Grönsöö slottspark, augusti 2014

Stella, något förbryllad över den första snön.
Och omöjlig att fota, som vanligt.

Nu gnistrar snön vit så långt ögat når.

Det knarrar kallt under fötterna och kylan nyper i fingrar och tår. Ljuset från nymånen är vasst mot den vita snön...

Förlåt för skrivpausen -  jag behövde tänka klart, göra ett aktivt val och fatta ett beslut. Så tiden har inte riktigt räckt till. Men nu så!

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma. 
[...]
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen

Nejdå, det är inte bara kossorna hos Rydberg som drömmer sommardrömmar, så också jag...



Hittade lite bilder från sommarens utflykt till Grönsöö slottspark - en augustidag då hettan var som värst och brandröken från den stora branden utanför Sala nådde ända hem till oss. Svårt att föreställa sig värmen, dammet och skimret i luften nu, så här mitt i vintern när kvicksilvret kryper ner till -15°C...


Grönsöö slott  byggdes av Riksrådet Johan Skytte och stod färdigt 1611. 

Jag börjar faktiskt flina lite fånigt för mig själv nu medan jag letar bilder, för bilden här intill visar sig vara en av de få ni kommer få se av själva slottet. Det är ju lixom inte byggnader jag är intresserad av i första hand, utan trädgårdar...

Just den här trädgården blev utsedd till "Sveriges tredje vackraste park" 2005 och bär fortfarande spår av upp till fem olika tidsepoker från 1600-talet till idag. Slottet är ett levande hem där familjen von Ehrenheim bor och verkar än idag. 

Vi köper våra entrébiljetter av självaste slottsfrun, Bessan von Ehrenheim, och hon berättar entusiastiskt om slottet och dess omgivningar.

Nedan lite mixade bilder med insprängda citat från Grönsöö slotts hemsida.

Det första jag (så klart!) får syn på från långt håll är dammen.

 "På 1800-talet kompletterades parken med en anläggning i "Tyska skolan" runt den gamla ruddammen. Exotiska träd och buskar samt gångar gav en ny romantik åt parken. Av denna anläggning finns endast nutkacypressen, ornäsbjörken samt lite persisk och ungersk syrén kvar."

Men det här med dammar är knepigt att få till, också för proffs. Den här dammen är stor, med näckrosor och frodig grönska. Komplett med snattrande änder. Men - den är inte så värst estetiskt tilltalande. Ser mest ut som en övergödd liten pöl. Och det är det som blir så svårt - att få till balansen mellan estetik och ekosystem.

Rudammen och den magnifika nutkacyressen,

Chamaecyparis nootkatensis (i bakgrunden till höger) som planterades 1888.

Dammar, och speciellt deras gränszon mellan torrmark och våtmark, hör till de mest myllrande, artrika ekosystem vi hittar i naturen.

Men dammar i naturen tenderar ju sen att vilja växa igen - men i en trädgård är det ju precis det man inte vill.

För att förhindra det från att ske kan man anlägga strikta och fullständigt fabricerade dammar i t ex betong eller - ve och fasa - plast.

Och man kan köpa algbekämpningsmedel och fan-och-hans-moster av olika kemikaliska preparat för att döda alger och göra vattnet klart - men tänk på att risken är stor att allt annat liv i dammen också stryker med. Vill man verkligen det?

Och dammar som anläggs och sköts på det sättet kommer aldrig att se helt naturliga ut.

Om man istället vi få en mer naturligt finish så står man istället inför en evig kamp mot naturen då växterna för varje år vill ta över allt mer. Så det är inte helt lätt. Men dammar och vatten i trädgården är ändå helt fantastiskt...



Slottet ligger invid Mälaren och omges av vatten på alla sidor.

Speciellt en sådan het dag som denna är det fantastiskt skönt med lite sjöbris och vackra vyer över vattnet...

Strandpromenaden, med sina slingrande gångar, är skönt skuggad av träden invid vattnet i sann engelskt romantisk anda.

Gångarna leder ut till det kinesisk-inspirerade snäckhuset ute på udden.













 

"Det sena 1700-talets romantik tillförde ett kinesiskt snäckhus, "ängelska gångar", en konstgjord holme och en mycket stor labyrint. Det kinesiska snäckhuset uppfördes 1786 inspirerat av den svenskengelske trädgårdsarkitekten William Chambers. Det är klätt invändigt med snäckor och mineraler delvis importerat från Ostasien. Snäckhuset är unikt i norra Europa och en av Grönsöö´s stora sevärdheter. De ”ängelska gångarna” slingrar runt slottet, överallt med utblick över Mälaren."

Snäckhuset uppfördes 1786 och är en riktig kuriositet, en riktig folly, där man mixat hejvilt mellan kinesiska influenser och tidens arkitektoniska ideal. Lägg till detta glimrande snäckskal och mineral. Tanken var att solens glitter i vattnet reflekterades i skalens pärlemor så hela det lilla lusthuset skulle glittra...

Enkelt, men samtidigt vackert staket kring snäckhusets brygga.

Ovanför snäckhuset står slottet på sin trädbevuxna, terrasserade kulle.

Träden här är synnerligen särpräglade och fantastiskt fina!

Det är mestadels lönnar och en del lindar och de har tuktats så de nu mestadels ser ut som bonsaier.

















Att hamla träd är ju en gammal sed och många träd anpassar sig fint till detta.

Men just lönnar hade jag nog inte personligen rekommenderat, däremot lind, ask och pil utan problem.

Jag tycker man bör undvika att hamla lönn eftersom unga skott angrips synnerligen lätt av mjöldagg. Och då man hamlar får man just det - mängder med unga skott.

Enligt broschyren var det nog inte direkt planlagt att träden skulle hamlas från början, utan det skedde tydligen då utsikten från övre våningen började skymmas...

"1700-talets barockinspirerade strävan efter samordning av anläggningen, representeras av terrasserna mot sjösidan, den dubbla hästkastanjallén, och de tuktade häckarna av lind och ask som löper upp mot slottet på landsidan. I häckarna och alléerna står i huvudsak samma träd sen planteringen på 1750 - 1760 talet.

Det gamla bränneriet är idag café.

Ett synnerligen trevligt café med god mat och mumsiga hembakta bakverk...

Och Grönsöös egen äppelmust kan verkligen rekommenderas!

Den här lilla söta spången/bron blev jag lite kär i. Samma fina form och färg som snäckhusets staket. Superfint när man tar upp samma formspråk i andra element, det skapar harmoni och en helhetskänsla.

Jag samlar lite på bilder av broar och spångar just nu eftersom det nog snart kommer kunna bli en och annan häromkring...

Minst en nästa år. Jag gjorde en spång över diket till den vilda lunden i somras av några hoplimmade gamla plankor (en gammal vägghylla, kanske?) och den höll hela sommaren. Men senhöstens väta fick limfogarna att ge upp...

Så nu vill jag ju hitta ett formspråk man kan leva med. Och enkelt upprepa.

Lite samma form (åtm färg!) går igen i de här fantastiskt söta små stolarna/pallarna vi hittade i bersåerna av formklippt thuja i blomstergården.

Blomstergården, som stockholmsarkitekten Olle Pihl ritat, ersatte vad som tidigare var en labyrint från 1700-talet. 

"1920-talets blomstergård ersatte det öppna parkområde som bildats då labyrinten revs på 1800-talet. Blomstergården restaurerades 1997 till sitt ursprungliga skick, varvid korsgångar i kalksten, perenner i gamla sorter och sommarblommor har återgivit Grönsööparken en del av den blomsterprakt som en gång kännetecknade Grönsöö."

Ber om ursäkt för den taffliga bildkvaliteten.
Fullständigt obarmhärtigt solgass ger inte direkt de bästa förutsättningarna
för vackert ljus och korrekt färgåtergivning i bilderna...

I mitten av 1700-talets labyrint hade det stått ett järntempel, och detta står kvar i blomstergårdens mitt än idag.

Nu slingrar humle kring järnet och i mitten finns en otroligt fin liten cirkulär damm med fontän.

Dammens vatten blänker alldeles svart i skuggan under humlen...

Kanske mest magisk på Grönsöö är drottning Kristinas lind, som planterades 1623.

Trädet är alltså drygt 380 år gammalt och är en av de 10 äldsta parklindarna i Europa.

Det var på väg tillbaka till parkeringen som jag kom på att vi ju inte lyckats hitta linden. Och den måste vi ju se!

Så vi spanade och spejade efter ett gigantiskt träd utan resultat. Kollade på kartan, "Men vad fasen, det måste ju vara här nånstans?" tills vi mitt i allt fick syn på en murken stubbe.

Förvisso en rejält omfångsrik murken stubbe, men ändock.


Tvistad, krokig - ihålig och böjd, som om trädet nästan tyngs till marken i plåga, med reumatism i varje gren och rot. Men samtidigt ärevördig och respektingivande.

När man tänker att denna varelse stått här i snart 400 år så fylls i alla fall jag av andakt.

Lite som att stå inför en livslevande Ent.

Växthuset 2014, del 2

När juni övergår i juli är det dags att luta sig tillbaka och låta växthuset sköta sig självt. Mer eller mindre, i alla fall. En del stödbevattning behövs så klart, och man måste ju tjuva tomatplantorna och fortsätta binda upp dem, gurkorna och andra klängväxter måste ledas på rätt...

Växthuset är för mig absolut främst nyttobetonat, även om jag verkligen njuter av att jobba därinne.

29e juni

Det är en alldeles egen värld, med ett eget klimat och temperatur, och man är skönt avskärmad från världen utanför när man grejar med växterna därinne. Man kan låta tankarna vandra medan händerna gräver i myllan, leder rankor på rätt, skördar gurkor eller knipsar med sekatören...

Ett enda blomster planterade jag därinne blott och endast til lyst - och det var en klänglilja, Gloriosa superba.

Jag har lirkat många år med såna här rackare, men inte är de samarbetsvilliga inte!

I år var första gången jag lyckades. Äntligen...


De häftiga blommorna börjar med att slå ut i limegrönt...

3e juli

...innan kronbladen viker upp sig och visar sina fina sprakande färger i gult och rött.

Mmmmm. Såå snygg!

Well worth waiting for.

Däremot kan jag inte låta bli att tycka att bara två utslagna blommor på hela säsongen var lite i snålaste laget.

Men jag antar jag borde vara tacksam jag lyckades med att få den att blomma överhuvudtaget....

I övrigt växer det så det knakar.

För att få bra tomatskörd och hålla plantorna friska bör man ju kontinuerligt ta bort bladen underifrån, men det känner ni säkert redan till? Jag kör det där ett steg längre och går in och halverar också en del blad där jag känner att det behövs - där de växer in i auberginerna eller hänger rakt över chilisarna osv.

Med andra ord tar jag bort mycket mer än ett blad i veckan (som ju ofta brukar anges som tumregel) - å andra sidan är det inte alla veckor jag hinner/orkar/ids med ens det, så det går väl kanske på ett ut...

27e juli

Slanggurkorna 'Louisa' (i år också) växer som värsta djungelväxterna så jag tar faktiskt bort den del blad underifrån på dem också. Det verkar de inte klaga alltför mkt på.

Tomater och gurkor behöver skötas på lite olika sätt i växthus - tomaterna är överlag okej med en lite torrare miljö medan gurkorna gärna har det fuktigare (en gurka består ju till 96% vatten, så det är väl inte så konstigt). De tomatsorterna jag har i år vill inte alls få vatten på sina blad (är å andra sidan osäker på om någon sort gillar det) men de jag har i år vill verkligen inte bli duschade. Gurkor, däremot, vill jättegärna få en svalkande dusch mitt på dagen. Därför är det bra att placera gurkorna intill varandra så man kan duscha dem utan att råka träffa nån tomat samtidigt.

27e juli

Därför blir det också himla smidigt när sambon tänker till och kopplar in en ny förgrening på växthusets befintliga bevattningsslang!

Med den kan jag välja vilken sorts bevattning jag vill ha för stunden:
1) automatiskt förprogrammerad eller
2) manuellt sätta igång dysorna eller
3) manuellt få tryck i den nya slangen så jag kan duscha gurkorna och stödbevattna de krukodlade växterna eller
4) en kombination av allt ovan om det verkligen är kris.

Och kris - det blev det lite nu och då denna heta sommar...

Speciellt amplarna torkar snabbt och behöver extra vattning, trots att sambon grejat och fixat extra slangar med nya dysor till dem (han är så himla fiffig med allt sånt här tekniskt!)

27e juli

Min Frangipani, som stod blixtstilla så länge, vecklar ut blad efter blad. Oj, så fort det går när den väl kommit igång!

Däremot känns det nästan lite omöjligt att veta hur mkt vatten den behöver... Förvisso har den köttig stam som säkert kan lagra mycket vatten och den klarar ju heta temperaturer - så förmodligen klarar den en hel del torka. Men å andra sidan växer den i tropiskt klimat med skyhög luftfuktighet och monsunregn...

Hmm...

Jag gör som så att jag typ dränker den en gång i veckan och sen får den torka upp nästan helt och hållet däremellan. Det verkar funka. Peppar peppar.

27e juli.

Nu börjar också auberginerna svälla till! Jippi!

Ifjol fick jag inte en enda vettig frukt av mina sådda ’Moneymaker Nr2’ (F1-hybrid), men däremot av de 'Madonna' som jag köpte som färdiga plantor.

