söndag 22 februari 2015

Senhösten 2014

Just nu i skrivande stund är det slutet av februari 2015 och snön börjar så smått töa bort - bara lite drygt 15cm kvar nu. Igår var vi ute och beskar äppelträd och då droppade det från taken och fåglarna hade börjat sjunga som galningar...

Mitt i allt fick jag den där obeskrivliga känslan av att det nog kan bli vår det här året också.


Vägen hem, 8e oktober


Och det var då jag började komma ihåg att jag ju faktiskt fick en del gjort där på höstens sluttamp.

För hösten blev ju makalöst lång och fin...



Vad var det då jag fick gjort..?


Mitt i oktober stod fortfarande mangolden kvar i landet, så den måste ju skördas! Visserligen lite maskäten, men inte farligt alls. Är rätt så förvånad att den klarade de första frostnätterna så pass bra...

Har å andra sidan för mig att den eventuellt tom kan övervintra i södra delarna av landet, men det är nog inget jag kan räkna med händer här i vår zon IV och den blöta lerjorden...


Och området kring valnöten måste ju fixas till. Det såg lixom bara förfärligt ut...

Dessutom blev sambon alltid lika knorrig när han körde gräsklipparen där omkring eftersom han hela tiden riskerade att få en gren i huvudet...

Min lösning var att gräva bort kirskålen i en rundel kring trädet och så fylla på med ny matjord blandat med planteringsjord och sen plantera stora chunks med rödbladig revsuga, Ajuga 'Atropurpurea' runt trädet. Hur bra det faktiskt går - det återstår tyvärr att se. Alla valnötsarter inom släktet Juglans innehåller och utsöndrar nämligen det giftiga ämnet juglon som finns i nedfallna blad, nötter och rötter och förpestar all jord runtomkring ett valnötsträd.

[Ett tips jag hört (men inte testat själv) är att samla ihop valnötsbladen och lägga dem i hög på ställen där man har stora problem med rotogräs (t ex kirskål) så dör de garanterat inom nåt år.]

Hmm. Jo, men alltså. Nu är det ju bara så att min kirskål har riktigt frodats runtomkring valnöten. Och Bourbon-rosorna i buskaget där bakom är kraftiga och finfina. Så hur var det då med giftigheten..? Jag tänker som så att jag ju definitivt kommer att fortsätta ta bort löv och nedfallna nötter (och elda upp dem så de inte kan förpesta komposten eller annan jord). Och om inte revsugan klarar sig så får jag väl fylla rundeln med täckbark då, helt enkelt...


Däremot kunde jag inte avhålla mig från skaffa hem lite dubbelblommande tidlösa, Colchicum, till denna plantering...

För min inre blick ser jag nämligen redan de fantastiska rosa näckrosblommorna sväva ovanför revsugans mörkröda glansiga blad. Och jag bara måste testa om det funkar som jag tänkt!

Ett av de få ställen där man kan få tag på olika sorters tidlösa är Lilla fiskaregatans trädgårdsbutik [baserad i Lund, supermysig butik med ett av Sveriges bästa utbud. Jag är såå tacksam de finns online också...] Jag tänkte bara testa sorten 'Waterlily' men när de ringde från LFGTB och meddelade de tyvärr hade för få av den kvar så fick jag ju lov att testa 'Pleniflorum' som komplement.

Visst borde det kunna bli läckert?

Frågan är ju nu då om tidlösorna klarar miljön kring valnöten. Den här hösten syntes de inte över huvudtaget, så svaret kommer väl våren 2015 när/om de gröna bladen visar sig...


...fortsatte att köpa och sätta lökar - i mängder, men synnerligen planenligt. Inga spontanköp det här året, inte! 

Just de här lökarna hamnade på plats när höstens stora trädgårdsprojekt äntligen blivit klart...

Ni får se slutresultatet lite senare, i vår när de första lökarna (och annat) börjar bli värda att visa!

[Men det sjukt kul hur nånting som börjar med en snabb skiss på ett kassakvitto (nerklottrat mellan kunderna) övergår i en 3D-ritning på datorn för att sen omsättas i praktiken...]


...och jag fortsatte att skörda tomater och ta frön från de finaste.


