Den förgängliga våren

Så är vi ju nu inne i den där tiden när allting går så fort. Om man blinkar eller vänder bort blicken för länge så kan allt det vackra vara över när man tittar nästa gång. Så just nu fokuserar jag på att faktiskt försöka hinna se allting, även om jag inte nödvändigtvis hinner göra så mycket.

Men naturligtvis grejar vi också, nästan hela tiden, med ett 20-tal olika projekt.

Problemet är bara att jag ju vill kunna visa det färdiga resultatet här - inte en massa påbörjade, oavslutade, kaotiska projekt [dem har vi drösvis av] och då... ehm... då finns det inte så mycket att visa ännu. Men vänta bara!

Pulmonaria 'Azurea' 23e april

Ett projekt som ändå rätt snart är "färdigt" är utvidgningen av den japanska rabatten vid stenen.

För, lite mot min vilja (det var inte meningen), fick jag en idé för den rabattens baksida - och hur man kan skapa en behaglig övergång mellan rabatten och den blivande dammen och lunden. Mer om det sen!

Här valde jag att plantera in smalbladig lungört, Pulmonaria angustifolia 'Azurea'. De här plantorna hade jag övervintrat i grönsakslandet, kvar i sina små krukor, och det gick alltså alldeles galant. Riktigt vackra är de!

Och ni som läser noga minns säkert att det här bryter mot det tidigare bestämda färgtemat (vitt). Jaja, jag har tänkt om, det är väl tillåtet att ändra sig?

Anemone 'Green Fingers' 23e april

Nu börjar också lundens sippor bekänna färg!

Först ut är grönögda vitsippan Anemone nemorosa 'Green Fingers'.

Kanske mer konstig än vacker, men å andra sidan gillar jag ju unika personligheter...

Cypripedium 'Pueblo' 23e april

...och bakom dem tittar de första guckuskorna upp.

'Pueblo' är först, den som grisarna lyfte upp i vintras.

...kom nu inte och säg att det är den enda som kommer att överleva tack vare grisarnas behandling? Kanske det blivit för blött för de andra?

Ödets ironi i så fall...






Potatisexperimentet fortskrider.

Swift och Rocket 23e april

Potatisen inomhus har formligen exploderat i växtkraft. Ehum.

Note to self: låt dem stå inne de första dagarna för att kicka igång tillväxten, men sen ska de baske mig ut i växthuset! Suck...

Testet att jämföra Swift (förment snabbast) med Rocket (näst snabbast) i yoghurtförpackningar verkar understödja påståendet att Swift verkligen är snabbast.

På bilden: Swift i bakgrunden (höga, gängliga ljusgröna plantor) och Rocket i framkant (lite knubbigare, mörkgröna plantor). Så ok, så långt växer blasten snabbare på Swift, men hur det blir med knölarna återstår att visa sig.

23e april

I hinkarna har Swift inomhus (i ateljén) vuxit helt hysteriskt. Borde fyllt på jord mycket tidigare..

När det väl händer är det på dagen 2 veckor sen jag satte dem i hink.

Som sagt, ett annat år kan jag tänka mig en vecka inomhus, sen fylla på jord och sen ut i växthuset. Det tror jag blir bra...

23e april

Inne i växthuset växer Swift och Rocket också riktigt fint, men i betydligt vettigare takt.

Den här dan kan jag fylla lite jord runt Swiftarna i växthuset, men Rocketarna får växa lite till innan jag fyller på mer jord.

24e april

Nu börjar den här godbiten också röra på sig.

Och det blir inte bara en blomma, utan åtminstone 3! Jippi!

Har ni lyckats identifiera den ännu? ;)

24e april

Nu slår första blomman ut på vårkörsbäret, Prunus 'Accolade'.

Cirka en vecka senare än på Åland, det kanske kan vara signifikativt för övriga vårbestyr?


Älskar körsbärsblom.

Sådär verkligen helhjärtat.

T o m på jobbet, där jag borde vara fullständigt utled på dem, väcks det där absolut oemotståndliga ha-begäret. Vill ha, vill ha, vill ha! Tills jag kommer på att jag ju redan har. *skratt*

3 sorters prydnadskörsbär står redan i trädgården, och fler ska det bli.

