Thailand 2015 - Khaolak-Lumru och Bandhari Resort

 I skrivande stund närmar vi oss juni - men här sitter jag fortfarande och dräglar över bilder från  vinterns Thailandresa. Så länge sen!

Hemma i trädgården händer det massor nu, men som vanligt så räcker tiden inte till den här tiden på året.

Jag återkommer, jag lovar.

Med Frangipani som alléträd. Wow!

Efter allt kringresande den första veckan i Thailand var det skönt att äntligen slå sig till ro och få vila ut en vecka, vilket vi gjorde vid Bandhari Resort i Khao Lak.








Mestadels blev det lata dagar vid poolen, lite olika spa-behandlingar (thai-massage är inte att leka med!) och god mat och dryck.

Fina Frangipani! Lite ovanligt, ofta får de annars rysligt
hemska angrepp av ullöss och då är de inte lika vackra...

R och jag bestämde oss ändå de sista dagarna för att vi ju måste bege oss ut på en tur till, för det kändes som att vi inte fått se tillräckligt mycket "riktig" djungel...

Sagt och gjort, vi tog en tuk tuk rätt tidigt på morgonen och begav oss söderut längs med Phetkasem road tills vi kom till den lilla snutten av den (125 kvadratkilometer stora) nationalparken Khaolak-Lumru som ligger på västra sidan av vägen ut mot kusten.

Enligt vad vi googlat oss fram till på mobilerna ska det vara en lite lagom trevlig promenad, lämplig för de flesta åldrar.

Yeah, right.

Jag blir lite kallsvettig bara jag ser första trappan som leder ner mot kusten. Den är brant. Och ojämn. Och med rejäla kliv och höjdskillnader.


Efter den nedstigningen så är det slut på sån lyx som trappor; sen är det djungelstigar som gäller - med allt vad det innebär av snubbel-rötter, lösa stenar och branta backar.

På de allra värsta ställena har de visserligen spänt upp lite rep mellan diverse träd. Men dem ska man nog inte lita alltför blint på, för de sitter lixom inte fast överallt.

Det blir ett träningspass som heter duga!


Promenaden vi tar är bara ett par kilometer lång, men allteftersom temperaturen stiger så blir det allt tyngre att gå...

Hatt, vattenflaska och rejäla skor är ett absolut måste att ha med sig.

Kusten här består stenblock av varierande storlek och utseende, inte direkt badvänlig, fast det känns sjukt frestande att få kasta sig i vattnet emellanåt.







Rottinglianer finns det överallt men dem har vi lärt oss att se upp för!

Och det är nog tur det, för det är lätt hänt att man sträcker ut handen lite i blindo för att ta sig för, men det ska man nog försöka undvika att göra just här...



Det är dock fantastiskt fin natur och vackra vyer som vi får se!

Vi får se en hel del ödlor under turen, men de är ruskigt snabba. Och många av dem är väl kamouflerade.

Men de som smälter väl in i bakgrunden litar kanske lite för mycket till sitt kamouflage - en av dem är jag bara decimetern ifrån att trampa på när den stannat mitt på den sandiga stigen..

En kameleont sitter iaf prydligt still i en grön buske, så åtminstone den fastnar på bild.

Promenaden avslutas vid en helt avskild härlig sandstrand som enligt skylten heter "Small Sandy Beach".

Träffande.







Då är iaf jag rätt slut.

Så vad gör man dårå?

Jo, då bestämmer man sig för att skippa returen med tuk tuk och istället gå tillbaka längs med stranden.

Joråsåatte.

Ett par kilometer klipp-skuttning och sandtrampande senare är vi äntligen framme vid stranden nedanför vårt hotell.

Här är sanden vulkaniskt svart och inte vit.

Och i de vajande pinjeträden sitter det en söt
svartnackad gylling (black-naped oriole) Oriolus chinensis som ju måste fångas på bild.

Efter lite fotande så bär det äntligen av upp till hotellet - och då sitter det allt gott med en kall öl eller två...

Måste ju nu bara avsluta med lite bilder från hotellområdet.

Igen hade vi lyckats pricka rätt och välja ett hotell med riktigt fin trädgård!

Enda nackdelen här är väl att gångstenarna blir busligt heta, så det är sandaletter på som gäller, inte barfota-spring som jag är van vid...








I dammarna finns det stora mängder fisk...

...och stora mängder vattenväxter...

Just den här stora ruggen är nån sorts Änglaspö, Dierama (Angel's Fishing Rod).




Blommorna och hela växten är fantastisk!

Men liiite för stor för att få rum i nåt av mina akvarier.

Så jag lyckas faktiskt avstå från att ta frö...

Det som jag däremot inte kan avhålla mig ifrån är lotusarna, Nelumbo nucifera.

De finns överallt i dammarna och de är helt enkelt magiska.

Knopparna ser ut som gigantiska snöbollar...

...och blommorna är ju bara helt gudomliga!

Men jag hittar inga mogna frön nånstans, hur ska detta gå? Men det gör däremot min uppmärksamma mamma, och vips så har jag ett gäng med frön...




Om de går att odla i Sverige?

Jorå, det ska vi nog kunna lösa...