Körde fermenteringsmetoden det här året och låter alltså fröna ligga och jäsa i ett glas med vatten först. De blir rejält slemmiga efter några dagar och det är då... harkel... det är meningen att man ska plocka upp dem ur slemmet. Men, alltså, jag har mycket att tänka på den här hösten så jag glömde bort dem. Oops. Så fröna ligger fortfarande kvar i sina glas, alldeles intorkade. Men vad f-n, det är väl bara att testa om de gror?

Nästa år ska jag göra om försöket, och på riktigt den gången...

15e oktober
I växthuset är till slut det mesta skördat - allra sist tar jag upp min sötpotatis. Spännande - kommer det finnas nåt som går att äta där i myllan? Nåmen jo! Riktigt riktigt fina knölar.

Däremot kommer jag på att jag måste tillaga dem snabbt som attan - för efter skörd måste knölarna förvaras i minst + 25° under två veckor för att få nån hållbarhet att tala om. I min okunnighet slänger jag nämligen in dem i kylskåpet det första jag gör. Och i kylskåp ska man aldrig förvara dem.

Nåväl. Man lär så länge man lever...


15e oktober
Chilisar och paprikor var redan krukade och stod i växthuset i väntan på att få flytta in till ateljén.

Det var inte bra alls - det blev på tok för kallt för dem att vara kvar i växthuset när frostnätterna börjat. Ett annat år måste de krukas in långt innan frost och sen skickas in på övervintring i god tid före första frostnatten - alternativt att jag kör värmare i växthuset...

För det här året lyckas jag inte alls med övervintringen - de allra allra flesta tvärdog ganska så snabbt då de kom inomhus.


15e oktober var det dags för stora höststädningen av växthuset.

Steg ett är att ta bort allt gammalt organiskt material; mögliga löv, rotstumpar, bitar av grenar och stänglar. Tar samtidigt bort det allra översta lagret av jorden, det som kanske ser lite mögligt ut eller där det växer små svampar osv. Allt det kör jag ner till komposten för att det ska mojsa till sig i minst ett år, så att eventuella sporer och annat oknytt hinner försvinna.

Nästa steg är att ta bort det översta riktiga jordlagret, ca 10cm. Den jorden är ju helt förbrukad vad gäller näringsinnehåll, men fungerar finfint som jordförbättring i grönsakslandet - och det är också hit de lassen går.

Sen sprejar jag tak och väggar (speciellt listerna) ordentligt med grönsåpa och låter det sitta kvar en stund. Går sen över alla ytorna med en diskborste (så långt jag når).

Sen ska allting spolas rent... Till det har jag kommit på att Biltemas biltvättborste med skaft är riktigt kanon med sina mjuka borst som inte skadar ytorna (men jag skulle vilja hitta en borste med lite mer flexibelt och rörligt huvud).

Det här brukar vara ett riktigt plaskvått och eländigt göra, så jag utrustar mig med regnrock och tillkämpat gott humör. Och det går faktiskt bättre än förväntat, tillgången till varmvatten gör det hela betydligt angenämare än vad det brukar vara...

Lite frustrerande är det dock att kiwin Actinidia deliciosa 'Jenny' behåller sina blad så länge - jag försöker skaka plantan så det mesta trillar väck, men det faller ändå nya hela tiden...


Efter detta är hela växthuset verkligen helt plaskvått (och så också jag) så i god tradition släpar jag ut diverse ljus och lyktor och tänder dem.

Dels lite för att fira att säsongen är över men också för att hjälpa till att torka upp all fukt.

Sen ser det himla trevligt ut utifrån när mörkret sänker sig...


18e oktober,
blomkål ’Di Sicilia violetto’
Några dagar senare är det dags att ta in de sista exemplaren av violett blomkål ’Di Sicilia violetto’ och violett broccoli ’Summer Purple'. 
18e oktober
broccoli ’Summer Purple'

Är minst sagt förvånad de faktiskt stått fina så här länge, men det är verkligen hög tid att skörda blomkålen. 

Broccolin verkar vara betydligt tåligare.





19e oktober - vitlök!
Sen är det dags att sätta vitlöken! 

I år blir det lite spännande för jag väljer 3 olika sorter: 'Therador' (utsökt smak, högavkastande och lättodlad), 'Morado' (stora feta klyftor med sting) och 'Pure White' (utmärkt till lagring). 

Och de ser ju verkligen olika ut, så ska bli intressant att se om man märker nån skillnad på dem i slutändan...


