Vårbruket 2013, april-midsommar

När vi var inne i slutet på april var det äntligen möjligt att börja göra något igen.

21a april

[Ok, vi hade gjort andra ting tidigare, men med att göra menar jag främst gräva, grepa, räfsa, jordfräsa, såga, klippa, röja, kånka, släpa, rydja och elda.
Sånt "göra".]

Och efter vår framfart bland träden under senvintern så fanns det en hel del dylikt att pyssla med...

Där häggarna rasat ner intill bagarstugan låg en hel del fortfarande kvar över fjolårets grönsaksland.

Och det måste man ju göra något åt innan det kan bli ett grönsaksland igen.

En "favorit i repris"  [ironi] skulle bli att igen ta itu med vresrosorna (som vi försökte utrota på ett milt sätt ifjol, men inte lyckades med).

Efter förra sommaren var de säkerligen minst lika utbredda som då vi flyttade in.

Det går ju inte för sig.

Dessutom avskyr jag deras taggar, speciellt eftersom jag jämt går barfota.

Tror katterna också instämmer.

I slutet av april får jag lite kalla fötter - snart är det dags att sätta potatisen, men tänk om de inte räcker, tänk om de inte hinner ge skörd till midsommar?

23e april

Fort som bara den samlar jag ihop tomma juice- och yoghurtförpackningar. Skär toppen av dem, lägger i ca 10cm jord, ploppar i en välgroddad Minerva i varje, trycker till och vattnar försiktigt.

Sen är det bara att vänta.

Den 4e maj har vi rensat bort allt som rasat ner över det gamla grönsakslandet.

Men vad litet det ser ut! Ok, någon meter försvann ju då jordgubbarna flyttade in, och ytterligare någon meter då vi rotslog Aronia-plantor längst upp mot sparrisen.

...Och längs med ena kanten slängde jag visst ner de sista perennerna sent i höstas.
 Så nu är det mitt i allt bara några få kvadrat kvar...

Det är då vi tittar mot grannens mark, där vi hade kål-landet ifjol.
Vi hade ju pratat om att utvidga... och det får vi nog lov att göra också.

Var ska jag annars få rum med allt jag vill odla?

Steg 1 är att klippa ner alla vresrosor. Igen.

Sambon går med klingan så vi ska få ned dem så mycket som bara möjligt.

Steg 2 blir att försöka räfsa ihop dem i hög för att eldas.

Steg 3 är att tutta eld på dem. Det är fortfarande ganska fuktigt i markerna så det brinner inte fullt så häftigt som det gärna hade fått göra just här..

Steg 4 är att släpa fram jordfräsen och ta upp det ny-gamla landet. Sambon lämnar en smal remsa som ska gå att gräsklippa men jordfräser upp så långt upp mot vresrosorna som det bara går.

Kvällen avslutas med att (äntligen) sätta eld på ännu en hög med ris + de gamla "gallergrindarna" som det lilla skjulet var uppbyggt av. Metallnätet i dem är fortfarande i bra skick och har intressanta dimensioner, så jag har ju lite planer...

Och det går bra, elden äter upp det murkna trävirket de är fastspikade i, och spikar och annat metallskrot trillar väck i elden. Sen finns bara den användbara metallen kvar. =)

Dagen därpå fortsätter grönsaksprojektet.

Jordfräsandet tar vi i lite olika omgångar, där jag krattar sten och rötter emellanåt innan sambon kör igen.

Det nya landet blir stort. Först räknar jag med ca 4x19m... men efter några dagar tar vi nya grepp och vips är det snarare 5x20.

100 kvadrat grönsaker! (+ det gamla landet)

Fast det räcker inte för oss, har jag ju insett så här i efterhand...

Marken här är näringsrik och fin. Nässlorna spirar så det står härliga till!
Den här tiden på året gör jag nässelsoppa, senare blir det nässelvatten. Lika nyttigt båda två, men det ena alternativet är betydligt mer ...tilltalande...

5e maj

Den 5e maj sätter jag första potatisen. Här är marken så pass lucker att vi faktiskt struntar i jordförbättring, däremot grundgödslar jag med hönsgödsel.

