"Två ting äro vita..."

...nämligen "oskuld och arsenik" enligt Almquist, som vanligt flitigt citerad av Lang.

'Snow Crystal' 16e maj

Och den känslan går verkligen igen i trädgården och naturen - otroligt mycket av det som blommar i vitt just nu är riktigt giftigt. Men naturligtvis inte allt.

Inspirerad av Lang, hennes flirt med naturpoesi - invävd i prosa som gamla tiders chick-lit, förklädd till deckare...
 ...leker jag med ord.
...ord, och kombinationen av ord, ord som startar en hel associationskedja och kickar igång inspirationen på allvar!

[Bitvis, mellan kunderna, är mitt jobb ganska ensamt och jag hinner tänka en hel del. För mycket, ibland.]
 
Det började i alla fall med att vi på jobbet slängde ihop en perennvisning som fick namnet 'Glödande kol'.

...och det gillade jag. Fick mig att längta efter svärta, hetta och mörker; passionerade, sotiga och blodiga färger... Så i min trädgård kommer ett av sommarens större projekt gå under arbetsnamnet 'Rosor, kyssar och döden' [sug på det ni, vi återkommer säkerligen till det projektet senare].


Temat nedan passar in i en helt annan deckarmiljö, och många av de här växterna (och en hel del annat) kommer att knåpas ihop i en komposition som jag redan nu kallar för 'Arsenik och gamla spetsar'. Det projektet går att genomföra tidigast i höst... [suck]

Men nu - en studie i vitt!

18e maj

Den dubbla och fransade vita tulpanen 'Snow Crystal' verkar vara villigt återkommande och är riktigt tjusig.

Vare sig benmjöl på hösten eller blodmjöl på våren har den fått - däremot både höns- och kogödsel riktigt tidigt på våren.

18e maj

Då den dubbla vita vitsippan slår ut sina blommor helt och hållet inser jag att det så klart inte alls är 'Vestal' utan 'Bracteata'.

Gudars vad tjusig den är! Eller konstig...? Ligger i betraktarens öga.

Inte alls 'dubbel vit', utan 'dubbel grön-vit' enligt sortbeskrivningen. Helt rätt.

[Däremot är 'Vestal' inhandlad nu, så nästa år får vi se dem sida vid sida.]

Notera de raffiga blå schatteringarna! Oooohhhh....

20e maj

Efter ett hårt spöregn lägger sig grönbandade tulpanen 'Spring Green' ner och dör en sann divas död.

Sådär riktigt vräkigt fläker den ut sina blommor, blad och stjälkar och liksom pockar på uppmärksamhet sina sista dagar...


...Se mig! Jag försmäktar! Jag lider! Sakna mig när jag är borta... Typ.

Och efter regnet vågar sig vinbergssnäckorna fram.

Den enas död, den andres... ja, ni vet.

21a maj

I lunden slår ormbäret,

Paris quadrifolia ut sin speciella blomma. 

Det blommar förvisso inte i vitt, men jag har alltid varit förtjust i dem. De ser så exotiska och ovanliga ut - som om de blivit planterade av aliens/rymt från djungeln och på nåt mystiskt hittat till våra lundar här i Norden... 

...och deras svarta bär, senare på säsongen, är rejält giftiga..

21a maj

I lunden slår också getramsen, Polygonatum odoratum, ut sina blommor. 

[Eller är det månne storrams, med tanke på mängden blommor i varje bladveck?]

Ramsen hör också till de giftiga rackarna, också här är det de blåsvarta bären som är giftiga.

Något som däremot inte är det minsta giftigt är äppelträdens blommor. De slår ut nästan på en dag och som ger fantastiskt skimrande lyster till hela trädgården. Helt otroligt vilken skillnad det blivit från första sommaren då träden stått oklippta i säkert 10år! Efter beskärning så är blommorna helt makalösa; stora och förunderligt fina.

'Transparente Blanche' blommar med stora, vackra, nästan rent vita blommor.

21a maj

...och det här är kanske 'Sävstaholm', så som säljarna trodde?

[Nej, jag är verkligen ingen pomolog, det har jag aldrig påstått.]

Sorten har i alla fall stora blommor som skiftar i rosa, och själva äpplet stämmer ganska väl med sortbeskrivningen det med, även om vi hittills knappt fått nåt ätbar frukt från det...

Men i år kanske?

21a maj

Så blommar sötkörsbäret.

Det har stått helt i full blom en enda dag innan jag fotar - men när jag tar den här bilden singlar kronbladen redan ner över mig.

Lite som i Japan.

Nästan.

23e maj

'Bracteata' sträcker lixom på halsen allteftersom blommorna utvecklas och det blå blir allt mer tydligt.

Fantastiskt lång blomningstid, över 2 veckor har de varit utslagna på bilden intill!

Och då räknar jag inte veckorna det tog för dem att öppna sina blommor fullt ut...