Nån dag senare passar jag på att höstså ett par löksorter (när man nu ändå är i lök-tagen) och det blir röd salladslök 'Lilia' och schalottenlök 'Zebrune'. 

Hittills har jag alltid använt sättlök till schalottenlök - och det brukar ju funka hyggligt.

Men i år blev jag så himla besviken på sättlökens kvalitet. Det kändes helt enkelt inte värt det. Att så är ju otroligt mycket billigare - om det nu funkar, vill säga... Väldränerat och upphöjd bädd är definitivt ett krav för att det ska ha en chans att lyckas i denna lera.

Min moder har alltid sått salladslök på våren - och de gror ju fint, men hinner oftast bara bli små och taniga spetor. Så nu testar vi så här, så får det bära eller brista!


Till slut har det blivit dags att ta hand om krukan med jordärtskocka som jag fått av min moder (för något år sen - skäms). 

Jordärtskocka är ju fantastiskt gott, men sprider sig som ett ogräs. Sprider sig så mycket att min moder grävde upp varenda en planta och skeppade dem till mig (tack så mycket!). Sen dess har de stått i sin kruka medan jag har funderat på vad jag ska göra med dem... 


Nu blev det då äntligen av att sambon snickrade ihop ett par odlingslådor till mig av det rivna sommarhusets gamla takstolar (återvinning i dess bästa form!). 

Och då hittade nu då äntligen jordärtskockorna, pepparroten och libbstickan hem. Åtminstone tillfälligt - men hur som haver så är de i säkert förvar nu...

Dessa dagar höstgräver sambon hela grönsakslandet. Hela.

OMG.


I sammanhanget kan väl tilläggas att han avskyr det mesta som har med trädgård och trädgårdsskötsel att göra. Enligt honom gör sig nog trädgården bäst på säkert avstånd uppifrån altanen, skulle jag tro... Men ibland är han allt bra snäll.

Han brukar köra med jordfräsen, men eftersom den trilskas och vägrar funka så har vi inte så mkt val. 

Landet måste vändas på hösten, så är det bara. 

Jag kantskär och han grepar. 

Går ändå sjukt mkt smidigare än förväntat...

19e oktober
Det börjar bli riktigt sent på säsongen men jag har fortfarande en del växter jag verkligen vill hinna plantera. Nämligen de där trädgårdsorkidéerna som jag "råkade" fynda på Orchidéhusets rea. [Ibland vill jag bara slå mig själv hårt i huvudet].  

Det blir till att utvidga den gamla planteringen enligt samma mönster som senast. Växterna ligger redan i höstvila så det känns lite vansinnigt att börja böka runt här, men vad gör man?

Jag tar bort det översta lagret med mossa och växter, lägger på ett rejält lager grus följt av planteringsjord. Jag litar till att växterna är så pass i vila + att det är så sent på säsongen att de inte börjar växa igen trots näringsinnehållet i planteringsjorden...

Klassiker med spanskt ursprung. Får stora, "feta" klyftor med hetta och sting. Ett måste för vitlöksälskaren. - See more at: http://www.nelson.se/swe/sek/p/nyheter_n300sv/vitlok_4366#sthash.AE7vzCx4.dpuf
Klassiker med spanskt ursprung. Får stora, "feta" klyftor med hetta och sting. Ett måste för vitlöksälskaren. - See more at: http://www.nelson.se/swe/sek/p/nyheter_n300sv/vitlok_4366#sthash.AE7vzCx4.dpufoch 'Pure White' (utmärkt till lagring).

Sen placerar jag ut växterna. Ok, det här blir faktiskt fint. Tror jag.

I bakgrunden en stor häxal, Fothergilla major, nån sorts blå nunneört (är helt kär i dessa!) och så orkidéerna och diverse sippor (som de råkade ha på LFGTB's webbshop när jag beställde tidlösorna), inklusive den halvdubbla jag hittade vild här i backen i våras.



Just blå nunneört, Corydalis flexuosa, förvånar mig den här hösten! Så otroligt vacker och friskt grön trots att hösten är långt framskriden!

Här de 'Spinners' som jag kom hem med från jobbet i somras.

Planterade dem runtomkring ett olvon, tror detta kan bli riktigt läckert i vår...


På en engelsk sida hittar jag info om att de är "summer dormant", alltså sommarvilande utan grönska. Sen på hösten kommer det nya bladverket!

Det är verkligen meningen att de ska vara friskt gröna höst-vår; de är alltså vintergröna. Det var ny info för mig!


