2012 - Juni - i röjartagen

Så var vi äntligen inflyttade. Med vi menar jag alltså vi tvåbeningar och fyrbeningar. I lägenheten fanns det mesta kvar - de flesta möblerna, kläderna, husgeråden, akvarierna och allt bråte. Växterna flyttade vi allteftersom de gick att stuva in i bilarna...

Jag tog så klart tillfället i akt att gå på lite loppisar och göra diverse fynd, t ex 3 finfina gamla rejäla buteljer.

Planen är att vi ska kunna laga egen mjöd, must, cider, vin och öl så småningom (och ja, saft också, så klart). Jag menar - nästan alla ingredienser växer ju redan i trädgården, så det är väl bara att börja? Vinbär, fläder, äpple, rabarber, hallon och humle...

Den här sommaren hann vi inte, men kanske nästa? 

Juni började med ösregn, och det visade sig ju bli symptomatiskt för resten av sommaren...

I början av sommaren var det i alla fall hur mysigt som helst att sitta uppe på altanen och lyssna på regnet och blicka ut över trädgården och bara känna att vi var h e m m a.

Efter någon månad av ihållande regn var mysighetskänslan dock något... försvagad.

Att vara ute och greja i trädgården måste man ju oavsett regn eller inte...







Ett av mina projekt som definitivt inte fungerade den här sommaren var sockerärter. De bara tokvägrade att samarbeta! Om det var sniglar som mumsade i sig dem, eller fåglar som knipsade av de unga skotten, det vet jag inte - men att jag inte fick några sockerärter, det är i alla fall säkert. [Eller hade fröna dålig grobarhet eller var leran för blöt och kompakt?] Sådde i 3 omgångar, och den tredje omgången resulterade i en (1) ynka sockerärtsplanta som blommade snålt och gav 3 baljor...

Här hade jag i alla fall förberett så hoppfullt med min gamla pilpyramid, men vad fick jag för det. Otack är världens lön, eller hur heter det? ;)


Men jag ger inte upp, kommande säsong placerar jag dem nån annanstans, kanske fördriver dem?, så får vi väl se... 

Min pilpyramid var redigt murken när jag tog fram den, men tänk på att man faktiskt inte behöver slänga dem efter bara en eller ett par säsonger.

Oftast är det ju pinnarna man sticker ner i marken som murknar och knäcks först. Det problemet löser man behändigt genom att tälja till nya pinnar som man sen lirkar in intill de gamla. På så sätt kan man förlänga livet på en gammal pilpyramid med flera år!







Nu var det också dags att låta det lilla lidret gå till fanders. Murket och skräpigt var det, fyllt invändigt med allehanda bråte  - bland annat några söta gamla kryddburkar fyllda med krassefrön! ...men de krassefröna hade nog mist sin grobarhet för diverse år sedan..

Efter lite möda låg så lidret äntligen demolerat! Till och med när skräpet låg kvar på backen kändes det som ett lyft för hela det hörnet.

7e juni tittar den första potatisen upp när jag drar av fiberduken! Jippi! Nu ser man också hur sneda alla rader vart - var lite trötta när vi satte dem det kanske? Men vadårå - hemodlat ju. =)


Samma dag börjar också löken se riktigt fin ut. Nu först vågar jag konstatera att mer än 95% av dem har överlevt min hårdhänta behandling. Pust.





Samtidigt växer kålen så det knakar i sina balkonglådor! Nu måste vi ju göra nånting åt det här...












Sagt och gjort - efter att ha fått ok från grannen anlade vi ett kål-land precis på andra sidan vår tomtgräns. Eller rättare sagt - inte bara kål, här hamnade allt som vi inte riktigt fått rum med tidigare...

Samma procedur här som i det andra grönsakslandet: 1 säck jordförbättring per kvadrat, grundgödsla med hönsgödsel, markväv i gången.

Först på plats blev de potatisar jag testat att förgro i yoghurtförpackningar. Vanlig köpepotatis, ingen aning om vilken sort.

De hade stått i sina förpackningar på tok för länge, plantorna var över 30cm höga, taniga och rangliga, hade dessutom legat på gräsmattan någon vecka i väntan på att jag skulle hitta på något för dem. "Det där blir aldrig någonting" sa min moder, men jag tänkte "Det ska vi nog se" och så satte jag dem i alla fall. Och visst gav de avkastning, och inte så illa heller! Och visst vinner man tid på att förgro på det här viset.

[Note to self: Gör så här nästa år igen för den första skörden - 2013 ska jag skörda potatis till midsommar, det är planen.]


