Thailand 2015 - Wat Mahatat i Nakhon Si Thammarat

 Utanför mitt fönster fortsätter våren långsamt att masa sig fram...

     Stella i vårsolen och snålblåsten.    

Jag tittar på dagens datum i almanackan och vill bara gallskrika - vart tar tiden vägen?! Men våren rör sig i det tempo som är rätt. Och just nu går det långsamt.

I trädgården ligger snön fortfarande här och var, gräsmattan är klafsblöt, det porlar i diket och det är rått i luften. Vi krattar lite smått, eldar ris och däremellan blir det några koppar kaffe på altanen.

Solljuset är välbehövligt nu, men det är inte mycket värme i solen ännu - men Stella njuter trots snålblåsten...

I övrigt händer inget direkt revolutionerande, så jag tänkte visa lite mer bilder från Thailand i stället.


Från Surat Thani bar färden av mot Nakhon Si Thammarat (alternativ stavning Nakorn Sri Thammarat), huvudstad i provinsen med samma namn.

Namnet betyder "den heliga/viktiga staden" och är detta är en av de äldsta städerna i Thailand.

Vi besöker Wat Mahatat, ett av de äldsta, och kanske det viktigaste, templet i Sydthailand.

Tempeltornet är hela 77 m högt och har en spira på toppen som består av 142 kg (!!) guld.


Tempeltornet, en Chedi (alltså det thailändska ordet för stupa), är klockformat och byggt i Sri Lankesisk stil och sägs innehålla en av Buddhas tänder.

Det är rätt roligt med alla dessa heliga tänder (och benbitar) som finns överallt - om man satte man samman dem så skulle det nog räcka till ett minst tiotal uppsättningar tänder...

Just denna tand sägs ha förts hit av en sri lankesisk prins (Thontha Khuman) och prinsessan (Hem Chala) på 300-talet.



Stupor som sådana har sitt ursprung i förbuddhistiska gravkullar med rundat tak där man begravde sina härskare.

De buddhistiska stuporna så som vi känner dem idag kan indelas i fem typer beroende på deras  utformning och funktion:  

Relikstupan innehåller reliker efter Buddha

Objektstupan innehåller föremål som tillhört Buddha eller hans lärjungar

Minnesstupan är byggd för att påminna om olika händelser i Buddhas liv

Symbolikstupan symboliserar olika aspekter i den buddhistiska teologin

Votivstupan byggd för att påminna om viktiga besök.

Buddha i nisch.

Just den här relikstupan byggdes antingen 555 eller 757, därom tvista de lärda, nästan mitt i den ursprungliga gamla staden, vilket var ganska ovanligt på den tiden.

Då var det nämligen inte alls ovanligt att man placerade helgedomarna alldeles off-track ute i naturen och inte alls i anslutning till bebyggelsen.

Man placerade dem där andarna så önskade, där heliga händelser ägt rum eller där energierna helt enkelt var rätt.

Sen fick människorna rätta sig därefter.

Blommande ökenros Adenium obesum,
formad som en bonsai.
Den hade jag glömt bort, man ser den
sällan i handeln numera.

Utanför templet vimlar det av folk som antingen är på väg in eller ut ur templet.

Vi har ju varit med förut så vi har allihop på oss vettiga skor som går snabbt att ta av och på - inga skor inne i byggnaderna, absolut no no!

Det finns ju en hel del man bör tänka på när man är inne på buddhistiska tempelområden om man inte vill framstå som en fullständigt obildad buffoon:

Respektfull klädsel. Täckta axlar och knän för män och kvinnor. För män gäller egentligen långbyxor men för dam funkar det fint med vadlång kjol.

Vadlånga capribyxor eller liknande är dock inte ok - jag minns vad som hände vid Grand Palace i Bangkok: hur jag fick byta från min vadlånga byxkjol till ordentlig långkjol. Vakterna upptäckte nämligen att det ju faktiskt var byxor jag hade på mig - inte kjol.

Men det är få ställen där de är fullt så nitiska som just där...

Klockan symboliserar Buddhas röst och då
     man får den att ljuda kallar man på andarnas    
uppmärksamhet. Man brukar också säga att
klockans ljud motsvarar ljudet av Dharma,
eniteten som upprätthåller alltets ordning.

Dessutom kan man ju tänka på att inte kliva på trösklarna (för inne i dem bor det andar och dem vill man inte vredga).

Man bör inte heller vända ryggen mot en Buddhabild för det är respektlöst.

Just det är dock oftast ganska omöjligt att inte göra eftersom de finns överallt.

Men att stå och luta rumpan mot en Buddhafigur skulle vara fruktansvärt taktlöst.

Och se för i jösse namn till att inte göra en massa lustiga grimaser och gester medan du blir fotad vid en Buddha. Inte okej.

Vår guide berättade om en grupp amerikaner som moonade medan de fotades vid en Buddha i något buddhistiskt land. Aarrgghhh!!!

Trött hund vid Buddhafigur.
Just den här typen av hundar finns överallt.
Det är mycket populärt att skaffa hundvalp,
men vuxna hundar är visst inte riktigt lika
roliga att ta hand om...

Inte är det konstigt att schismer uppstår här och var i världen oftast med just religiösa missförstånd som grund?

Respekt, det är vad man ska visa. Ska det vara så svårt att förstå?

Däremot är det få buddhister som skulle komma på tanken att tillrättavisa dig som turist när du gör en massa respektlösa misstag.

Men att de skulle se dig, skaka förfärat på huvudet och tyst döma dig efter ditt förståndslösa handlande, det kan du ge dig på. 

Demoner, krigare och andar i en salig röra.

Inne i templet är det ganska tyst, folk pratar med bibliotekstonfall (duktiga turister som inte beter sig som en skränflock med apor för en gångs skull).

Det glimrar och glittrar av bladguld, det är trångt, lite dammigt och ganska svettigt.

Jag tänker lite bedrövat på de människor som faktiskt försöker utöva sin religion här och försöker röra mig lugnt och respektfullt samtidigt som jag skyndar mig genom utrymmet för att hinna se så mycket som möjligt av det hela utan vara alltför mycket i vägen.

Det är en svår balans det där.


Jag fortsätter traska runt på tempelområdet och hittar många fina växter, de flesta av dem formade som bonsaier i krukor.

Flaskfot, Jatropha podagrica

Här ännu ett exempel på en sort jag glömt bort: Flaskfot!

Såå snygg!

Både den och ökenrosen ovan har jag/min moder haft som krukväxt, från den tiden jag jobbade på Åland och kom hem med både ett och annat roligt.

Då var de vanliga som krukväxter. Nu har jag faktiskt inte sett någon av dem på flera år.

Otroligt trist eftersom de båda två är tåliga och lättskötta... Och snygga.


 

Så himla fint!
Jag vill jag vill jag vill!
"Så så, lugna sig lite nu" muttrar sambon frustrerat.

Sen åkte vi vidare till Trang och den fantastiska skärgården däromkring. Men det tar vi en annan gång.