Växthuset 2014, del 2

När juni övergår i juli är det dags att luta sig tillbaka och låta växthuset sköta sig självt. Mer eller mindre, i alla fall. En del stödbevattning behövs så klart, och man måste ju tjuva tomatplantorna och fortsätta binda upp dem, gurkorna och andra klängväxter måste ledas på rätt...

Växthuset är för mig absolut främst nyttobetonat, även om jag verkligen njuter av att jobba därinne.

29e juni

Det är en alldeles egen värld, med ett eget klimat och temperatur, och man är skönt avskärmad från världen utanför när man grejar med växterna därinne. Man kan låta tankarna vandra medan händerna gräver i myllan, leder rankor på rätt, skördar gurkor eller knipsar med sekatören...

Ett enda blomster planterade jag därinne blott och endast til lyst - och det var en klänglilja, Gloriosa superba.

Jag har lirkat många år med såna här rackare, men inte är de samarbetsvilliga inte!

I år var första gången jag lyckades. Äntligen...


De häftiga blommorna börjar med att slå ut i limegrönt...

3e juli

...innan kronbladen viker upp sig och visar sina fina sprakande färger i gult och rött.

Mmmmm. Såå snygg!

Well worth waiting for.

Däremot kan jag inte låta bli att tycka att bara två utslagna blommor på hela säsongen var lite i snålaste laget.

Men jag antar jag borde vara tacksam jag lyckades med att få den att blomma överhuvudtaget....

I övrigt växer det så det knakar.

För att få bra tomatskörd och hålla plantorna friska bör man ju kontinuerligt ta bort bladen underifrån, men det känner ni säkert redan till? Jag kör det där ett steg längre och går in och halverar också en del blad där jag känner att det behövs - där de växer in i auberginerna eller hänger rakt över chilisarna osv.

Med andra ord tar jag bort mycket mer än ett blad i veckan (som ju ofta brukar anges som tumregel) - å andra sidan är det inte alla veckor jag hinner/orkar/ids med ens det, så det går väl kanske på ett ut...

27e juli

Slanggurkorna 'Louisa' (i år också) växer som värsta djungelväxterna så jag tar faktiskt bort den del blad underifrån på dem också. Det verkar de inte klaga alltför mkt på.

Tomater och gurkor behöver skötas på lite olika sätt i växthus - tomaterna är överlag okej med en lite torrare miljö medan gurkorna gärna har det fuktigare (en gurka består ju till 96% vatten, så det är väl inte så konstigt). De tomatsorterna jag har i år vill inte alls få vatten på sina blad (är å andra sidan osäker på om någon sort gillar det) men de jag har i år vill verkligen inte bli duschade. Gurkor, däremot, vill jättegärna få en svalkande dusch mitt på dagen. Därför är det bra att placera gurkorna intill varandra så man kan duscha dem utan att råka träffa nån tomat samtidigt.

27e juli

Därför blir det också himla smidigt när sambon tänker till och kopplar in en ny förgrening på växthusets befintliga bevattningsslang!

Med den kan jag välja vilken sorts bevattning jag vill ha för stunden:
1) automatiskt förprogrammerad eller
2) manuellt sätta igång dysorna eller
3) manuellt få tryck i den nya slangen så jag kan duscha gurkorna och stödbevattna de krukodlade växterna eller
4) en kombination av allt ovan om det verkligen är kris.

Och kris - det blev det lite nu och då denna heta sommar...

Speciellt amplarna torkar snabbt och behöver extra vattning, trots att sambon grejat och fixat extra slangar med nya dysor till dem (han är så himla fiffig med allt sånt här tekniskt!)

27e juli

Min Frangipani, som stod blixtstilla så länge, vecklar ut blad efter blad. Oj, så fort det går när den väl kommit igång!

Däremot känns det nästan lite omöjligt att veta hur mkt vatten den behöver... Förvisso har den köttig stam som säkert kan lagra mycket vatten och den klarar ju heta temperaturer - så förmodligen klarar den en hel del torka. Men å andra sidan växer den i tropiskt klimat med skyhög luftfuktighet och monsunregn...

Hmm...

Jag gör som så att jag typ dränker den en gång i veckan och sen får den torka upp nästan helt och hållet däremellan. Det verkar funka. Peppar peppar.

27e juli.

Nu börjar också auberginerna svälla till! Jippi!

Ifjol fick jag inte en enda vettig frukt av mina sådda ’Moneymaker Nr2’ (F1-hybrid), men däremot av de 'Madonna' som jag köpte som färdiga plantor.