Blomknopparna på 'Accolade'
är läckert mörkrosa.

Men det måste vänta, två sorter står nämligen i planteringskö i grönsakslandet och väntar på att deras matte ska hitta plats åt dem. Och jag vet rätt väl var jag vill ha dem, men eftersom vissa ting tenderar att dra ut på tiden så är det helt enkelt inte möjligt att plantera dem ännu...

Jag syftar naturligtvis på skogsbolaget och deras rätt långsamma handläggningstid. Å andra sidan stressar inte heller vi dem eftersom en annan procedur ju också har haft rätt lång handläggningstid...

Men nu är det ju klarlagt att sambon vare sig är terrorist eller psykopat, så snart så...

[Oops, det där lät kanske lite tokigt. Han har gått igenom en säkerhetsgranskning för nya jobbet, inte en sinnesundersökning... *asg*]

25e april

Så slår vitsippan 'Green Fingers' ut helt och hållet... 






...och i grönsakslandet står nu brysselkålen kvar riktigt vacker. Alla de olika kålsorterna var fjolårets största misslyckande, men nu visar de vad de går för!

Jag var så trött där ifjol, hade så ont om tid och var dessutom så utled på dem när det väl var dags att plantera ut dem. Och det kände de så klart och svarade med att vägra växa. Överhuvudtaget.


Och så glömde jag bort dem, tills jag nånstans vid semestern fick syn på några ynka plantor som vägrade dö. Tänkte typ "Jahapp, så nu passar det, nämen stå kvar där då." Och det gjorde de. Hela hösten och hela vintern. Blev påtuggade av rådjuren (det enda de provsmakat på hela året). Och nu, på våren, växer de så det knakar, med mängder med fräscha blad.

Och vet ni vad, de är kalasgoda till coleslaw!

Skär bara bort mittnerven på de kraftigare bladen och ångkoka ett par minuter tills de mjuknar. Gott, gratis och synnerligen nyttigt!

26e april

Så blir det dags att sätta första potatisen.

Sambon gör en jätteinsats och gräver fårorna medan jag jobbar en helg. Sen hjälps vi åt med sättandet när jag kommer hem.

[Det kanske inte är så konstigt att ryggen ger upp till slut när man först kör järnet på jobbet och sen 'kopplar av' med potatissättning, stenplockning och grepning? Hmm...]

Det blir en rad med förodlad Swift och Rocket. Första raden avslutas med förgroddad Rocket. Täcker dem med fiberduk, både mot den brännande solen och eventuell nattfrost.

I källaren fiskar vi upp den Minerva vi har kvar från ifjol, döm om min förvåning när jag ser hur fina de är! Litegrann har mössen gnagt på dem, men inte så det stör. Groddarna är visserligen mörkergroddar, men så kraftiga att jag låter dem sitta kvar.

Jag placerar potatisarna i landet i den ordning de blir klara för skörd. Inte mixa tidig och sen potatis med varandra, för då får man så småningom tomma ytor mitt i landet som är svåra att göra nåt vettigt med. Om man istället kan skörda potatisen från ett och samma håll så blir det så mycket enklare att omvandla den tomma potatisfåran till en bädd för t ex asiatiska kålgrönsaker, rädisor eller sallad där i mitten på sommaren. Smart, va?

Pilen är löjligt fin nu.

Det är nån variant av knäckepil/fontänpil (är ingen expert alls på pilar) men den skräpar ner nåt förbaskat.

R är inte alls förtjust i den, dels får han alla hängande grenarna i ansiktet när han klipper gräset och dels så gillar han inte alla torra fula grenar som den obekymrat strör omkring sig överallt på gräsmattan.

Men när vi tar ett glas vin på altanen efter att ha satt potatisen så konstaterar till och med han förundrat att den är förbaskat fin.

Och det är den.

26e april

I diket börjar nu kabblekan, Caltha palustris, blomma.

Den må vara gul, men den tycker jag faktiskt om ändå.

Sen när det blir dags att sätta fart med dammbygget så tänker jag mig nog både dubbelblommande och vita sådana vid dammkanten...