Först ut blir det förgrodda samt rotade Minerva, totalt 3,5kg.

Det ser rörigt ut och det är det också.

Jag varken orkar eller hinner täcka med fiberduk.

Får förmaningar från min moder om att jag borde, men ibland blir vissa saker bara inte av.

I år har vi ändå tur, vi råkar inte ut för någon värre frost alls och all potatis klarar sig galant! ...Men ett annat år skulle det nog ha varit klokt att lägga minst dubbel duk över potatisarna.

5e maj

Inomhus växer potatisen i kartongförpackningarna riktigt fint!

De här vill jag inte sätta ut i kylan ännu, de får bo inomhus ett tag till.

Allteftersom blasten växter fyller jag på jord i omgångar.


Dagen därpå sätter vi resten av potatisen, 2kg Amandine och 2,5 kg Asterix.






Så, nu börjar det äntligen likna ett grönsaksland snarare än en genombökad jordhög...

6e maj

7e maj

Den 7e maj sätter jag all lök.
All lök.
Och oh, vad jag avskyr lök innan den här dan är slut.
Men det är ju gott...

Lika som ifjol lägger jag markväv i gångarna för att hålla ordning på ogräs och slippa klafsa i lera.

21a maj

21a maj klipper vi gräset första gången och allt gräsklipp går åt till att täcka potatislandet.

Lite extra frostskydd ger det dessutom, men nu börjar risken för hård nattfrost avta, tack och lov.



I slutet på maj är det bråda tider, jag planterar ut rotselleri, kronärtskocka, vintersquash och sår sockerärter och bondböna..

1a juni

1a juni har potatisen kommit upp riktigt fint!
Närmast kameran i högerkant står en Blåbärstry, Lonicera careulea var. kamtschatica. Det är en fantastisk "ny" bärbuske som är anspråkslös, lättodlad och ger fina goda bär som påminner om blåbär! Däremot borde man ha två olika namnsorter för att vara säker på att få ordentlig skörd. Den jag har är "namnlös", så det ska bli intressant att se hur mycket skörd den kan tänkas ge. Den här våren blommar den inte alls, så då kan jag inte få några bär oavsett om den har en partner eller inte.
På sikt kommer den nog att få en eller flera kompisar, för bären är verkligen goda.



Här ser man skillnaden på vanlig förgrodd Minerva (till höger) och den som fått rota sig på jord (till vänster).

Min uppskattning är att det skiljer ca 5 dagar - en vecka i utveckling mellan dem.

Och det är viktiga dagar när man siktar på egen nypotatis till sillen på midsommar!

Här ser vi också de kartongodlade potatisarna på plats. De ligger ytterligare några dagar före i utveckling jämfört med de som "bara" fått rota sig.

5e juni skördar jag första kryddorna! Det blir en bukett salvia, Salvia officinalis, som får hänga på tork. Lite sen är jag, de har redan fått blomknoppar och de borde ha skördats innan dess. Men tiden räcker inte till...

19e juni

19e juni har bondbönorna fått växa lite för mycket och det är dags att kupa dem.

Har för mig att de ska kupas när de blivit högre än 1dm, men nu skedde det lite senare än så...

Nu sätter vi också den sista hemodlade Asterixen (som vilat hela vintern i matkällaren) Ett par dagar innan sättning fick de komma upp i ljuset så de små ljus groddarna kunde svälla och få färg.

Jag sår bönor och morötter och planterar ut kål.

På tok för sent, jag vet.

I trädgården övergår blomningen från vårblomstring till sommarfägring.

När Plymspirean, Aruncus dioicus, står i blom är det ett säkert tecken på att midsommar är nära...












Och så är det då äntligen dags för midsommar, en midsommar som går i arbetets tecken (inte minst midsommardagen, kära nån).
Midsommar innebär alltid vändpunkten för mig, det är då tempot går ner och man mitt i allt hinner med åtminstone en del av allt man föresätter sig...

Hos oss firar vi med hemplockade blomster på bordet, tända ljus, sill och färskpotatis. Hemodlat, så klart! För tänka sig, våren till trots så hann vi få till det till midsommar!