I år valde jag att testa 'Moneymaker' igen, men jag tyckte först att de grodde så dåligt och att de sen såg så taniga ut att jag faktiskt köpte hem nya extra frön av annan sort. Men nejdå, det behövdes inte! Däremot får jag väl testa att så både de fröna jag köpte då och några frön från de här hemodlade raringarna.

Men de är allt lite kinkiga - spinn fick de både i år och ifjol. Det är inte roligt alls. Jag tvingas ju ta till bekämpning när det det gäller sån ohyra och speciellt när de dyker upp just i växthuset. Gör jag inte det så har jag ju snart krypen överallt!

Jag använder Bayers Natria Pyrsol koncentrat som jag blandar själv. Då kan man iaf välja dosering efter vilken ohyra man ska bekämpa, och preparatet funkar också mot de där sorterna som annars ofta känns omöjliga att bli av med, t ex sköldlöss och ullöss, förutom spinn. Blärgh.

 "100% biologiskt nedbrytbar", heter det iaf på förpackningen.

Undra sa flundra om man kan tillverka det själv? Pyretrum utvinner man ju ur kryss - och kryss kan man ju odla. Andra beståndsdelen är rapsolja - och det har man ju alltid hemma. Hmmm...

27e juli

Nu börjar ju tomaterna svälla till riktigt fint också!

Men det känns allt rätt sent - troligen pga den, om än tidiga, men sen så hysteriskt kalla våren och försommaren...

Har för mig det var 12°C på midsommarafton. Inte riktigt bästa grogrunden för fina skördar...

Först ut med finfina kart är iaf läckert strimmiga 'Tigerella'.



Basilikorna växer också så det knakar!

Så här i efterhand kan jag konstatera ett par saker:

• Storbladiga sorten och thaibasilikan 'Thai Magic' gav absolut mest utdelning
• Rödbladiga basilikan 'Round Midnight' är ju fin i bladen, men inte värd ansträngningen för så liten skörd. (Eller så gödslar jag för lite. Men troligen inte, eftersom de alla växer intill varandra...)
• Vaniljbasilikan 'Vanilla Spice' (som ärligt talat inte var någon hit - eller så har jag bara inte hittat på rätt saker att göra med den) var den absolut mest köldtåliga. Fast det sen på hösten varit flera frostnätter (och ca 0°C i växthuset) så var bladen fortfarande helt ok och gick fint att skörda.

27e juli

27e juli

...och så började slanggurkorna få storlek!

Och jag gör samma misstag som alltid (och min mor före mig) och tänker 'Nej, men inte kan jag börja skörda redan, de är ju så småå!' - men det är ju exakt det man måste göra.

Så fort de är tjocka som en tumme ska man börja plocka. Annars är det snart för sent och de växer snabbare än man orkar äta.

Och det gäller så klart squash och zucchini också...

27e juli

Bland årets chilisar och paprikor är paprikan 'Antohi Romanian' först ut med sina frukter.

Det är en sort som börjar blek, nästan vit i färgen men mognar till röd. Det tar dock evigheter innan den färgskiftningen sker! Men det är absolut värt att vänta på.

Som vit är den absolut ätbar men smakar bara som en mkt mild grön paprika. Men vänta bara - så snart den blivit röd är den lika god som de man köper i grönsaksdisken...





Några dagar senare är det dags för de första mogna tomaterna!

31a juli

Men döm om min förvåning när det visar sig vara miniplommontomaten 'Datterini' som är först ut! Jag var övertygad om att det skulle bli 'Tigerella', men icke.

Väldigt nyfiken på dessa var jag, eftersom de vida skulle överträffa smaken på 'San Marzano' (som jag inte gillade ifjol) - och OMG att de var goda!

Yummy!

Men de är fruktansvärt besvärliga att ha i växthus - de ska ju inte tjuvas, så de kan bli hur stora och utrymmeskrävande som helst och tjuvskotten slingrar sig iväg kvickt som attan och försöker sno utrymme från de andra sorterna.

23e augusti

Så jag hade hoppats litegrann att de inte skulle vara goda.

Men det var de.

Riktigt goda.

Attans.

Det visar sig senare att de också har fantastisk hållbarhet när jag tar in dem gröna för att eftermogna inomhus.

Och smaken är absolut fantastisk när jag använder dem i matlagningen.

Så nähä, den sorten kommer jag nog inte undan. Speciellt inte som de gav skörd allra först också.

Det är lixom nåt speciellt med årets första solmogna tomat...

Trädgården i bilder, juni-juli 2014

Som jag ju redan konstaterat infinner sig i regel en viss... mättnadskänsla... nån gång mot slutet av juni. Vi kan också kalla det utmattning, apati, leda, orkeslöshet, men då låter det ju så negativt. Så kan vi junte ha det, heller.