Från växthuset plockar jag fram de övervintrade vattenväxterna. De ser inte så häva ut, men de lever allihop, så de kommer nog bli fina i år också.  Speciellt näckrosen hoppas jag ju på att få se blomma...

Hos grannarna blommar det också helt fantastiskt den här tiden på året.















Det grämer mig lite att jag faktiskt inte vet vad det är för nåt.

Nån sorts prunus, så långt vet jag, men exakt..?


























Alla bin och humlor är i alla fall helt lycksaliga.

Det surrar och drumlar av lyckliga flygfän i hela busken...












En kväll när jag kommer hem från jobbet säger R "...du har väl sett att du har nånting vitt som blommar vid eken?" Jag blir lite förskräckt, inte f-n har jag väl gått och missat...? Jag vet att det är över kvickt, men såå fort får det väl ändå inte gå?

Men nejdå. Jag har inte missat den. Pust.

27e april

Den fylldblommiga blodörten, Sanguinaria canadensis 'Multiplex' har bara haft sin första blomningsdag. 

Till kvällen verkar den sluta sina kronblad för att sen öppna dem igen följande dag.

Vilken lycka!

28e april

När jag dan därpå kommer hem (tidigare än väntat) så är den i full blom. 

Den är precis så fin som jag trodde den skulle vara. 

Med sidenblanka kritvita kronblad, som små eteriska näckrosor, svävar den där i surjordsrabatten. 

Och hela 4 blommor, fast det bara är första året! Har för mig jag läst nånstans att den får en blomma mer för varje år som går (typ). 

Hoppas att det stämmer. 

Ibland känner man sig ju lite knäpp som betalar nästan 200 spänn för en kruka som ser typ tom ut - men när den ger full utdelning med fantastisk blomning året därpå så är det ju helt klart värt det!

Att hålla sina fiender nära

Det är bråda tider nu. Mitt mål för stunden är att varje dag hinna med någonting i trädgården. Det behöver inte vara stort; men att klippa ner nånting, plantera om nånting, ge nånting näring, plocka sten nånstans, rensa ogräs, så nånting, omskola nånting osv. Ja, ni fattar. Varje dag, oavsett hur trött jag är eller hur mycket jag jobbar. Annars hinner jag inte. Och lyckas jag få sambon att också göra nånting i trädgården så är det en liten seger i sig...

Dagens bestyr har inkluderat: att ge näring till jordgubbslandet (som blev nerklippt igår), ösa på mer jord till alla potatisar som är på förgroning, nerklippning av diverse övervintrande växter i växthuset, byte av vatten i akvariet, vattning av växthus och alla växter i ateljén, besviket konstatera att vare sig pepparrotsträd eller blåklocksträd kommer att gro den här gången, placerat björnrot och kapris i kylskåpet en sväng till för att se om det gör susen för groningen... Och säkert nånting till som jag inte minns.

Pust.

Snart ska jag iväg och jobba "på riktigt" - det känns nästan som semester i jämförelse...


Nånting jag ändå använder skygglappar inför just nu är ogräset.

Ettårigt ogräs bekommer mig (nästan) inte det minsta men de fleråriga måste man ju ändå försöka göra nånting åt. Kirskålen i terrasserna är lika hemsk i år som alla andra år - men just nu intalar jag mig att den fyller en funktion där: den binder jorden så den inte rasar all världens väg och dessutom är den den allra mest lättplockade och lättillgängliga grönsaken vi har just nu!

Supergott och nästan gratis veggo-mat är äggstanning med kirskål i ugn:

Plocka en bunke unga kirskålsblad (lukten är besk och lite obehaglig, men doftar och smakar smaskens som tillagat). Förväll hastigt i lättsaltat vatten. Under tiden: choppa upp en liten purjo, lite övrig lök efter tycke och smak, har man sparris är det kalasgott att dela dem på längden och lägga i. Rör ihop äggstanningen: antal ägg efter behov + en skvätt grädde/mjölk/creme fraiche eller vad man nu har hemma. Peppra och salta. Jag klippte ner lite persilja och mejram och det funkade fint. Finhacka den förvällda kirskålen, släng ovanpå övriga grönsaker i en hög pajform, riv över lite ost om man så vill, häll över äggsmeten, in i ugnen på ca 150° i typ en halvtimme. Hur gott som helst. Och nästan gratis. Om man inte vill ha det helt vegetariskt skulle jag tro att kallrökt lax är en höjdare till.

