På upptäcksfärd med blicken i marken

Idag har jag gjort flera upptäckter i min egen trädgård.

Blir lite häpen, för det känns som att såna saker inte borde överraska mig så mycket längre. Men det gör de. "Millas mirakel", som en gammal kollega alltid sa förr. Mirakel, yes indeed!

Det första som överraskar mig är luktviolerna, Viola odorata. Det är kanske inte de blyga blommorna som fångar min uppmärksamhet, men doften av dem!

Kan ni förstå att jag aldrig nånsin förr tyckt mig känns nån doft från violer? Men idag, när jag stegar rakt över dem (de växer lite här och var i gräsmattan) på väg upp mot växthuset, så slår den solvarma doften emot mig. Och visst förstår jag nu varför det finns violgodis. Yummy! Fantastiskt fina är de dessutom med ursnygg mörkviolett färg.

"Lämpliga som undervegetation i t ex häckar" fick jag lära mig när jag pluggade. Ja, varför inte? Kanske man skulle flytta dem en bit. För det är ju allt lite onödigt att trampa på dem hela tiden...


På väg till den blivande lunden har alla specialsipporna jag skaffade ifjol börjat visa sig på allvar...

Ooh, vad spännande!

Är inte helt hundra på vilken sort jag satte var, men det lär ju visa sig ganska så snart...


Sen får jag syn på vätterosorna bara ett par meter från sipporna!

De har ju funnits bortanför vår tomtgräns alla år, men inte innanför den tidigare. Men nu - efter fjolårets slyrörjning - så har de nu stuckit upp sina trotsiga huvuden genom mossan också på vår tomt.

Jag bara älskar dem.

De känns lite som rumpnissarna i Rövarskogen där de ploppar upp lite varstans och spejar än åt det ena hållet, än åt det andra.
'Vaffö dårå?' lixom.


Tillbaka inne i trädgården hittar jag en förvånansvärt finstämd kombo, verkligen otippad: Bägarkrokusen 'Spring Beauty' intill kärleksörten Sedum 'Karfunkelstein'.

Tjusigt, huh?


Nästa växt, som jag redan med förtjusning glott på ett antal gånger i år, är brunnävan Geranium phaeum. 

De bladen! Så fina!

Flera blad satt kvar hela vintern, fint gröna och mönstrade till och med när snön försvann, och nu är den redan friskt grön och vital. Den är riktigt fin! 

Ska bli jättekul att se den blomma så småningom, för jag har bara sett blomman på bild hittills, aldrig irl...

...och bredvid brunnävan är det nånting annat på väg upp. 
Nåt narciss-aktigt. 

Det tar ett tag innan jag minns besöket hos konkurrenten i höstas och de där lökarna jag spontanshoppade fast jag bestämt mig att jag inte skulle... Efter att ha rotat lite i byrålådan med alla växtetiketter så hittar jag den, en vit dubbelblommande narciss. Vad trevligt! Minnet är gott men kort... 

I rhododendronrabatten är det också lökar på väg upp.

...från samma oplanerade shoppingrunda.  

"Oh, my goodness gracious me!" utbrister jag faktiskt högt för mig själv när jag får syn på dem. De bladen känner jag ju igen var som helst. Hundtandsliljor! Värsta favvo-växten, juh!

Hade helt glömt bort jag satt dem...


...och bredvid dem kikar nåt annat fram...

Oooohhh! Ser ni vad det är?

Ni som är lika nördiga som mig (eller lusläser bloggen) borde kunna gissa vad det är. Annars får ni vänta och se... Det är bara ett par dar nu innan den här raringen visar sig från sin bästa sida.

Jag har planterat den där jag gjort med vett och vilja. Så jag omöjligt ska missa blomningen, som lär vara vansinnigt kort.

Kort men magnifik. Snart så!


Efter alla dessa upptäckter följer en hel dag av slit och svordomar.

'Herregud, jag måste vara helt dum i huvudet som håller på med sånt här!', tänker jag flera gånger för mig själv medan jag stretar på.

Mer om det en annan dag. Det kommer bli bra till slut, men det är fan-i-mig inget kul projekt att bita tag i. Nåväl.


När kyrkklockorna från Dannemora klingar över sjön är det ett tecken på att det är dags att ta kväller.

Men lite småpyssel kan man ju hinna med fortfarande!

Nåt som jag borde gjort för länge sen (men det har inte blitt av) är att byta ut småfåglarnas talgbollar mot bomaterial.

Bortklippt och bortkammad kattpäls måste väl vara idealiskt, tycker jag? Känns lite som poetisk rättvisa, att fåglarna får boa i sina värsta fienders päls...


Sen måste man ju passa på att få lite blomster i vas en sån här helgdag.

Medan jag plockar vitsippor (bakom växthuset) så gör jag ett riktigt fynd!

En dubbel vitsippa! Guud så fin! Den måste jag ju ta vara på.

Har ju ganska nyligen läst en artikel om nån galning som tagit vara på allehanda udda sorter han hittat i naturen och numera har en trädgård fylld med ovanligheter.

Så då vet jag ju vad jag måste göra typ vilken dag som helst innan den tappar sina kronblad...

Buketten blir allt rätt fin den med.

Oh, denna lyx att ha egna blomster man kan gå och knipsa bland när lusten faller på! Lycka!

Sitter sen ett par timmar ute på altanen och ser solglittret i sjön mellan träden.
Lyssnar på den makalösa fågelsången.
Har en nöjd katt i knäet.
Läser en tidsskrift om natur och trädgård.

Yes.

"Livet på en liten pinne", som samma kollega som ovan skulle säga.


Glad påsk, gott folk!