Åland i november

När man kommer hem till kobben en helg i mitten av november så förväntar man sig kanske inte att få så mycket ut av trädgården... Men om man trotsar snålblåsten och råkylan så hittar man små guldkorn också den här tiden på året!

Den dubbla primulan blommar tappert och har gjort det nån månad redan. (Lite tidsförvirrad, verkar det som).

I rosengången är det flera sorter som faktiskt blommar vackert fortfarande, trots flera rejäla frostnätter.

Speciellt 'Kanegem' (som kom in i vas till bemärkelsedagen) och 'Ingrid Bergman' (på bilden).

Sen är jag ju lite galen i häftiga strukturer, och vingad benved, Euonymus alatus 'Compacta' hör till absoluta favoriterna...

Den här busken är skör för snötyngder, har oansenliga blommor, ärligt talat rätt trista blad och inga häftiga frukter att tala om - men sen kommer hösten och vintern och då är den absolut praktfull!


Först de fantastiska rödbetsfärgade höstfärgerna och sen de helvrickat snygga grenarna på vintern.

Luv it!

Hängsälg, Salix 'Kilmarnock', är ju en dussinvara som jag egentligen inte tycker om.

Men när den blir riktigt gammal blir den helt makalös. Den här måste väl vara över 20 år nu, och under de hängande grenarna ormar sig ett riktigt häftigt kråkbo av snirkliga grenar.
Me like.

 En helt annan typ av struktur är ju formklippta häckar. Jag kommer ihåg när vi satte den här häcken för 12 (?) år sen - de där små taniga plantorna köpta på postorder, som vi sen kapade till decimeterhöga pinnar. Då kändes det här resultatet vansinnigt långt borta! Men nu är den uppe i önskad höjd, och jädrar vad fin den blivit.

Vi valde, efter många om och men, vintergrön liguster, Ligustrum vulgare 'Atrovirens'.

Ett helsikke att klippa så här snyggt (jag har ju gjort det några år, så jag vet..) men min fader är pedantiskt noga och resultat blir ju därefter.

Helt vintergrön är den visserligen inte ens på Åland, men nästan.

En del frukt sitter kvar på träden - här äkta kvitten, Cydonia oblonga, men minns inte sortnamnet.

Jag gillar saker man kan skörda sent, då blir det inte så stressigt att hinna med allting. Jag plockar och tar med mig, men få se vad jag hittar på att göra.

Lovar att rapportera.

 ...Mispelns frukter sitter också kvar, Mespilus germanica.

Fasen att minnet är så gott men kort! Man ska definitivt inte äta dem förrän frukten mjuknat, men minns inte om man ska låta den sitta kvar på trädet tills frosten grejat det, eller om man ska ha dem inne och mogna... Måste förkovra mig i ämnet innan jag ger mig i kast med dem iaf...


Vid sjön går vitorna och vattnet är sådär isande gråblått som alltid den här tiden på året. Inte direkt inbjudande till bad...



Att gå längs med stranden och låta vinden blåsa huvudet tomt i höststormarna är något jag verkligen saknar.

Lilla gölen hos oss i Uppland är inte riktigt av samma kaliber...




Martallar kan bli otroligt gamla.


Den här levde när jag var barn, men är fortfarande lika fin som när den levde fast den nu är grå och skelettavskalad...