Att odla sina nässlor

Ja, alltså, helt ärligt talat så odlar jag inte mina nässlor. Än så länge. De växer så duktigt helt på egen hand att jag inte behöver göra nånting. Men däremot så är det långt ifrån någon dum idé...

Sällskapet Nellorna har ju kommit ut med boken Brännässla - en älskad kulturväxt (som jag ännu inte har, men definitivt ska skaffa) där man kan hitta allehanda recept och förslag på användningsområden + beskrivning av hur man odlar dem på bästa sätt.

Medan jag suttit på knä i stora rabatten och svurit över nässlorna (och en hel del andra riktiga rötägg till ogräs) börjar jag naturligtvis fundera på om man inte kunde använda alla de här plågoandarna till något positivt istället. Det är ju så jag funkar - if you can't beat them, join them! - försöker alltid vända det negativa i något positivt.

Och ju mer jag funderar på nässlor, desto mer tycker jag om dem. Eller rättare sagt tycker jag om vad de kan användas till - att bränna sig på nässlor kommer jag aldrig nånsin att uppskatta...

Jag skördar unga nässlor just den här tiden på året, främst till nässelsoppa och nässelpaj, och det brukar bli fantastiskt gott! En skvätt vitt vin i soppan och kallrökt skinka eller lax till pajen. Mums!

Våren är tidig i år; första nässelsoppan blev så sent som 5e maj i fjol.
[Någon riktig matblogg kommer det här aldrig att bli - jag lagar massvis med mumsig mat men när den är färdig så äter vi upp den. Ta sig tid att fota maten innan finns inte på världskartan...]

I år fick jag för mig att experimentera lite och det blev faktiskt riktigt gott - nässelomelett! Kalas när man är ensam hemma och behöver snabb och mättande mat i pausen från trädgårdsslitet.

Gör så här:

Plocka typ 1 liter färska smånässlor. Sätt ca 1 liter lättsaltat vatten på kok. Skölj under tiden av nässlorna väl i sil och förbered omelett-smeten (för 1 person gör jag på 3 ägg och en skvätt grädde + lite salt och peppar. Skala och skiva en liten schalottenlök. Lägg nässlorna i vattnet när det kokat upp och låt dem förvällas så kort tid som möjligt - de ska bli mjuka men fortfarande vara friskt gröna. Häll av vattnet (men spara det för allt i världen om ni vill!), hacka eventuellt igenom nässlorna för att få dem finfördelade. Släng nässlor och lök i smeten. (I vanliga fall brukar jag vispa ner lite kallt vatten i omelettsmeten, men iom att nässlorna är rätt blöta så skippar jag det nu). Stek i smör. Ät och njut!

Men - spara avkoket skrev jag. Varför det? 

Jo, avkoket går nämligen att använda till ett och annat. I och med att man kokar i saltat vatten rekommenderar jag inte att man slänger ut det i rabatten. Men däremot ska avkok på nässlor kunna ha en rad positiva effekter på oss människor:

Absolut Nässla.

• Lär vara fint att behandla olika typer av eksem med; skölj huden med nässelvattnet och skölj sen av med rent vatten [solen och vinden den här tiden på året är inte snälla mot min hud, såå..]
• Lär ha läkande verkan på allehanda småsår [och mina händer är inte direkt vackra nu tack vare jobb och trädgård, så det kan väl komma väl till pass] 
• Lär vara särdeles fint i fotbad för kalla, trötta och värkande fötter då det stimulerar blodcirkulationen [och det lär behövas. Ouch.] 

Och i inget av de här sammanhangen kan ju salt i vattnet vara något negativt, tänker jag mig.


Så snart plantorna vuxit upp på försommaren så är det ju fritt fram att göra nässelvatten. Då kapar jag hela plantorna vid marken, mosar till dem lite och låter dem ligga i blöt i en hink med vatten några dagar till en stinkande (men ack så nyttig) sörja. Näringsinnehållet är bäst fram till midsommar, men om man skördar kontinuerligt så har man ju fortsatt unga plantor att ta av och då borde ju näringsinnehållet i dem vara hyfsat högt också efter midsommar? Så tänker jag i alla fall. Växtresterna sätter jag så klart i komposten.