Geranium maculatum 'Espresso'

Jag känner att jag drunknar i växter - och det gör jag, både på jobbet och hemma.

Jag tänker inget annat än växter.

Jag hanterar inget annat än växter.

Jag pratar inget annat än växer.

...åtminstone 8 timmar om dagen med i runda slängar 100 kunder per dag (ja, jag har räknat).

Så när midsommar passerat känner jag att jag formligen kvävs av växter. Speciellt mentalt.

Därför är det himla skönt när vissa av dem bara sköter sig själva...

Geranium cinereum 'Ballerina'

För det bästa jag vet när jag kommer hem är att gå ut och ta en tur i trädgården. Oftast ensam - men i regel med kattsällskap - och sen fota vad jag ser.

Egentligen är det väl lite underligt - med tanke på mitt yrke och hur trött jag är på hur det hela emellanåt - att det första jag gör är att gå ut till växterna... Men kameran fungerar som ett filter, något som distanserar fotografen från objektivet.

Jag kan tänka bort den praktiska verkligheten och se växterna på ett annat sätt - som något som redan är, inte något som borde/måste/ska göras.

Jag kan ge dem min uppmärksamhet, men de kräver den inte. Det är stor skillnad.

Däremot gör jag inte så värsta mycket annat privat den tiden på året än just fotar. Det är min fritid det.

Och en del av de fotona får ni se nu.

Rhododendron (azalea knaphill), förmodligen ‘Feuerwerk’
(felmärkt, skulle ha varit rosa)

Geranium himalayense 'Derrick Cook'

Zonalpelargon, okänd sort.

3e juni. Nektarinens frukter sväller.

Geranium himalayense 'Plenum'

Dianthus chinensis 'Dancing Geisha’.
Ettårig, men hoppas den frösår sig.

10e juni. Rhododendron 'Marcel Menard'. Ber om ursäkt för det fula platta ljuset
- de är jättevackra IRL, jag lovar.

Rosenplister, Lamium maculatum 'Beacon silver'.
Fantastiska blad, fin blomning - men sen händer nånting på sommaren
- och vips är den inte särskilt snygg längre.
Hmm. Måste nog flyttas.

Grekvädd, Knautia macedonica.

Knautia macedonica 'Thunder and Lightning'

Sockerärt 'Gigante Suizzero'

Det jag faktiskt ändå får gjort är att beskära valnöten litegrann igen.

Efter.

Före.

För att skapa rätt rumslighet, så att säga.
*skratt*
[Alltid detta j-vla tjat om rumslighet för oss larkare..]

Alltså - för att få till rätt proportioner i förhållande till den 'folly' som ska hamna här så småningom...

Jag hade hoppat den skulle få komma på plats redan denna sommar, men kanske nästa?

Försöker döda lite ogräs.
Inte vackert, men vad gör man?

Det blev inte så mycket av det här med potager som jag hade hoppats.
Ett annat år.
Men pionvallmon blev iaf gudomligt vacker.

Byter vi perspektiv så ser vi ju att potatisen frodades.
Hur nu det gick till när det var torrt som i Sahara...

På tok för sent fick vi ändå automatbevattning på plats.
Tur det, annars hade det nog inte blitt några grönsaker alls...

Blåklintsblandningen blev också lyckad.
Superfina färger.
Så sett...

...men man ska definitivt inte så alla de här fröna tillsammans med sättlöken.
Idiotiskt.
Men nu vet jag till nästa gång.

Daglilja, Hemerocallis 'El Desperado'

Brokbladig funkia, med största sannolikhet Hosta 'Wide Brim'

Hosta sieboldiana 'Golden Meadows'.

Med största sannolikhet Hosta 'Saint Paul'.
Vad irriterad jag är på mig själv att jag inte antecknade vad jag köpte 2012!
Men i vanliga fall får man ju en orderbekräftelse med lista, huh?
Så dock inte den gången.
Grrr.

Engångsblommande buskros.
Ja, ni ser rätt, det är kirskål runtomkring.

'Transparente Blanche' äpplena börjar mogna...
Otrolig storlek på dem i år!

De okända rosorna i terrasserna blommar först.
Kanske 'Nina Weibul'?

'Ingrid Bergman'.
Blomningen blir rejält försenad - och det är mitt fel.
De översållades med löss tidigt - och jag var stressad, tänkte inte, tog Yes istället för såpa.
Gör aldrig det.
Lössen dör - javisst - men det gör knopparna också...
Oj, vad jag svor.

