Att göra saker på ren vilja

Förlåt för den långa pausen.

Men jag verkar ha haft en smärre period med kreativ torka.

Någon gång läste jag ett citat i stil med att 'Man skapar en trädgård på samma sätt som man målar en tavla - bara med lite längre perspektiv i sinnet.'

Jag målar inte längre. Tecknar inte längre. Men jag älskar att skapa trädgård.

Och för mig går allt det där hand i hand; det kreativa flödet; från en idé - till ett spadtag - till ett foto - till en text.

Och när det kreativa flödet inte finns där? När impulserna saknas? Då slocknar det. Då stannar flödet.






Jag försökte verkligen i februari - försökte känna hur det började spira igen efter vintermörkret - men nån gång i mars tog det ändå stopp igen.

Jag hade helt enkelt inte lust längre.

Och när jag inte har lust med något - då gör jag det inte.

"Jag gör allt på ren vilja", ni vet.
 
Men nu har jag ju planterat igen i höst. Och det var mitt i allt roligt igen!

Och jag skriver igen, visserligen för jobbet, men ja, det är roligt. Stimulerande. Mitt i allt sitter man där med flow och timmar har passerat. Det är bra.

Så kanske vi kan skaka liv i detta igen, hmm?

Den tidiga våren - när allting vaknar

I början av februari kom vi hem till ett minst sagt vintrigt Sverige. Snön låg tjock, vinden ven kring knutarna, katterna kom hem med isklumpar under tassarna varje gång de vågat sig ut, dagarna var korta och mörka - men ändå längre och ljusare än de var när vi åkte, vilket var helt enligt plan.

Alltså var världen äntligen på väg åt rätt håll.

8e februari

I ateljén hade ännu fler av fjolårets chilisar och paprikor gett upp andan och jag ville gärna rensa bort skeletten för att göra plats för all den nya grönskan.

Min privata snöröjare (alltså sambon) ger sig således i kast med att bana väg från altanen, tvärs genom trädgården och ner till komposten så att jag ska kunna börja röja inomhus.

Snön är mer än knädjup...


Sen bär det av på kick-off med jobbet till Sthlm så man får lite annat att tänka på i dessa vår-väntanstider. Skönt det!

Har ärligt talat inte haft så galet roligt på år och dag...

Vad är det där? Går den att äta? Jaga?
Copy "hjälper till".
Dumma djur.

Nån vecka senare ger vi oss ut med sekatörer och börjar beskära äppelträden.

Den djupa snön, iskylan som får fingrar och tår att domna bort, och en envist nyfiken katt (Copy) som absolut ska vara uppe i trädet och jaga stångsekatören försvårar arbetet något...








Den 24e februari påbörjar jag årets sådder av chili och paprika. Tar de första pelargonsticklingarna.

Äntligen är man igång igen!

Början av mars

I trädgården börjar snödropparna blomma, allt fler för varje dag som går.

Härligt!

Ett par dagar senare sår jag lite fler paprikor och tar ännu fler pelargonsticklingar.

Sticklingarna sätter jag i såjord blandat med benmjöl och sen antingen under glaskupa eller med genomskinlig plastpåse över. De rotar sig varenda en! Det måste vara rekord. Dessutom överlever de alla min hårdhänta brist på omvårdnad - jag glömmer bort dem några månader och när jag hittar dem är påsarna absolut överfulla av kondens, en hel del blad har möglat osv. (Nej, så ska man inte göra.)

Men alla plantor lever fortfarande trots detta...


3e mars sår jag purjo 'Elefant'. Det här året går det verkligen inte alls bra. De gror visserligen - men sen tynar de bara bort, en efter en. Ok, jag har kanske vattnat dels lite för lite, dels lite för mycket, men det gör jag ju faktiskt varje år..?

Jag har lite teorier: dels var fröna gamla, från 2013. Dels så försökte jag vara extra snäll med purjosarna så förutom benmjöl blandade jag i lite trädgårdskalk och dessutom blodmjöl i bottenlagret när jag sådde. Det blev nog för starkt. Jag ska nog skippa kalken och istället följa mammas linje med krossade äggskal istället. Och det där med blodmjöl tror jag verkligen inte har varit fiffigt alls, det verkar inte så, med tanke på hur också andra sådder gått åt skogen i år...

8e mars - första blåsippan!

