I augusti och början av september kunde man fortfarande inbilla sig att det var sommar - och det var fina månader vi fick, med sol och värme. Men för varje dag som gick så närmade sig hösten, frosten och den obevekliga vintern...
 |
| 23e augusti |
Jag började skördetiden med att ta upp vitlöken.
Lite för sent, så en hel del av de skyddande skalen hade hunnit ruttna bort. Bättring krävs till nästa år!
Tricket är att lägga dem nånstans torrt, luftigt och skyddat. Under tak så de inte får regn på sig och inte heller utsätts för frost (egentligen mår de inte bra under 10
°C). Helst ska de vila där solen når dem så de kan bli solbakade i höstsolens sista värme. Då håller de absolut bäst. För mig innebar detta att de hamnade på gruset i traktorskjulet. Mitt i allt helt perfekt att det aldrig fått några dörrar...
Under samma tid dignar äppelträden av frukt. Transparenten ger absolut magnifika frukter av fantastisk storlek och jag äter så jag tror jag ska spricka...
De okända sorterna ger också helt makalös skörd. Sorten som påminner lite om Astrakan - men definitivt inte är det, för plattrund i formen - kanske Alice? - är fantastiskt god och är nästa att mogna efter Transparente Blanche.
 |
| 23e augusti - Katja? |
På bild här intill har vi sort nr 3, som jag ju tänker att skulle kunna vara Katja.
Men jag vet ju inte säkert.
Och oj så vi grunnar på mina äpplen, både hemma och på jobbet.
Jag tar med några prima exemplar till jobbet och vi vrider o vänder på dem, sniffar på dem, provsmakar, slår i böcker och diskuterar. Men kommer egentligen inte fram till så värst mycket... Nästa år måste jag få dem sortbestämda, kanske Wiks slotts skördemarknad? Borde skriva in det i kalendern redan nu så det blir av...
Det fjärde trädet blir jag iaf ganska säker på att är ett Åkerö. Allting stämmer, från äpplets form och smak till kronans form, förekomsten av kräfta och dess benägenhet att börja ge frukt sent och dessutom bara vartannat år.
 |
| 23e augusti |
I år bestämmer sig också (äntligen!) näckrosen i baljan att blomma!
Slarvig som jag är så fotar jag knoppen men inte själva blomman.
Verkligen skickligt, alltså!
Jag är ute med Copy i skogen och rekar inför den dan då det är dags att kontakta lantmäteriet.
Även om vi inte kommer få köpa just det området jag var mest sugen på (Tuvstarr-tjärnen) så kommer en hel del vacker och... omdaningsbar... natur att förvärvas.
I övrigt är det ganska risig blandskog (mest löv) som växer här.
Och ja - det är sankt, och ja - jag vet att marken i sig inte är mycket värd. Men ojj vilka möjligheter som finns!
Planen är att börja med att fälla de visserligen ganska få - men fullständigt anskrämliga - granarna och sedan glesa ur och röja mellan alla vackra björkar och hasselbuskar.
Sen - sen vet man inte vad som händer...
Det är speciellt en redigt stor mossig sten jag är riktigt sugen på, men jag inser att den nog ligger för långt utanför det föreslagna området för att den ska kunna bli min.
Men oohh, att den är fin!
Oavsett när vi går förbi så har den alltid otrolig dragningskraft på alla våra katter.
Den är tydligen absolut utmärkt att sitta och speja ifrån!
 |
| 23e augusti |
Samtidigt hittar jag årets allra första kantareller.
Riktigt roligt - de kommer nästintill att hamna innanför vår nya tomtgräns när den dagen kommer...
Godast i grytan tycker jag ändå det är med blandsvamp.
Och bäst att blanda med andra svampar är ju soppar.
Och absolut allra bäst är ju Karljohan...
I år blev det, helt i enlighet med många förutsägelser från flera håll, ett riktigt Karljohan-år. När man hittar 20 finfina exemplar på en kort promenix i skogen inpå knuten så är lyckan gjord. =)
Karljohan-år lär infalla ca vart tredje år, så 2017 är det väl alltså dags igen...
Eventuellt lite intressant i sammanhanget är ju att jag också kan konstatera att det alltså dessutom var både ett Åkerö- och ett rönnbärs-år 2014. Hmm.
