tisdag 29 oktober 2013

Att presentera ett svin

 Det kallas chocktillstånd...

[Förlåt Kent-anspelningen, kunde inte låta bli] 


"Nu är grisarna här", sa sambon en kväll när jag kom hem (det var nog fredagen den 11e).
"Nääe", sa jag [i förnekelsefasen].
"Kom med och titta då," sa han, och så traskade vi ut i skymningen.

Stod och påtade med fötterna i den uppgrävda, kringkastade och uppbökade jord- och gräsröran i det tätnande mörkret.

"Nu kan du glömma det här med trädgård," sa han ganska torrt konstaterande.
"...Meen, kan det inte vara grävlingar, det här också?" försökte jag [fortfarande i förnekelse] medan han bara skakade på huvudet.

Sen jobbade jag flera dagar. Försökte tänka på annat.
Kanske de där spåren bara var en synvilla i skymningsljuset, kanske var de magiskt helt bort-trollade om jag bara blundade tillräckligt hårt och länge innan jag gick ut och letade spår?

Den 15e oktober går jag med tveksamma steg ner till trädgårdens sydvästra hörn för att inspektera i dagsljus...

Jag håller tummarna att jag ska hitta tassavtryck. Vad som helst, bara inte klövar...

15e oktober
Men - nej.

Vildsvin.

Ingen tvekan.

Jorden är uppbökad och i leran tydliga spår av klövar. Överallt.

"Men de höll sig i alla fall utanför tomten" försöker jag uppmuntra mig själv. (Ganska exakt på centimetern utanför tomtgräsen, denna första gång.)

Ser ni de två vassa klövavtrycken?
"Men de var säkert bara på genomfart, de har passerat, kommer inte tillbaka," försöker jag intala mig.

Fast jag ju mycket väl vet att de emellanåt finns söder om oss. Jag har ju liksom kört förbi varningsskyltarna...


Några dagar senare så respekterar de inte tomtgränsen så värst noga längre.

Runtomkring flädern fanns det lixom ingen gräsmatta kvar (ok, det var inte så mkt gräsmatta innan heller, utan snarare den udda kombinationen nässlor-mossa, men ändå). Allt uppbökat, stora grästuvor uppgrävda och kringkastade. Som en jordfräs gått fram...

19e oktober
Och inte bara kring flädern - inne bland svarta vinbären, bland hallonen, i det blivande woodlandet, på väg ner mot dammen, och in i snårskogen... Faktiskt hade de inte rört en enda rabatt - de hade slutat böka 50cm från japanska rabatten vid stora stenen...

Först kände jag hur hjärtat sjönk. Hopplöshet. Förstörda drömmar.
What's the point?

Sen frustration.
Ilska.
Vrede.

Så beslutsamhet.

Nej nu j-vlar.  

It's war!

måndag 28 oktober 2013

Början av oktober - höstfärger à la Samsung

Oktober inleddes med potatisupptagning precis som ifjol...

Fast eventuellt lyckades vi vara ett par dagar tidigare i år!


Jag ska inte trötta ut er med otaliga bilder på potäter - men, damn it, vad Asterix är en vacker och bra sort! Fast ok, i år fick den en hel del skorv, vilket vare sig Minerva eller Amandine fick. Kan ärligt talat inte riktigt klura ut varför det blev så, för de har alla fått samma förutsättningar...


Grönsakslandet är i lagom bedagat skick den här tiden på året.

Det som står kvar på bilden är:
Rotselleri (verkar tåla frost riktigt bra)
Bondbönor (fast de fick nog stå kvar lite i längsta laget)
Squash och sockerärter (misstag i arbetet)
Kronärtskockor (ska få lite torra löv till vintertäckning)
Purjo (för skörd nästa vår, de har vuxit för skruttigt för att jag ska bry mig om att skörda dem nu)
I trädgården börjar färgerna övergå i höstens nyanser. 

