Tidig oktober 2014 - det fantastiska ljuset och Dolmio-dagarna

...innan vi börjar titta på bilderna från resan så får jag ju se till att visa mitt år i trädgården färdigt först...

1a oktober

Vi hade ju turen med en lång och fin höst, så jag hann ju faktiskt mer än förväntat.

Höstfärgerna var oväntat dämpade det här året, men ljuset var fantastiskt.

Roade mig hela hösten med att försöka hitta "dagens bild" bakom ratten i bilen på väg till jobbet.

Alltså ett motiv väl värt att fota, och det gick faktiskt inte en enda dag utan att jag lyckades hitta ett landskap jag inte skulle skämmas för att ha på väggen.

[Sen är det ju en helt annat femma att jag alltid är så sen att jag aldrig skulle hinna ta mig tid att kliva ur bilen och verkligen fota...]



Färgerna på det kvarvarande sommarhusets tak är helt otroliga, men fotot gör dem inte rättvisa.

Skimret i all den mossan, de vibrerande färgerna, ljuset och de mustiga tonerna får mig att tänka på Vermeer - även om han oftast målade motiv inomhus...


Den här morgonen hade frosten slagit till rejält med flera minusgrader...


Till min stora förvåning stod ändå rödbladiga kärleksörten Sedum telephium 'Karfunkelstein' fortfarande riktigt vacker i rabatten - trots frosten!

Jag gissar främst det beror på läget nedanför hasseln och med rosor i bakgrunden + att hela den rabatten sluttar.

Kanske frosten inte alls når dit på samma sätt?

Eller så kanske just 'Karfunkelstein' är lite, lite tåligare än många andra sorter...


I grytans sommarplantering är nu sommarblommornas finaste tid förbi. Visst - stjärnöga och surfinia blommar fortfarande - men nu känns det i luften att deras dagar är räknade. Hebe 'Magic Summer' står däremot fortfarande fin med absolut lysande färger trots de första frostnätterna!

Hebe har jag tidigare testat att övervintra svalt och ljust (på jobbet) och det gick alldeles utmärkt - dock med mängder med löss framåt vårkanten. Höstens experiment blir alltså att se om den har en chans att klara sig ute i grytan. Knappast, men vem vet?

Den lilla, lilla snutten med aroniahäck, Aronia prunifolia fk Västeråker E (‘Elata’) får enligt plan fantastiska höstfärger!

Sen, bara den vuxit upp, så kommer den dels att dölja septiktankarnas fula lock men också fungera som ett superfint backdrop till min folly...

Och den bör kunna komma på plats våren 2015, det är iaf planen.










Men man hinner inte bara gå runt och fota heller. Lite trädgårdsjobb måste till också! Till exempel skulle den japanska rabatten rensas.

Självsådda trebladsspiror,
fingerborgsblomma i bakgrunden.

En sak som förvånade mig lite var alla självsådda småplantor omkring trebladsspirorna, Gillenia trifoliata. Hoppsan Kerstin! De skulle ju inte fröså sig, det hade jag inte tänkt iaf...

Tumregeln för dem är 3-5 per kvm och det har jag följt - men då hade jag inte räknat med en massa småttingar också. Eller å andra sidan, några mängder var det inte, kanske runt 7 st (som jag upptäckte, några rensade jag säkert bort).

Det var ju då bara att försiktigt flytta och gruppera om dem. Vilket var ganska lätt gjort, för jag både utvidgade och planterade nytt medan jag rensade. Fyndade en del barr på rean (nytt för mig, har alltid avskytt barr tidigare) och då får man ju klura på hur de ska integreras i rabatten på bästa sätt...

Bilder på detta får ni se senare.

I växthuset går allt enligt plan, de sista tomaterna mognar finfint!

En hel del blad, speciellt de som tar i väggarna, blir lite skadade av kylan - men det påverkar inte själva tomaterna.

Framför mig har jag då ett antal Dolmio-dagar när allt kretsar kring tomater, tomater och åter tomater - suck och pust - men samtidigt jättehärligt!


Vindruvan 'Himrod' ger några pluttiga klasar, dock bästa skörden hittills.

Jag vet vad det beror på - jag har nämligen låtit den främst satsa på tillväxten den här säsongen och försöker leda upp en ranka i nock.

Så det ska kunna hänga vindruvsklasar från taket på franskt manér, ni vet?

*s* jaja, man kan ju alltid drömma, iaf...


Inne i växthuset är det en djungel - i år igen.

Suck. Ok, jag ger mig, det får bli 5 tomatplantor på var sida + 2 slanggurkor/meloner/sötpotatisar/annat roligt.

Alltså inte mer än 7 stora plantor per sida. Sedan chilisar o basilika i framkant däremellan.

Kanske paprika i stora krukor?

Den absolut godaste ampeltomaten (hittills, enligt mig) är ju 'Garden Pearl' - men inte är den vacker när hösten kommer inte... Däremot påverkar inte det faktum att plantan är helt vissen smaken det minsta.