 En dag tog det i runda slängar att få all kål på plats + majs och squashplantor. Sådde ringblommor och krasse runt alltsammans + rädisor mellan majsplantorna, men resultatet blev klent. Dels blev allt för tätt, dels blev nog sommaren för mörk och regnig för att något skulle ge optimalt resultat.

Men jag ger inte upp, nästa säsong blir det andra bullar av.








I trädgården har vi en hel del trevliga (blöt-)djur på besök denna regniga sommar. Främst vinbärssnäckor och grodor. Visst är det lite intressant att båda dessa ses som kulinariska läckerheter i vissa länder?

Hmm, man kanske skulle... ;)

Men inte det här året i alla fall.

Jag kastar snäckorna över diket så det ska ta lite tid för dem att hitta tillbaka till odlingarna. I dammen i diket bor grodorna, och där tycker jag de kan få bo kvar och äta mygglarver och annat smått o gott.

Nu börjar pionrabatten vid bagarstugan visa sitt rätta ansikte. Eller nåja. Pionerna är samplanterade med någon typ av blomsterlök, jag skulle gissa på vanlig kirgislök, Allium aflatunense. Tyvärr är de också "samplanterade" med stora mängder kirskål, ett faktum jag försöker blunda för den här sommaren. Men kirgislök och pioner är faktiskt fint ihop, lökarna blommar innan pionerna gör det, och lökarnas lite fula blad döljs effektivt av pionernas frodiga grönska.

Vi röjer undan där lidret stod, och får en ganska ful plätt med kal jord, stenar, kirskål och självsådda körsbärsplantor.

Men jag har en plan...
[Så klart.]




Precis intill bagarstugan ser det ändå lite mer hyfsat ut nu när körsbärsslyet är bortrensat och häggstammarna kommer lite mer till sin rätt.

Vi klurar hela sommaren på om de ska få vara kvar eller inte. Egentligen är jag väldigt mycket emot att fälla träd, och skulle aldrig fälla något utan att tänka efter noga innan. Det tar ju uppemot 30 år innan man har ett nytt, fullvuxet träd på samma plats ifall man skulle ångra sig!

Bakom bagarstugan blommar nu hagtornet vackert i vitt. Först är vi helt övertygade om att det ska få stå kvar, men allteftersom sommaren lider och vi börjar se exakt vilka träd vi skulle vilja ta bort så börjar vi ångra oss. Beståndet med hagtorn och hägg är fint som helhet (men på tok för tätt, och lutande) men tar man bort något träd så är de enskilda individerna inte särskilt vackra...

Nedanför altanen blomstrar kaprifolen och doftar underbart. Kaprifol växer på flera håll i trädgården och är lite smått besvärligt eftersom man lätt snubblar i den när den växer på marken...

Nästa projekt är barr-eländet framför huset. Säkert vackert då den anlades, någon gång på 60 (?)-talet, men inte i dag.

Vi fäller, kapar, kvistar och bränner. Det går snabbare än vi befarat, på en kväll går vi från barr-djungel till öppen yta. 

Härligt! 

De enda barrisarna vi sparar den här gången är en tall och en gran - tallen ger en del ved som vi inte hinner ta hand om nu, och granen vill jag spara för att täcka rabatterna med till hösten. Man måste ju ha framförhållning. ;)

Nu börjar också luktpionerna, Paeonia lactiflora, slå ut. Jag är ingen pionexpert, men flera olika sorter är det i alla fall.

Kanske 'Red Charm'?

Kanske 'Karl Rosenfield'?

Nu investerar vi också i en gasoldriven myggdödare, för vi står helt enkelt inte ut längre. Det blir en Mosquito Magnet, varianten Patriot, som ska klara av att skydda 4000 kvadratmeter. Lite på gränsen för svag för oss, men men. Och oj vad den suger i sig mygg! =) 

Visst är de fortfarande en plåga, men vi vågar inte ens tänka på hur det hade varit utan vår myggdödare igång. På bilden nedan syns den knappt i grönskan mellan hasselbuskarna.

26e juni kupar vi potatisen! Lite i senaste laget, och bara en gång hinner vi med (inte två, som man borde) och det får vi ju sota för sen när vi skördar och alltför många skiftar i grönt...

