tisdag 25 mars 2014

Finns inga ord

"Sjung sånger för mig på radion
Sjung för mig igen, du lät som regn
Sjung sånger för mig om varma gator
Sjung för mig igen, mitt hjärta tyst

Och i mitt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige och vi gråter aldrig mer
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak"



Ibland är han allt rätt bra, han där karln jag bor med. 
Som står och lagar pannkakor åt mig när jag kommer hem, fast det är sena kvällen, eftersom han vet jag är ur humör och vrång.  Behöver uppmuntran.
Så jag får "...sånadär som du tyckte om i Paris. Med lönnsirap och glass. Efter att vi sett det där vita krafset. Sacré-Cœur. När vi fick fel kvitto. Caféet på hörnet. Du kommer väl ihåg?" Det gör jag inte. Mitt minne är selektivt och jag tenderar att glömma saker. Men han kommer ihåg.

Och när jag nån timme senare snubblar över biljetter till när Kent spelar i Stockholm i sommar så säger han inte nej.

Fast han hatar Kent.

...men vet att jag älskar dem.
Och gudarna ska veta att jag behöver ett andningshål nånstans där i högsäsongen...

Blandad inspirationskompott från mässan

Dags för lite fler mässbilder! 
Rätt osorterad blandning av det jag tyckte var vackert, ovanligt och oväntat...

Låter bilderna tala för sig själva.

Out 365 - Grow Nature

Out 365 - Grow Nature

Hovdala Slott - "Vitalisering pågår"


Huseby bruk
Huseby bruk

De linneanska trädgårdarna

De linneanska trädgårdarna

Wij Trädgårdar

Wij Trädgårdar

Wij Trädgårdar

Wij Trädgårdar

Missade vilka det här är. Känns brittiskt så det förslår...

Årets idéträdgård: Astrid Lindgrens Näs - "Som en saga utan slut"

Astrid Lindgrens Näs - "Som en saga utan slut"

Rölunda gård visade dvärgsilkeshöns.
Såå söta! Skulle vara en munsbit för katterna...



 

söndag 23 mars 2014

Nordiska trädgårdar 2014 - Urban Fägring


Så var "Årets Trädgårdshändelse" avklarad för den här gången.

Nordiska Trädgårdar i dagarna fyra...

Sammanfattning hälsotillstånd? Trött, väldigt nöjd och helt slut.

Tänker varje gång vi gör nåt sånt här vilka fantastiska kollegor jag har överallt i landet.

Tänker också att jag inte riktigt tror att de får den cred de egentligen förtjänar alla gånger...
....Men det är ett helt annat ämne.





Börjar känna mig rätt luttrad och ganska blasé när det gäller mässor. Besöka eller jobba på mässa - vartannat år räcker alldeles utmärkt för min del. Och jämfört med Chelsea så ligger den här mässan lixom i lä...

Så imponerad är jag inte - annat än av vår egen monter, som ju var (dokumenterat!) bäst.

Och det var den verkligen - helt i tiden och med ett eget och unikt uttryck. En eloge till alla som varit med och planerat, designat och byggt!

...ett fåtal andra guldkorn fanns det dock, bilder från dem kommer senare.





Men nog blir jag allt lite matt av all kommersialism; hur hysteriskt långt från ämnet 'trädgård' vissa utställare på mässan ändå kan få vara..? Det vattnar ju ur begreppet 'trädgårdsmässa' så till den milda grad att vi väl snart hittar 'stora blågula möbelvaruhuset' i en egen monter...


Tack och lov hör ju företaget jag jobbar för till de utställare som faktiskt platsar med bravur på mässan. Och då känns det ju också berättigat att vara där. 

Förutom att sälja så kör vi ju naturligtvis trädgårdskonsultation på stående fot också, precis som vanligt.

...Har diskuterat allt från beskärning, design av uteplats, val av häckar till hur man bygger egna planteringslådor, olika såningsmetoder och fördelarna med växelbruk. En spontan orkidéföreläsning vart det visst också sådär av en slump, när flera kunder frågade och ville veta mer. (Lite fascinerande när de tydligen kom direkt från Orchidéhusets monter...)