'Gräfin von Hardenberg'

'Avila' (Palace-ros från Poulsen)

Cypripediumväntan och ormbunksfrossa

Ja. Jag gillar att samla på saker och ting. När jag var barn var det först porslinskatter, sen stenar och fossil. Sen blev det böcker och musik (det är det fortfarande). Men nu är det ju då främst växter som gäller.
Frågor på detta? *skratt*

Stella - manisk samlare.

 Mitt största problem är väl att jag kan gå igång på lite allt möjligt i växtväg. Och köper jag nån ny sort så vill jag ju gärna att den ska ha en kompis (jaja, det är exakt som med porslinskatterna, de fick inte heller vara ensamma).

[På tal om katter - för Stella är det enkelt; hon samlar bara på möss...]

Men jag har ändå vissa riktiga svagheter så som magnolior, sippor, toffel-orkidéer och ormbunkar...  Än så länge är jag ganska duktigt restriktiv med magnoliorna (förutom de som redan/fortfarande bor på Åland, herregud) eftersom jag helt enkelt inte har plats för dem ännu. Men sippor, orkidéer och ormbunkar - det har jag plats för. Extra fiffigt eftersom ju sipporna och orkidéerna kan bo tillsammans...

Hur sipporna jag planterade 2013 såg ut när de blommade har ni ju redan fått se - men sen följde en spänd väntan på orkidéerna...

Cypripedium-sorterna från 2013.

De cypripedium-sorter jag satte ifjol ser ni ovan. Av dem bökade ju svinen upp 'Pueblo', så den trodde jag knappast skulle blomma... Men de andra?

23 maj

I slutet av maj börjar man kunna gissa sig till vilka som ska orka blomma det året. Först ut är 'Kentucky'.

Den dagen (23e maj) är också 'Pink Blush' och 'Pueblo' synliga ovan markytan, men spinkiga, spinkiga - definitivt inte blomfärdiga.

 ...men av 'Regina' syns inte ett spår.

27e maj

Fyra dagar senare är det inget snack - 'Kentucky' tänker verkligen blomma!

Med  t v å  blomstänglar!

Wihii! =)

27e maj

 ...men vad är då detta?

Jomen visst, det är 'Regina' som lite sömnigt eftersläntrande börjar kika upp ur jorden.

Fint folk kommer sent, eller hur heter det? och Regina betyder ju drottning, såå...

8e juni

Drygt en vecka senare börjar man i alla fall skymta blomman mellan foderbladen.

Spännande!

Trots att det är hektiskt på jobbet försöker jag hinna hit varje dag och kika...














...och dagen därpå har blommorna öppnat sig ytterligare lite, lite mer...

9e juni

Och så händer det till slut. De slår ut!

13e juni.

Och jag står oroligt och vaktar på dem som en hönsmamma, för fasen vad det blåser den dagen!

De får ju inte blåsa sönder det första de gör heller...

Nästan omöjliga att få i fokus, dessutom.



Det är först när de slagit ut helt som jag säkert vet att det är ' Kentucky'.

Fast det borde ha varit 'Pink Blush' enligt etiketten...

Jag är osäker på om det är för att jag planterade fel planta på fel ställe, eller om den helt enkelt var felmärkt...

Alltid lika frustrerande när sånt händer.

Nu så här efteråt är jag lite irriterad på mig själv att jag inte alls fotade de som inte tänkte blomma. 'Regina' såg minst lika kraftfull ut som 'Kentucky' gjorde så jag var nästan övertygad om att få se ett par blommor på den också, men tji fick jag! Förmodligen var det därför jag aldrig fotade - jag väntade på knopparna som aldrig kom...


Medan orkidéerna står mitt emellan knopp och blom går jag loss på ormbunkar...

Träjon

Ormbunksmani?

Jag verkar inte vara ensam om detta, det finns t o m ett namn för det, åtminstone under den viktorianska eran - 'Pteridomania'.  Och så klart finns det också böcker om det, t ex Sarah Whittinghams The Victorian Fern Craze. [Hett julklappstips till mig, ifall nån undrar].


De har alltid fascinerat mig. Dessa små brunfjälliga, hopkrullade skott som med sån ungdomlig energi, okuvlig kraft, sträcker sig mot ljuset och vecklar ut sig till nånting fantastiskt vackert... 

Kommer inte ihåg hur gammal jag var när jag grävde upp och flyttade min första ormbunke - kanske 10? - till skogsdammen jag grävt (och pappa hjälpt till att mura).

Utrustad med skottkärra och spade tvärs genom skogen på Åland...

Helt på eget bevåg ska tilläggas, för naturligtvis gräver man inte upp ormbunkar till höger och vänster bara som man har lust heller.