Om man låter några fullvuxna plantor stå kvar blir ju nässelfjärilarna helt saliga, och vem vill inte ha så vackra fjärilar i trädgården?

Rötterna lär man kunna göra avkok på och få ett ekologiskt svampmedel som funkar t ex mot svartfläckssjuka på rosor. Tja, varför inte?

Vips har vi alltså en växt som vi kan äta, använda som hygienprodukt, och dessutom göra näring och växtvårdsmedel av (och då har jag inte ens gått in på textilerna man kan göra, men så hängiven är jag inte.) En planta som vi kan använda alla delar av. Är inte det en växt att vårda ömt, så säg?

På upptäcksfärd med blicken i marken

Idag har jag gjort flera upptäckter i min egen trädgård.

Blir lite häpen, för det känns som att såna saker inte borde överraska mig så mycket längre. Men det gör de. "Millas mirakel", som en gammal kollega alltid sa förr. Mirakel, yes indeed!

Det första som överraskar mig är luktviolerna, Viola odorata. Det är kanske inte de blyga blommorna som fångar min uppmärksamhet, men doften av dem!

Kan ni förstå att jag aldrig nånsin förr tyckt mig känns nån doft från violer? Men idag, när jag stegar rakt över dem (de växer lite här och var i gräsmattan) på väg upp mot växthuset, så slår den solvarma doften emot mig. Och visst förstår jag nu varför det finns violgodis. Yummy! Fantastiskt fina är de dessutom med ursnygg mörkviolett färg.

"Lämpliga som undervegetation i t ex häckar" fick jag lära mig när jag pluggade. Ja, varför inte? Kanske man skulle flytta dem en bit. För det är ju allt lite onödigt att trampa på dem hela tiden...


På väg till den blivande lunden har alla specialsipporna jag skaffade ifjol börjat visa sig på allvar...

Ooh, vad spännande!

Är inte helt hundra på vilken sort jag satte var, men det lär ju visa sig ganska så snart...


Sen får jag syn på vätterosorna bara ett par meter från sipporna!

De har ju funnits bortanför vår tomtgräns alla år, men inte innanför den tidigare. Men nu - efter fjolårets slyrörjning - så har de nu stuckit upp sina trotsiga huvuden genom mossan också på vår tomt.

Jag bara älskar dem.

De känns lite som rumpnissarna i Rövarskogen där de ploppar upp lite varstans och spejar än åt det ena hållet, än åt det andra.
'Vaffö dårå?' lixom.


Tillbaka inne i trädgården hittar jag en förvånansvärt finstämd kombo, verkligen otippad: Bägarkrokusen 'Spring Beauty' intill kärleksörten Sedum 'Karfunkelstein'.

Tjusigt, huh?


Nästa växt, som jag redan med förtjusning glott på ett antal gånger i år, är brunnävan Geranium phaeum. 

De bladen! Så fina!

Flera blad satt kvar hela vintern, fint gröna och mönstrade till och med när snön försvann, och nu är den redan friskt grön och vital. Den är riktigt fin! 

Ska bli jättekul att se den blomma så småningom, för jag har bara sett blomman på bild hittills, aldrig irl...

...och bredvid brunnävan är det nånting annat på väg upp. 
Nåt narciss-aktigt. 

Det tar ett tag innan jag minns besöket hos konkurrenten i höstas och de där lökarna jag spontanshoppade fast jag bestämt mig att jag inte skulle... Efter att ha rotat lite i byrålådan med alla växtetiketter så hittar jag den, en vit dubbelblommande narciss. Vad trevligt! Minnet är gott men kort... 

I rhododendronrabatten är det också lökar på väg upp.

...från samma oplanerade shoppingrunda.  

"Oh, my goodness gracious me!" utbrister jag faktiskt högt för mig själv när jag får syn på dem. De bladen känner jag ju igen var som helst. Hundtandsliljor! Värsta favvo-växten, juh!

Hade helt glömt bort jag satt dem...


...och bredvid dem kikar nåt annat fram...

