Skrock i midsommartid

Det är något som händer i själen vid tiden för Midsommar.

Det har säkert en del att göra med sommarsolståndet, Litha (om man tror på sådant). För mig är det något som vänder, det känns i hjärtat och kroppen att något stannar upp - som om alltet tar en djup suck, en liten paus i tiden - innan naturen vänder om och slår in på ett annat spår, i ett annat tempo. Våren är liv och brådska, allt måste ske så snabbt, så snabbt, och allt helst i rättan tid. Men nu går vi in i en annan, mycket lugnare, fas.

Plymspirea i midsommartid.

Vid midsommar slår jag mig till ro på altanen när jag har tid, tittar ut över grönskan, och bara accepterar att nu är det som det är.

Jag hann med det jag hann - och allt annat finns kvar till ett annat år.

Fram till midsommar har jag full fokus på grönsakslandet och allt som senare ska gå att skörda och äta (och jobbet, så klart, herregud).

Efter midsommar kastar jag mig däremot huvudstupa in i alla projekt som endast är til lyst.

Och så börjar skördeperioden så smått, en stor glädje i sig.




Som synes på bilden klarade sig pionerna riktigt bra trots allt tramp och bök under vårens murprojekt.

Pioner i vas inomhus är helt fantastiskt, den doften! Men lite bekymrad blev jag allt när jag plockade in de vackert blå salviakvistarna - sent ute med första kryddskörden igen, varför blir det så varje år?

Den allra första jordgubben var nästan röd när jag kom hem från jobbet på midsommarafton. Många fler skulle ju ha hunnit rodna om solen varit med oss - men det var den ju inte, detta gudsförgätna år.

Hemodlad nypotatis blev det i alla fall, men samma sak där, med lite mer värme hade resultatet blivit så mycket bättre...

En vecka innan midsommar (samtidigt som vi hittade de första vilda smultronen) testade vi första hinken med inomhusodlad Swift. Visst var det några små potäter där, så det räckte för en person, men inte bättre än så.

Till mammas sillåda, klassikern på midsommar, behövs det däremot mycket potatis, så tre hinkar Swift + Rocket gick åt. Om vi märkte nån smakskillnad mellan de olika potatissorterna? Näe - sillen har ju en benägenhet att överväldiga smaklökarna... ;)

Efter midsommar följde en vecka av ganska idog kryddskörd.

Ni kan väl använda lite selektivt seende så ni inte ser all kirskål..?

Men, alltså, vill jag betona, egentligen på tok för sent.

Man bör inte skörda när kryddväxterna redan gått upp i blom, då har all energi hunnit koncentreras till blommorna.

Men bättre sent än aldrig!

Oregano 'Hot and Spicy', vanlig timjan, mejram, libbsticka och vanlig salvia klipper jag ner nästan till marken när jag skördar, salvian och libbstickan något högre, strax ovan ett lämpligt bladpar. De kommer allihop att hinna växa upp fint igen under sommaren och då kan man få en sensommarskörd också, förmodligen med bättre kvalitet på smaken.

Jag använder helst unga blad och toppskott, men inga blommor. Blad som börjat gulna eller på något sätt är insektsangripna tar jag inte. Hela processen är ju lite pillig, men rätt avslappnande. Vissa sorter går snabbt (t ex salvia) medan andra tar evigheter (timjan). Jag torkar var sort för sig, på plåt i ugn, med varmluften igång på ca 45°C med luckan öppen lite på glänt. Ju större och saftigare bladen är desto längre tid tar det, men ett par timmar får man alltid räkna med.

Bild från Impecta.

Libbsticka, Levisticum officinale, har rykte om sig att skydda mot onda andar (och eventuellt hjälpa till att hålla myggen borta) så när jag hittade plats åt den strax utanför växthuset kändes det ju lämpligt!

Libbsticka i sig har en ganska säregen smak, den luktar ungefär som selleri och är besk och lite frän att tugga på. Men - om man använder den med måtta, tillsammans med andra goda örtkryddor som timjan, rosmarin och oregano, så fungerar den som smakförstärkare. Många säger att om vill man veta hur umami (den 5e smaken) smakar/doftar så ska man testa lite libbsticka.