Nåt samband..?
Vissa svampar är ju mer roliga än direkt nyttiga!
Lite osäker på om det här är
litet haröra eller en
brunskål, men tror mer på det senare. Växte i mängder på marken där vi rev det första sommarhuset...
 |
| 24e augusti |
I trädgården är det fortfarande sommar här och var.
Trädgårdsnävan
Geranium 'Rozanne' tycker jag rent generellt är lite onödigt hypad (efter
Chelsea Flowershows top of the top-lista). Visst är den blomvillig och anspråkslös, och visst är blommorna vackra (på sitt sätt) men jag tyckte nog allt den var lite trist.
Sen fick jag syn på hur raffigt jag råkat placera den (misstag eller skicklighet?) - tillsammans med krypmalört
Artemisia schmidtiana 'Nana'. Ok, det blev riktigt snyggt. Riktigt,
riktigt snyggt.
Få se nu om de kan fortsätta vara goda grannar eller om nån av dem tänker ta över och vara en odåga...
 |
| 24e augusti |
En annan sensommarsnygging är anisisopen
Agastache 'Black Adder'.
Egentligen tror jag den borde vara blåare i färgen. Det kanske inte är 'Black Adder'?
Snygg är den hur som helst.
Nu börjar jag äntligen gräva i vilda lunden också.
Äntligen!
Hettan under semestern omöjliggjorde alla mina planer på rabatter, men i slutet på augusti har (nästan) alla bromsar slutat flyga och bitas och temperaturen är betydligt behagligare.
Min tanke när jag jobbar i lunden är att jag ska utgå från platsens naturliga förutsättningar. Jag flyttar på de stenar jag rår på för hand - och flyttar dit de stenar jag klarar för hand. Helst mossiga - det ska se ut som att de legat där i alla tider...
Resten av stenarna, de jag inte förmår flytta för hand, de får ligga där de ligger.
I japanska rabatten är bäcklysingen
Lysimachia fortunei ´Autumn Snow´, fantastiskt snygg.
Men jag börjar bäva lite smått - den ska inte vara särskilt invasiv, men oj så plantan vuxit på bara ett år!
Om den växer lika mycket nästa år så börjar den redan bli så stor att den kan börja anses vara ett problem. Den får jag allt hålla under uppsikt...
I grönsakslandet växer alla squashar så det knakar. Tvärs över jordgubbslandet och över gräset på väg mot Åkerö-trädet. Den fina ställningen vi snickrade ihop verkar de dock rata nästan helt och hållet. Hmpf.
Men tror egentligen bara det var lutningen som var för brant - nästa år får jag placera dem på annat sätt...
 |
| 25e augusti |
Testade att så kikärter, sorten 'Principe', detta året.
Tycker ju hummus är busligt gott och dessutom vill jag gärna ha dem i mina bullar de gånger jag bakar proteinbröd.
Och det gick bra - så sett.
Bara det att de verkligen får
en ärta per balja. EN.
Och visst är de goda, men herregud, sicket jobb att skörda!
Dessutom mognar de helt hipp som happ, så nån gång fick jag 10 ärtor och nästa gång 5. Det är ju inte vettigt. Så en gång och aldrig mer. Men det är alltså fullt möjligt att få skörd här uppe i zon IV. Bara en sån sak.
Fortsätter påtandet i lunden. Råkar visst ta i lite med stenarna så ryggen tar stryk - surprise surprise.
Hur som haver kommer det nog bli riktigt fint när det är klart.
Här kring den här aspen blir det mest hjorttungor (
Asplenium) av olika slag och min nya mani för året - bräckor (
Saxifraga).
Här hamnar också en supersnygg höstanemon jag hittar på jobbet! Okänd namnsort, vit enkel blomma vars kronblad har läckert lavendelblå baksida... Jag är nästan hundra på att det är sorten 'Wild Swan' (ytterligare en Chelsea-vinnare).
Få se nästa år hur den här rabatten artar sig - spännande!
 |
| 28e augusti |
En rabatt som utvecklas riktigt fint är iaf den japanska rabatten!