Särskilt vacker är den koreanska plymspirean Aruncus aethusifolius som hos mig får en vacker, röd-rosa-lila skiftande färg [som skulle matcha vingad benved perfekt, note to self]. Om det är han- eller honplantor jag fått tag på vet jag tyvärr inte, men man måste ju ha lite mysterier kvar i sin trädgård... 
På bilden tillsammans med rosenplister, Lamium maculatum  'Beacon silver'.

Men vissa sorter slår ut sina blommor så här sent... Hos mig är det skugglilja Tricyrtis 'Dark Form' som är höstens spektakel. Blir bara så ledsen över att de är så förbaskat svåra att hålla liv i. När inte ens mamma lyckas så känns det som ett hopplöst företag på denna lerjord... Plantan som blommar på bilden är inköpt i år, medan plantan jag köpte året innan lever - men vägrade blomma.

Den 6e oktober är första dan jag har nya telefonen (en Samsung Galaxy S4) i bruk - och då måste man ju passa på att testa kameran också! Både för- och nackdelar jämfört med gamla mobilen, Samsungen hittar fokus på ingen tid alls och bilderna blir riktigt krispiga - men att ta ett enskilt foto tar tid. HTCn var jäkligt snabb att ta bilden - men hitta fokus kunde vara omöjligt ibland, men jag tycker ändå bilderna fick en trevligare färgmättnad och känsla. 

Nu skiftar lönnarna färg runtomkring oss och det är en kalasfin dag att vara ute och fota. Mest gul-orangea nyanser häromkring, måste bero på den milda hösten.


Grannens stora lind (längst till vänster i bild) har redan tappat de allra flesta löven...

Och jag får upp ögonen, på riktigt, för hur himla vacker vår stora lönn är... 
Den som jag tänkt att vi måste fälla på sikt. Men nej nej, absolut inte!

Ibland måste man hinna smälta saker och ting innan man agerar.

Att vi tog ner den stora asken (hann vi ens fånga den på bild?) är inget jag ångrar (fast jag hade tänkt hamla den först, men när herrarna upptäckte hur murken den var inuti så åkte den ner helt och hållet utan pardon). Men att ta bort lönnen hade verkligen varit en miss.

Inte gå för fort framåt när man ska kapa ting - när något väl är borta så är det ju faktiskt borta för alltid. No turning back...

Ner mot grannarna vid sjön lyser solen vackert genom de höstfärgade löven. Vilken förändring efter att nye sommarstuge-grannen kapade alla gräsliga granar på sin tomt. Där kan vi snacka ett bra beslut!

Vår skogsdunge börjar också få fina höstfärger...


Det är vackert vart man än vänder sig den här dagen.


Det kändes som att det var en lovande skön höst vi hade framför oss.

Men bara en vecka senare fick vi... ovälkommet... besök.

Men mer om det senare.

söndag 27 oktober 2013

September - månaden som försvann

Jag förstår inte riktigt vart september tog vägen.

Det började ju bra, med fint väder och en massa positiv energi. Sen kom ryggvärken och sjukskrivningen och sen gick det bara utför, känns det som. Vilket ledde till att inget tungt eller nyskapande blev gjort alls. Istället traskade jag omkring hemma med ett gäng katter kring fötterna - de var hellyckliga över att slippa vara ensamma men deras matte var ganska miserabel till sinnes.

10e september
Skönt var i alla fall det vackra vädret, som gjorde att mycket i växtväg hann bli så fint som det sällan annars hinner bli en vanlig, ruggig, svensk höst.

Jag är ju lite bortskämd med de varma åländska höstarna (vattnet runtomkring kobbarna fungerar som en värmedepå som gör att höstklimatet blir helt annorlunda...) men i år var det nästan lika vackert hos oss som hos mina föräldrar.

Min Blåvinge, Clerodendrum myricoides 'Ugandense', började nu slå ut sina blommor i vad som lovade bli ett otroligt överflöd.
Tess - så söt och rar, men skenet bedrar...
Tesla nyttjar alla tillfällen att njuta i minsta gnutta sol hon kan hitta. Jag kommer osökt att tänka på Bo Kaspers "Hon är så söt när hon sover" - för när hon däremot är vaken så kan hon ha samma temperament som sin matte och vara en riktig Häxan Surtant... ;)

Men det ser man inte minsta spår av när hon njuter godan ro i solskenet...