Jaja, det ska böjas tidigt det som krokigt ska bli, eller va?

Träjon

Framför sommarhuset har vi en rad med träjon Dryopteris filix-mas. Dem har jag redan flyttat några av, lite hit och dit. 

Den dagen det huset rivs måste de alla bort oavsett, så då kan jag lika gärna börja flytta dem i god tid.

Träjon är otroligt skulpturala, men ärligt talat är nog strutbräken Matteuccia struthiopteris, ett strå vassare.

Men man måste tänka rysligt noga efter var man sätter dem eftersom de inte alls stannar kvar där man tänkt utan snabbt kan ta över en hel rabatt.

Träjon, däremot, vet sin plats och rör sig bara sakta i sidled.

Sen har jag ju då köpt lite olika sorter också. Först ut svartbräken Asplenium trichomanes.

Den sorten har jag varit sugen på ända sen vi såg den på botanikexkursionen till Kinnekulle för oherrans massa år sen.

Då fick vi lära oss att den trivs i klippskrevor, mellan stenblock, och det gjorde att jag visste exakt var den skulle få hamna!

När jag planterar kör jag en egen blandning av rhododendronjord och lite kogödsel till dem allihop. De flesta ormbunkar trivs i neutral till svagt sur jord, så det borde funka.

Stora frågetecknet är väl just svartbräken, eftersom vissa sorter endast växer i kalkrik mark, men här och var anges det att den klarar svagt surt den med. I värsta fall får jag väl slänga dit lite äggskal i vår...

Som kompis mellan samma stenblock (men nere i marken) hamnar en flikbladig träjon, Dryopteris filix-mas ‘Linearis Polydactyla’. 

Supersnygg!

Eller rättare sagt kommer den bli supersnygg nästa år, när den fått etablera sig. Har otroligt sköra blad, så vart ganska tilltufsad innan den väl kom i backen.

Näste man till rakning blir en spetsbräken

Polystichum setiferum ‘Herrenhausen’. 

Ooh, att jag älskar de bladen!

Som det mest utsökta filigranarbete...

Jag missar lite i fotandet, så på bilderna nedan har det gått ett par veckor och jag redan lagt på gräsklipp omkring dem för att behålla fukten lite bättre - denna hemska heta sommar som det visar sig bli... Tror det var ett klokt beslut, som jag tänker upprepa förfarandet nästa sommar.

Japansk mahoniabräken Cyrtomium fortunei har ett helt annat uttryck. Som nåt från dinosauriernas tid (det kanske den är, rent av?). Sicken tuffing, huh?

Den här raringen är vintergrön och kan vara lite kinkig, anges som allra bäst ha härdighet C, alternativt "endast i landets södra delar".

"Krukväxt" läser jag på vissa sidor - det bådar inte gott. 

Men hos mamma överlevde den många långa år innan den helt enkelt blev kvävd av stora lass med rhododendron...

Så, why not?

Så fick jag äntligen tag på en frilandsadiantum, Adiantum pedatum.

Sjukt vacker växt, må jag säga.

Den lärde vi oss på växtkunskapen i skolan och jag blev helt mållös vid tanken på att adiantum överhuvudtaget skulle gå att odla utomhus...

Och sen fick jag ju vatten på min kvarn sen när vi såg den på Millesgården... Så trolsk, skir och läcker!

Men jag ber om ursäkt, bilden på min planta är helkass - kika nedan på hur den såg ut på Millesgården istället. Det är den mjuka fluffiga ormbunken rakt nedanför svinet.

Det blev också en pärlbräken, Onoclea sensibilis.

Också den är en sån där kinkpotta som man väl måste flirta lite extra med för att den ska vilja vara med på noterna.

Den här sorten är också riktigt snygg, men tyvärr är det ju så med ormbunkar att de är föga vackra vare sig när man köper dem i kruka eller när man just planterat dem...

Ni får helt enkelt lita på att de kommer bli superfina.







...och så sist och slutligen ett gäng olika sorter med hjorttungor, Asplenium.

På bilden vanlig hjorttunga Asplenium scolopendrium, som jag planterade 2012.

Två sorter fastnade inte alls på bild: Asplenium scolopendrium 'Angustatum' och en lite udda sort som jag räddade från mammas rhododendronrabatt (där den gamla stora rhodden börjar bli lite väl närgången), troligen en Asplenium scolopendrium 'Cristatum' eller liknande.

Lite senare blev det också en regnbågsbräken, Athyrium niponicum 'Pictum'.


Men det riktiga resultatet, det får ni se först nästa år.