Som vilken dag som helst på jobbet, med andra ord. Bara liite mer folk...


...och allt gick ungefär som förväntat - sett ur jobbperspektiv gick det allra mesta enligt plan (om än inte bättre än väntat).

Nackdelen med att vara där med jobbet är ju att man inte direkt känner sig fri att utforska och shoppa så som man kanske annars skulle.

Men när man åker kommunalt räcker det å andra sidan gud i nog med de växter man fyndar i sin egen monter...






Så - ett bildpotpurri, helt och hållet från vår egen monter.

[Alla bilder i detta inlägg från vår egen monter, kan tilläggas...]



























Men ber om ursäkt för den taffliga bildkvaliteten.

Som sambon redan vänligt påpekat för mig är de allra flesta bilder väldans suddiga och inte riktigt 'fit for publishing'.

...Jag gissar det har att göra med en sund dos stress, darriga händer och trötta muskler att göra.
















Men what da hell.

Jag gissar ni ser vad de innehåller och att de i alla fall förmedlar en känsla.

Håll till godo.

 















tisdag 18 mars 2014

Bakslag och utvärdering Rootmaster

Så kom det då, precis som väntat. Bakslaget. Med mer snö och mer kyla. Men inte så illa ändå. Än så länge ligger temperaturen bara ett par grader under noll, och det klarar de flesta växterna galant. Men vi får väl se vad som händer...

15e mars
Natten till den 15e mars föll både temperaturen och ett lätt snöfall.

Varningen var för (typ) snöstorm så verklighetens puderlätta puff av nysnö kändes otroligt lättsam i jämförelse.


Men snön fortsatte att falla de kommande dagarna.
På dagarna hoppfull tö, på nätterna hotfull snö...


18e mars
När jag vaknade tidigt imorse låg ett lätt flufflager nysnö över marken. Men himlen var blå och solen sken.

Det lovade bli en fantastisk dag.
Men...

Medan jag satt vid datorn försvann solen.
Och snön började falla allt tyngre...


Mitt i allt när jag tittade upp var det en vit vägg utanför mitt fönster.
Som en julkula i glas, som någon fått för sig att skaka så snön bara yr.


Naturligtvis måste jag ut en sväng för att inspektera eländet. Döm om min förvåning när jag fick byta skor rätt kvickt eftersom snön något oförhappandes låg i drygt decimetertjocka drivor. Om än fluffig som bomull, men ändå...


18e mars
Den vita, vackra hyacinten ser ut som om en galen sockerbagare gone crazy bananas med kristyr och florsocker.

Lite som de hemska granarna med fejksnö som säljs till julen...


Men i entrékrukorna ser åtminstone murgrönan riktigt vacker ut under nysnön.

Penséerna bryr jag mig inte om att fota för de ser absolut bedrövliga ut nu, men ner till -6 vet jag att de överlever, så än så länge är jag inte så värst bekymrad.


Väl inne igen tar jag itu med årets första omskolning av småplantor. Först ut är kronärtskockor, paprikor, aubergine och knölvialer.

Förutom knölvialerna så har allihop vuxit i en Rootmaster. Det är ett kompakt minidrivhus för sådder som dessutom är självbevattnande, nyhet för året. Dyr som skrutt, men när jag hittade den på kampanj så var jag ju "tvungen" att slå till! Tänkte att mina viktigaste plantor vill jag ju verkligen lyckas med, så då kunde det ju vara värt den investeringen.

Vad jag tycker? Jovars. Det har ju vuxit och överlevt fint. Ifjol lyckades jag inte 100-procentigt med vare sig aubergine eller kronärtskockor (auberginerna vattnade jag för lite, skockorna för mycket) men i år ser allt mycket bättre ut.

Bild från Impecta.
Rootmastern är konstruerad med löstagbara fack i riktigt stadig plast så man får rum för 32 plantor. Ventileringshål i facken ska säkerställa att skottspetsarna torkar ut regelbundet så att plantan skjuter nya rötter (låter lite lagom otrevligt tycker jag, men ok då). Självbevattningsremsorna i botten på konstruktionen säkerställer dock att plantorna alltid har tillgång till vatten och ska göra så att varje fack blir ordentligt genomrotat.