11e september
Den här tiden på året orkar solen knappt visa sig ovanför trädtopparna i söder.

Därav denna starka lust att öppna upp och åtminstone få bort granarna och släppa in mer ljus...

[Och snart är det kanske rentav möjligt att få göra det. Håll tummarna nu att allting går enligt plan...]

Men jag älskar ljuset här.

Och de stora lövträden...


11e september
Oro i luften.

Förändring.

Jag tycker om väder. Och jag tycker om oväder - bara någon minut senare så brakade hela h-lvetet loss med ösregn och åskstorm...

Då är det skönt att sätta sig inne vid öppna spisen och lyssna på det stillsamma spraket från elden medan åskan mullrar där ute.

Tess och Copy
Tesla och Copernicus tillsammans är en duo vi ser ganska sällan.

Att de alls kan samsas är ytterst sällsynt, och då i regel med bara knappt bibehållen fred...

Det räcker med en felaktig blick från Copy för att Tess ska fräsa till och bita honom i örat.

Bara utifall att.

Man vet ju aldrig vad han kan hitta på? Och då måste hon ju visa vem som bestämmer.

16e september
Nu börjar de första valnötterna trilla ner.

Nånstans läser jag att de är mogna först då det yttre höljet spricker (som med kastanjer) men det måste nog gälla äkta valnöt det, för de här visar inte minst tecken till att vilja spricka.

En dag har mitt i allt hälften trillat i backen. Då gör jag slag i saken och plockar ner också de som sitter kvar i trädet.

Lite drygt 100st vart det, inte så illa!

Medan jag plockar nötterna märker jag en oväntat god doft runtomkring mig. "Precis som katsura", tänker jag förvirrat innan jag inser att det måste vara valnötens höstgula blad som doftar.

Hade jag ingen aning om!

17e september
 Nötterna befrias sen enkelt från sitt hölje, men ganska missfärgad blir man allt om händerna...

Sen slänger jag in dem på torkning i ugnen på 50°C med luckan på glänt och varmluften igång. 

Några timmar tar det innan de torkat tillräckligt för att lagras.



 Smaken? Jodå, de är mycket goda som färska, men h-lvetiskt svåra att bryta sig in i. Få se om det ändrar sig efter lagringen...







Tigris är en riktig kelgris.

Helst vill hon bara ligga i famnen mest hela tiden.

Och när hon inte ligger i famnen står hon oroligt mellan mina fötter och kväker att hon vill bli upplyft.

Ja, "kväker", för hon kan knappt jama som en vanlig katt.


Jag tar med mig Tess ut i skogen för att få tiden att gå när ryggen krånglar.

Det är nästan omöjligt att tänka sig att den här underbara miljön snart är ett minne blott. Men skogen bakom huset är 100 år och med andra ord definitivt avverkningsbar.

F-n.

Jag skördar tomater och tar vara på frön på samma gång.

Tycker mitt påfund var ganska listigt - lägger man ut fröna på kaffefilter på det här sättet så torkar de dels riktigt bra och samtidigt kan man ju skriva sortnamnet på filtret.
Fiffigt, huh?


Copy älskar vårt pilträd.

Han ska absolut ut på de allra tunnaste grenarna och sen blir han häpen när de inte bär honom.

Han är däremot kvick som en ål i vatten och nästan omöjlig att fånga på bild...


Han följer också med mig på turer i skogen.

Men nån svamp-letar-katt kommer han aldrig att bli...



Före.
Efter. Mycket varsam beskärning.
Så är det dags att beskära lite träd.

Valnöten hyfsar vi bara till lite lätt för att få en snyggare form.

Med tiden kommer jag nog att vilja sätta en markspot nedanför stammen så hela trädet lyser upp i höstmörkret!



Valnötsträd har ju en fantastisk arkitektonisk form, så det är ju bara dumt att inte ta tillvara den.

Före
Vi är i valet och kvalet om äppelträdet nere vid grönsakslandet ska få vara kvar eller inte. Vi vet inte ens vad det är för sort, för det har inte gett någon frukt. Sambon säger bort med rasket, men jag har svårt att ta bort något utan att ge det en chans först. Så det gör vi.

Det är illa angripet av kräfta och alldeles förvuxet.











Efter.
Beskärningen är inte färdig, men man kan inte ta allt på en gång.
Det blir för traumatiskt för trädet.
Men det går faktiskt att få fram en ganska hygglig korgform genom att kapa toppen/topparna och sen glesa rejält bland grenarna.

Det är inte jag som beskär den här gången.

Jag kan knappt röra mig de här dagarna så jag står bredvid och ger order. Är väldigt tacksam för att jag har en så lyhörd och förstående sambo och att det faktiskt går så smidigt som det gör.



21a september
Så börjar skäggbusken blomma.

Otrolig blå färg på blommorna! 

Den jag satte förra sommaren klarade ju inte vintern, men den här gången går det kanske vägen?

22a september
I det blivande woodlandet har det spirat en del sly och en del av det vi röjde i vintras blev aldrig helt färdigt åtgärdat...
Så kan man ju inte ha det! Vi startar en brasa och röjer lite.

Ett par småträd åker ner, lite döda grenar tas ner.

Det är otroligt hur liten insats som ibland behövs för att få ett fint resultat!

Vad jag gör? Jag vaktar brasan. Ibland petar jag till nån pinne.

Jag hatar att vara sjuk.

Bakom stocken (till höger i bild) har jag min plantering med cypripedium och olika sorters vitsippor.

Bilder kommer nästa vår när/om de blommar. Inte mycket att fota i dagsläget eftersom både orkidéer och sippor var typ nedvissnade när jag satte dem.

Ibland känns det ju helt vansinnigt att betala runt hundringen för vad som ser ut som en tom kruka, men bara man vet vad man gör så.. ;)

22a september
Nätterna blir allt kallare.

Mitt i allt är det frost i luften fast solen just gått ner, och jag får himla brått att släpa in Blåvingen, alla citrusar, palmerna och allt det andra som stått på altanen.

Lite i sista stund, men inget tog stryk!
Tigris är väldigt söt, men världens mest intelligenta katta är hon inte.

När vi hängt upp fågelmataren i äppelträdet så parkerar hon sig med självklarhet på grenen ovanför.
Jag anar en baktanke här...
 
Vad tror hon - att stekta sparvar ska flyga in i munnen på henne?

Fullt så dumdristiga är inte våra talgoxar som vid det här laget är synnerligen vana vid våra fyrbenta mordmaskiner...

27e september
Jag tar in löken som vilat ute på tork.

På tok för sent, yes, I know.

Men otroligt nog verkar de inte ha tagit skada trots frosten, men det är definitivt mer av tur än skicklighet från min sida....

Solrosorna börjar visa att de inte trivs med de kalla temperaturerna.

Jag tar tillvara de färdiga frökakorna och lägger dem på tork till fåglarna, men de solrosor som fortfarande är i knopp och blom hamnar i Höganäs-kruset istället.

Ibland behövs det inte så mycket för att man ska känna sig rik.

...inte rik på pengar, men i livskvalitet.

söndag 20 oktober 2013

Sensommarens sista flykt

Full fart i skolparken denna lördag!
7e september bar det av på "sommarens" sista trädgårdsutflykt.

Just denna dag gick nämligen Enköpingsdagen av stapeln, och detta året var det ju ett måste att åka dit! ;)

Solen sken och besökarna sken ikapp med den. Trots att det rådde välvillig kamp om alla godbitar (speciellt perennerna) var det en skönt avslappnad stämning. [Kanske man är lite miljöskadad när man direkt kan avläsa humöret på en folkskara på de belåtna knorranden den ger ifrån sig?] 