Och nu får squashen äntligen de stöd de behöver. Jag gör det enkelt, miljövänligt och inte minst billigt för mig: Jag gallrar hasselbuskarna och tar vara på de längsta störarna. Sticker ner dem i marken  tre och tre och knyter ihop dem till en pyramid med hampasnöre. Sen lindar jag snöret varv på varv kring pyramiderna och vips har vi en superbehändig klätteranordning. Dessutom tar nu inte squashen så hiskeligt mycket plats på marken, och frukterna kommer upp en bit från hungriga snäckor och sniglar...

2012 - Slutet av maj: fullt ös

Visst är det lustigt hur man ibland bara lyckas överhopa sig med jobb - både sånt som man inte kan komma ifrån och sånt som man helt frivilligt åtar sig...

I maj var det alltså fullt ös hos oss, både på jobbet och hemma.

Först skulle potatisen sättas... Ca 250st potäter som legat på förgroning först i lägenheten och sedan i sommarhuset. Det blev sorterna Early Puritan, Maria och Asterix.

Våra förgrodda sättpotatisar. På tok för många till på tok för lite utrymme...

Jag hade ju räknat på vilket utrymme som skulle behövas, men hur det nu sen riktigt gick till så blev mina beräknade 6 rader potatis 8 rader i slutändan. Och då vart det ju lite trångt för resten av grönsakerna. Ooops... Men, men. 19e maj kom de i backen, hade troligen kunnat sättas någon vecka tidigare (förutsatt att man täcker med flera lager fiberdukar).

Markera ut var raderna slutar, så riskerar du inte att trampa på potatisen innan den kommit upp!

Den grönsak jag verkligen måste få utrymme till var mina sparrisplantor. Älskar sparris. Att odla sparris i vår lera känns som ett lite hopplöst projekt - sparris trivs i varm, lätt, djupt bearbetad, sandig och väldränerad jord. Exakt motsatsen till vad vi har. Hepp.

Hur löser man det då? Jo, så här tänkte jag:

• Välj det soligaste/varmaste läget för sparrisen.
• Skapa en upphöjd bädd (min blev ca 15 cm högre än omgivande land.
• Jordförbättra - jag gjorde det med planteringsjord (snabb, men kortsiktig lösning), barkmylla (håller lite längre) och grus av blandad kornstorlek (influerad av engelsmännens eviga användning av "grit" så nu måste ju jag också testa det).
• Grepa igenom bädden riktigt ordentligt, många varv, se till att jordförbättringen blir ordentligt inarbetad och omfördelad.
• Gräv planteringsgropar och blanda i en liten näve hönsgödsel i botten på gropen. Gör en liten kulle i botten på gropen som sparrisarna kan breda ut rötterna ovanpå
• Plantera sparrisarna med ca en halvmeters avstånd, se upp så plantorna inte kommer för djupt. Jag köpte krukodlade plantor och då sätter man dem lika djupt som de står i krukan.
• Vattna och täck eventuellt med gräsklipp.

...och sedan är det bara att vänta. Några år. Det är absolut no-no att bryta några stjälkar första eller andra året efter plantering. År 3 kan man, eventuellt, om plantorna utvecklats optimalt, skörda någon enstaka stjälk, men först år 4 kan man börja få någon skörd att tala om. Jag återkommer med andra ord 2015 med hur de smakar. ;) På bilden nedan är den upphöjda bädden skapad, nu dags att arbeta in jordförbättringen.

Förberedd sparrisbädd.
 

Plantorna jag inhandlat var 3 stycken Rambo och 3 Prima Verde. Rambo är en tidig sort, medan Prima Verde är medeltidig, med längre fiberhalt. Lär vara finfin i sallader och råkost.

 

Sparrisar på rad!

Sen var det ju problemet med de andra grönsakerna. Jag hade redan en drös kålplantor hemma så ju absolut behövde komma i jorden - men inget grönsaksland att sätta dem i. Hur gör man dårå? Jo, man låter balkonglådor fungera som barnkammare!

Broccoli, brysselkål och kålrabbi.

Medan jag grejade med grönsakerna tog sambon itu med vår.. ehm.. bärodling... vid sommarhuset. Svarta vinbär och hallon hade bildat en veritabel djungel och var inte till fröjd för någon. Fram med röjsågen!

Vildvuxna hallonsnår får sig en omgång.

Nån timme senare är de ett minne blott - om än bara tillfälligt, för de växer snart tillbaka.

Sen avslutade vi dagen med att täcka in allt nyplanterat med fiberduk - flera lager. Den första veckan 3 lager, sedan två, slutligen 1 lager. Allt klarade sig med den här behandlingen!

Frostskydd, ack så nödvändigt.

