Berget och Muhammed

Om inte Muhammed kunde ta sig till berget, så fick ju berget ta sig till honom eller hur var det? 

Jag vill åka till Japan. Jag vill se körsbärsträden blomma på våren, besöka shinto-helgedomar, se buddhist-tempel, vandra i zen-trädgårdar, delta i te-ceremonier och hela kitet. Men det är absolut hiskeligt dyrt att resa dit. 

Men jag älskar den känsla japanska trädgårdar förmedlar; det upphöjda lugnet och stillheten. De stilrena formerna, de olika nyanserna av grönt, ljudet av rasslande bambu och porlande vatten. De vackra kontrasterna mellan olika blad... Men samtidigt dras jag till den engelska prunkande, överdådiga stilen, där "less is a bore". En stil-clash så god som någon, men om man kan förena de två så blir jag helt salig: stilrent och tjusigt, men samtidigt överdådigt, prunkande och överraskande. Hm, neeh, man ska ju inte ha några alltför små ambitioner inte...

Mot slutet på semestern var det så äntligen dags att börja få ordning på platsen som ska få japansk prägel i min egen tolkning. De är området kring "dammen" - som den här sommaren liknat en wadi snarare än en damm. Med andra ord - inget vatten i den... Men det ska det väl kunna bli bättring på ett annat år!

Men innan jag började gräva och plantera måste sista alen tas bort. Äntligen! 

Röja efter fällt träd var visserligen inte vad någon av oss längtade efter att göra under i semestern i stekande sol, men ibland har man inget val. Och visst gjorde det skillnad få bort det sista åbäket?  

Själva platsen är en utvidgning av den första rabatten jag grävde ifjol. Tyvärr hade jag i färskt minne vilken lera det var här - och hur jag fick slita för ett år sen... Ogräset som ska tas bort här är dessutom till hälften kvickrot, till hälften nässlor. Med inslag av kirskål och fräken. Tjohej.

Att rabatten fått växa igen så kapitalt beror nog mest på mängden nässlor i gräsmattan - när man går barfota har det ju en ganska... avskräckande... effekt. Pavlovs hundar, ni vet?

Hur som haver är det en hel del som ska göras i de här trakterna innan det här området är helt klart. Ohh, ni skulle bara veta vilka planer det finns... Sambon har deklarerat att det är jobb för en minigrävare, och då får jag väl finna mig i det...

Men ok, det är en hel del landscaping som måste göras med minigrävare över hela tomten innan vi är klara, så det här går nog att fixa. Men ett annat år.

Börjar som vanligt med att skala av översta lagret, jag är ganska brutal och tar med stora chunks med jord - dels vill jag vara säker på att alla rötter kommer med, dels behöver vi jorden på annat ställe för att jämna till marken.

Till slut har jag en form som får duga - det är inte färdigt, men det kommer det ju inte att bli i år ändå hur jag än bär mig åt.

Sen placerar jag ut växterna. Jodå, det funkar enligt plan!

Temat här är olika bladformer och färger. Den enda blomfärgen, om någon, är vitt. Visst, gräsen kan ju få vippor, men de räknar jag inte som blommor här.

Det är svårt att veta hur stora - och hur snabbt - just de här växterna blir. Och om alla överlever...

Jag gör som så att jag kör standardavståndet ca 30-40cm för de flesta av dem (de flesta lovar att bli rätt stora) för då kan de få växa ostört åtminstone 3-4 år först, så får jag se hur landet ligger då. T ex kan en brödgran bli 40m hög i sin naturliga miljö och en solfjäderstall kan bli 10-15m hög... Men frågan är ju hur de beter sig här i landet där vi officiellt har zon 4? Hmm...

...Om någon lyckats missa det, så är jag ju zonknäckare av rang. När jag hittar något jag inte kan motstå så kommer det hem - så får övervintringen bli ett senare problem. I den här rabatten, som jag ju redan vet är rejält lerig, löser jag det så här: Jag blandar engelsmännens "grit" (grusblandning) + barkmylla i mängder + planteringsjord + naturell torv med den befintliga jorden. (Torven kan vara lite farlig, i o m att den kan behålla fukten för länge, men jag vill öka mullhalten och sänka pH, så då måste jag ju nästan göra så.) Dessutom upphöjd bädd + stenkistor under de känsligaste växterna.

Rent praktiskt börjar jag med att grepa igenom hela ytan.

Det är tungt och lite besvärligt, för Tigris ska prompt ligga bredvid mig medan jag grepar. Bredvid mig, bakom mig, mellan fötterna eller på fötterna.

Helst vill hon dessutom ha en tass på den fot jag har på grepen.










 Besvärliga djur...

Själv tycker hon att hon är helt oemotståndlig där hon ligger och åmar sig i leran, men matte är inte lika förtjust utan blir till slut ganska frustrerad på det hela.




Sambon tycker både jag och katten är stolliga, så mitt i allt gör han processen kort genom att starta jordfräsen istället. ;)

Sen är det dags att jordförbättra hela planteringen enligt ovan beskriven metod. Sen återstår det roliga - plantering! Försöker plantera ytterkanterna först - hade nog nån praktisk baktanke med det, men den minns jag faktiskt inte nu... Sen gräver jag själva stenkistorna för de mest känsliga växterna.

Då börjar man ju med en rejäl grop, ca 60cm djup och minst lika bred. Här blir det två växter som får dela samma kista (åh, låter ju makabert) så gropen blir rätt så långsmal.

Lägger några lager fiberduk i botten (riktig geotextil skulle ju vara att föredra, men man tager vad man haver). Det här lagret förhindrar stenarna från att sjunka in i leran - då skulle ju dräneringen försvinna.

Sedan i med ca 2 skottkärrelass med sten, blandade storlekar, men inte större än kattskallar. Tycker det är så häftigt med återvinning av alla de slag - de här stenarna har jag ju med stor möda fått upp ur grönsakslandet och alla andra rabatter, och vips kommer de till nytta på något annat ställe...

Sen täcker jag stenarna med ytterligare lager av fiberduk, det här lagret förhindrar planteringsjorden från att rasa ned bland stenarna, vilket ju också skulle förstöra dräneringen.



Sen öser jag på med jord och planterar som vanligt. Försöker se till att jorden kring växterna sluttar bort från dem, inte mot. Kring växterna täcker jag med täckbark för att skapa snygg finish och hålla lite fröogräs borta.

Eller - så var det tänkt. Ryggont och sjukskrivning satte lixom stopp för att det här skulle bli helt färdigt, så än så länge är täckbarken bara delvis på plats. Några snygga stenar ska arrangeras på japanskt stuk - men det pallar jag inte heller med att fixa just nu, så än så länge ligger de mest så som de bara råkade hamna i rabatten...

Växterna då? Jodå, här kommer listan:

Acer palmatum 'Atropurpureum, japansk blodlönn
Acer palmatum 'Dissectum' (tror jag), japansk flikbladig lönn
Araucaria araucana, brödgran (överlevt en vinter som krukväxt - borde nog övervintras i växthuset)
Carex dolychostachya 'Kaga-Nishiki', japansk starr
Carex morrowii 'Ice Dance', japansk starr
Carex plantaginea, kämpestarr
Gillenia trifoliata, trebladsspira
Euonymus 'Emerald'n Gold', gulbrokig klätterbenved (från stan)

Hakonechloa macra, hakonegräs

Hakonechloa 'Aureola', gult hakonegräs
Hakonechloa 'Stripe it Rich', variegerat hakonegräs
Hosta 'Patriot', vitbrokig funkia (från stan)
Hosta sieboldiana (från stan)
Lysimachia speciosa 'Autumn Snow', bäcklysing
Miscanthus sinensis 'Rotfeder', japanskt gräs (bott tillfälligt i mammas trädgård)
Molinia caerulea 'Variegata', variegerad blåtåtel (men den får nog lov att flytta)
Mukdenia rossii ’karasuba’, lönnbräcka.

Nandina domestica 'Magical Sunrise' (överlevt en vinter som krukväxt, få se nu...)
Sciadopitys verticillata, solfjäderstall (borde nog övervintras i växthuset första vintern?)

Smilacina racemosa, vipprams (från stan)