2012 - April: smygstart

När jag kikar bakåt i min mail-korrespondens kan jag hitta det exakta datumet när jag/vi hittade vårt hus. Den 30e mars bestämde jag mig för att åka och titta. Huset hade då legat ute ett par dagar, men dels stod det fritidshus i annonsen, och dels såg det allt bra litet ut (på bilderna utifrån). Tomten var dessutom mindre än det vi egentligen letade efter. Och huset var grönt... Vi hade alltså inte fallit i farstun direkt. Men läget, rent pendlarmässigt, och de vackra omgivningarna gjorde det definitivt värt en rekognoseringstur.

Mäklarbild, några år gammal.

Vi hade ju åkt bil förbi där många gånger förut och sagt att "Åh, här skulle man bo!" men besviket insett hur himla få hus det fanns att välja på i de trakterna. Och nu fanns det faktiskt ett hus till salu! Det måste man ju bara undersöka!

Jag tog i alla fall bilen dit, visste inte riktigt om jag skulle våga åka direkt upp till huset eller om jag borde parkera nånstans lite längre bort, kanske bodde säljarna fortfarande kvar i huset? Då vill man ju inte störa. Nån "Till salu"-skylt fanns inte uppe, så jag valde att parkera nere vid sjön. Det blåste snålt och regnade småspik, så jag drog upp huvan och smög mig framåt, kände mig som världens trespasser... Jag passerade grannhuset snabbt, närmade mig Huset (med stort H) med sjumilakliv, och passerade sedan illa kvickt över gårdsplanen. Jag gillade vad jag såg! Mycket att göra, men med fantastisk potential!

Medan jag sedan bökade mig fram genom det halvt uppvuxna kalhygget intill huset ner mot stora vägen messade jag sambon: "Det här tar vi!".

Och det gjorde vi. =)

De tre kommande veckorna hann vi få till en enskild visning av huset, funderade färdigt (det gick snabbt!), pratade med banken och fick så slutligen alla papper undertecknade. När det väl gäller är vi snabba i vändningarna! =)

Vi fick - härligt nog! - grönt ljus från säljarna att börja greja på tomten direkt, fastän vi inte skulle få nycklarna förrän i slutet på maj.

Så - här kommer en liten resumé av vad vi hade som utgångspunkt...

Huset sett från trädgården, tidig april.

Huset och sommarhuset sett nästan från vår tomtgräns, här kommer det att bli en magnolialund så småningom...
Trädet i förgrunden är en gammal alm - hoppas den står emot almsjukan många år till...

Ett hav av svarta vinbär.
Tydligen gjorde man eget vinbärsvin i huset förr - en tradition man kanske skulle återuppta?

Framför vinbären en skog av hallonsnår och en ålderstigen fläder.
I bakgrunden skymtar alarna vid en naturlig "damm" i diket.

Dammen i diket. Här fanns tydligen förr ett helt system av dammar, där man odlade fisk.
Ytterligare en tradition att återuppta, men här blir det nog guldfisk och inte matfisk i framtiden.

Nedanför vår tomt mynnar diket ut i en härlig lundmiljö, där hav av blåsippor och vitsippor bredde ut sig senare under våren. Här blommade tibast så fint vid vårt första besök. Tyvärr lite suddig bild, men den enda jag tog, dumt nog.

På tomten har vi också en söt liten bagarstuga, med fungerande bakugn och tidstypisk inredning i turkost. Min framtida skrivarlya, tänker jag mig! [Man kan ju drömma, åtminstone.]
Längs med "muren" av natursten växer det fantastiska bestånd av pioner, vilket gav mig idén att vi ska låta bagarstugan bli inramad av riktigt torparromantiska växter. Förmodligen blir det också en liten örtaträdgård i anslutning till stugan, det här är ett av våra soligaste lägen på tomten.

Nedanför bagarstugan fanns ett skruttigt litet skjul och ett hav av nässlor, kvickrot, hallon och självsådda körsbärsplantor. Här bestämde jag mig för att vårt grönsaksland skulle ligga. [Ibland är man ju lite fnoskig.]

Ett redigt bestånd med vresrosor har en gång i tiden fungerat som gränsmarkör. Nu är det snarare ett oformligt buskage på lite drygt 50 kvadrat...

Att börja röja bland vresrosorna blev vårt första projekt. Så här glad blir undertecknad av att äntligen ha en trädgård att greja i! Även om det är 2m långa ruskigt taggiga ros-slanor som ska rensas bort...

Så var vresrosorna ett minne blott - iaf i någon månad. Lite körsbärs- och häggsly tog vi också ner.

Lagom till valborg sa det knäck i min nacke/rygg igen. Konstigt.
Men elda brasa kan man göra i alla fall, även om det annars är svårt att röra sig!