En vecka senare känns det äntligen att våren är på väg!

Efter idogt letande hittar jag den allra första blåsippan! Och det är fina knoppar på tibasten.

Den allra första, rätt förskrämda, vintergrönan blommar också nu.

Den här helgen är vi rätt duktiga och beskär klart äppelträden - men knopparna har börjat svälla så det känns nästan lite i senaste laget...

De oklippta Flammentanzarna i terrassen.
Tvi vale.
Det som är dött omkring dem är nedvissnad kirskål.
Tro mig, det är definitivt inte allt som är vackert här i trädgården...

Jag klipper också ner 'Flammentanz' rosorna i terrassen inför flytt men är lite frustrerad för den flytten hade jag ju tänkt hinna med redan förra året...

Men nu så!


Jag skär ner dem rejält hårt, det måste man när man ska flytta en klängros, annars blir det för stor obalans mellan rotsystem och bladverk, så max en halvmeter sparar jag av de starkaste grenarna.


Jag beskär också honungsrosen varsamt, den har fått lite skador efter snöröjningen men jag är själaglad att den inte plogats bort den helt och hållet - jag hade inte en tanke på att den kanske skulle behövt ha en varningspinne precis intill sig...

Och ja, egentligen är jag på tok för tidigt ute med rosbeskärningen, men det går ju bra det här året också!

8e mars. Pionrabatten.
Inte vacker nu, men vänta bara.

Jag fortsätter med att kratta ur pionrabatten nedanför naturstensmuren. Det är fiffigt att göra det tidigt, tidigt på året innan pionerna hinner börja visa sig allt för mycket! Och så rensar jag bort första kvickroten där - det ogräset var snabbt på att visa sitt fula tryne!

På tal om tryne - fjällbruden har bökats upp av vildsvin/rådjur/grävling(?) så den måste planteras tillbaka. Suck.

Under våren som följer så bökas också de söta Heucherellorna kring bergskörsbäret upp gång, på gång, på gång. Trött blir jag. Hur ska jag nu våga göra en riktig rabatt däromkring..?





Sen är det äntligen dags för årets allra första vårkruka med primula och narcisser!

8e mars

Primulan har jag haft hemma i nästan en vecka innan, utomhus, under en hink på trappan. De dagar solen sken och det var varmt nog tog jag av hinken, men på natten fick den vara på. På så sätt vande sig primulan gradvis med kylan och klarade sen hela våren alldeles galant!

I skrivande stund (början av juni) har jag tagit upp den ur planteringen och krukat den igen, för att småningom plantera ut den på nån lämplig plats.

Och den blommar fortfarande!

Amazing.


Jag sår tomaterna, så som man ska, på internationella kvinnodagen. Det har jag lärt mig av en av mina kunder, och det är väl en bra hållpunkt? Rödstrumpor och röda tomater, aktuella på samma dag... ;)

Det går ju, sen till slut, bra med tomaterna, men att de var sega att börja växa i år. Jag blandade i blodmjöl här nu igen (tyckte jag var såå fiffig) men det var nog ingen höjdare. Benmjöl, ja, men inte blodmjöl.

Jag planterar alla mina knölväxter och använder samma jordblandning + vattenkristaller. Näääe. Det går inte bra. Fast jag har å andra sidan aldrig lyckats med mina knölbegonior (fast jag verkligen verkligen vill att de ska lyckas, för de är ju så fantastiska!) men jag måste nog sluta med vattenkristaller för jag tycker jorden beter sig så märkligt då. Och blodmjölet ska verkligen inte vara med. Check. Då vet vi det.

Nu är det bråda dagar. Nyöppning väntar på jobbet, mycket ska förberedas och allting ska vara tipptopp. Pust. Samtidigt måste jag ju försöka hinna med hemma också. En himla balansgång det där...


En som dock är duktig på att ta det lugnt är Copy.

Och det är tur det, för när han lägger sig och vräker sig i solskenet på altanen så måste ju jag också göra det. Ja - inte ligga och vräka mig direkt, men däremot ta en kopp kaffe ute i solen och pusta lite.

Bra det där med katter, de följer bara sin egen inre klocka och ingen annans...


Den 10e mars sår jag kronärtskocka 'Green Globe' i Rootmastern och det är egentligen nästan en månad för sent. Hur gick det till, jag måste helt ha glömt bort dem!