Kön till de nygräddade våfflorna ringlade sig lång, men t o m köandet skedde under vänskapligt småprat med totala främlingar.

Lite växtfynd gjorde jag - speciellt det fina hakonegräset 'Stripe It Rich'. Min nya kärlek för i år, Makedonsk vädd, Knautia macedonia, fick en trädgårdskompis i en variegerad dito (men minns inte namnet).

Jag kollade länge och väl på ett gäng frösådda udda träd-rariteter och det var nära att plånboken blev tom... Men sen kom jag ihåg alla träd-frön jag har hemma, och den brist på planteringsutrymme som (åtm för tillfället) ännu råder.. Så jag höll mig. Men det var svårt. Vem kan säga nej till en skenkamelia, lixom?

Det absolut minst vettiga jag om hem med var en liten fröplanta av Baobab (Apbrödsträd), Adansonia digitata, för 40 spänn. Apbrödsträdet är, som namnet antyder, ett träd och blir 20m högt. Det trivs i Afrika. Det är definitivt inte härdigt. Oh well...

Efter besöket i Skolparken traskade vi runt i staden och njöt av det fina vädret! Denna stad, med alla sina fantastiska fickparker och grönstråk, erbjuder ju excellenta photo-ops. Och man måste ju ta tillfället i akt...

Exakt vad jag fotade var har jag ingen koll på, så nedan ett fotografiskt potpurri av Enköpings trädgårdsprakt (oftast à la Piet Oudolf)  i sensommarskrud...
 
Sköldpaddsört, aster och kransveronika.


Rosenflockel
Jätteverbena och klockranka

Klockranka

Surfinia kan vara fin i rätt tappning...


Rosenflockel, miskanthus och kärleksört


Manchurisk valnöt. Favorit.

Klätterhortensia gone crazy bananas...



Jag associerar direkt till Tidaholm.
Är nog bara vi lark-brudar som gjort just den resan som gör det, gissar jag...;)

Känsla av engelsk park så det förslår...

Kaukasisk vingnöt som speglar sig i vattnet.
Ett av mina favoritträd med mitt favoritelement.
Glorious.

Älskar gräs!

Röd rudbeckia och jättetåtel.
Höstsilveraxen hade tyvärr inte hunnit slå ut.
Det hade fulländat det hela.


Nån sorts malört. Störtskön.
Pinsamt nog vet jag inte vilken sort - synd eftersom den var toksnygg!
Kanske kan klura ut från planteringsplanerna jag tog med hem?

Stäppsalvia och rosenflockel.
 
Ser ni ni skimret av en rörelse som jättetåteln ger?
Lika eteriskt som solkatter i vatten...


Nej, jag gillar inte gult. Sorry.
Men visst fyller det en funktion...

Rosenflockel, kransveronika och blodormrot.
Den här kompositionen ska jag kopiera hemma nästa år.
Jag har rosenflockeln och ormroten, nästa steg är bara att klura ut exakt var de ska hamna....


50 nyanser av grönt är fint det också. ;)

Temynta och fackelblomster.
Naturligtvis en rosenflockel och lite gräs även här...
Kärleksört och fackelblomster.
Kärleksörten kan ibland kännas ganska stel och klumpig, lite tung.
Men se så fackelblomstret lyfter kompositionen!
Den hysteriska färgen tar upp samma ton i kärleksörten som man annars kanske hade missat...
Hakonegräs.
Så. Himla. Gudomligt. Vackert.
Kommer det se ut så här hos mig om ett par år? Jag hoppas.

Bakom bokhäckarna i Drömparken döljer sig Rydelius konstverk "Spelande".

Jag gillar hur konstverket förstärker de vertikala elementen i sitt sammanhang.
Den oregelbundna vågformen - en spegling av bokhäckarna
- den naturliga rörelsen av vind som får bladverket att bölja.
(Ska jag hålla käft nu? *skratt*)

Det vilda, lekfulla möter det människoskapade, strikta och mörka.
Me like.