10 nyanser av blått...

Den riktigt tidiga våren är ganska blå här hos mig; med krokus, scilla, vårstjärna och iris - och alla blåsippor, förstås. Och jag gillar ju verkligen blått (även om det faktiskt ofta är en ganska svår färg att kombinera) så även senare på säsongen blir det en hel del blå blomning....

4e maj.

En stor (och lite överraskande!) favorit från i våras var den smalbladiga lungörten Pulmonaria angustifolia 'Azurea', som slog ut sina blommor i början på maj.

Vilken otroligt blå färg på blommorna! Men verkligen svår att kombinera med annat.

I den här rabatten samsas den främst med bladväxter och vitblommande tulpaner och perenner - och det funkar ju.

Limefärgat skulle säkert vara snyggt till, tänkte jag, men jättedaggkåporna i rabatten hinner inte slå ut i tid...

23e maj

I rosenrabatten börjar blåflox Phlox divaricata 'Clouds of Perfume', slå ut sina första blommor i mitten av maj. 

Den doften! Lovely...

Men den färgen är inte helt enkel den heller... Ljust, ljust lavendelblå - inte helt lättkombinerad.

25e maj

...men jag har lite tur för den okända syrenen i rabattens bakkant har också en riktigt knepig färg. Och de båda knepiga färgerna passar ihop. 

Typ, i alla fall.














Bakom blåfloxen blommar rödbladigt blågull, Polemonium caeruleum 'Purple Rain'. Snygga rödaktiga blad och stora, kraftiga blommor med fin färg! 

Vanligt blågull har jag inte mycket till övers för, men den här är verkligen riktigt fin.

Plantan är rätt så tanig i år, jag trodde länge den skulle ge upp andan helt och hållet, men faktiskt inte.

Rätt lyckad kombo, hmm?

[Den sorgsna perennen som står oklippt i bakgrunden är en ursnygg anisisop som jag verkligen hoppas orkar överleva - men det såg inte så värst ljust ut i våras. Då sånt händer låter jag fjolårsrasslet stå kvar - då kommer jag (kanske) ihåg att det finns något värt att bevara där innan jag sätter spaden i jorden nästa gång...]

Men det är en hel del växter i den här rabatten som jag nog faktiskt måste flytta på. Det är inte så att färgerna tok-skär sig tillsammans, men de lirar helt enkelt inte helt perfekt ihop...

[Trädgårdsmisslyckanden sker definitivt för mig också, men dem bjuder jag inte på. Här får ni se det som blev lyckat, oki?]


Men ibland har man ju lite tur!

Köpte en akleja för några år sen som skulle vara 'Black Barlow' (eller kanske Blue?) - men si det var den inte.

Vad den däremot var är riktigt fin. =)

Och dessutom perfect match för blåfloxen. Tror jag.

Så bara att flytta lite det ena hit och det andra dit så tror jag att vi är på banan rent färgmässigt... Annars är det bara att flytta växterna igen!

Bland de självsådda aklejorna har jag hittat några riktiga snyggingar som nästan är lika mörka som 'Black Barlow' (om än inte alls lika tofsiga i blomman). 

Och de plantorna kommer att passa utmärkt med de nävor och violkungsljus som måste flytta bort från blåfloxen!

[Gudars vad jag är glad jag har bloggen som referens när jag väl ska börja gräva allting (typ nångång i oktober, lär inte hinna dessförinnan).

För visst vet jag vilken färg växterna har, men de exakta nyanserna minns jag inte. Och inte heller exakt när de blommar, hur mycket blomningstiderna sammanfaller osv...]


En växt som är kanske mer praktisk än direkt snygg är rödbladig revsuga, Ajuga reptans 'Atropurpurea'. Den är låg, tålig, anspråkslös och har otrolig växtkraft utan att vara invasiv. Helt enkelt perfekt för sitt syfte! 

Däremot tror jag inte 'Atropurpurea' är den snyggaste rödbladiga sorten - men vad f-n, ibland bara råkar det bli det vanligaste, som är lättast att komma över...

Planen är att detta ex ska styckas i mängder som så småningom ska täcka hela ytan kring valnöten. Och valnöten i sin tur ska beskäras en liten aning under semestern för att få snyggare proportioner och passa bättre till omgivningarna (ge sig till tåls, bilder kommer säkert så småningom).