För att kompensera blötlägger jag fröna innan sådd och gör min superduper-jordblandning till bottenlagret med P-jord + blodmjöl + benmjöl + perlit + vermikulit, toppar med ett lager såjord och täcker med vermikulit. Funkar inte. Arrrghh! Bara benmjöl funkade ju galant tidigare år, varför nöjde jag mig inte med det!?

Kronärtskockorna gick alltså verkligen inte alls bra detta året. Visserligen hade också bäst-före-datumet på fröna gått ut, men de allra flesta grodde, och dessutom hyfsat snabbt (det var nog pga att de blev blötlagda innan). Men sen tror jag dels att det blev för blött i Rootmastern och emellanåt vart det för torrt (kom sen på att jag ju placerat de självvattnande remsorna fel så de inte kunde suga vatten. Vilken idioti! Då blir det junte särskilt självvattnande, va?)

Men i huvudsak tror jag ändå jordblandningen vart åt helskotta för stark...

Men - jag sådde också aubergine 'Baluroi' F1 i fiberkrukor och använde samma jordblandning (och täckte med perlit eftersom de är ljusgroende). Och det gick ju utmärkt! Men kanske aubergine vill ha mer näring...?

17e mars

Sen följer det några absolut galna dagar med nyöppning på jobbet. Det går helt strålande, men på jobbet känner vi oss nästan lite utslagna när allt vi jobbat så hårt inför mitt i allt är över. Vad gör vi nu då? lixom. Jodå, det kan jag tala om, nu väntar Säsongen.

Men det har vi gjort förut, de flesta av oss, så det är bara att tuta och köra...

Då är det skönt att komma hem och bara gå runt och titta på allt som prasslar i gräset. De botaniska krokusarna, till exempel.

Ack så små, men ooh så söta!





Den allra första tussilagon blommar nu också! Oohh!

Hemma på Åland visste vi alltid var i slänten ner mot sjön man skulle leta efter dem, men här hos oss trodde jag faktiskt inte ens att vi hade tussilago! Så det känns lite extra fint att hitta the one and only.

Jag har en idé om var den ska kunna få bo, i slänten mot skogen vid vändplanen, tänkte jag? Men det känns lite risky, kanske plogaren kommer schakta bort den då?

Men vi har ju lite funderingar kring det där, det kanske kan lösa sig ändå...

17e mars - nektarinknoppar.

Jag petar lite i växthuset, rätt mycket har ju fått bo där över vintern (och det allra mesta har överlevt!) så jag börjar så smått flytta ut det som jag tror kommer klara av vistelsen ute, mest perenner nu först.

Lite buskar och vintergrönt som inte vegeterat ännu hamnar i skydd under tak uppe på altanen.

Nektarinen har superfina svällande blomknoppar nu!

Det har också de övriga övervintrade prunusarna som fått stå i växthuset över vintern...

24e mars - första blommorna!

En vecka senare blommar nektarinen!

Jag pollinerar alla utslagna blommor försiktigt med pensel - några är ännu i knopp, så det får bli en omgång till lite senare.






Men först ska jag iväg till Trädgårdsmässan för två dagars jobb.

Att det är roligt! Slitigt, men sjukt roligt.

Jag fotar en hel del, men vid närmare inspektion tycker jag inte att nånting är riktigt värt att visa här.

Förutom denna...

Det var faktiskt ett par besökare i vår monter som i det närmaste beordrade mig och min kollega att vi måste gå iväg och titta på den här skapelsen - så det gjorde vi.

Wow - så enkelt men så genialiskt!

Massvis med rosa fjäderpuffar i ett naket träd - och på håll (och till och med på nära håll) ser det ut precis som en magnolia.

Minns inte vilka som hade den här skapelsen i sin monter, men den var faktiskt helt strålande fin.

31a mars, blodplommon i växthuset.

När jag kommer hem från mässan har jag också en hel del rosa blom - i mitt växthus.

Nu har nämligen också det söta blodplommonet Prunus cerasifera 'Nigra' slagit ut sina blommor.

Att det är sött - och samtidigt raffigt med sina blodröda blad!

Jag vet exakt var det ska få hamna - sen, den dan när den rabatten är grävd, håhåjaja...

31a mars, nektarinen i full blom.

Nu är också nektarinen i full blom, så nu åker penseln fram igen.

Tänk att blomningen sammanträffat exakt med Trädgårdsmässan i år igen!

Den här gången är jag lite mer hårdhänt när jag pollinerar. Är lite stressad, ärligt talat.

Men det verkar ha gått bra, ser jag nu i juni när karten börjar svälla...

Den här dan tar jag också bort all vintertäckning (granruskorna) från växterna i lunden. Det mesta ser lovande ut därunder!





Och så tar jag en sväng i skogen som snart, snart ska bli vår.

Och det är då jag får syn på detta...

Alltså - wow.

Ja, ni kanske inte ser det, men jag tänker mig all sly borta, vattenspegeln lite utvidgad, rodgersia och ormbunkar invid stenarna...

Jaja, det kommer ju nog att dröja.

Vad är väl en bal på slottet, så att säga.

Men sen, någon gång...

Thailand 2015 - Khaolak-Lumru och Bandhari Resort

 I skrivande stund närmar vi oss juni - men här sitter jag fortfarande och dräglar över bilder från  vinterns Thailandresa. Så länge sen!

Hemma i trädgården händer det massor nu, men som vanligt så räcker tiden inte till den här tiden på året.

Jag återkommer, jag lovar.

Med Frangipani som alléträd. Wow!

Efter allt kringresande den första veckan i Thailand var det skönt att äntligen slå sig till ro och få vila ut en vecka, vilket vi gjorde vid Bandhari Resort i Khao Lak.








Mestadels blev det lata dagar vid poolen, lite olika spa-behandlingar (thai-massage är inte att leka med!) och god mat och dryck.

Fina Frangipani! Lite ovanligt, ofta får de annars rysligt
hemska angrepp av ullöss och då är de inte lika vackra...

R och jag bestämde oss ändå de sista dagarna för att vi ju måste bege oss ut på en tur till, för det kändes som att vi inte fått se tillräckligt mycket "riktig" djungel...

Sagt och gjort, vi tog en tuk tuk rätt tidigt på morgonen och begav oss söderut längs med Phetkasem road tills vi kom till den lilla snutten av den (125 kvadratkilometer stora) nationalparken Khaolak-Lumru som ligger på västra sidan av vägen ut mot kusten.

Enligt vad vi googlat oss fram till på mobilerna ska det vara en lite lagom trevlig promenad, lämplig för de flesta åldrar.

Yeah, right.

Jag blir lite kallsvettig bara jag ser första trappan som leder ner mot kusten. Den är brant. Och ojämn. Och med rejäla kliv och höjdskillnader.


Efter den nedstigningen så är det slut på sån lyx som trappor; sen är det djungelstigar som gäller - med allt vad det innebär av snubbel-rötter, lösa stenar och branta backar.

På de allra värsta ställena har de visserligen spänt upp lite rep mellan diverse träd. Men dem ska man nog inte lita alltför blint på, för de sitter lixom inte fast överallt.

Det blir ett träningspass som heter duga!


Promenaden vi tar är bara ett par kilometer lång, men allteftersom temperaturen stiger så blir det allt tyngre att gå...

Hatt, vattenflaska och rejäla skor är ett absolut måste att ha med sig.

Kusten här består stenblock av varierande storlek och utseende, inte direkt badvänlig, fast det känns sjukt frestande att få kasta sig i vattnet emellanåt.







Rottinglianer finns det överallt men dem har vi lärt oss att se upp för!

Och det är nog tur det, för det är lätt hänt att man sträcker ut handen lite i blindo för att ta sig för, men det ska man nog försöka undvika att göra just här...



Det är dock fantastiskt fin natur och vackra vyer som vi får se!

Vi får se en hel del ödlor under turen, men de är ruskigt snabba. Och många av dem är väl kamouflerade.

Men de som smälter väl in i bakgrunden litar kanske lite för mycket till sitt kamouflage - en av dem är jag bara decimetern ifrån att trampa på när den stannat mitt på den sandiga stigen..

En kameleont sitter iaf prydligt still i en grön buske, så åtminstone den fastnar på bild.

Promenaden avslutas vid en helt avskild härlig sandstrand som enligt skylten heter "Small Sandy Beach".

Träffande.







Då är iaf jag rätt slut.

Så vad gör man dårå?

Jo, då bestämmer man sig för att skippa returen med tuk tuk och istället gå tillbaka längs med stranden.