Oooohhh! Ser ni vad det är?

Ni som är lika nördiga som mig (eller lusläser bloggen) borde kunna gissa vad det är. Annars får ni vänta och se... Det är bara ett par dar nu innan den här raringen visar sig från sin bästa sida.

Jag har planterat den där jag gjort med vett och vilja. Så jag omöjligt ska missa blomningen, som lär vara vansinnigt kort.

Kort men magnifik. Snart så!


Efter alla dessa upptäckter följer en hel dag av slit och svordomar.

'Herregud, jag måste vara helt dum i huvudet som håller på med sånt här!', tänker jag flera gånger för mig själv medan jag stretar på.

Mer om det en annan dag. Det kommer bli bra till slut, men det är fan-i-mig inget kul projekt att bita tag i. Nåväl.


När kyrkklockorna från Dannemora klingar över sjön är det ett tecken på att det är dags att ta kväller.

Men lite småpyssel kan man ju hinna med fortfarande!

Nåt som jag borde gjort för länge sen (men det har inte blitt av) är att byta ut småfåglarnas talgbollar mot bomaterial.

Bortklippt och bortkammad kattpäls måste väl vara idealiskt, tycker jag? Känns lite som poetisk rättvisa, att fåglarna får boa i sina värsta fienders päls...


Sen måste man ju passa på att få lite blomster i vas en sån här helgdag.

Medan jag plockar vitsippor (bakom växthuset) så gör jag ett riktigt fynd!

En dubbel vitsippa! Guud så fin! Den måste jag ju ta vara på.

Har ju ganska nyligen läst en artikel om nån galning som tagit vara på allehanda udda sorter han hittat i naturen och numera har en trädgård fylld med ovanligheter.

Så då vet jag ju vad jag måste göra typ vilken dag som helst innan den tappar sina kronblad...

Buketten blir allt rätt fin den med.

Oh, denna lyx att ha egna blomster man kan gå och knipsa bland när lusten faller på! Lycka!

Sitter sen ett par timmar ute på altanen och ser solglittret i sjön mellan träden.
Lyssnar på den makalösa fågelsången.
Har en nöjd katt i knäet.
Läser en tidsskrift om natur och trädgård.

Yes.

"Livet på en liten pinne", som samma kollega som ovan skulle säga.


Glad påsk, gott folk!

Att finna det man inte söker

Ledig påskhelg.

Förstår ni hur gudomligt det är? (fast egentligen står jag ju stand-by utifall att nåt oförutsett skulle hända).

Egentligen borde jag naturligtvis inte slösa värdefull trädgårdstid här i soffan med datorn - men ärligt talat är det fantastiskt skönt med långfrukost och många koppar kaffe innan man ger sig i kast med utmaningarna där ute.

Vanliga dagar har jag ingen chans att hinna med sån lyx...

Det är, som ni säkert redan förstått, lite svårt att hinna med allting den här tiden på året.

Så - vad har hänt sen senast?

Nektarinen har blommat helt fantastiskt i växthuset. Över en månad har den hållit på! Ända sen jag var borta och jobbade i Stockholm - även om den i skrivande stund har en något bedagad skönhet...

Vi har pollinerat den i två omgångar, först gjorde R det medan jag var borta och sen jag själv ca en vecka senare. Men, hmpf, borde inte blomningen ha avtagit efter lyckad pollinering? Blir lite orolig nu att vi misslyckats totalt med att få pollenet dit det ska. Men det lär väl visa sig.

Vilken dag som helst så ska den flyttas från växthus-bädden till stora krukan den ska få stå i under sommaren. Så får vi hålla tummarna att inte alla eventuella kart trillar väck i processen.


Utomhus blommar backen vid sommarhuset alldeles blå med vårstjärnor. Riktigt vackert när de står blandade med vitsippor. I gräsmattan.

Asså, det där med regelrätta gräsmattor, är det nåt att sträva efter det? Börjar alltmer tycka att så inte är fallet.


I växthuset har jag också påbörjat den stora rockaden.

