05
Jag ryser lite, för jag känner i luften hur det drar ihop sig igen. Precis när man tror att stormen är över så mullrar åskan långt där borta och vid horisonten blixtrar ljuset igen. Men de som borde se - de blundar eller tittar konsekvent åt annat håll. De fäller ut paraplyet när båten håller på att sjunka.

Människors generella blindhet och oförmåga till självständigt tänkande gör mig lika modfälld varje gång. 

Och att det ska vara så j-vla svårt att speak up och säga ifrån.

Fast samtidigt är det ju naturligtvis spännande och skitroligt också! Annars skulle vi ju inte göra det här. Om vi nu bara kan hålla paniken i schack.

Idioter med Kent:

"Du sa rädslan den går över
Men den där oron stannar kvar
Den gör mig tveksam när du behöver
Snabba avslut, snabba svar
Du sa rädslan pendlar långsamt för oss

Mellan äkta och falsk
Mellan sanning och lögn
Vi är idioter

Jag tror inte på någonting jag hör
Jag tror inte på någonting jag läser
Jag tror jag aldrig någon gång har trott på att tro"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar