Växthuset 2014, del 1

Så har det då gått en säsong till med växthus - och jag har blivit en liten liten aning klokare. Hoppas jag i alla fall.

Året inleddes med nektarinens blomning redan i slutet av mars/början av april, vilket gav mig ganska lång tid att i sakta mak plocka fram det som övervintrat i växthuset.

Och det var ju en hel del - och när det gäller den saken så verkar jag inte ha lärt mig något alls...

Vissa växter har jag fortfarande inte hittat på nån plats till (skäms!), andra måste plockas in igen eftersom jag insett att jag placerat dem fel (t ex brödgranen och solfjäderstallen). Ytterligare andra växter är nyinköpta (t ex kryddbuske och japanskt körsbär) som är så känsliga att de måste övervintras i växthuset första vintern för att ha en bra chans att överleva. Samma sak med den lilla ginkgon som mamma resolut grävde upp åt mig...

Andra saker måste ju helt enkelt alltid tas in, t ex dammväxterna (i brist på riktig damm), frilandshibiskusarna, nektarinen och trädgårdshortensian i kruka...

I början på maj började jag bli ganska klar med utflyttandet av de gamla växterna och de fick stå på altanen under tak tills risken för frost var över.

6e maj flyttade jag ut de allra första pelargonerna i växthuset eftersom frösådderna började svämma över alla bräddar i ateljén. Det gick alldeles utmärkt! Hade förmodligen gått finemang nån vecka tidigare också, kanske med täckning av fiberduk för att vara på säkra sidan.

18e maj

Den 18e maj var det äntligen dags att iordningställa växthuset på riktigt inför säsongen.

Steg ett var att fylla på mer jord i bäddarna, tror det landade på ca 6 säckar per sida. Hade kunnat gå i mycket mycket mer och nästa år ska jag nog ha i det dubbla, för det blir så mycket bättre för växterna.

Jordförbättrade med hönsgödsel i hela bäddarna, och kiwin (till vänster) och vindruvan (till höger) fick rhododendrongödsel och lite mer naturell torv.


Steg två var att fixa till mittgången som bara bestod av packad jord och dessutom var ganska ojämn. Jag började med att jämna till och kratta igenom.


Steg tre var att lägga på ett rejält lager grus i botten, både för dränering men också för att jämna till underlaget. Helt jämnt blev det definitivt inte, men det går ju att åtgärda...


Steg fyra var att lägga markväv på gruset.

Vi hade sån himla tur att väven var nästan exakt lika bred som gången (tur eller skicklighet?) för den väven vill man ju inte klippa i i onödan eftersom den repar sig nåt hiskeligt (och jag hatar de där plastslamsorna som blir). Bättre isf hade varit att vika in överflödig duk, men nu slapp vi ju det.


Steg fem var att lägga ut klickplattor i plast. Särskilt hållbara är de förvisso inte, men fullt tillräckligt för det här syftet. Planen var att så småningom såga till några plattor till kanterna så de kan täcka hela gången - men si så långt räckte inte energin den här gången. Ett annat år...

...och slutligen byggde sambon en trappa i sten på insidan. Vanlig tumlad mursten, bara staplade på varandra. Fullt tillräckligt.

Och som synes på bilden måste man ju testköra automatbevattningen! (Inte trodde ni väl jag vattnade för hand? Aldrig i livet. Hur skulle jag hinna?)

Vi har ett vanligt hobbysystem från Gardena med dysor inställda på droppbevattning. Mycket praktiskt, jag använder mer eller mindre en dysa per planta och kör bevattning en halvtimme morgon och kväll. Då blir de något snålt vattnade, men det är å andra sidan ingen risk de blir övervattnade. Det är mycket lättare att rädda en lite torr planta än en som håller på att drunkna...


Den 21a maj var det så äntligen dags att plantera ut tomaterna i växthuset!

21a maj

De var ändå hyfsat fina för att vara hemodlade och några av dem hade precis fått sina allra första knoppar!

I år blev det sex plantor på var sida, men nästa år ska det vara fem per sida, har jag bestämt mig. Dels för att ha liite mindre att göra och förhoppningsvis dessutom få ännu finare plantor och tidigare skörd om mer ljus släpps in.

Årets tomater: 'Datterini', 'Golden Sunrise', 'Tigerella', 'Marmande', 'Principe Borghese' (piennolo), 'Red Cherry'. I ampel: 'Pendulina Red' och 'Garden Pearl'.

Jag gräver rejält djupa gropar så de som blivit lite för långa och rangliga ska kunna bättra sig (de rotar sig ju längs med hela stammen, så det är ett fiffigt sätt att göra plantorna stadigare om de ränt i höjden).

Efter tips från min moder lägger jag 3/4 dl vedaska och 1 msk benmjöl i varje planteringsgrop och myllar ner innan plantering så rötterna inte hamnar i direktkontakt med askan.

Det här med att använda vedaska är ju rätt omtvistat (risk för tungmetaller osv) men jag tänker inte ge mig in i den diskussionen just nu. Hur som haver växte plantorna i alla fall kalasfint med den här metoden och då ska det tilläggas att jag är absolut kass på att ge nån mer näring senare (skäms på mig)...


Efter det flyttade jag ut ännu mer växter; de sista pelargonerna och medelhavsväxterna (men inte citrusarna), de sådder jag räknade med ska klara av det (kålplantorna, kronärtskocka) och de övervintrade chilisarna.

För säkerhets skull draperade jag ett lager fiberduk mellan växterna och väggarna, inte så mycket för kylans skull utan snarare som ett skydd mot den obarmhärtiga vårsolen.

Ett år gammal chiliplanta 'Red Cherry'.

Två chilisar utmärker sig extra mycket, både för sin blomvillighet och sin tålighet: 'Jalapeno' och 'Red Cherry' (på bilden).

Helt makalösa!

Av dem båda skördade jag färsk röd chili hela vintern - och sen fortsatte de snällt att ge frukt hela sommaren.

Till och med nu i skrivande stund (i oktober) är samma plantor inomhus igen och fortsätter ge frukt. Absolut fantastiskt.

'Jalapeno' är lite väl mesig för min smak, men 'Red Cherry' är det lite lagom sting i, speciellt om man använder kärnorna också.

4e juni.

Den 4e juni var det dags att plantera ut årets chili, paprika och aubergine.

De behöver förvisso lite mer värme än tomaterna (speciellt aubergine), men ärligt talat hade jag inte en chans hinna innan dess...

Årets chilisar: 'Jalapeno', 'Hungarian Hot Wax', 'Red Cherry', 'Habanero', 'Vampire' och 'Chenzo' (köpeplanta). Från mamma: 'Espelette' och 'Hot Lemon'.

Årets paprikor: 'Antohi Romanian', 'Doux trés long des Landes', 'Golden Bell', Friggitello'. 'Thor', 'Mavras' (köpeplanta).

Utöver detta: pimento 'Padron' och tomatpaprika 'Alexander'



Blev dock lite matt när jag öppnade dörrarna till växthuset och insåg hur mycket växtlighet jag redan lyckats pressa in där - som jag ju då alltså måste flytta ut för att ens kunna börja plantera...

T ex hade det hamnat ett aprikos- och ett persikoträd där inne. Hur gick det till!? Men när man lider av lite trädgårds-megalomani så är det sånt som händer. Titt som tätt. Lite för ofta...


Jag planterade i alla fall en chili/tomat/aubergine mellan varje tomatplanta, i sicksack i framkant.


Efter det hade det också blivit dags att binda upp tomaterna. Det är ett helt företag i sig, som dessutom måste göras hyfsat noggrant eftersom det ju inte är några lätta pjäser vi pratar om när de är fulla med frukt sen i augusti...

4e juni.

Jag hade klurat ut ett rätt smart sätt att fixa det:

I taklisterna fästs små öglor (finns att köpa som växthustillbehör, oumbärliga). I de små öglorna sätter jag fast rejält långa buntband, två stycken, som tillsammans bildar en åtta. (Behöver göra så för att alltsammans ska hamna i rimlig arbetshöjd.) En buntbands-åtta per list. Genom den nedre öglan trär jag sen en riktigt lång blompinne i plast, med metallkärna (nån annan sort tror jag inte håller, men armeringsjärn kan säkert också funka fint).

Den här typen av uppbindningsstång tror jag är det absolut lättaste att hantera, dels eftersom den klarar tyngden från alla plantor och dels eftersom den knottriga ytan gör att snöret inte glider.

Tess hjälper till.

Att försöka arbeta med snören i ett växthus tillsammans med en katta som är absolut galen i just snören, är inte världens bästa idé.

Men Tesla tycker det.

Så vad gör man...


 
Jag väljer jutesnöre som är komposterbart, eftersom det underlättar arbetet nåt ofantligt sen när hösten kommer. Jag tar gärna tid på mig när jag planterar och sköter växterna - men den dag allt ska till komposten så ska det gå undan!

...och då är alla snören inväxta i stammarna och totalt insnåsslade i all grönska. Bara tanken på att vara tvungen att sortera ut plastsnören från allt organiskt avfall - no way!

Sen är ju risken stor att jutesnöret inte pallar tyngden hela säsongen, men so be it, då kan man alltid binda upp igen med mer snören.

Jag börjar med att klippa lämpliga längder till varje tomat, rejält långa bitar behöver man!

Jag höftar lite och väljer ca 2,5m per tomat.

Hela tiden med god hjälp från Tesla...


Det går åt mycket snöre när man dels lindar många varv per planta, men sen måste man ha litegrann över för själva slutrosetten och dessutom en hel del snöre kvar att binda upp med nästa gång. För binda upp tomaterna - det får man göra många gånger på en sommar.


Jag börjar i alla fall med att knyta fast snöret om varje planta långt nere vid markytan (nedanför första bladet).

Jag gör snöret dubbelt just här, och gör en halv rosett så att det är möjligt att rätta till ifall det skulle behövas senare. Sen fortsätter man linda snöret om tomaternas stammar, gör det medsols, har ingen direkt orsak till det annat än att det känns rätt att göra så.



Man bör linda snöret med fast hand men inte för hårt. Det är okej om snöret har skurit in i stammen när hösten kommer, men snöret får inte skära in redan från början och därmed strypa flödet av vatten och näring i stammen.

Jag avslutar med att kasta varje snöre över stången i taket och gör en halv rosett som man enkelt får upp när det är dags igen.

4e juni.

När man lindar får man ju också se upp så man inte råkar linda snöret precis nedanför en blomklase - led alltid snöret under ett blad nedanför klasen och sen igen ovanför klasen.

Här är det 'Tigerella' som är först ut med finfina knoppar.



Emellanåt blir jag så frustrerad på Tesla och hennes "hjälpsamhet" att jag har god lust binda upp också henne i taket...

Sabla eländes katt!

Men till slut vart Tess nästan lika trött på snören som jag var. Men inte förrän jag var i stort sett helt färdig. Typiskt!

Då hade också Tigris gjort oss sällskap i växthuset...

Men hon förstår sig inte alls på snören, de är väl inte det minsta roliga? Så hon tyckte mamma Tess var helknäpp, så som hon höll på...

Efter det nervprövande arbetet med alla snören återstod lite roligare saker: att plantera sötpotatis (batat). Sötpotatis är en klättrande växt som behöver mycket värme för att bilda de smaskiga knölarna, som lär vara färdiga att skörda i samband med att bladen gulnar på hösten. Nu i oktober har de än så länge inte visat några tecken på att gulna det minsta ännu...

Jag avslutade med att placera ut squash, slanggurka och vattenmelon i växthuset (fortfarande i sina krukor, de var för små för att hantera ännu) och var ganska nöjd med att äntligen fått växthuset "bebott" på riktigt!

4e juni.

Några dagar senare fick jag en trevlig överraskning: min frangipani-stickling från Gambia hade börjat röra på sig! Halleluja! Det tog bara ett halvår...

Och vet ni vad det innebär? Att jag faktiskt, enligt ett gammalt asiatiskt ordspråk, alltså är kapabel att vara trädgårdsmästare på riktigt.

Det heter nämligen att den som vill starta en botanisk trädgård måste börja med en stickling av frangipani - och om den tar sig, då kommer också resten att gå bra (det var iaf andemeningen, enligt vad vår guide på Sri Lanka som berättade för oss för några år sen).


Ett par dagar senare börjar det också röra på sig rejält i växthuset. Då har jag också planterat ampeltomaterna 'Garden Pearl' och 'Pendulina Red' i amplar. Dyyra påsen med PR gav en enda vettig planta medan de egna fröna från GP gav hur många som helst. (Smakmässigt vann GP dessutom överlägset!)

Jag testade att plantera en eller två plantor i varje ampel, och kom fram till att det räcker utmärkt med bara en. Däremot bör man tänka på att välja lite lägre och mer kompakta krukor till ampeltomaterna när man skolar om dem, för annars blir det svårt få rum med dem i amplarna - som ju inte är så höga...


Auberginerna 'Moneymaker' visar sina första blomknoppar...















...potatisen 'Swift' (beräknad skörd till midsommar) slår ut sina första blommor...

...vindruvan 'Himrod' har redan blommat och den första klasen är på väg...

...och de fem sorterna med basilika växer så det knakar, och nu vågar jag ha dem också ute i växthuset när nattempen verkar hålla sig säkert över 12grader därinne.

...men sen kommer det lite andra saker emellan (Kentfest, midsommar och bilköp), så det dröjer ända till 28e juni innan jag planterar ut basilikorna. Men det går finemang!


Samtidigt tar jag mig äntligen an de stackars plantorna av kryddtagetes (som jag eg hade tänkt sätta i grönsakslandet, men men) och placerar dem i framkant av planteringsbäddarna.

Tagetes har ju fina egenskaper för jorden, genom att de förhindrar jordtrötthet osv. Så nånstans måste de ju ner, så varför inte i växthuset?

Det är inga problem fast plantorna är på tok för förvuxna - de lossar lätt från varandra och det går tom bra att plantera dem liggande om man så vill, för de får rötter längs med hela stammarna!

28e juni

Och så hade då mitt i allt halva sommaren gått...


Då började det också så småningom bli dags att planera vad man skulle göra med allt det kommande överflödet...

Men mer om det senare.