När jag särar på facken så har plantorna fina rötter, men genomrotade, det är de inte. Tydligen lyckades jag inte få ner jord ordentligt i alla fack, det förklarar också varför jorden i vissa fack hela tiden torkat lite snabbare än andra.

Det stökar ner rejält att jobba med de olika facken och jag lyckas få jord i typ hela köket [tack och lov att jag var ensam hemma!].

Men facken är hyfsat lätta att få isär när man väl fått in knixen (lyft försiktigt uppåt och tryck in på ena sidan). Plasten är helt intakt och går verkligen helt utmärkt att återanvända (i motsats till mycket annat skräp jag sett och använt genom åren). Jag gissar att Rootmastern lär få en livslängd på allra minst 5 år, och bara i år tänker jag försöka hinna pressa in åtm 2, om inte 3 (eller tom 4?) så-omgångar i den. Så prisvärd - jaa, det tycker jag nog.

Hur många plantor vart det då av 32 möjliga?

Resultat blev 15st kronärtskockor, 4 paprika 'Thor', 7 auberginer. Kan då tilläggas att det på paprikapåsen står "frö till 2-3 plantor" och på auberginepåsen "frö till 4-5 plantor". Med andra ord - riktigt lyckat! Men kronärtskockorna trilskades alltså lite, men där använde jag å andra sidan till hälften frö som blev kvar från ifjol. Så nöjd, ja, det är jag. Däremot var auberginerna sega att gro, så sega att jag tom inhandlade en extra påse frö (av en annan sort) till back-up. Den lär inte behövas i år, så som det ser ut nu i alla fall. =)


Så måste jag avsluta med en bild på när Tess dricker te.

Nej, hon får inte vara på bordet egentligen (och det vet hon mycket väl) och inte brukar vi dela tekopp heller, men...

Hon är ju så söt.

Tycker också det är gott med värmande dryck när man kommer in från kylan därute...



fredag 14 mars 2014

Vårpyssel med Cypripedium

Visst är det absolut typiskt att när man behöver nånting så är det omöjligt att hitta?

Just nu är det min trave med 'Natur & Trädgård' som är mystiskt försvunnen. Otroligt typiskt eftersom jag, för säkerhets skull, hade tänkt läsa om en artikel om Cypripedium (alltså Guckusko-/Drottningsko-orkidér, de som ofta lite slarvigt kallas för "trädgårdsorkidéer") Men hittar jag denna trave nånstans? Svar nej.
[Har sambon städat bort den för att minska mängden galna idéer som kan få fäste i mitt huvud? Mycket möjligt.]

Mina sorter.
Hur som helst. När man vill odla olika sko-orkidéer i trädgården så får man ju jobba lite för att de verkligen ska trivas.

Jag har läst mängder av olika recept på jordblandningar och regelverk för vad man ska/inte ska/måste/borde göra - och till slut blir jag ju lite trött. För det är inte så svårt; på Åland har vi en planta - som vi fick som riktigt ung och inte alls blomfärdig - som nu överlevt många år och dessutom blommar riktigt snällt. Större blir den också för varje år som går.

Men lite tips och tricks finns det som man kan ta till för att vara säker på att lyckas:

1) Välj ett halvskuggigt läge.
Dels varar blomningen längre tid, dels mår plantan som allra bäst i sånt läge, där det är lite svalare och fuktigare.

2) Plantera i väldränerad men fuktighetshållande jord.
Det kanske enklaste är att hitta en lämplig sluttning alternativt göra en upphöjd, något sluttande planteringsbädd. Blanda grus/sand (eller engelsmännens 'grit') med humusrik jord, alltså jord med hög andel organiskt material. Man kan använda jord från trädgårdskomposten, förmultnade löv eller varför inte planteringsjord (som ju har hög andel torv.) Men - var lite försiktig med att använda för mycket torv-baserad jord, eftersom den ju kan behålla fukten lite för bra om det blir en regnig höst. Det är just vintervätan som är det allra värsta hotet mot de här sorterna.