På bilden nedan är den förvisso lite för vårdslöst rensad, men what-da-hell. Just den här sidan är den fina - den andra sidan stenen (den del jag anlade allra först) måste göras om nästa år. Det funkar helt enkelt inte med det uttryck jag vill få till här.
 |
| 28e augusti |
...och kantarellerna anfaller i flock. Mums!
Lycka att ha detta bara 100 meter från ytterdörren...
Jag sådde ju en del sommarblommor i år.
Jag vet ärligt talat inte hur jag ska säga att det gick.
Egentligen bra - men jag hann junte med! Paradisblomstren är fantastiska och ska jag så nån ettårig grej igen så är det ju dem. Men de kom ut i rabatten på tok för sent så de hann aldrig bli så magnifika som de borde ha blivit.
Men de hann i alla fall ändå blomma...
Rosenskäror och trumpetblommor vart fullständiga misslyckanden. På alla sätt och vis. Det gör jag inte om.
Iaf inte 2015.
 |
| 2a september |
Vit sköldpaddsört,
Chelone obliqua 'Alba' blommar sent i den skuggiga delen av den japanska rabatten.
Den är otroligt vacker, anspråkslös och tålig, så den får absolut vara kvar på sin plats.
Samtidigt blommar också de självsådda vita fingerborgsblommorna,
Digitalis 'Alba'.
Jag satte moderplantorna 2012.
2013 blommade ingenting - moderplantorna hade dött och jag såg inga bladrosetter heller (måste ha letat dåligt). Men i år! Både blommande exemplar + småttingar, så from nu lär jag ha dem i blom varje år.
Sjukt snygga.
Nu börjar det äntligen bli dags att skörda den lila blomkålen, 'Di Sicilia Violetto'. Så fin!
 |
| 2a september |
...och i skogen, strax nedanför en stor gran, hittar jag denna...
...och denna!
Ser ni vad det är?
Skogschampinjoner! Whihii!
De landade smörstekta i höstens kanske godaste omelett, kan jag säga.
Ytterligare en riktigt kul sak man kan hitta i skogen - klubbsvamp!
Inte direkt ätlig (inte giftig heller) men rolig.
Gör lixom skäl för sitt namn, huh?
Det här året lär jag mig leta efter linneans väna rankor i mossiga skogar.
Linnea, Linnea borealis, växer mestadels i mossiga gamla skogar med lågt pH.
Det gör också en riktigt läcker matsvamp...
...nämligen sotvaxskivling, och 2014 blir året då jag äntligen lär mig den på riktigt.
Trestjärnig, med mild smak och doft - men vänta bara tills du fräser den i smör - då doftar den fantastiskt av honung och örter. Yummy!
Vi hittar den i stora lass, speciellt på ett ställe några kilometer härifrån, numera nogsamt utmärkt med gps.
Dess enda problem är att också allehanda småkryp tycker den är synnerligen god. Men det gör inget - det här året växer de i klungor om 10-30st åt gången.
Så det finns så det räcker till både oknytt och tvåbeningar...
 |
| 16e september |
I år blommar också äntligen min vita, dubbla krukodlade frilandshibiskus,
Hibiscus syriacus 'China Chiffon'.
Värd att vänta på.
OMG.
 |
| 20e september |
Nu känns det att första frosten är i antågande...
Men överlag är det dåligt med höstfärger i år, bara just den här lönnen blir det minsta orange.
Nästan allt annat går i gult.
 |
| 20e september |
Nedanför vårkörsbäret blommar nu den dubbla praktnävan
Geranium himalayense 'Plenum'.
Mm, det var fin.
Jag gillar ju dubbla blomster har jag ju sagt...
Sen är det dags att fortsätta skörda.
Flädern gav fantastiska blomster till både fläderblomssaft och fläderchampagne och nu på hösten är det dags att skörda de otroliga klasarna med svarta bär.
Det sägs att de är giftiga - och jag blir knäpp av att jag inte lyckats ta reda på om de verkligen är det eller inte - men hur som haver försvinner eventuell giftighet efter första frostknäppen alternativt efter en natt i frysen.
Så jag tar det säkra före det osäkra och sätter dem i frysen innan jag gör saft.