I år valde jag att testa 'Moneymaker' igen, men jag tyckte först att de grodde så dåligt och att de sen såg så taniga ut att jag faktiskt köpte hem nya extra frön av annan sort. Men nejdå, det behövdes inte! Däremot får jag väl testa att så både de fröna jag köpte då och några frön från de här hemodlade raringarna.

Men de är allt lite kinkiga - spinn fick de både i år och ifjol. Det är inte roligt alls. Jag tvingas ju ta till bekämpning när det det gäller sån ohyra och speciellt när de dyker upp just i växthuset. Gör jag inte det så har jag ju snart krypen överallt!

Jag använder Bayers Natria Pyrsol koncentrat som jag blandar själv. Då kan man iaf välja dosering efter vilken ohyra man ska bekämpa, och preparatet funkar också mot de där sorterna som annars ofta känns omöjliga att bli av med, t ex sköldlöss och ullöss, förutom spinn. Blärgh.

 "100% biologiskt nedbrytbar", heter det iaf på förpackningen.

Undra sa flundra om man kan tillverka det själv? Pyretrum utvinner man ju ur kryss - och kryss kan man ju odla. Andra beståndsdelen är rapsolja - och det har man ju alltid hemma. Hmmm...

27e juli

Nu börjar ju tomaterna svälla till riktigt fint också!

Men det känns allt rätt sent - troligen pga den, om än tidiga, men sen så hysteriskt kalla våren och försommaren...

Har för mig det var 12°C på midsommarafton. Inte riktigt bästa grogrunden för fina skördar...

Först ut med finfina kart är iaf läckert strimmiga 'Tigerella'.



Basilikorna växer också så det knakar!

Så här i efterhand kan jag konstatera ett par saker:

• Storbladiga sorten och thaibasilikan 'Thai Magic' gav absolut mest utdelning
• Rödbladiga basilikan 'Round Midnight' är ju fin i bladen, men inte värd ansträngningen för så liten skörd. (Eller så gödslar jag för lite. Men troligen inte, eftersom de alla växer intill varandra...)
• Vaniljbasilikan 'Vanilla Spice' (som ärligt talat inte var någon hit - eller så har jag bara inte hittat på rätt saker att göra med den) var den absolut mest köldtåliga. Fast det sen på hösten varit flera frostnätter (och ca 0°C i växthuset) så var bladen fortfarande helt ok och gick fint att skörda.

27e juli

27e juli

...och så började slanggurkorna få storlek!

Och jag gör samma misstag som alltid (och min mor före mig) och tänker 'Nej, men inte kan jag börja skörda redan, de är ju så småå!' - men det är ju exakt det man måste göra.

Så fort de är tjocka som en tumme ska man börja plocka. Annars är det snart för sent och de växer snabbare än man orkar äta.

Och det gäller så klart squash och zucchini också...

27e juli

Bland årets chilisar och paprikor är paprikan 'Antohi Romanian' först ut med sina frukter.

Det är en sort som börjar blek, nästan vit i färgen men mognar till röd. Det tar dock evigheter innan den färgskiftningen sker! Men det är absolut värt att vänta på.

Som vit är den absolut ätbar men smakar bara som en mkt mild grön paprika. Men vänta bara - så snart den blivit röd är den lika god som de man köper i grönsaksdisken...





Några dagar senare är det dags för de första mogna tomaterna!

31a juli

Men döm om min förvåning när det visar sig vara miniplommontomaten 'Datterini' som är först ut! Jag var övertygad om att det skulle bli 'Tigerella', men icke.

Väldigt nyfiken på dessa var jag, eftersom de vida skulle överträffa smaken på 'San Marzano' (som jag inte gillade ifjol) - och OMG att de var goda!

Yummy!

Men de är fruktansvärt besvärliga att ha i växthus - de ska ju inte tjuvas, så de kan bli hur stora och utrymmeskrävande som helst och tjuvskotten slingrar sig iväg kvickt som attan och försöker sno utrymme från de andra sorterna.

23e augusti

Så jag hade hoppats litegrann att de inte skulle vara goda.

Men det var de.

Riktigt goda.

Attans.

Det visar sig senare att de också har fantastisk hållbarhet när jag tar in dem gröna för att eftermogna inomhus.

Och smaken är absolut fantastisk när jag använder dem i matlagningen.

Så nähä, den sorten kommer jag nog inte undan. Speciellt inte som de gav skörd allra först också.

Det är lixom nåt speciellt med årets första solmogna tomat...

Trädgården i bilder, juni-juli 2014

Som jag ju redan konstaterat infinner sig i regel en viss... mättnadskänsla... nån gång mot slutet av juni. Vi kan också kalla det utmattning, apati, leda, orkeslöshet, men då låter det ju så negativt. Så kan vi junte ha det, heller.