Bräckorna i samma plantering är ju också fantastiskt läckra.

Både med sina formstarka blad...


...och sin krispigt vita höstblomning...
 ...och de som är vackert rödbladiga...

Också de glänsande gröna hjorttungorna är superfina den här tiden på året!





Nedanför hasseln vid rosenrabatten hittar jag (äntligen!) denna.

Någon av alla de sockblommor, Epimedium, jag planterat har äntligen satt lite fart!

Jag planterade dem för ett par år sen mellan hasselrötterna, just för att jag gissar att de hör till de få växter som kan klara av att växa just där.

Och att de är tröga i starten, det vet jag, men att det skulle ta sån här tid på sig hade jag inte riktigt trott. Hoppas de sätter fart nu till våren så jag får se vilka av dem som klarat sig!


Sen är vi inne i november. Både jag och katterna flyttar inomhus igen efter att utomhussäsongen (äntligen) är över.

Vi skaffar en robotdammsugare (bland de bästa köp vi gjort, en Neato XV Signature Pro) när katterna börjar släpa in allt från torra löv och hela granruskor i pälsarna...

Den accepteras hyggligt av de flesta - men Tigris är inte glad. 

V a d   ä r   d e t   d ä r ?!! 

Hennes fasa inför främmande föremål är helt genuin och dagarna efter att roboten flyttade in ser hon med ny förfäran på alla (tidigare hemtama) föremål som hon tycker liknar dammsugaren. 

T ex nätagget till laptopen och alla fjärrkontroller. Absolut skräckslagen är hon.

Stackars lilla pyret....



Jag plockar fram yoga-mattan (som nån vecka senare massakreras totalt av Copy när han får spel) och tänder rökelse - men se rökelse är synnerligen misstänkt enligt Stella och hon bestämmer sig för att ta det säkra före det osäkra och daska till den suspekta tingesten.

Dammsugaren ser hon dock bara på med coolt nedlåtande...


...och så blev det då så småningom jul - och med den alla tillbehör så som gran, glitter och kulor och allt annat som hör julen till...

Och det gick helt suveränt. Ingen klättrade iaf i granen.

...att lite amaryllisar trillade i golv - sånt är man ju van vid numera.


Och så var vi då framme vid ett nytt år...


30e december


fredag 6 februari 2015

Tidig oktober 2014 - det fantastiska ljuset och Dolmio-dagarna

...innan vi börjar titta på bilderna från resan så får jag ju se till att visa mitt år i trädgården färdigt först...

1a oktober
Vi hade ju turen med en lång och fin höst, så jag hann ju faktiskt mer än förväntat.

Höstfärgerna var oväntat dämpade det här året, men ljuset var fantastiskt.

Roade mig hela hösten med att försöka hitta "dagens bild" bakom ratten i bilen på väg till jobbet.

Alltså ett motiv väl värt att fota, och det gick faktiskt inte en enda dag utan att jag lyckades hitta ett landskap jag inte skulle skämmas för att ha på väggen.

[Sen är det ju en helt annat femma att jag alltid är så sen att jag aldrig skulle hinna ta mig tid att kliva ur bilen och verkligen fota...]



Färgerna på det kvarvarande sommarhusets tak är helt otroliga, men fotot gör dem inte rättvisa.


Skimret i all den mossan, de vibrerande färgerna, ljuset och de mustiga tonerna får mig att tänka på Vermeer - även om han oftast målade motiv inomhus...


Den här morgonen hade frosten slagit till rejält med flera minusgrader...


Till min stora förvåning stod ändå rödbladiga kärleksörten Sedum telephium 'Karfunkelstein' fortfarande riktigt vacker i rabatten - trots frosten!

Jag gissar främst det beror på läget nedanför hasseln och med rosor i bakgrunden + att hela den rabatten sluttar.

Kanske frosten inte alls når dit på samma sätt?

Eller så kanske just 'Karfunkelstein' är lite, lite tåligare än många andra sorter...


I grytans sommarplantering är nu sommarblommornas finaste tid förbi. Visst - stjärnöga och surfinia blommar fortfarande - men nu känns det i luften att deras dagar är räknade. Hebe 'Magic Summer' står däremot fortfarande fin med absolut lysande färger trots de första frostnätterna!


