tisdag 22 april 2014

Att odla sina nässlor

Ja, alltså, helt ärligt talat så odlar jag inte mina nässlor. Än så länge. De växer så duktigt helt på egen hand att jag inte behöver göra nånting. Men däremot så är det långt ifrån någon dum idé...

Sällskapet Nellorna har ju kommit ut med boken Brännässla - en älskad kulturväxt (som jag ännu inte har, men definitivt ska skaffa) där man kan hitta allehanda recept och förslag på användningsområden + beskrivning av hur man odlar dem på bästa sätt.

Medan jag suttit på knä i stora rabatten och svurit över nässlorna (och en hel del andra riktiga rötägg till ogräs) börjar jag naturligtvis fundera på om man inte kunde använda alla de här plågoandarna till något positivt istället. Det är ju så jag funkar - if you can't beat them, join them! - försöker alltid vända det negativa i något positivt.

Och ju mer jag funderar på nässlor, desto mer tycker jag om dem. Eller rättare sagt tycker jag om vad de kan användas till - att bränna sig på nässlor kommer jag aldrig nånsin att uppskatta...

Jag skördar unga nässlor just den här tiden på året, främst till nässelsoppa och nässelpaj, och det brukar bli fantastiskt gott! En skvätt vitt vin i soppan och kallrökt skinka eller lax till pajen. Mums!

Våren är tidig i år; första nässelsoppan blev så sent som 5e maj i fjol.
[Någon riktig matblogg kommer det här aldrig att bli - jag lagar massvis med mumsig mat men när den är färdig så äter vi upp den. Ta sig tid att fota maten innan finns inte på världskartan...]

I år fick jag för mig att experimentera lite och det blev faktiskt riktigt gott - nässelomelett! Kalas när man är ensam hemma och behöver snabb och mättande mat i pausen från trädgårdsslitet.

Gör så här:

Plocka typ 1 liter färska smånässlor. Sätt ca 1 liter lättsaltat vatten på kok. Skölj under tiden av nässlorna väl i sil och förbered omelett-smeten (för 1 person gör jag på 3 ägg och en skvätt grädde + lite salt och peppar. Skala och skiva en liten schalottenlök. Lägg nässlorna i vattnet när det kokat upp och låt dem förvällas så kort tid som möjligt - de ska bli mjuka men fortfarande vara friskt gröna. Häll av vattnet (men spara det för allt i världen om ni vill!), hacka eventuellt igenom nässlorna för att få dem finfördelade. Släng nässlor och lök i smeten. (I vanliga fall brukar jag vispa ner lite kallt vatten i omelettsmeten, men iom att nässlorna är rätt blöta så skippar jag det nu). Stek i smör. Ät och njut!

Men - spara avkoket skrev jag. Varför det? 

Jo, avkoket går nämligen att använda till ett och annat. I och med att man kokar i saltat vatten rekommenderar jag inte att man slänger ut det i rabatten. Men däremot ska avkok på nässlor kunna ha en rad positiva effekter på oss människor:

Absolut Nässla.
  • Lär vara fint att behandla olika typer av eksem med; skölj huden med nässelvattnet och skölj sen av med rent vatten [solen och vinden den här tiden på året är inte snälla mot min hud, såå..]
  • Lär ha läkande verkan på allehanda småsår [och mina händer är inte direkt vackra nu tack vare jobb och trädgård, så det kan väl komma väl till pass] 
  • Lär vara särdeles fint i fotbad för kalla, trötta och värkande fötter då det stimulerar blodcirkulationen [och det lär behövas. Ouch.] 

Och i inget av de här sammanhangen kan ju salt i vattnet vara något negativt, tänker jag mig.


Så snart plantorna vuxit upp på försommaren så är det ju fritt fram att göra nässelvatten. Då kapar jag hela plantorna vid marken, mosar till dem lite och låter dem ligga i blöt i en hink med vatten några dagar till en stinkande (men ack så nyttig) sörja. Näringsinnehållet är bäst fram till midsommar, men om man skördar kontinuerligt så har man ju fortsatt unga plantor att ta av och då borde ju näringsinnehållet i dem vara hyfsat högt också efter midsommar? Så tänker jag i alla fall. Växtresterna sätter jag så klart i komposten.

Om man låter några fullvuxna plantor stå kvar blir ju nässelfjärilarna helt saliga, och vem vill inte ha så vackra fjärilar i trädgården?

Rötterna lär man kunna göra avkok på och få ett ekologiskt svampmedel som funkar t ex mot svartfläckssjuka på rosor. Tja, varför inte?

Vips har vi alltså en växt som vi kan äta, använda som hygienprodukt, och dessutom göra näring och växtvårdsmedel av (och då har jag inte ens gått in på textilerna man kan göra, men hängiven är jag inte.) En planta som vi kan använda alla delar av. Är inte det en växt att vårda ömt, så säg?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar