Början av oktober - höstfärger à la Samsung

Oktober inleddes med potatisupptagning precis som ifjol...

Fast eventuellt lyckades vi vara ett par dagar tidigare i år!

Jag ska inte trötta ut er med otaliga bilder på potäter - men, damn it, vad Asterix är en vacker och bra sort! Fast ok, i år fick den en hel del skorv, vilket vare sig Minerva eller Amandine fick. Kan ärligt talat inte riktigt klura ut varför det blev så, för de har alla fått samma förutsättningar...


Grönsakslandet är i lagom bedagat skick den här tiden på året.

Det som står kvar på bilden är:
Rotselleri (verkar tåla frost riktigt bra)
Bondbönor (fast de fick nog stå kvar lite i längsta laget)
Squash och sockerärter (misstag i arbetet)
Kronärtskockor (ska få lite torra löv till vintertäckning)
Purjo (för skörd nästa vår, de har vuxit för skruttigt för att jag ska bry mig om att skörda dem nu)

I trädgården börjar färgerna övergå i höstens nyanser. 

Särskilt vacker är den koreanska plymspirean Aruncus aethusifolius som hos mig får en vacker, röd-rosa-lila skiftande färg [som skulle matcha vingad benved perfekt, note to self]. Om det är han- eller honplantor jag fått tag på vet jag tyvärr inte, men man måste ju ha lite mysterier kvar i sin trädgård... 

På bilden tillsammans med rosenplister, Lamium maculatum  'Beacon silver'.

Men vissa sorter slår ut sina blommor så här sent... Hos mig är det skugglilja Tricyrtis 'Dark Form' som är höstens spektakel. Blir bara så ledsen över att de är så förbaskat svåra att hålla liv i. När inte ens mamma lyckas så känns det som ett hopplöst företag på denna lerjord... Plantan som blommar på bilden är inköpt i år, medan plantan jag köpte året innan lever - men vägrade blomma.

Den 6e oktober är första dan jag har nya telefonen (en Samsung Galaxy S4) i bruk - och då måste man ju passa på att testa kameran också! Både för- och nackdelar jämfört med gamla mobilen, Samsungen hittar fokus på ingen tid alls och bilderna blir riktigt krispiga - men att ta ett enskilt foto tar tid. HTCn var jäkligt snabb att ta bilden - men hitta fokus kunde vara omöjligt ibland, men jag tycker ändå bilderna fick en trevligare färgmättnad och känsla. 

Nu skiftar lönnarna färg runtomkring oss och det är en kalasfin dag att vara ute och fota. Mest gul-orangea nyanser häromkring, måste bero på den milda hösten.

Grannens stora lind (längst till vänster i bild) har redan tappat de allra flesta löven...

Och jag får upp ögonen, på riktigt, för hur himla vacker vår stora lönn är... 

Den som jag tänkt att vi måste fälla på sikt. Men nej nej, absolut inte!

Ibland måste man hinna smälta saker och ting innan man agerar.

Att vi tog ner den stora asken (hann vi ens fånga den på bild?) är inget jag ångrar (fast jag hade tänkt hamla den först, men när herrarna upptäckte hur murken den var inuti så åkte den ner helt och hållet utan pardon). Men att ta bort lönnen hade verkligen varit en miss.

Inte gå för fort framåt när man ska kapa ting - när något väl är borta så är det ju faktiskt borta för alltid. No turning back...

Ner mot grannarna vid sjön lyser solen vackert genom de höstfärgade löven. Vilken förändring efter att nye sommarstuge-grannen kapade alla gräsliga granar på sin tomt. Där kan vi snacka ett bra beslut!

Vår skogsdunge börjar också få fina höstfärger...

Det är vackert vart man än vänder sig den här dagen.

Det kändes som att det var en lovande skön höst vi hade framför oss.

Men bara en vecka senare fick vi... ovälkommet... besök.

Men mer om det senare.