Redan då vi köpte huset sa säljarna att vi nog måste göra om dem. Att det skulle bli ganska besvärligt, det kunde vi ju räkna ut. Så beslutet att göra om dem drog ut på tiden, minst sagt. Tills vi inte hade något val längre...
Det kom alltså, till slut, en dag när jag insåg att mina kryddor och grönsaksplantor (en del hemodlat, en del gåvor och en del mässköp) ju bara måste få komma på plats. Så då var det ju bara att börja...Glad i hågen tyckte jag ändå att det började ganska bra, jorden var lucker och fin och även om kirskålsrötterna gick av bara man tittade på dem så gick det ändå rätt hyggligt att rensa bort dem.
Och jag svor.
Det blev inte lättare av att där också fanns rosor, pioner, dagliljor, klematis, gräslök, kryddor och myntor som jag gärna ville behålla.
Ca 1 dag senare, efter en myckenhet av pust, stånk och stön, hade vi... 1) ...rivit alla stenar
2) ...och byggt upp dem igen
3) ...och planterat växterna.
Helt snyggt blev det inte, men å andra sidan ska vi inte behålla den här lösningen så himla många år. Altanen ska bli lite större och vi hoppas få till någon typ av förrådsutrymme därunder (höjdskillnaden är ju ganska stor). Så vi kan nog leva med att det ser ut som det gör tills vi gör om det "på riktigt".
Nästa steg var att ge sig i kast med rosenrabatten. Eller rättare sagt, snåren kring hasselbuskarna som skulle komma att bli en rosenrabatt.Jag började med hasseln närmast huset, klippte ur en del grenar, rensade bort nässlor (alltid dessa nässlor!) och försökte få fram en bra storlek och en fin form.
Till slut, efter många om och men, började jag känna mig nöjd med storlek och form..
Och sedan återstod bara att plantera, lägga ut kantstenar och vattna. 
Grönsakerna sköter sig också som de ska....potatislandet har börjat blomma! Snart dags för första skörd!
...och löken spirar som den ska...
...och kålrabbin växer riktigt fint!När det gäller kålrabbi kan det vara lite klurigt att veta när man ska skörda, tumregeln säger när de börjar bli stora som tennisbollar, men börjar de spricka redan innan dess så måste man ju skörda tidigare. Väntar man för länge blir de träiga, och det vill man ju inte.
Första skörden potatis blev den 9e juli! Inte såå illa, men 2013 ska första potatisen skördas till midsommar...Här är det Early Puritan, en tidig, något mjölig sort med rundovala knölar, gul skalfärg, vit köttfärg och vit blomma.
Och så blev det äntligen dags för semester! En av de första dagarna åkte vi till Lövstabruk. Vackert och rofyllt, härligt att ströva runt!
Däremot kände vi oss en liten aning stressade, för samma dag skulle ju vår ved bli levererad!
...och levererad blev den också. 10 kubik (stjälpt mått).Bara att börja stapla - första dagen på semestern.
Hurray.
Några dagar senare bar det av till mina föräldrar och deras trädgård.
Jag blir fortfarande lika häpen när jag ser bilderna på mammas rosengång, för jag tycker det ser ut som något från en slottsträdgård.
Fast jag planerat, inhandlat och varit med och planterat dem själv.
Den hemsnickrade portalen är fortfarande riktigt fin, men de förbaskade 'Zéphirine Drouhin'- rosorna vill inte riktigt klättra så som det var tänkt. Taggfria, underbart doftande Austin-rosor är de, men inte fullt så fantastiska (ännu) som vi hade hoppats. Men visst är de vackra!
Väl hemma igen hann vi med en ganska så fantastisk Kent-konsert, även om väntan nog blev i absolut längsta laget. Men oooh vad bra de är! (Tycker iaf jag, sambon är ju inte lika imponerad.)
...och så en eftermiddag när vi satt i godan ro på altanen kom Haglet. Och det var verkligen en Hagelstorm med stort H. Vilken underbar sommar det var... Not.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar