Resan ner gick smidigt och utan bekymmer.
Medvind och extra benutrymme - fantastiskt!
Vi landade på flygplatsen i Krabi och åkte sen mot nationalparken Khao Sok. Regnskogen här är det största sammanhängande området i södra Thailand, och det bäst bevarande.
| Khao Sok River Lodge |
Tydligen plågas lodgen av stora gäng med makaker som gärna plundrar rummen, så vi fick order om att hålla alla fönster och dörrar stängda.
Inte för vi såg några apor - men vi hörde dem på nätterna...
Morgonen därpå bär det av på elefantridning på djungelstig.
Elefanterna och deras mahouter (elefantskötare) är förvisso tysta där de rör sig smidigt genom grönskan, men turistflocken är det däremot inte.
Varför blir jag inte förvånad?
Jag tycker ändå det är bra roligt att rida elefant. Eller rida - "åka", kanske snarare. Tredje gången gillt, men det är ändå rätt spännande att sitta lite svajigt, högt upp på ett så stort och främmande djur och förlita sig på att elefanten och dess skötare vet vad de gör och att den inte drabbas av nåt spatt-ryck under färden...
| Elefanter är fantastiska djur. |
Vi behöver väl inte göra turistjippot ännu mer turistigt?
Men jo, det behöver vi.
[När det gäller att gulla med djur så gör undertecknad alltid det. Även de gånger jag får otrevliga hudåkommor av mindre friska utländska katter osv. Ja ja, jag veet.]
Efteråt får elefanterna en välbehövlig dusch av sina mahouter innan det är dags för dem att ta sig an nästa lämp med turister...
| Sambon i photo-shoot-mode. |
Vägen dit går genom en helig grotta komplett med buddhor, rökelse och offergåvor i form av blomster och frukt.
Kalkstenen här är porös och lätteroderad vilket har gett upphov till fantastiska bergsformationer men också allehanda grottor här och var. I Thailand är man ju övertygad om att andarna finns överallt, och speciellt lär de ju svärma på extra natursköna och unika platser...
Nedanför grottan flyter floden och just här intill grottan bubblar floden av stora stim med barber.
Att mata dem anses lyckobringande, så det gör vi naturligtvis.
Turen den här gången går i uppblåsbara kanoter av gummi, oväntat bekväma.
Hur duktiga kanotisterna är på engelska varierar från person till person, så vissa ekipage får veta mycket om vad de ser och andra får veta mindre...
Vår kanotist vill så himla gärna visa saker, men har ingen aning om vad de heter på engelska. Det leder till en hel del glada utrop och pekanden från hans sida och en hel del glada (men totalt förvirrade) miner från oss som absolut inte förstår vad han försöker berätta för oss...
Sambons bilder får dessutom en fantastisk lyster och färgåtergivning efter att han köpt ett nytt filter till kameran.
Däremot svär han nog lite över att hela tiden ha ett hatt-beprytt huvud i förgrunden...

På färden får vi syn på en trädgroda...
Lite googlande hemmavid ger vid handen att det bör vara en Red-tailed Racer, Gonyosoma oxycephalum.
Nåt svenskt namn hittar jag inte, men den hör till snoksläktet och kan bli 2,4 m lång och äter mest fåglar och fladdermöss...
Men grönt är vackert, speciellt när man kommer från kall nordisk vinter...
I övrigt är det ont om djur här...
Men naturen är helt otrolig!
Den ena fantastiska vyn avlöser den andra...
Det här berget ser ut som King Kong i silhuett, ser ni det?
Sen bär det tillbaka till lodgen.
Vi sitter på mina föräldrars balkong, smälter intrycken och njuter av välkylda Singhas denna eftermiddag.
Sällskap har vi också, av små geckosar både högt och lågt!
Så de får gärna sitta upp och ner i taket och titta på oss om de vill...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar