"Alm, hägg och hassel blomstra för vind"

Mellan hägg och syren. Där är vi nu.
En rätt bråd tid, då mycket måste ske för att ge utdelning senare...

Jag läser Lang igen. Och Lang refererar som vanligt ganska mycket till Almquist. (Fasen, man borde hinna läsa lite mer sånt!) Och precis som så många gånger förut får jag ofta tag på Lang-böcker som, när jag väl läser dem, visar sig stå i direkt samklang med naturens skeenden hos mig i just den stunden. Så också den här gången.

Som om hon beskriver våren just hos mig, just i år... Spooky.

[Är ju gammal litt-vetare och ränderna går väl aldrig ur. Svårt att låta bli att tolka och försöka hitta samband - fast jag mycket väl vet man kan läsa vilken text som helst så som fan läser bibeln...]

Mig finner ingen,
ingen jag finner.  
Alm, hägg och hassel blomstra för vind -
Jag ler åt alla,
alla åt mig le.  
Alm, hägg och hassel, lönn, sälg och lind
blomstra för vind,
buga för vind - 
Ett vet jag bättre än att klänga och springa,
det är att sjunga här under lind.

- Almquist, Tintomaras sång 

Nåväl. Över till något mer prosaiskt och jordnära.
Potatis och lök, till exempel.

16e maj

Den 26e april satte vi den första potatisen och nu börjar den titta upp!

Det är inget under av snabbhet; det finns mängder med knep jag hade kunnat ta till för att skynda på det hela, men i år blev det inget med det. Bara knölarna rakt ner i jorden, inget lull-lull.

Det man hade kunnat göra är att täcka marken med någon typ av mörk väv för att värma upp jorden innan. Ett par veckor innan sättning brukar vara lämpligt. Gjorde vi inte.

Efter man satt potäterna hade man kunnat täcka dem med flera lager fiberduk för att skydda mot frost och snö. Gjorde vi inte heller.

Och det gick ju faktiskt bra ändå.


Men den 26e april satte vi ju också de förodlade potatisarna...

Dem hade vi täckt med ett lager fiberduk (på tok för lite, jag vet, jag vet). Och så kom snön. Och all den gröna blasten blev ett minne blott.  

Vad händer nu då? funderade jag men lät dem sitta kvar orörda.

Svaret: egentligen ingenting. Blasten är död, men vid markytan spirar nu nya små skott.

Hur mycket tid gick förlorad? Eller vinner vi nån tid jämfört med de som bara var groddade?
Ingen aning...


Den 18e maj sätter vi ännu mer potatis.

Det blir en rad King Edward (ca 1 kg). Det är ju en ganska känslig sort, men nu är vi trötta på alla fasta potatisar - till gratäng vill man ju faktiskt ha en mjölig sort.

Och då är ju KE bäst.

Det blir också en rad sparrispotatis som jag råkat få av misstag med en leverans från nätet. Rysligt förargligt, det var Asparagus (sparrisplantor) jag beställt - inte Asparges (potatissorten)...

Dessutom blir det två rader Asterix, eget utsäde. Från den mest muspåtuggade byttan.

Vi börjar inse vilken tur vi haft med mössen, tydligen har just den här byttan med potatis stått mest lägligt till för dem, för oj så de har gnagt! Övriga byttor och karotter med potatis har de lämnat nästan helt ifred. I skrivande stund har vi fortfarande finfin hemodlad Asterix kvar till matlagningen. Lär räcka ända till midsommar utan problem. (Tjoho! Helt självförsörjande!)

Målet för mig är att kunna ta eget utsäde i största möjliga mån, kanske köpa någon säck till varje år för att hålla sjukdomar osv från landet. (Och testa lite nytt, så klart.)


Så är det dags för sättlöken. Det blir bara röd-, gul- och schalottenlök (och purjo och vitlök, så klart) för i år byter jag ut silverlöken mot salladslök, men den sår man ju.

Är långt ifrån nöjd med kvaliteten på röd- och schalottenlöken i år, fast jag valde och vrakade så tidigt som möjligt på året. Rödlöken är hur liten som helst och av schalottenlökarna är nästan hälften ruttna. (Då hade jag ändå köpt en förpackning extra för att vara på säkra sidan, så det känns verkligen lite trist.)

Över hela lökbädden sår jag en hemkomponerad fröblandning. Til lyst, som danskarna säger. Blåklint, jungfrun i det gröna och vallmo, i olika nyanser av "mauve" (hur fasen översätter man det? Typ 'mullvad'?)

Jag har ingen aning om det kommer bli bra eller inte. Hade från början tänkt så fröna i potatislandet, men där måste man ju kupa och greja, det kan väl inte vara så bra om små frön ska kunna gro?

Så fröna hamnade bland löken istället. Lite på impuls sådär. Kan ju alltid flytta en del plantor till potatislandet sen när det är kupat och klart, tänker jag mig...

Så är det dags för purjon.

Jag står där med mina riktigt fina plantor (att blanda benmjöl i det understa jordlagret vid sådd verkar ha varit en hit!) och hummar lite för mig själv.

Gjorde inte Monty nåt speciellt med purjon i nåt Gardener's World-program...?

Trots det strålande solskenet därute traskar jag till datorn och googlar lite. Och jamenvisst! Hål- och klippmetoden, så var det!

I korta drag: Gör ett rätt djupt hål (helst med en "dibbler") för varje planta, ta isär plantorna försiktigt, försök spara så mycket rötter som möjligt, skruva ner plantan i gropen, klipp av blasten och vattna sen rejält. Inte fylla på med jord, det sker automatiskt när man vattnar...

För kortfattat? Kolla videon här: Monty Don planterar purjo.


När det är klart syns det inte mycket av plantorna. [Purjoklippet blir för övrigt riktigt gott finhackat i dill-kräftröra till bakad potatis. Mums!]

Det här är verkligen inget jag hade kunnat komma på själv, men om Monty rekommenderar det, ja, vem är jag att säga emot?

Fast han verkar visserligen inte direkt ha den lerjord jag har här. Vi får väl se...

Avslutar med att så mammas hemplockade dillfrön bland purjon. Lite lagom slarvigt, då brukar de gro bäst. Det borde iaf funka fint.

18e maj

Det är jobbigt att sätta lök.

Tror rygg och knän ska gå av till slut - men när jag ändå är nere på den nivån så får jag syn på nåt hoppingivande! Första jordgubbsblommorna!

Den gröna rosetten (tack mamma!) visar att det är en 'Zephyr'.

Och helt enligt mammas noteringar: "Zephyr (tidig)".


Jordgubbar och potatis till midsommar då? Check!