Hebe har jag tidigare testat att övervintra svalt och ljust (på jobbet) och det gick alldeles utmärkt - dock med mängder med löss framåt vårkanten. Höstens experiment blir alltså att se om den har en chans att klara sig ute i grytan. Knappast, men vem vet?

Den lilla, lilla snutten med aroniahäck, Aronia prunifolia fk Västeråker E (‘Elata’) får enligt plan fantastiska höstfärger!

Sen, bara den vuxit upp, så kommer den dels att dölja septiktankarnas fula lock men också fungera som ett superfint backdrop till min folly...

Och den bör kunna komma på plats våren 2015, det är iaf planen.










Men man hinner inte bara gå runt och fota heller. Lite trädgårdsjobb måste till också! Till exempel skulle den japanska rabatten rensas.

Självsådda trebladsspiror,
fingerborgsblomma i bakgrunden.
En sak som förvånade mig lite var alla självsådda småplantor omkring trebladsspirorna, Gillenia trifoliata. Hoppsan Kerstin! De skulle ju inte fröså sig, det hade jag inte tänkt iaf...

Tumregeln för dem är 3-5 per kvm och det har jag följt - men då hade jag inte räknat med en massa småttingar också. Eller å andra sidan, några mängder var det inte, kanske runt 7 st (som jag upptäckte, några rensade jag säkert bort).

Det var ju då bara att försiktigt flytta och gruppera om dem. Vilket var ganska lätt gjort, för jag både utvidgade och planterade nytt medan jag rensade. Fyndade en del barr på rean (nytt för mig, har alltid avskytt barr tidigare) och då får man ju klura på hur de ska integreras i rabatten på bästa sätt...

Bilder på detta får ni se senare.

I växthuset går allt enligt plan, de sista tomaterna mognar finfint!

En hel del blad, speciellt de som tar i väggarna, blir lite skadade av kylan - men det påverkar inte själva tomaterna.

Framför mig har jag då ett antal Dolmio-dagar när allt kretsar kring tomater, tomater och åter tomater - suck och pust - men samtidigt jättehärligt!


Vindruvan 'Himrod' ger några pluttiga klasar, dock bästa skörden hittills.

Jag vet vad det beror på - jag har nämligen låtit den främst satsa på tillväxten den här säsongen och försöker leda upp en ranka i nock.

Så det ska kunna hänga vindruvsklasar från taket på franskt manér, ni vet?

*s* jaja, man kan ju alltid drömma, iaf...


Inne i växthuset är det en djungel - i år igen.

Suck. Ok, jag ger mig, det får bli 5 tomatplantor på var sida + 2 slanggurkor/meloner/sötpotatisar/annat roligt.

Alltså inte mer än 7 stora plantor per sida. Sedan chilisar o basilika i framkant däremellan.

Kanske paprika i stora krukor?




Den absolut godaste ampeltomaten (hittills, enligt mig) är ju 'Garden Pearl' - men inte är den vacker när hösten kommer inte... Däremot påverkar inte det faktum att plantan är helt vissen smaken det minsta.

Det är lite klurigt att lyckas med ampeltomater, men ett och annat har jag lärt mig:

1) Det räcker utmärkt med en planta i varje ampel. Det ser fjuttigt ut i början, men tro mig, det räcker.
2) Amplarna torkar ohyggligt snabbt. Räkna med att vattna minst en gång per dag ifall man inte har tillgång till automatbevattning.
3) Vid omskolning - plantera om dem i låga krukor, så man inte står där med tomaten i en omskolningskruka som är dubbelt så hög som ampeln när det är dags. Det är inte fiffigt alls.
4) När man odlar i ampel så vattnar man ju tills vattnet rinner igenom. Det innebär att en hel del näring försvinner varje gång - så se för bövelen till att ge näring vid varje (manuell) vattning.

Att jag blir trött på mig själv. Ovanstående borde ju vara självklart, men ibland måste man helt enkelt skriva vissa saker på näsan på sig själv för att de ska gå in...

De här dagarna börjar jag röja i växthuset. Tomater, gurkor, aubergine mm ska skördas. Paprikor och chilisar ska krukas. De tomater som jag skördat klart skärs ned och dumpas på komposten.

Nu kan man också tydligt se vitsen med att använda komposterbar tråd när man binder upp tomaterna! Och varför man inte ska linda så hårt från början...

