Thailand 2015 - Tapifloden i Surat Thani

Dagen efter turen till Cheow Lan sjön bar det av på flodutfärd på Tapifloden i Surat Thani.

Hela provinsen Surat Thani är känd för en lång tradition av fiske, gummiplantager och kokosnötsexport - men själva huvudstaden Surat Thani är fortfarande en riktig doldis för de flesta utländska turister.

Det är dock en viktig hamnstad som har ett strategiskt läge vid mynningen till de båda floderna Tapi och Phum Duang.

Tapifloden är, med sina 230 km, Sydthailands längsta flod och har sin källa uppe i Khao Luang berget.




Vi ska nu hoppa på ännu en longtailbåt, men pappa har fått nog av flytetyg.

Han bestämmer sig för att stanna kvar på land i den fina parken invid båtbryggan.





Väl ute på floden får vi andra se exempel på hur genuin thailändsk arkitektur sett ut genom tiderna - och ser ut än idag.

Av tillgänglighetsskäl uppstod de allra första bosättningarna längs med floderna.

Dessa bosättningar utvecklades till byar och samhällen och vidare till större knutpunkter för handel; städer.

Man byggde husen på pålar för att lättare kunna leva med flodens fluktuationer, och det byggnadssättet upprepades också av dem som valde att bosätta sig på fasta land. Då placerade man husdjuren i skuggan rakt under huset, men numera är det inte riktigt lagligt längre pga santitära orsaker.

Från flodsidan får vi direkt inblick i människornas vardag, alldeles oförfalskad.

Olika fantastiska dofter sprider sig från husen -  härliga dofter av mat och rökelse och blomdoft från de otaliga andehusen.

Traditionella thailändska hem saknar oftast vanliga västerländska kök - det allra mesta tillagas i wok över öppen eld eller gaslåga.

Doften av chili, citrongräs, helig basilika, koriander, ingefära, kaffirlime blandas med mycket annat vi inte kan namnge...

Också här odlas det friskt - i alla typer av krukor ser vi kryddor, olika fetbladiga växter, bonsaier - och så orkidéer förstås.








 
Det verkar vara ganska gott om husdjur, speciellt hundar storlek mindre ser vi lite här och var.

Den här lilla mopsen är ju bara för söt!












Vi lämnar de mer tättbefolkade områdena och beger oss längre in i den frodiga grönskan...

Floden kantas av vajande nippapalmer, Nypa fruticans. 

Nippapalmen är den enda palmen som anses vara helt anpassad till ett liv i mangroveträsken. Hela dess stam är begravd i vattnet och dyn så endast dess blad och blomstänglar syns över ytan.

Bladen kan bli upp till 9m höga!

Palmens blomma ger en nektar vars saft kan kokas till "karamellsocker" och själva frukten äts som dessert i kokosmjölk.

Stillheten på floden, grönskan som speglar sig i vattnet - helt fantastiskt...

Men som vanligt så tar det ett tag innan man vant sig vid det olidliga oljudet från longtailbåtarnas motorer...
























Vi får också syn på diverse djur på färden...

...några kungsfiskare, här en svarthuvad kungsfiskare (Black capped kingfisher)...

...en simmande varan...

...och en otroligt söt näbbgädda (Needlefish).

När vi återvänder mot mer civiliserade trakter ser vi hur flera fiskare tagit sig ut på floden.

Med otrolig grace och skicklighet kastar de ut sina nät.

Och så småningom återvänder vi till bryggan där pappa väntar på oss.

Längs med floden löper en promenadstig i parken.

Denna promenadstig kantas av allehanda gymnastikredskap tillgängliga för allmänheten - alltifrån cross-traniers (low-tech style) till olika balans-tränings-anordningar.





Mamma hoppar gladeligen upp på en av dem och testar funktionen.

Den funkar helt superbt!

Men jag har ju lovat att inte posta några bildbevis från denna tilldragelse...







Det är en vacker park med slingrande gångvägar, dammar och fontäner. I den sköna skuggan ser vi ganska många människor som gymnastiserar, gamla som unga.

Rörelserna ser mestadels ut som Tai Chi eller Qi Gong för oss oinitierade västerlänningar.

Men vi har inte tid för något gymnastikpass - nu är det dags att bege sig iväg mot nästa resmål; Nakorn Sri Thammarat.

Mer om det senare.