Det här med slumpen och bristande impulskontroll

Den här helgen hade jag rigoröst planerad. Jag visste exakt vad som måste hinnas med. Men...

Av ren slump vart det spontan och mycket trevlig lunchdejt på fredan.

Och då fick jag i händerna den där farliga katalogen som jag hållit mig ifrån den här våren... Som jag har så svårt att inte sträckläsa. Inte kan sluta drägla över. Zetas växtkatalog. Den årliga bibeln.

Stella chillar på altanen.

På fredag eftermiddag-kväll sitter vi på altanen medan solen går ner, lyssnar på musik och njuter av gott vin. Men jag är inte så värst social, jag läser katalog istället. Och när jag skriver " läser" så menar jag verkligen läser...

Läser och mutterputtrar jag över att jag aldrig nånsin kommer iväg till Sthlm den här tiden på året. Och att de allra flesta godbitarna alltså hinner ta slut. Som alltid.

Sambon hummar lite lagom ointresserat.
Fler blomster är nog det sista han anser att jag behöver.

Lördan lyckas vi fördriva med lite allt möjligt. Egentligen är vi på tok för lata. Men vi har ju hela söndan på oss...

...eller?


"Sover du?" viskar R från dörröppningen lite före klockan sju på söndags-morgonen [att han aldrig kan ta sovmorgon, konstiga mänska].

Jag skakar på huvudet och borrar ner näsan djupare i kudden.

"Om vi åker nu så hinner vi till Zetas och hem igen i vettig tid..."

Åh...

Protesterar lite svagt först. Att vi inte hinner. Faktiskt inte hinner.

Men när han sålunda vänder och går så halvfaller/kravlar jag mig yrvaket ur sängen och mumlar "...vänta, vänta, jag kommer, jag kommer..."

Myskmadra som marktäckare.

Och det är lika fint där som alltid. Och maten är god.

Man lär sig ju av sina tidigare misstag, så vi startar med lunch direkt, så snart de börjar servera.

Då slipper man dels de ibland hysteriska köerna och dels får man sen vara rätt så ifred på avdelningarna medan alla andra lunchar.

Fiffigt, huh?

Heaven!

Det är hit jag alltid dras - hit till perennerna och sen vidare till buskar och träd...

Träden tittar jag längtansfullt på men håller mig långt ifrån, eftersom det helt enkelt inte går.

Inte ännu...

Blodbok.

Gammal ormhassel i förgrunden.

Blomsterkornell.
Fint citronig nyans.

Oh, gimme, gimme!
En sån stenlykta vill jag verkligen ha.
[Undviker medvetet att leta prislappar på sånt.]

Krypande tall av något slag.
Jaja, barr är väl rätt schysst det också.
[Kan ni fatta att jag redan köpt sex barrväxter i år? Sex stycken! Jag!?]

Japanska lönnar. Modell större.
Jag förklarar att vi måste skynda oss förbi lönn-avdelningen.
Jag får inte fastna där, inte fastna i lönn-samlar-mani-träsket...

Ny sorts fingerborgsblomma, 'Double-nånting'.
Busligt snygg, men hiskeligt dyr.
Inte ens jag betalar 189 spänn för nåt som bara är tvåårigt...

Det här med glas, alltså.
Ujujuj, så snyggt.
Så länge katterna är unga och drumliga så är det helt out of the question hemma.
Men man kan ju drägla lite.

Nåt jag missade att fota var de stoora handblåsta glasflaskorna.
Ooh. 795 spänn. Eh, nej tack.
Men ooh...


Vad kom jag då hem med?

Sambon bestämde litegranna i den frågan, en kärra fick det bli, varken mer eller mindre. Det var nämligen han som snällt släpade kärran efter mig och gick skytteltrafik mellan den och mig allteftersom jag utbrast ooh! och ahh! med jämna mellanrum...


Alla perenner fick inte plats i baljan hemma - de var nämligen lite torra (aja baja!) och behövde raskt vattnas. Men de här vart det (...och ett par sorter till plus ett par buskar...)
Men mer om det senare.


Men måste säga att sambon verkligen imponerade när han utbrast:

"...men ska du verkligen ha en till sån här!?" när jag räckte honom en frilandsadiantum. Han kände alltså igen den från krukväxten vi har inomhus; den där lömska som inte får torka ut. Som t o m han lärt sig vattna ibland - men som ändå varit farligt nära att torka ihjäl flera gånger...

Impressive!