Fläderbärssaft har många goda egenskaper enligt folkmedicinen, alltifrån stärkande till febernedsättande, så det måste man ju ta till vara!
Copy hjälper så klart till med skörden...
Fläderbär har dock en lite trist fadd smak om man använder dem ensamma, så jag passar på att plocka björnbär samtidigt. Kan junte bli annat än gott? Och det blir det. När jag väl gör själva saften några veckor senare så blandar jag med Åkerö-äpple och sätter i en twist av chili.
Ska det bli nyttigt så ska det. Och gott.
Den här saften visar sig vara en utmärkt bas till egen glögg...
Helt enligt plan så skördar jag sen 'Datterini'-tomaterna och torkar dem.
Riktigt, riktigt gott
blir det. Fast ärligt talat har jag fortfarande kvar fjolårets
burkar med torkade tomater i olja. De går inte av
för hackor efter ett års lagring, vill jag påstå!
Knepet är låg temp, 45-50
°C, i varmluftsugn med luckan på glänt. Det tar flera timmar tills de är åtminstone sega eller knaprigt torra. Sen direkt i glasburk med olivolja, färska kryddor och vitlök. Oljan är så klart kalasgod att ha på sallad...
Och så blir det dags att testa tomatpaprikan 'Alexander'. Det är frukten till vänster - till höger bifftomat 'Marmande'.
Är då tomatpaprika något att ha? Absolut. Fantastiskt god. Tjockväggig med massvis med sött och saftigt fruktkött. En riktig höjdare!
Ett annat år hamnar de nog både på grillen och i sallad om jag bara hinner få dem mogna i vettig tid. För de tar evigheter på sig att bli röda - det var enda nackdelen....
I japanska rabatten börjar lönnbräckan
Mukdenia rossii 'Karasuba' få sin fina röda höstfärg.
En nackdel som jag märker i år är att den inte verkar tåla frost.
Efter första frostnatten är den bara slask...
Men fram tills dess riktigt lyser den i rabatten.
En raring som jag tröttnat lite på att pyssla om är den "Himmelska bambun" (som den kallas här o var, vete fasen om den har nåt riktigt svenskt namn)
Nandina domestica 'Magical Sunrise'.
Den överlevde förra vintern i ateljén och det gick bra.
Men den har inte blommat eller på nåt sätt överträffat mina förväntningar, så nu får den klara vintern ute bäst den vill. Så det här kan mkt väl vara sista bilden ni får se på den...
Det enda jag gör är att lägga lite täckbark omkring den. That's it. Take it or leave it, är vad jag tänker.
Nu mognar nektarinerna!
Eller?
Jag är lite bekymrad när jag plockar dem av trädet, första frostnatten är nära, nära nu, men de doftar absolut ingenting. Nada. Niente.
Är de ännu omogna? De är stenhårda, kommer de gå att äta?
Jag tar in dem och har dem i rumstemp en vecka.
Sen - sen doftar de fantastiskt.
Och mogna? Jajamänsan.
Strax innan första frosten tar jag in mina vintersquashar, 'Marina di Chioggia'. Vilka bjässar! De största väger drygt 3kg.
 |
| 23e september |
...Sen kommer jag inte på vad jag ska göra med dem, så de står orörda ända tills januari... Då gör jag squashbiffar på den första, och yummy att det blev gott! Och helt perfekt att kunna lagra dem så länge, sånt tycker jag om!
Natten till den 25e september säger alla väderprognoser att det blir riktig frost.
Så jag rusar ut sent den 24e och försöker täcka in de stackars frilandstomaterna och alla de sommarblommor som står i krukor, dahlior, pelargoner, surfinior... Jag bär in alla palmer, citrusar, pelargoner osv, osv.
Men fiberdukar hjälper inte mot minus två när det gäller tomater...
En fördel är dock att all grönska lixom krymper ihop förskräckt i frostdöden, så dagen därpå hittar jag en vintersquash till.
Och den verkar inte ha tagit nån skada av nattens kyla.
 |
| 25e september |
Och det har inte mina nya bräckor gjort heller!
Stor höstbräcka,
Saxifraga cortusifolia fortunei, blommar nämligen helt oförskräckt.
Sånt är roligt riktigt på riktigt.