Geranium maculatum 'Espresso'

Jag känner att jag drunknar i växter - och det gör jag, både på jobbet och hemma.

Jag tänker inget annat än växter.

Jag hanterar inget annat än växter.

Jag pratar inget annat än växer.

...åtminstone 8 timmar om dagen med i runda slängar 100 kunder per dag (ja, jag har räknat).

Så när midsommar passerat känner jag att jag formligen kvävs av växter. Speciellt mentalt.

Därför är det himla skönt när vissa av dem bara sköter sig själva...

Geranium cinereum 'Ballerina'

För det bästa jag vet när jag kommer hem är att gå ut och ta en tur i trädgården. Oftast ensam - men i regel med kattsällskap - och sen fota vad jag ser.

Egentligen är det väl lite underligt - med tanke på mitt yrke och hur trött jag är på hur det hela emellanåt - att det första jag gör är att gå ut till växterna... Men kameran fungerar som ett filter, något som distanserar fotografen från objektivet.

Jag kan tänka bort den praktiska verkligheten och se växterna på ett annat sätt - som något som redan är, inte något som borde/måste/ska göras.

Jag kan ge dem min uppmärksamhet, men de kräver den inte. Det är stor skillnad.

Däremot gör jag inte så värsta mycket annat privat den tiden på året än just fotar. Det är min fritid det.

Och en del av de fotona får ni se nu.

Rhododendron (azalea knaphill), förmodligen ‘Feuerwerk’
(felmärkt, skulle ha varit rosa)

Geranium himalayense 'Derrick Cook'

Zonalpelargon, okänd sort.

3e juni. Nektarinens frukter sväller.

Geranium himalayense 'Plenum'

Dianthus chinensis 'Dancing Geisha’.
Ettårig, men hoppas den frösår sig.

10e juni. Rhododendron 'Marcel Menard'. Ber om ursäkt för det fula platta ljuset
- de är jättevackra IRL, jag lovar.

Rosenplister, Lamium maculatum 'Beacon silver'.
Fantastiska blad, fin blomning - men sen händer nånting på sommaren
- och vips är den inte särskilt snygg längre.
Hmm. Måste nog flyttas.

Grekvädd, Knautia macedonica.

Knautia macedonica 'Thunder and Lightning'

Sockerärt 'Gigante Suizzero'

Det jag faktiskt ändå får gjort är att beskära valnöten litegrann igen.

Efter.

Före.

För att skapa rätt rumslighet, så att säga.
*skratt*
[Alltid detta j-vla tjat om rumslighet för oss larkare..]

Alltså - för att få till rätt proportioner i förhållande till den 'folly' som ska hamna här så småningom...

Jag hade hoppat den skulle få komma på plats redan denna sommar, men kanske nästa?

Försöker döda lite ogräs.
Inte vackert, men vad gör man?

Det blev inte så mycket av det här med potager som jag hade hoppats.
Ett annat år.
Men pionvallmon blev iaf gudomligt vacker.

Byter vi perspektiv så ser vi ju att potatisen frodades.
Hur nu det gick till när det var torrt som i Sahara...

På tok för sent fick vi ändå automatbevattning på plats.
Tur det, annars hade det nog inte blitt några grönsaker alls...

Blåklintsblandningen blev också lyckad.
Superfina färger.
Så sett...

...men man ska definitivt inte så alla de här fröna tillsammans med sättlöken.
Idiotiskt.
Men nu vet jag till nästa gång.

Daglilja, Hemerocallis 'El Desperado'

Brokbladig funkia, med största sannolikhet Hosta 'Wide Brim'

Hosta sieboldiana 'Golden Meadows'.

Med största sannolikhet Hosta 'Saint Paul'.
Vad irriterad jag är på mig själv att jag inte antecknade vad jag köpte 2012!
Men i vanliga fall får man ju en orderbekräftelse med lista, huh?
Så dock inte den gången.
Grrr.

Engångsblommande buskros.
Ja, ni ser rätt, det är kirskål runtomkring.

'Transparente Blanche' äpplena börjar mogna...
Otrolig storlek på dem i år!

De okända rosorna i terrasserna blommar först.
Kanske 'Nina Weibul'?

'Ingrid Bergman'.
Blomningen blir rejält försenad - och det är mitt fel.
De översållades med löss tidigt - och jag var stressad, tänkte inte, tog Yes istället för såpa.
Gör aldrig det.
Lössen dör - javisst - men det gör knopparna också...
Oj, vad jag svor.

'Gräfin von Hardenberg'

'Avila' (Palace-ros från Poulsen)