3)  Täck plantorna höst och vår. På hösten med ett lätt och luftigt lager torra löv - björk är allra bäst, men undvik lönnlöv (för stora) eller eklöv (för lågt pH). Om det blir en rejält blöt höst kan det vara en idé att ge plantorna någon typ av tak, t ex en lutande tegelpanna eller något annat lämpligt som gör att vätan rinner bort från rötterna. Se bara till att taket inte ligger för nära marken så det blir för tätt, växterna och jorden måste ju kunna andas fortfarande. På våren tar man bort vintertäckningen och lägger på ett tunt lager naturgödsel blandat med grus/sand. Inte för mycket, de unga skotten får inte hamna för djupt.

...och det var just 'Natur & Trädgårds' rekommendationer för våren jag hade tänkt läsa ett varv till, men nu gjorde jag efter eget huvud i stället. Det brukar inte bli så illa, så nu håller vi tummarna att jag tänkte rätt...

Cypripedium-arterna trivs i kalkhaltig jord och gärna med inslag av ruttnande trä. Med detta i åtanke blandade jag grit, barkmylla och planteringsjord i en fluffig blandning när jag planterade dem ifjol. (Borde förmodligen ha blandat i lite krossade äggskal också, men det missade jag då. Kan ju lägga till det i år istället.) Lade gamla mossiga stockar runtom för att avgränsa ytan, och därigenom får de ju tillgång till ruttnande trä i sin närhet. Täckte med lite löv i höstas, men det mesta verkar ha blåst bort sen dess.

De sorter jag har, från vänster till höger (syns ju inte direkt i bild ännu) är 'Regina', 'Kentucky Pink Blush', 'Kentucky' och 'Pueblo'. Det var den längst till höger som grisarna bökat upp, med andra ord 'Pueblo' och inte 'Kentucky' som jag hade för mig.

Stella kollar läget.
Det jag gör nu på våren är att blanda ca 50% grit med ca 50% naturgödsel. Strängt taget blev det nog lite för lite grit, men få se hur det artar sig. Jag tar bara bort större grenar som trillat ner under vintern, små kvistar och de flesta löv får vara kvar - så naturlikt som möjligt. Sen lägger jag på min jordblandning, i ett drygt centimetertjockt lager.

Stella är naturligtvis med och inspekterar.

Någonstans, men jag minns inte var, hade jag läst att vitsippor och sko-orkidéer trivs i samma typ av miljö och jord. Så i enlighet med detta så planterade jag olika sorters vitsippor i framkant i somras.

Men - nu är jag inte alls längre så säker på att det var rätt. Var jag än läser nu hittar jag bara info om att vitsipporna snarast trivs i neutral till svagt sur jord. Inte alls kalkhaltigt, som orkidéerna vill ha det. Dammit. Men - fördelen är att man ju kan ändra allt i sin egen trädgård. Jag gör som så att jag testar ett par år och ser hur det funkar först.

13e mars
För, oavsett vad jag planerat och planterat, så trivs i alla fall de vilda vitsipporna här.

...och årets allra första vitsippsknopp är på väg precis intill den ena stocken...




13e mars

 ...och i gräsmattan är nu de första vårkrokusarna, Crocus vernus 'Flower Record', på väg upp.

Älskar just denna mörka, nästan ametistblå färg!

Men däremot borde jag nog kanske inte satt dem i gräsmattan.

Får en känsla av att de kanske nog rent estetiskt sett skulle passa bättre i rabatten.

Oh well...

13e mars
I växthuset är det bara dagar nu tills nektarinen slår ut sina blommor.

Då är det manuell pollinering som gäller!

Måste plocka fram en lämplig pensel så jag kan sätta fart när det väl är dags...


13e mars
Uppe vid vändplanen har vintergrönan, Vinca minor, slagit ut sin första försiktiga blomma.

Ibland trivs vintergröna inte alls, utan tjurar hur länge som helst innan den börjar breda ut sig.

Hos andra blir den nästintill ett ogräs.