25e maj

Så slår till slut den dubbla pingstliljan Narcissus poeticus 'Flore Plena' ut sina doftande blommor.

Förförande härlig doft!

Igen - en riktigt giftig raring! Hela växten, men speciellt löken.

Jag minns från mitt förra jobb hur mina gamla kollegor förfasade sig över forna tiders styckevisa, manuella försäljning av narcisslökar och vikten av att ha handskar på om man ville behålla händerna i skick efter den säsongen...

Nåt att tänka på också när man planterar dem, kanske?

25e maj

...så är det då dags för pärlbuskarna, Exochorda racemosa/x macrantha, att visa vad de går för! Nu vet jag var de ska få bo sen till slut, men fasen att jag aldrig kommer därhän!

[Och dessutom befinner sig den platsen fortfarande utanför tomtgränsen, hrmpf.]

'Niagara' här till höger, har eventuellt lite "skörare" blommor, lite mer propelleraktiga, lite flimsigare...

25e maj

...än blommorna hos 'The Bride'.

1a juni

Akeljor, Aquilegia, har jag ju självsådda plantor av lite här och var - och de med fina färger försöker jag ta vara på. T ex denna fina, rent vita som av en slump hamnat intill en vackert mörkblå (skymtar i bakgrunden).

Riktigt giftiga är de; det är inte för inte som akvileja är med i folkvisan 'Uti vår hage'. Jag antar ni vet bakgrunden till den "söta" visan? Inte använde man de blommorna bara till att binda kransar av inte...

"Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtansfröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Kom liljor och akvileja, 

kom rosor och salivia!
Kom ljuva krusmynta, 

kom hjärtansfröjd!"

Men nu ska jag inte skriva om så ruskiga saker här, vill ju inte ge någon några dumma idéer.


Så slår kaprifolerna ut och sprider sin väldoft. Överallt.

2a juni

Hos oss är de ett ogräs, jag snubblar i dem på väg till komposten, på stigen ut i skogen; de klänger mot altanen, de klänger i träden och fungerar bitvis som marktäckare. Men visst är de fina! Och giftiga.

Med tanke på blomningstiden och utseendet skulle jag tro det här är äkta kaprifol, Lonicera caprifolium.

2a juni

I lunden blommar nu den vilda trolldruvan, Actaea spicata.

Hela plantan är giftig, och man lär kunna använda den för att bekämpa ohyra inomhus. 

Inte så himla hälsosam, alltså.

2a juni

I lundens skugga börjar liljekonvaljerna, Convallaria majalis, blomma betydligt senare än de som står i fullt solgass.

Synnerligen giftig, hela växten.

Till och med farligt om man skulle råka dricka vattnet de stått i om man haft dem i vas...

Ganska nära släkt med liljekonvaljen är det söta ekorrbäret, Maianthemum bifolium.

Giftig?

Jajamänsan.

2a juni

Uppe vid vändplanen blommar midsommarblomster, Geranium sylvaticum.

Dels de vanliga violetta, men också några rent vita exemplar. Mycket snygga, tydligen inte helt ovanliga i norra Sverige (men jag har aldrig sett dem förr).

Dem måste jag ju ta vara på!

Inte giftiga.

Intill de vanliga violetta och de nästan kritvita hittar jag den här finingen också.

Söööt!

Den ska jag också ta i gott förvar.

Vid vändplanen blommar också vild vit förgätmigej, Myosotis.

Inte giftig den heller.

En växt som man säkert skulle kunna tro att är giftig är syren.

Men tänka sig, det är den inte!

Tvärtom, jag har t o m hittat info att folk gör saft på dem...
 
[Inte för jag spontant känner att det direkt kan vara nån höjdare, som att dricka parfymerat vatten, väl?]

Något som blommar fantastiskt fint nu är silverarven, Cerastium tomentosum.






















Otroligt lätta att dela och flytta, även om de ser absolut bedrövliga ut just när man gjort det. Men jag lovar, de tar sig och de kommer finfint igen efter flytt.

I diket längs grönsakslandet blommar nu hundfloka (så har jag lärt mig den heter, men hundloka eller hundkäx går också bra om man så vill) Anthriscus sylvestris. 

Första året, då vi just flyttat in, hann vare sig vi eller grannarna slå ängen på andra sidan diket. Det året bestod hela ängen av just hundfloka... 

Nu håller vi efter ytorna maskinellt (i brist på får) så hundflokorna är förpassade till diket.

Finfina, men ett riktigt ogräs. Tack och lov inte giftiga, men de har däremot nära släktingar som är dödligt giftiga. Så snälla, tugga inte på dem ifall ni råkar ta miste...

...och ännu lite mer vitt kommer det att bli i trädgården.

Vart ju växtshoppingrunda igen i helgen, och naturligtvis kom jag hem med på tok för mycket roligt...

Bland annat denna absolut fantastiska bruddeutzia, Deutzia gracilis.

Ett sånt här praktexemplar gick ju bara inte att motstå!