Finns inga ord

"Sjung sånger för mig på radion
Sjung för mig igen, du lät som regn
Sjung sånger för mig om varma gator
Sjung för mig igen, mitt hjärta tyst

Och i mitt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige och vi gråter aldrig mer
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak"

Ibland är han allt rätt bra, han där karln jag bor med. 

Som står och lagar pannkakor åt mig när jag kommer hem, fast det är sena kvällen, eftersom han vet jag är ur humör och vrång.  Behöver uppmuntran.

Så jag får "...sånadär som du tyckte om i Paris. Med lönnsirap och glass. Efter att vi sett det där vita krafset. Sacré-Cœur. När vi fick fel kvitto. Caféet på hörnet. Du kommer väl ihåg?" Det gör jag inte. Mitt minne är selektivt och jag tenderar att glömma saker. Men han kommer ihåg.

Och när jag nån timme senare snubblar över biljetter till när Kent spelar i Stockholm i sommar så säger han inte nej.

Fast han hatar Kent.

...men vet att jag älskar dem.

Och gudarna ska veta att jag behöver ett andningshål nånstans där i högsäsongen...