Det som övervintrat och överlevt där (och det är fan-i-mig nästan allt - gah, vad ska jag göra med alla växter!?) ska flyttas ut till altanen (under tak) eller ut i rabatter och krukor. Och diverse växter från ateljén ska börja flytta in i växthuset. Redan nu är olivträdet och variegerade palmliljan ditflyttade. Men mycket mer återstår innan det är klart...

Några växter som jag är helt flabbergasted över att överlevt vintern i växthuset är ett gäng svagväxande udda småträd (de i illröda krukor, ni som är initierade vet vilka jag menar).

Jag fyndade dem på rean för två år sen. Inte för att jag ville ha dem, men för att ingen annan köpte dem. Stod inte ut med tanken att de skulle slängas på soporna...

De överlevde med knapp nöd första vintern i sommarhuset. När jag insåg att de fortfarande levde slängde jag ut dem i höga gräset, precis utanför trappen. Där stod de sen, helt ovattnade och o-omskötta, hela förra sommaren. Insåg efter några månader, med viss fasa, att de mot alla odds överlevt sommaren. Så de hamnade i växthuset, mest för att jag inte täcktes göra nåt annat när de nu verkar vara så fast beslutna att överleva... Och nu står de gröna igen. Jag förstår inte. Och jag vet verkligen inte var jag ska sätta dem heller. Men jag börjar få en idé, som kanske kan fungera. Återkommer.


Ute blommar nu vårlöken och myrorna har vaknat.

Inomhus har jag sått mina första sommarblommor någonsin. Är egentligen inte så trakterad av saker som är så kortvariga - men vissa sorter, främst rosenskäror, må leva bara en enda sommar men de är så fina att man inte kan vara utan dem...

Målet i år är att åstadkomma en potager snarare än ett regelrätt grönsaksland. Blir alltid så himla inspirerad av Mandelmanns och planen har länge varit att inhandla och läsa deras "Självhushållning på Djupadal", men fasen när tiden inte räcker till! 

Men men, jag kan väl testa potager à la Zandra i år - så läser jag lite fackböcker till nästa år så får vi se om det går bättre? Nåt inlägg här ska väl hinnas med också så småningom, är tanken. 


I övrigt så har vår kära Sputnik varit ute på vift i långt över en månad.

Han gör ju så, går på walkabout när han känner för det, och kommer sen hem mitt i allt som han aldrig varit borta, kelig och väldigt pratig (vill väl berätta om allt han sett och gjort). Förbaskade kisse.

Från bilen tycker vi att vi sett honom på avstånd - många kilometer hemifrån...


Förra helgen fattade vi beslut om att ge oss ut på kattjakt.

Senast vi skymtat honom (eller hans dubbelgångare) var det i trakterna kring naturreservatet vid sjön. Så då kan man ju slå flera flugor i en smäll - ta en promenad, njuta av naturen, fota vackra omgivningar och leta katt samtidigt.

Sagt och gjort.

Vi hittade många vackra vyer - men av nån katt såg vi inget spår...

 

Någon dag senare skymtade vi en katt igen genom bilfönstret. Den här gången var jag övertygad om att det var Sputnik. Glad i hågen klev jag ur och försökte prata med honom - men han stirrade på mig med oförståelse och total brist på igenkännande. Blicken var vild; vaksam - och kvick som en ål vände han om och rände till skogs innan jag ens fattat vad som hänt. Jag stod kvar och stirrade häpet övergiven mot skogsbrynet där han försvunnit..

Hemma igen var vi ganska modstulna. Var det ens Sputnik vi sett?
"Men nu kanske han börjar minnas oss" sa R, och jag fnös nåt om att "Det tror jag knappast..."

På jobbet delade vi katthistorier och pratade kattpersonligheter och deras vilda lynne. "De går tillbaka till de vilda tigrarna" sa en kollega och jag kunde bara hålla med. Han kommer väl hem när han är redo.

Morgonen därpå satt han i köket. 

Som om han aldrig varit borta och ingenting hänt.

Jakten på den tidigaste potatisen

Nu är våren verkligen här. Trots snöslask imorse (och absolut stelfrusna fingrar på jobbet igår) så går vi helt klart mot ljusare tider. Halleluja.

I fredags såg jag första tofsvipan, i lördags första sädesärlorna.

I söndags rände ekorren som en tok i träden (och vi såg till att flytta matningsstationen så de ska hitta den lättare. Dumma djur).