Joråsåatte.

Ett par kilometer klipp-skuttning och sandtrampande senare är vi äntligen framme vid stranden nedanför vårt hotell.

Här är sanden vulkaniskt svart och inte vit.

Och i de vajande pinjeträden sitter det en söt
svartnackad gylling (black-naped oriole) Oriolus chinensis som ju måste fångas på bild.

Efter lite fotande så bär det äntligen av upp till hotellet - och då sitter det allt gott med en kall öl eller två...

Måste ju nu bara avsluta med lite bilder från hotellområdet.

Igen hade vi lyckats pricka rätt och välja ett hotell med riktigt fin trädgård!

Enda nackdelen här är väl att gångstenarna blir busligt heta, så det är sandaletter på som gäller, inte barfota-spring som jag är van vid...








I dammarna finns det stora mängder fisk...

...och stora mängder vattenväxter...

Just den här stora ruggen är nån sorts Änglaspö, Dierama (Angel's Fishing Rod).




Blommorna och hela växten är fantastisk!

Men liiite för stor för att få rum i nåt av mina akvarier.

Så jag lyckas faktiskt avstå från att ta frö...

Det som jag däremot inte kan avhålla mig ifrån är lotusarna, Nelumbo nucifera.

De finns överallt i dammarna och de är helt enkelt magiska.

Knopparna ser ut som gigantiska snöbollar...

...och blommorna är ju bara helt gudomliga!

Men jag hittar inga mogna frön nånstans, hur ska detta gå? Men det gör däremot min uppmärksamma mamma, och vips så har jag ett gäng med frön...




Om de går att odla i Sverige?

Jorå, det ska vi nog kunna lösa...

Thailand 2015 - Tigergrottans tempel och diverse guldkorn på vägen

Efter de heta källorna bar det av till Tigergrottans tempel, Wat Tham Sua, ett par kilometer nordost om Krabi.

Det buddistiska templet ligger inne i en kalkstensgrotta där det finns avtryck från en sägenomspunnen tiger.

Platsen omgärdas av vacker natur och hela tempelkomplexet innehåller bland annat också ett kinesiskt färgglatt Mahayanabuddhistiskt tempel.




Från tempelområdet kan man också traska 1200 trappstegen upp längs med en bergvägg till en fin utsiktsplats - men det var inget vi vare sig orkade eller hade lust med just denna dag...

Mycket tigrar överallt.

Naturligtvis.

Det kinesiska templet.

Det sticker ut direkt, med sin arkitektur, färgskala och figuriner...

Figuren i gult är den kvinnliga heliga boddhisattvan Guan Yin.


...och notera hur vackert klippta buskarna är!










Hela området översvämmas att fantasifull figurbeskärning av träd och buskar - topiary - när det är som bäst (från latinets ars topiaria).









Söta elefanter växer fram i en stålram för att få till den rätta formen.

Men de hade kunnat skippa ögonen, tycker jag...

Makakerna finns överallt.

De är söta och nyfikna, men man får vara lite försiktig så de inte norpar nåt värre än godis och frukt.

Skulle ju vara lite synd om de stack iväg med kamera eller mobil...

Söta statyer av knubbiga lekande barn och djur ramas in  av grönskan - och i bakgrunden konstgjorda bergväggar med vattenfall.

Otroligt gulligt allting, nästan lite väl pluttenuttigt.

Tyvärr var väldigt lite vattenkonst igång den dan vi var där, det hade verkligen varit roligt att se!

Älskar denna lilla elefant! Såå söt!

Sekunderna innan jag tog den här bilden satt det dessutom en makak på elefantens huvud...

Den här drakstatyn är faktiskt ganska imponerande.

Drakhuden med sina fjäll är otroligt skickligt utförd.

Så taktilt!

Det riktigt kliade i fingrarna på mig att få peta och klämma...

Sent om eftermiddagen anlände vi äntligen till Ao Nang.

Efter lite bök med rumsbyte så hann mamma och jag med ett dopp i poolen och sen passade jag på att fota lite i den fantastiska hotellträdgården!

Wow, alltså!

Som synes ligger både matsal och bar precis intill en gigantisk damm med fiskar.

Och varaner - märkte vi vid frukosten dagen därpå...

Blommor högt och lågt här!

Så otroligt roligt att se våra krukväxter användas som trädgårdsväxter här...

Fina lösningar för att exponera orkidéerna i ögonhöjd på trädstammarna.

Liknande skulle man kunna göra inomhus hos oss.

Hmmm....

Morgonen därpå bär det av till Phang Nga provinsens skärgård med den välkända ön – Nålsön på svenska, Khao Phing Kan på Thai.

Ön är ju med i Bond-filmen “The Man with the Golden Gun” och kallas sen dess James Bond Island.

Mamma och jag var ju här för en herrans massa år sen och redan då var detta en turistfälla av rang - nu är det sju resor värre.

De muslimska handelskvinnorna som säljer smycken har dock verkligen vackra saker till salu - både mor och jag kommer därifrån varsitt armband rikare. Såå fina!

 


Sen fortsatte vi ut till Koh Panyee, den lilla ön där den muslimska befolkningen, som är ättlingar till malaysiska sjöfare som kom hit på 1700-talet, bygger sin hus på pålar. Ön har idag faktiskt en liten klinik, skola och moské (ni ser den gyllene kupolen mitt i byn).

Här var vi också då för många år sen. Från det besöket är de oerhört läskiga gångbroarna det bestående minnet för mig. Plankorna var murkna och glesa och det var långt ner till vattnet som man hela tiden såg emellan dem...

Nu är situationen annorlunda. Turismen och kommersialismen har tagit över helt och hållet och när vi äter på en av de stora restaurangerna därute har man ingen känsla av att befinna sig mitt ute på havet - annat än att man ser vatten överallt man tittar, förstås.

Sen åker vi mot rundresans sista destination: Phuket.

På vägen stannar vi till vid ytterligare ett Café Amazon, bara ett i raden av de otaliga kaffe- och toalettstopp vi gjort på färden. Det är nämligen ett av de få ställen där man kan få vettigt kaffe i Thailand, enligt guiden.








Den här gången passar jag på att fota lite - det första jag får syn på är nämligen  den fantastiska gröna väggen de skapat på baksidan av toaletterna.

Wow! Här kan vi snacka vertikal trädgård!

Finfina färgeffekter fås av t ex palettblad

Solenostemon scutellarioides.

Jag blir grymt imponerad - en sån påkostad trädgårdsmiljö, med dammar, vattenfall, fiskar och otroligt vacker grönska - vid ett café!

Det här vore nåt att kopiera i kalla Norden...

[Ja, jag satt och fnulade på en affärsidé ett tag innan jag kom på att jag faktiskt aldrig skulle genomföra det hela. Men nån annan, kanske?]

Känner ni igen den rödbladiga busken?

Det gör jag!

Med ett smärre glädjeyl hoppade jag intill den och kollade noga hur den står och hur den växer.

Det är ju en Loropetalum chinense var. rubrum! 

Om det är just 'Fire Dance' (som jag har hemma) vet jag inte, men den är allt busligt lik... Kul!

Igen har man passat på att placera blommorna i träden.

Otroligt fint sätt att lyfta fram orkidéer och olika sorters Tillandsia...

Problemet är bara att jag vet att det inte skulle funka hemma hos oss. Med tre klättergalna katter? Aldrig i livet. *liten suck*











 ...och känner ni igen den lilla växten i nederkant på den här bilden?

Det är en isopskufea Cuphea hyssopifolia!  

När jag får syn på den blir jag nostalgisk - den sålde vi i butiken på Åland för evigheter sen, men sen dess har jag inte sett den i handeln.

Men nu på våren har den ju faktiskt dykt upp på jobbet, till min stora glädje!

Tyvärr gör den så lite väsen av sig att många nog inte får upp ögonen för hur söt och blomvillig den är...

Till slut är vi framme i Phuket. 

Hela rundresan avslutar vi med en fantastisk skaldjursmiddag på Kan Eng restaurang i Chawaeng. Det är en restaurang med 40 års historia och det är en av de bästa på Phuket, speciellt när det gäller fisk och skaldjur. Mums vad gott allting var!

Omgivningarna är otroligt vackra - man sitter på en stor terrass precis intill havet och mysbelysningen skapar fantastisk stämning...

Jag tänker speciellt på hur befriande det är att kunna hänga upp discokulor och blanda dem med lyktor av alla de slag - och det ser faktiskt bara vackert ut, inte pråligt eller konstlat. Sånt borde vi ta efter mer hemma...