Och till hösten kan vi (kanske?) få till belysning på valnöten. Och när man vill köra nån typ av markspottar kring träd så får ju inte vegetationen vara för hög, right? Så då blir revsugan perfekt. Intalar jag mig...


En annan mycket praktisk och funktionell växt, som egentligen är ett riktigt ogräs, är vallört.

Med tanke på var vi bor tar jag för givet att det är Uppländsk vallört (Symphytum ×uplandicum) vi har hos oss. Den är en hybrid mellan fodervallört (S. aperum) och äkta vallört (S. officinale). Enligt hyfsat säkra källor ska den vara helt eller delvis steril - vilket förklarar varför jag aldrig lyckats förr när jag tagit frö från ruggarna längs med ån inne i stan...

De här plantorna räddade jag då vi grävde om naturstensmuren. 

De har tjocka nästan lite träaktiga rötter (ungefär som löjtnantshjärta, ni vet) och alla bitar som verkade ha liv i sig och vara stora nog att kunna ta sig slängde jag ner (tillsammans med diverse pion-rotstumpar) i ena hörnet av grönsakslandet. Och både pioner och vallört kommer upp så snällt nu.

Men vad ska man då med vallört till? Jo, det har jag lärt mig av Monty.

Vallört (Comfrey på engelska) har nämligen ett synnerligen utmärkt näringsinnehåll med stora mängder kalium, men också fosfor, kalcium och magnesium. Det är en bra mix om man vill påskynda fruktsättning hos växter. Då kan man göra vallörtsvatten precis på samma sätt som man gör med nässlor. (För ett mer allsidigt näringspreparat gör man en hink med nässelvatten och en hink med vallörtsvatten och så mixar man dessa båda.)

Det Monty också har gjort är att lägga ut vallörtsblad direkt på jorden runtomkring t ex tomater. Nånstans har jag läst att det kan vara bra att låta bladen ligga och vissna någon dag först innan man lägger ut dem, eftersom växtsaften kan vara lätt frätande (använd handskar om ni har känslig hud!). Det kanske är därför som man också kan täckodla med vallörtsblad som ett sätt att hålla sniglarna borta?

Ärligt talat har jag ingen personlig erfarenhet av vare sig vallörtsvatten eller täckodling med vallört. Jag har inte hunnit. Men kanske senare i år...?


Några blå snyggingar står fortfarande nyinköpta i sina krukor. Egentligen är det emot mina principer att fota nåt som ännu inte är planterat i ett sammanhang, men whatdahell, jag har ju lovat bilder till folk så då får jag ju se till att hålla det löftet dårå...


Först ut en sjukt snygg näva, nämligen ängsnäva Geranium pratense 'Midnight Reiter'. Bladen är riktigt mörka och framhäver blomfärgen helt fantastiskt!

Dramatisk och söt på samma gång. 

Me like.

Och om jag inte sett helt fel på bilder från google så verkar den få helfestlig röd höstfärg dessutom.

Den här kom hem i en mix till jobbet och jag glodde under lugg på dem från dag ett och såg hur plantorna minskade i antal från dag till dag. Till slut fanns det bara två kvar... Då högg jag den ena!

2a juni

Nästa fining har faktiskt fått en boplats redan idag - tidig bergvallmo, Meconopsis quintuplinervia.

Jag har hittills inte varit nåt jättefan av bergvallmo eftersom jag tycker den blå färgen är på tok för svår att kombinera. Men den här...

Visst köper också jag främst med ögonen, för när den här stod där, så vän och blomvillig, hos Zetas för några helger sen så föll jag fullständigt i farstun.. *hänförd suck*



Tyvärr händer samma sak lite för ofta också på jobbet. Man kan väl tycka att jag borde börja bli luttrad snart? Men nääe...

9e juni

För mitt i allt stod de är, ett gäng pandanunneörtar, Corydalis flexuosa 'Spinners'.

Och de är ju helt bedårande... Absolut magnifika exemplar dessutom. Så vad gör man?

Var ju rätt självklart att ett par skulle få komma hem med mig direkt (min moder vill ju ha en dessutom). Men när jag sen lyfte upp dem så kände jag doften... och den var helt makalös.

Så oj då, det vart visst en till. Hmpf...

Men jag tror i alla fall att jag vet var de kommer att hamna. För mitt i allt har jag råkat handla växter till ytterligaren en (i dagsläget icke-existerande) rabatt. Oops, lixom.

Hur gick det till..? Jag förstår inte.