Hos oss är den snarast det sistnämnda...
Nejlikrosorna är helt insnärjda i fjolårsgräs.
Uff, så fult.

Snart dags att beskära dem, men det är ju lättare att göra om man ser hur de ser ut bland allt gräs...




 Enklaste sättet att åtgärda det är ju att tända eld på alltihop!

Man måste så klart vara försiktig och välja rätt tillfälle för eldandet. Det får ju inte vara så torrt att elden blir okontrollerbar. Det får inte heller hålla på och pyra för länge om det är för fuktigt, för då kan rosorna skadas. Men en hyfsat snabb eldsvåg som drar fram kring rosorna är helt ok - då försvinner gräset men rosorna skadas inte.

Det blev en lång trädgårdsdag igår. Det är mycket plock och fix som ska göras nu! Lade bland annat på hönsgödsel + naturgödsel på flera rosenrabatter och på sparrisen. Det jag medvetet inte gör är att vattna efter jag lagt på gödseln. De hotar nämligen med rätt kallt väder och snöslask och då behöver växterna verkligen inte börja suga upp näring innan dess. Däremot - efter snöslasket, med ett lager näring ovanpå, när värmen kommer igen - då kommer det att explodera! Hoppas jag.


Som vanligt är Copy med mig, hela dagen lång.

När kvällen kommer passar han på att njuta av solens sista strålar...


måndag 10 mars 2014

Vårvindar, slit och piennolo?

När jag körde hem idag var det en aning av ett skimmer i träden. Ett skimmer av grönska på väg att brista... Solen sken och för första gången denna vår kändes det som att jag kom hem dagtid, inte kvällstid i skymningen eller mitt i natten. Gudars, vad härligt.

Den här helgen har vi tillbringat många timmar ute i de friska vårvindarna. I slitets tecken.

Exakt vad vi har gjort får ni se om ett par dagar (hoppas jag) men en liten pre-view kan jag ju bjuda på - kika på bilden till vänster. Arbetet har involverat såna här bjässar, nämligen... (Fast den ser fasens så liten ut mot hur den kändes i verkligheten.)

...och jag har fått svart på vitt att jag verkligen är helt kass på att köra några som helst andra maskiner än bilar... Nån som är förvånad? *skratt*


9e mars
I trädgården har de första blå snökrokusarna, Crocus tommasinianus 'Ruby Giant'. Inte direkt några mattor av dem ännu, men vänta bara...


9e mars
Nedanför tomten, där dikena möts och nästan bildar en liten bäck, är tibasten, Daphne mezereum, i full knopp. Bara några dagar till nu innan den är fullt utslagen. 

Tibast hör till mina favoriter och finns ju i flera varianter för den som vill ha riktigt tidig blomning. Men - de är giftiga. Rejält giftiga... 

En sort jag fått nys om är en hybrid vid namn 'Summer Ice' - den blommar från tidig vår till höst, har underbart doftande vita blommor, vackert vitbrokiga blad (med en tunn vit kant) och är dessutom vintergrön i milt klimat. Det ni! Den måste man ju bara testa så småningom, vid tillfälle.


Bild från Impecta.
Sen så trodde jag ju att jag sått alla tomatfrön jag skulle för året. 

Ända tills senaste numret av 'Natur & Trädgård' damp ner i brevlådan. Och jag läste om hur man gör en piennolo och piennolotomater. 

För att hålla det kort så innebär det att man kan äta färska hemodlade tomater i februari-mars. Fasen också. Det kan jag ju inte vänta med att testa till nästa år. Det är ju ett helt år tills dess! Så det blir nog till att beställa...
 
En som nog snart börjar knorra är sambon... 
Entusiastiskt läste jag högt om dessa makalösa tomater direkt ur tidskriften (han var i ett annat rum):

"...så man kan skörda typ färska tomater i mars!!" avslutade jag. Gjorde en liten konstpaus.

Tystnad.  

"Hörde du..?"

"Mhm."

"Visst är det spännande!?"

"Jättespännande."

Tystnad.

"Är du ironisk nu?"

"Gissa."