Jag använder ju jutetråd och den blir nästintill helt invuxen i tomatstjälkarna. Tänk er vilket helsikkes jobb det skulle vara att försöka få loss alla trådar när de ska till komposten! Men som synes tar tomaten ingen skada trots att tråden skurit in så djupt. Men så värst mkt hårdare ska man nog inte binda upp dem...





Precis som ifjol gör jag egen ketchup och följer (typ) det här receptet. Men som vanligt gör jag som jag vill och använder det jag råkar ha hemma.

Ca 1kg 'Garden Pearl'...  
Jag väljer tomater med så mycket smak som möjligt, och då blir det självklara valet 'Garden Pearl' i första hand och 'Datterini' i andra hand.

Så för mig blir det:

ca 1.5 kg tomater
typ 1 gul lök och nån schalottenlök
3 vitlöksklyftor
Nån näve bronsfänkål
Några färska chilisar
...och resten 'Datterini'    
Någon dl vatten så det inte bränner fast
100 g farinsocker
0,5 dl ättiksprit (24%-ig)
Salt efter tycke och smak
Typ en näve färsk timjan
Typ en näve färsk basilika
Typ en knapp näve oregano
Vitvinsvinäger efter smak





Bronsfänkål
Är jätteglad jag satt bronsfänkål, Foeniculum vulgare 'Rubrum' i solnedgångsrabatten. Både nyttig och god i matlagningen (men med måtta, smaken är ju rätt pikant) och samtidigt en absolut fantastisk vävarväxt.

Den är tyvärr lite tveksamt härdig hos oss och jag borde egentligen ha vintertäckt dem (men det gjorde jag inte) så det återstår att se om plantorna klarat vintern. Men just den rabatten är ju i det mest väldränerade läget, så det borde kunna gå bra.

Jag väljer iaf också att låta fröställningarna sitta kvar så de åtminstone får en chans att fröså sig om inget annat.

Arbetsgången för egen ketchup:

Börja med att skära tomaterna i bitar. Iom att jag använder körsbärstomater så innebär det att jag klyftar varje i 4 delar. Detta tar mkt längre tid än vad man skulle tro - jag rekommenderar varmt ett glas gott vin och bra musik medan man håller på för att hålla ångan uppe. :)

Ketchup ser inte alls
ut som ketchup i början...
Sen ska lök, vitlök, fänkål och chili skäras i små bitar och försiktigt hettas upp med en rejäl klick smör i en panna på medelvärme, obs att de ska inte få nån färg.

Sen häller man i tomater och lite, lite vatten och låter koka upp.

I originalreceptet är det ju 5dl (!!) vatten och det tycker jag är på tok för mkt...

Häll sen i socker och ättika.

Hacka övriga örtkryddor (timjan, basilika och oregano eller vad man nu vill ha i) och låt alltsammans sjuda ca 30 minuter.

Jag använder oregano 'Hot & Spicy' och iom att jag inte vill att den ska ta över helt och hållet så är jag lite restriktiv med just den. Timjan är ju däremot hur gott som helst, så jag låter hela förvedade kvistar med timjan koka med och lyfter ur dem efter en halvtimme. Då har alla bladen kokat loss.

Mixa sen allt med stavmixer. Man kan passera alltsammans i finmaskig sil, men what's the point? Är det hemgjort så får det baske mig se hemgjort ut också!

Sen låter man alltsammans puttra på till önskad konsistens. Smaka av med vitvinsvinäger (och denna eviga worcestersås, om man nu nån gång hade den hemma när den behövs).

Häll sen över i lämpliga väl rengjorda burkar - de håller länge oöppnade i kylen, men jag fryser in så håller de sig garanterat till nästa år.


Ketchupen tar så lång tid att göra att man hinner med att göra massvis med annat samtidigt.

Den här kvällen hinner jag till exempel göra stora lass salsa och flera byttor med färdig köttfärssås också.

Lycka att ha egna grönsaker!

Allt utom smör, salt och kött är hemodlat; allt från tomater, chili och paprika till alla sorters lök och olika örtkryddor.






Största hemodlade vitlöksklyftorna nånsin!
Jag går loss på årets hemodlade vitlök - som jag till slut kommit mig för med att ta in inomhus...

Och blir faktiskt lite andäktig. Klyftorna är fullständigt fabulösa i storlek!

Hur i all världen har det gått till - denna heta, torra och allmänt konstiga sommar?

Men jag klagar inte. Inte det minsta.