Det är lite klurigt att lyckas med ampeltomater, men ett och annat har jag lärt mig:

1) Det räcker utmärkt med en planta i varje ampel. Det ser fjuttigt ut i början, men tro mig, det räcker.
2) Amplarna torkar ohyggligt snabbt. Räkna med att vattna minst en gång per dag ifall man inte har tillgång till automatbevattning.
3) Vid omskolning - plantera om dem i låga krukor, så man inte står där med tomaten i en omskolningskruka som är dubbelt så hög som ampeln när det är dags. Det är inte fiffigt alls.
4) När man odlar i ampel så vattnar man ju tills vattnet rinner igenom. Det innebär att en hel del näring försvinner varje gång - så se för bövelen till att ge näring vid varje (manuell) vattning.

Att jag blir trött på mig själv. Ovanstående borde ju vara självklart, men ibland måste man helt enkelt skriva vissa saker på näsan på sig själv för att de ska gå in...

De här dagarna börjar jag röja i växthuset. Tomater, gurkor, aubergine mm ska skördas. Paprikor och chilisar ska krukas. De tomater som jag skördat klart skärs ned och dumpas på komposten.

Nu kan man också tydligt se vitsen med att använda komposterbar tråd när man binder upp tomaterna! Och varför man inte ska linda så hårt från början...

Jag använder ju jutetråd och den blir nästintill helt invuxen i tomatstjälkarna. Tänk er vilket helsikkes jobb det skulle vara att försöka få loss alla trådar när de ska till komposten! Men som synes tar tomaten ingen skada trots att tråden skurit in så djupt. Men så värst mkt hårdare ska man nog inte binda upp dem...





Precis som ifjol gör jag egen ketchup och följer (typ) det här receptet. Men som vanligt gör jag som jag vill och använder det jag råkar ha hemma.

Ca 1kg 'Garden Pearl'...  

Jag väljer tomater med så mycket smak som möjligt, och då blir det självklara valet 'Garden Pearl' i första hand och 'Datterini' i andra hand.

Så för mig blir det:

ca 1.5 kg tomater
typ 1 gul lök och nån schalottenlök
3 vitlöksklyftor
Nån näve bronsfänkål
Några färska chilisar

...och resten 'Datterini'    

Någon dl vatten så det inte bränner fast
100 g farinsocker
0,5 dl ättiksprit (24%-ig)
Salt efter tycke och smak
Typ en näve färsk timjan
Typ en näve färsk basilika
Typ en knapp näve oregano
Vitvinsvinäger efter smak

Bronsfänkål

Är jätteglad jag satt bronsfänkål, Foeniculum vulgare 'Rubrum' i solnedgångsrabatten. Både nyttig och god i matlagningen (men med måtta, smaken är ju rätt pikant) och samtidigt en absolut fantastisk vävarväxt.

Den är tyvärr lite tveksamt härdig hos oss och jag borde egentligen ha vintertäckt dem (men det gjorde jag inte) så det återstår att se om plantorna klarat vintern. Men just den rabatten är ju i det mest väldränerade läget, så det borde kunna gå bra.

Jag väljer iaf också att låta fröställningarna sitta kvar så de åtminstone får en chans att fröså sig om inget annat.

Arbetsgången för egen ketchup:

Börja med att skära tomaterna i bitar. Iom att jag använder körsbärstomater så innebär det att jag klyftar varje i 4 delar. Detta tar mkt längre tid än vad man skulle tro - jag rekommenderar varmt ett glas gott vin och bra musik medan man håller på för att hålla ångan uppe. :)

Ketchup ser inte alls
ut som ketchup i början...

Sen ska lök, vitlök, fänkål och chili skäras i små bitar och försiktigt hettas upp med en rejäl klick smör i en panna på medelvärme, obs att de ska inte få nån färg.

Sen häller man i tomater och lite, lite vatten och låter koka upp.

I originalreceptet är det ju 5dl (!!) vatten och det tycker jag är på tok för mkt...

Häll sen i socker och ättika.

Hacka övriga örtkryddor (timjan, basilika och oregano eller vad man nu vill ha i) och låt alltsammans sjuda ca 30 minuter.

Jag använder oregano 'Hot & Spicy' och iom att jag inte vill att den ska ta över helt och hållet så är jag lite restriktiv med just den. Timjan är ju däremot hur gott som helst, så jag låter hela förvedade kvistar med timjan koka med och lyfter ur dem efter en halvtimme. Då har alla bladen kokat loss.

Mixa sen allt med stavmixer. Man kan passera alltsammans i finmaskig sil, men what's the point? Är det hemgjort så får det baske mig se hemgjort ut också!

Sen låter man alltsammans puttra på till önskad konsistens. Smaka av med vitvinsvinäger (och denna eviga worcestersås, om man nu nån gång hade den hemma när den behövs).

Häll sen över i lämpliga väl rengjorda burkar - de håller länge oöppnade i kylen, men jag fryser in så håller de sig garanterat till nästa år.


Ketchupen tar så lång tid att göra att man hinner med att göra massvis med annat samtidigt.

Den här kvällen hinner jag till exempel göra stora lass salsa och flera byttor med färdig köttfärssås också.

Lycka att ha egna grönsaker!

Allt utom smör, salt och kött är hemodlat; allt från tomater, chili och paprika till alla sorters lök och olika örtkryddor.

Största hemodlade vitlöksklyftorna nånsin!

Jag går loss på årets hemodlade vitlök - som jag till slut kommit mig för med att ta in inomhus...

Och blir faktiskt lite andäktig. Klyftorna är fullständigt fabulösa i storlek!

Hur i all världen har det gått till - denna heta, torra och allmänt konstiga sommar?

Men jag klagar inte. Inte det minsta.