Gjorde amerikanska revbensspjäll häromdan - då kokar man dem ju riktigt möra i nån timme innan griljering i ugnen eller på grillen. Använde libbsticka för första gången i den buljongen - att det doftade och smakade gott! I sån buljong häver jag i det mesta lämpligt jag har hemodlat, det brukar bli lagerblad, rosmarin, timjan, salvia, chili, vitlök, schalottenlök osv. Men libbsticka har jag inte haft förut och det var en verklig hit! Men bara någon kvist, inte mer, för man vill ju inte att den ska ta över allting. Efter att jag plockat upp ribsen så reducerar jag buljongen och fryser in till höstens och vinterns grytor, mums!

Ytterligare en växt som är förenad med mycket skrock är ju fläder, Sambucus nigra. Ofta kallad Flädermor, och Flädermor vill man inte förarga...

Dels bör man be om lov innan man skördar blommor och bär. Man måste försiktigt förklara varför man kommer henne nära med sekatören om man så måste. Yxor, sekatörer, sågar och andra elaka redskap med vassa tänder som biter och skadar henne tycker hon inte om. I värsta fall kan hon bli så vred att hon slänger förbannelser med död och pina på en hel gård tills man vunnit hennes välvilja igen. Om man däremot pratar med henne, berättar hur fin hon är, så belönar hon med att ta väl hand om gårdens alla medlemmar, hålla de onda andarna borta och sprida glädje och välgång över gården.

Hmm. Sånt tror jag ju inte på. Eller?

Flädern hos oss var bedrövlig när vi flyttade in. Stor och gammal är hon, hade många döda och döende partier. Dessutom står hon precis är jag tänkte anlägga fruktträdslunden (som ska bli helt geometrisk, och då står hon ofrånkomligen helt fel, helt i vägen).

Så jag tänkte att den kan väl få vara kvar ett tag, några år, tills jag fått hem en ny fläder på ett bättre ställe. Och jag beskar henne varsamt (men nej, jag pratade inte med henne), vi tog ner träd runtomkring och hon fick stå kvar. Och hon belönade med att växa och bli förtjusande fin igen. Och ju mer jag tittade på henne tänkte jag att det nog skulle vara synd och skam att ta ner ett sånt praktexemplar.

Och i år belönar hon oss med sån blomprakt att det ju är helt löjligt. Har aldrig i mitt liv sett så stora fina blomklasar. Så okej då, Flädermor, du får väl stå kvar då, när du nu gör dig så till. Så får jag klura lite mer på fruktträdslunden...

,

Alla dessa blomster måste man ju ta tillvara! Av bären kan man göra stärkande och febernedsättande saft (blir ju perfekt till höstförkylningarna!) och av blomstren gör jag fläderblomssaft. Finns hur många recept som helst, men jag följer mammas:

Mammas fläderblomssaft: 

• Plocka 50-60 blommor, gärna en solig dag för bästa smak, se till att de är insektsfria men skölj dem helst inte
• Skölj och skiva 4 citroner, helst ekologiska (jag använde 3 citroner och en lime)
• Varva fläderblommor och citroner i en stor bunke
• Koka ihop 2 liter vatten med 2kg socker
• Efter kok: sätt i 50gr vinsyra och rör om
• Häll sockervattnet över fläder- och citronblandningen
• Täck väl och låt stå svalt 4 dagar
• Sila och häll upp på väl rengjorda flaskor
• Frys för bästa hållbarhet eller förvara svalt

...och så snubblade jag över ytterligare ett recept på Allt om Mats hemsida, detta måste man ju testa!

Fläderchampagne (lär få någon alkoholprocent):

• Blanda 2,5 dl socker med 2,25l vatten och 1msk vitvinsvinäger i en stor bunke (jag använde äppelcidervinäger)
• Skölj 1 citron noggrant och skala av det yttersta gula med en potatisskalare. Pressa ut saften och tillsätt citronskal och citronsaft i bunken (jag hade slut på citroner så det vart citron + lime på flaska ist)
• Lägg i 15 insektsfria och nyplockade fläderblomsklasar
• Rör om och låt stå övertäckt i sval rumstemperatur ett dygn
• Sila och häll upp på väl rengjorda flaskor med skruvkork. Fyll inte flaskorna ända upp! 
• Låt stå i sval rumstemperatur 3-4 dagar. Kontrollera en av flaskorna för att se om drycken har blivit kolsyrad. Bubblar den ställer du in flaskorna i kylen, annars låter du dem stå kvar i rumstemperatur ytterligare några dagar. Kontrollera därefter kolsyran på nytt. Lätta eventuellt något på locken efter några dagar, för att släppa ut lite kolsyra så att inte flaskorna exploderar av trycket. Skruva sedan åt locken igen.
• Serveras väl kyld. Förbruka champagnen inom tre veckor!