Dagen därpå var det dags igen. Nu blommade häggarna bakom bagarstugan så fint! Trist nog står de häggarna så tokigt till att de dels riskerar trilla ner på bagarstugan, dels skymmer de utsikten väldeligt och dels skuggas ytan bakom dem så mkt att knappt något annat än lite kirskål trivs där. Med andra ord är de något vi måste åtgärda... Men blommorna är fina!

Hägg i blom.

Nu hade jag ju en knepig triangulär bit kvar mellan potatisen och sparrisen. Vad kunde få rum här? Jo, lök!

Jordförbättrad plätt för löken.

Sen kan man ju inte odla bara en sorts lök, ånej. Det blev silverlök, schalottenlök, rödlök och avlång gullök (avlång eftersom den vanliga tagit slut). Att sätta lök är enkelt, hade jag fått för mig, men i vår jord var det inte fullt så enkelt som jag trodde. Lerjorden sätter liksom P för att något ska vara behändigt. Jag gjorde med andra ord precis så som det heter att man inte ska göra - jag tvingade ner lökarna i jorden med våld. Oh well, upp kom de allihop och resultatet blev bra, men den brutala metoden är inget jag rekommenderar om man bara kan undvika det..

Lökarna satta. Med våld.

För att underlätta framkomligheten, minska behovet av ogräsrensning och på sikt jordförbättra, valde jag att lägga markduk på huvudgångarna och sedan täcka dem med täckbark (och hemgjort träflis). Då slipper man gå i lervällning när det regnar, man slipper rensa ogräs i gångarna och när säsongen är klar river vi bort väven och använder täckbarken som jordförbättring. 3 flugor i en smäll. Snyggt blir det dessutom. =)

Bra gångar i ett grönsaksland är ett måste.

Resten av odlingarna täcker jag med gräsklipp. Ökar fuktigheten, fungerar som skydd mot fröogräs, ger näring och jordförbättring. Sen har jag ju lärt mig tycka att det är vackert.

Nu är grönsakslandet klart!

När vi kommit så här långt kan man ju unna sig att dofta lite på blommorna emellanåt. Här o var i trädgården spirar tulpaner i klara färger. En del kombinationer är riktigt läckra! Jag skulle tippa på att de flesta av dem är Apeldoorn i olika färger.

Här troligen 'Golden Apeldoorn' i ett hav av ormöga.

...och här troligen vanlig 'Apeldoorn' i ett hav av kirskål. Hurra.

Samtidigt har vi fin blomsterprakt inne i stan också. Min fina alpklematis 'Frances Rivis' blommar som aldrig förr och jag har nästan svårt att tänka mig att den inom kort måste grävas upp...

Clematis alpina 'Frances Rivis'.

Ute på landet grönskar kålen i balkonglådorna under fiberduken. Fiberduken kan ligga på också på dagarna, då minskas vattenbehovet de dagar vi inte hinner dit för att titta till allting. Men snart är det lite kris - kålen kan ju inte bo i balkonglåda hela sommaren heller, vart ska den få flytta?!

Kålen växer fint, speciellt med ett lager gräsklipp på som bibehåller fukten i jorden och ger näring under ett täcke av fiberduk.

Nu har våren verkligen kommit till oss. Kring bagarstugan brister allt fler knoppar ut i blom på äppelträden...

Bagarstugan i vårskrud.

Vacker äppelblom!

Sötkörsbäret är inte sämre det heller, skyar av vita blommor slår ut nu och ger hopp om god skörd.

Sötkörsbär, Prunus avium av något slag.

Jag tillbringar någon timme med att bara njuta den här underbara tiden!

Körsbärsblommor!

...och ännu mer körsbärsblom!

 Men andra saker i trädgården är inte lika vackra. Terrassodlingarna, till exempel.

Kirskålsodling?

Här frodas kirskålen och hotar ta över de odlade växterna som kämpar om livhanken: oregano, gräslök, krusmynta, några klätterrosor, några rabattrosor, en klematis, frösådda schersminer, en pion, löjtnantshjärta, dagliljor och lite annat smått och gott...

Vackert? Njae....

Men terrassodlingarna får vänta. Eller rättare sagt, de bestämde själva när det var dags att ta itu med dem...

Det spirar också på annat håll i trädgården. Bland de brända vresrosorna, till exempel..

Vresrosorna vaknar igen...

Så var det sen till slut äntligen dags för oss att få flytta in den 30e maj! Vi tog med katterna, våra datorer och sängen, tände en brasa och sen var vi hemma! =)