Och idag blommande första gullvivan. Är inte det otroligt tidigt? Till morsdag brukade jag plocka vitsippor och gullvivor som barn, men det är ju långt fram i tiden det...

Alla dessa vårtecken signalerar iaf tydligt att det är dags att sätta fart med vårbruket.

Sagt och gjort. I helgen blev grönsakslandet jordfräst för första gången, men maskinen trilskades och leran var egentligen på tok för blöt. Under rådande omständigheter så måste nog landet få sig en omgång till innan jag kan börja sätta och så nånting där.

Men. Man kan sätta saker på annat sätt också!

Om man vill ha tidig potatis (och vem vill väl inte det?) så är det ungefär nu det är dags att börja sätta dem i allehanda kärl.

Överst Swift, nedan Rocket.

De tidiga sorterna jag valt i år är Swift och Rocket. Jag har ärligt talat inte testat någon av dem förut, men nu när jag bestämt mig på blodigaste allvar att jag vill ha rejält med fin potatis att skörda på midsommar (och helst ett par middagar innan dess också - potatissallad på nypotatis är ju gudomligt gott till grillat) så måste jag ju ta reda på vilken som är bäst!

Genom åren har jag fått lära mig att Swift är absolut snabbast, men att den lämnar en hel del att önska ifråga om smak. Rocket är snabb den med - men inte lika raketsnabb [trots sitt namn] - men ska enligt känd trädgårdsprofil vara betydligt godare. Så - upp till bevis!


Jag inhandlade båda sorterna tidigt, Swift ett par dar efter att vi fått dem till butik (kring 1a mars) och Rocket nån vecka senare. Sen dess har de legat på äggkartonger i ateljén, ljust och svalt. Har faktiskt bara sprayat dem med vatten en enda gång, men de ser helt ok  ut ändå.

Från billigaste varuhuset inhandlade jag färgglada 10-litershinkar för en tia styck.

[Ja, jag vet, att odla matvaror i plast av det här slaget är väl inte direkt optimalt, men just i år så pallar jag inte med att börja bekymra mig om ftalater och sån skit...]


Blandar en skottkärra med egen trädgårdskompost (jippie! Första året med egen kompostjord!) med planteringsjord.

Lägger i ca 15 cm fluffigt lager kompostblandning, trycker i ett styck potatis ordentligt i jorden.

Slänger sen på mer jord, precis så potatisen och groddarna blir täckta.

Rosa hinkar är Swift som jag testar att odla inomhus. Blå hinkar är Swift som hamnar i växthuset, och gröna hinkar är Rocket som också hamnar i växthuset.

Så får vi se sen vad som lönar sig i längden...

Fast... asså, när man nu ändå testar saker och ting kan man väl testa ordentligt?

Så det blir 9 yoghurtförpackningar med Swift och Rocket också.

Fyller förpackningarna till knappt hälften med planteringsjord, i med en potatis, sen på med bara lite jord så groddarna fortfarande syns. (Sen fyller man på allteftersom blasten växer.)

De får stå inomhus tills vidare. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska skaffa några hinkar till dem eller om de ska få hamna ute i landet bara jorden reder sig? Måste klura lite på det.


Fördriver lite tid med att skola om tomater. Ooops och hur f-n gick det till? 54 stycken. Whaat!? Det gick ju "dåligt" med tomaterna tyckte jag, så jag sådde några till. Hmpf. Och vips så vart det 54 stycken...

Fast jag gillar tomater, så va faan... =)

Avslutar med en bild på häpen Copy som förvånat undrar vart hans landningsplats tagit vägen?

Grillen brukar stå i hörnet av altanen sommartid (där taket är öppet), men just den här kvällen var det lite trevligare att ha grillen under tak. Och vi vill helst låta Copy behålla sina tassar o-rostade. Annars hade han glatt hoppat ner på drygt 200º het grill... Ger en lite ny mening till det där med 'katt på hett plåttak'... 

Efter en del bryderier och anklagande jamanden fattade han ett självständigt beslut och hoppade helt sonika rakt ner från taket direkt till altanen. Nemas problemas. Kanske borde han heta Tarzan istället?